Armémuseum
När jag var ung behövde jag inga skyltdockor för att bli intresserad av ett ämne. Jag tror inte det behövs idag heller.
Men den vikigaste frågan är väl -Vart skall ynglingarna vända sig när de upptäckt att vapen och militärhistoria är spännande? Vart går de sedan? När de efter två timmar har sett allt som Armémuseum har att erbjuda, var skall de kunna fördjupa sitt intresse? På Armémuseum finns nämligen intet mer att hämta.
Att utställningen är kornologiskt upplagd stämmer bra. Man föder besökarna med små korn ur samlingarna, korn vilka dessutom spätts ut med stora mängder dockor, träd och möbler. Miljöerna är dessutom givetvis bara nedslag i historien, ett fåtal pitoreska nedslag som självklart inte kan ge någon helhetsbild av svensk krigshistoria, blott brottstycken.
Armémuseum är ett uselt museum!
Faktum är att det knappast kan betraktas som ett museum över huvud taget.
Det är istället ett ohyggligt förmätet spektakel.
Ordet museum betyder tempel åt muserna och betecknar en plats eller lokal som visar samlingar av föremål. Tvärt emot vad Armémuseum tycks tro så betyder det inte en plats där man åskådliggör miljöer och bedriver propaganda.
Ett riktigt museums värde ligger i uppvisandet av museiföremålen själva.
Ett museum är inte till för dummerjönsarna eller dagisbarnen. Man kan därför, utan att vara elitistisk, kräva ett visst mått av förkunskap av besökarna till ett museum som håller sig inom en viss bransch eller sektor.
Armémuseums uppgift skall inte vara att bibringa besökarna rent elementära kunskaper och synintryck av den svenska armén. De rent grundläggande kunskaperna kan folk lika bra, eller troligen bättre, skaffa sig hemma på kammaren. Lämpligen genom att läsa en bok eller titta på bilder över Internet.
Armémuseum skall tillhandahålla den typ av upplysningar som man omöjligen, eller endast med mycket stor möda, kan tillgodogöra sig på annat sätt. Det kan handla om detaljer på vapnen, hur olika varianter eller tillverkningar skiljde sig åt, hur vapnen förändrats eller modifierats efter hand som de brukats, med mera. Detta gör museet smidigast genom att helt enkelt visa upp vapen och annan militär utrustning, samtidigt som man givetvis presenterar enkla fakta som årtal, mått och vikter. Om man är ambitiös kan man komplettera detta med försäljning av faktahäften över utställningsföremålen, ett för uniformer, ett för blankvapen, ett för mynningsladdare, ett för moderna eldhandvapen, ett för pjäser o.s.v.
Hur en apa eller en människa ser ut behöver jag inte gå till Armémuseum för att få reda på. Inte heller behöver man visa mig hur en sten, en predikstol, ett vardagsrum eller ett så'nt logoment som jag själv sovit i ser ut. Allt sådant går utmärkt att ta reda på på annat sätt än genom att besöka Armémuseum. Jag förstår därför inte varför man tar i anspråk stora mängder av museets ytrymme för att visa dylikt nonsens. Särskilt som man bara upplåter plats åt en ynka liten mängd vapen, av vilka till på köpet endast en bråkdel av de moderna vapnen är svenska.
Men den vikigaste frågan är väl -Vart skall ynglingarna vända sig när de upptäckt att vapen och militärhistoria är spännande? Vart går de sedan? När de efter två timmar har sett allt som Armémuseum har att erbjuda, var skall de kunna fördjupa sitt intresse? På Armémuseum finns nämligen intet mer att hämta.
Att utställningen är kornologiskt upplagd stämmer bra. Man föder besökarna med små korn ur samlingarna, korn vilka dessutom spätts ut med stora mängder dockor, träd och möbler. Miljöerna är dessutom givetvis bara nedslag i historien, ett fåtal pitoreska nedslag som självklart inte kan ge någon helhetsbild av svensk krigshistoria, blott brottstycken.
Armémuseum är ett uselt museum!
Faktum är att det knappast kan betraktas som ett museum över huvud taget.
Det är istället ett ohyggligt förmätet spektakel.
Ordet museum betyder tempel åt muserna och betecknar en plats eller lokal som visar samlingar av föremål. Tvärt emot vad Armémuseum tycks tro så betyder det inte en plats där man åskådliggör miljöer och bedriver propaganda.
Ett riktigt museums värde ligger i uppvisandet av museiföremålen själva.
Ett museum är inte till för dummerjönsarna eller dagisbarnen. Man kan därför, utan att vara elitistisk, kräva ett visst mått av förkunskap av besökarna till ett museum som håller sig inom en viss bransch eller sektor.
Armémuseums uppgift skall inte vara att bibringa besökarna rent elementära kunskaper och synintryck av den svenska armén. De rent grundläggande kunskaperna kan folk lika bra, eller troligen bättre, skaffa sig hemma på kammaren. Lämpligen genom att läsa en bok eller titta på bilder över Internet.
Armémuseum skall tillhandahålla den typ av upplysningar som man omöjligen, eller endast med mycket stor möda, kan tillgodogöra sig på annat sätt. Det kan handla om detaljer på vapnen, hur olika varianter eller tillverkningar skiljde sig åt, hur vapnen förändrats eller modifierats efter hand som de brukats, med mera. Detta gör museet smidigast genom att helt enkelt visa upp vapen och annan militär utrustning, samtidigt som man givetvis presenterar enkla fakta som årtal, mått och vikter. Om man är ambitiös kan man komplettera detta med försäljning av faktahäften över utställningsföremålen, ett för uniformer, ett för blankvapen, ett för mynningsladdare, ett för moderna eldhandvapen, ett för pjäser o.s.v.
Hur en apa eller en människa ser ut behöver jag inte gå till Armémuseum för att få reda på. Inte heller behöver man visa mig hur en sten, en predikstol, ett vardagsrum eller ett så'nt logoment som jag själv sovit i ser ut. Allt sådant går utmärkt att ta reda på på annat sätt än genom att besöka Armémuseum. Jag förstår därför inte varför man tar i anspråk stora mängder av museets ytrymme för att visa dylikt nonsens. Särskilt som man bara upplåter plats åt en ynka liten mängd vapen, av vilka till på köpet endast en bråkdel av de moderna vapnen är svenska.
Senast redigerad av 1 map358, redigerad totalt 9 gånger.
Intentionen med museer är att ha dels samlingar (undanstoppade, som kan forskas på), dels utställningar som visar valda delar av samlingarna för allmänheten. De flesta av oss kommer bara i kontakt med utställningarna, och det enda som berättigar en utställning är att folk kommer och tittar på den. Jag gissar att ledningen för Armémuseum har gjort bedömningen att nuvarande utställning är komponerad på ett sådant sätt att den kan locka ett så stort antal besökare som möjligt. Fördelen med att det kommer mycket folk är att därmed många skattebetalare kan uppleva direkt nytta av de pengar som de har varit med och betalat för museet. Nackdelen är att allmänheten idag har färre bössor att titta på eftersom de inte står i vitrinerna längre utan ligger i nåt magasin nånstans. Men de finns där, och min erfarenhet är att de flesta museer är mycket tillmötesgående när intresserad allmänhet frågar efter mer. Jag satt som tonåring i Armémuseums bibliotek (som normalt inte var öppet), jag fick nyckeln till alla kyrkoruiner i Visby (sic) av Gotlands Fornsal och jag har (visserligen tillsammans med studenter i Etnologi) tittat på undanstoppade prylar. Och (mer som ett kuriosum) blev jag en gång insläppt i medeltidkyrkan i Bardejov i östra Slovakien där det finns tio gotiska altarskåp - ensam med en stege och en ficklampa! Det kan i alla fall vara mödan värt att göra en vänlig förfrågan.
/ Probstner
/ Probstner
- Krellus_Valerius
- Medlem
- Inlägg: 58
- Blev medlem: 17 november 2005, 08:24
- Ort: Stockholm
- Kontakt:
BRAVO Probstner! När en museiledning övertygats om en besökares verkliga intresse
- och han/hon inte bara är en - likgiltig genomtraskare, ändras attityden och slår ofta helt
om till stor hjälpsamhet. Och visar gärna 'sina skatter' som inte finns utställda för tillfället.
Jag åkte till Caproni-muséet i Trento, ENBART, för att få se ett av de två överlevande
Savoia-Marchetti SM 79-flygplanen. Ett 'övertramp' av avspärrningsrepet - med sträng
tillrättavisning....ledde till musei-intendentskan, mitt genuina intresse för flygplanet och
uppenbara kunskaper om dess historia....lalala..hade tänkt mig 90 minuter där - tre timmar
senare efter ALL journalfilm som visats om SM-79:or under kriget, satt jag fortfarande I
FLYGPLANET -sist i torpedfällarens lilla bukhåla.........Varjag
- och han/hon inte bara är en - likgiltig genomtraskare, ändras attityden och slår ofta helt
om till stor hjälpsamhet. Och visar gärna 'sina skatter' som inte finns utställda för tillfället.
Jag åkte till Caproni-muséet i Trento, ENBART, för att få se ett av de två överlevande
Savoia-Marchetti SM 79-flygplanen. Ett 'övertramp' av avspärrningsrepet - med sträng
tillrättavisning....ledde till musei-intendentskan, mitt genuina intresse för flygplanet och
uppenbara kunskaper om dess historia....lalala..hade tänkt mig 90 minuter där - tre timmar
senare efter ALL journalfilm som visats om SM-79:or under kriget, satt jag fortfarande I
FLYGPLANET -sist i torpedfällarens lilla bukhåla.........Varjag
Det kan ha varit så att när du var ung så behövdes inga scenerier, men idag så krävs sådant för att få ungarnas uppmärksamhet. Och då får man foga sig efter det. Tillgång och efterfrågan...map358 skrev:När jag var ung behövde jag inga skyltdockor för att bli intresserad av ett ämne. Jag tror inte det behövs idag heller.
Men den vikigaste frågan är väl -Vart skall ynglingarna vända sig när de upptäckt att vapen och militärhistoria är spännande? Vart går de sedan? När de efter två timmar har sett allt som Armémuseum har att erbjuda, var skall de kunna fördjupa sitt intresse? På Armémuseum finns nämligen intet mer att hämta.
Att utställningen är kornologiskt upplagd stämmer bra. Man föder besökarna med små korn ur samlingarna, korn vilka dessutom spätts ut med stora mängder dockor, träd och möbler. Miljöerna är dessutom givetvis bara nedslag i historien, ett fåtal pitoreska nedslag som självklart inte kan ge någon helhetsbild av svensk krigshistoria, blott brottstycken.
Armémuseum är ett uselt museum!
Faktum är att det knappast kan betraktas som ett museum över huvud taget.
Det är istället ett ohyggligt förmätet spektakel.
Ordet museum betyder tempel åt muserna och betecknar en plats eller lokal som visar samlingar av föremål. Tvärt emot vad Armémuseum tycks tro så betyder det inte en plats där man åskådliggör miljöer och bedriver propaganda.
Ett riktigt museums värde ligger i uppvisandet av museiföremålen själva.
Ett museum är inte till för dummerjönsarna eller dagisbarnen. Man kan därför, utan att vara elitistisk, kräva ett visst mått av förkunskap av besökarna till ett museum som håller sig inom en viss bransch eller sektor.
Armémuseums uppgift skall inte vara att bibringa besökarna rent elementära kunskaper och synintryck av den svenska armén. De rent grundläggande kunskaperna kan folk lika bra, eller troligen bättre, skaffa sig hemma på kammaren. Lämpligen genom att läsa en bok eller titta på bilder över Internet.
Armémuseum skall tillhandahålla den typ av upplysningar som man omöjligen, eller endast med mycket stor möda, kan tillgodogöra sig på annat sätt. Det kan handla om detaljer på vapnen, hur olika varianter eller tillverkningar skiljde sig åt, hur vapnen förändrats eller modifierats efter hand som de brukats, med mera. Detta gör museet smidigast genom att helt enkelt visa upp vapen och annan militär utrustning, samtidigt som man givetvis presenterar enkla fakta som årtal, mått och vikter. Om man är ambitiös kan man komplettera detta med försäljning av faktahäften över utställningsföremålen, ett för uniformer, ett för blankvapen, ett för mynningsladdare, ett för moderna eldhandvapen, ett för pjäser o.s.v.
Hur en apa eller en människa ser ut behöver jag inte gå till Armémuseum för att få reda på. Inte heller behöver man visa mig hur en sten, en predikstol, ett vardagsrum eller ett så'nt logoment som jag själv sovit i ser ut. Allt sådant går utmärkt att ta reda på på annat sätt än genom att besöka Armémuseum. Jag förstår därför inte varför man tar i anspråk stora mängder av museets ytrymme för att visa dylikt nonsens. Särskilt som man bara upplåter plats åt en ynka liten mängd vapen, av vilka till på köpet endast en bråkdel av de moderna vapnen är svenska.
Pga. platsbrist måste Armémuseum vara väldigt översiktligt, något annat alternativ finns inte. Att endast ha mängder av vapen och förempl uppställda är ganska ute idag, numera måste man ha levande miljöer.
Exakt vilken propaganda bedriver Armémuseum? Detta museum är det museum i Stockholm som är minst PK-format, dvs. de som går sin egen väg än tex. Historiska Muséet.
Tack så mycket. Filmen om Fraustadt är riktigt bra. Hoppas varje helg om att någon amerikansk producent ska se den och få inspiration till blockbustern "Charles XII" en actionfilm om stora nordiska kriget.Krellus_Valerius skrev:Carolus
Jag var på Armémuseet med en polare för ett tag sedan och blev klart imponerad.
Ni har gjort ett jättebra jobb!
Gillade filmen och Fraustadt som jag för övrigt köpte.
Keep up the good work!
Välkommen åter!
-
- Medlem
- Inlägg: 968
- Blev medlem: 10 november 2005, 20:48
- Ort: Göteborg
Carolus, har museet ändrat sin inställning till utställningar sedan inträdet blev gratis?
Besökarantalen på statliga museer har skjutit i höjden sedan detta gjordes och jag undrar om den nya utställningen är ett sätt att bjuda nya besökare som inte har så stor kunskap på en bättre upplevelse?
Kan tyvärr inte säga att jag varit där själv. så jag vet inte vilken upplevelse man får.
/Torbjörn
Besökarantalen på statliga museer har skjutit i höjden sedan detta gjordes och jag undrar om den nya utställningen är ett sätt att bjuda nya besökare som inte har så stor kunskap på en bättre upplevelse?
Kan tyvärr inte säga att jag varit där själv. så jag vet inte vilken upplevelse man får.
/Torbjörn
Nej. Muséet fick sin nuvarande utformning 2000. Fritt inträde infördes i januari 2005.Torbjörn J skrev:Carolus, har museet ändrat sin inställning till utställningar sedan inträdet blev gratis?
Besökarantalen på statliga museer har skjutit i höjden sedan detta gjordes och jag undrar om den nya utställningen är ett sätt att bjuda nya besökare som inte har så stor kunskap på en bättre upplevelse?
Kan tyvärr inte säga att jag varit där själv. så jag vet inte vilken upplevelse man får.
/Torbjörn
Intet nytt på västfronten med andra ord.
-
- Medlem
- Inlägg: 968
- Blev medlem: 10 november 2005, 20:48
- Ort: Göteborg
Ska till Stockholm nu i helgen och tänkte lämna flickvännen åt shopping medan jag går på Armémuseum. Funderar nu på hur mycket jag hinner se egentligen under ett besök på ett par timmar, ska jag göra ett urval redan innan och om den tillfälliga utställningen om spioner är något att ha? Någon som varit där nyligen? Carolus?
-
- Medlem
- Inlägg: 968
- Blev medlem: 10 november 2005, 20:48
- Ort: Göteborg
-
- Medlem
- Inlägg: 968
- Blev medlem: 10 november 2005, 20:48
- Ort: Göteborg