Tills nu. En resa till Iran (som kommer i en separat tråd) gjorde att Istanbul passade bäst som avstamp.
Mitt i juni. Varmt. Sedan ett par veckor visar våra media hur det demonstreras, här, i Ankara och andra turkiska städer. Hur polisen slår till och det ordentligt. Hur det tårgasas och vattenskjuts. Hur det röjs och förföljs.
Avsäga Istanbul kommer inte ifråga - alltså in i "helvetet"...
...och anländer till en stad full av "normalitet". Turkar och halva världen är på besök, hotell utbokade, det normala trafikkaoset, basar och affärer med "business as usual". Sevärdheterna prickas pliktskyldigt av, men utan större entusiasm -
det är så förbannat mycket människor överallt. I den Blå Moskén kryllar och myllrar det av sko-bärande, fotsvett- och annan svett-drypande turister - i Aya Sofya skymmer byggställningar halva utsikten - i Top Kapi-palastet står man i kö och i kö...och i kö...
Nej, de bilderna känner vi från böcker och broschyrer - här kommer något annorlunda färgade foton från Istanbul-besöket...
...och vi tar spårvagnen över Galata-bron till Beyoglu...
...och bergbanan upp till Taksim-platsen...
...och här är den alltså, platsen, som har blivit den vatten- och bloddrypande symbolen för uppror å ena sidan och konspiration å andra sidan.
Atatürk hänger här fortfarande - men enligt många utsagor under resans lopp, är Erdogan öppet och i smyg ifärd med att demontera nationalhjälten...som bild och inspiration.
forts.
...
