Zoigl

[Probstner]

För den som är intresserad av förindustriell organisation av livsmedelstillverkning och dessutom gillar öl vill jag rekommendera några sydtyska avkrokar som resmål.

Fem orter i det nordöstbayerska landskapet Oberpfalz har bevarade s k kommunbryggerier. Före näringsfrihetens tid så kunde bryggarrätt erhållas av alla skattepliktiga medborgare i en viss ort. Ibland var vissa villkor knutna till rätten, men i princip hade alla fullvärdiga medborgare rätt att brygga. Men eftersom bryggning är en ganska omständig och skrymmande process så valde man ofta att uppföra ett gemensamt brygghus, på tyska kallat Kommunbrauerei. Där anställdes ortens egen bryggmästare. Alla medborgare med bryggarrätt kunde låta brygga en vört i kommunbryggeriet och sedan ta hem den för jäsning. Eventuellt överskott fick säljas till allmänheten. När det fanns öl till försäljning hängdes bryggarstjärnan ut - den ser ut ungefär som en sned davidsstjärna. Den kallas på lokal dialekt för Zoigl, vilket motsvarar högtyskans Zeichen = tecken eller märke. På de fem platser där man fortfarande kan hitta Zoigl belastas ölet med en reducerad skatt jämfört med kommersiellt öl, vilket dessutom gör det billigt.

De fem orter som har bevarat denna tradition är följande:
Eslarn med tappstället Beim Ströhern. Robust och lantlig Zoigl. Dessutom eget bränneri. Precis vid gränsen till Tjeckien.
Falkenberg med familjen Fischer som från tid till annan presterar ljuvlig Zoigl. Pittoresk draculaby, tror f ö att någon av attentatsmännen mot Hitler bodde på borgen som tronar över de små husen.
Mitterteich med tre tappställen: Oppl, Hartwich och Lugert. De alternerar försäljningen enligt en fastställd kalender. Oppl är kanske min absoluta favorit.
Neuhaus/Waldnaab med fem utskänkningsställen och en löpande kalender. Alldeles intill ligger
Windischeschenbach med ytterligare elva tappställen, som återfinns på samma hemsida som de i Neuhaus. Här är Fiedlschneider i mitt tycke i särklass.

En Zoigl är i regel ett mellanbrunt, välhumlat och ofiltrerat lageröl. Det smakar som man kan föreställa sig att lagerölet gjorde för hundrafemtio år sedan, när det slog igenom på allvar. Definitivt något för den som tror att lageröl är blask.

Några enstaka bryggerier med liknande traditioner finns också i grannlandskapet Franken. Två har produkter som är tillgängliga för allmänheten.
Neuhaus/Pegnitz liknar i alla avseenden kommunbryggarorterna i Oberpfalz, men här kallas ölet inte Zoigl (fel dialekt, helt enkelt). Fyra olika familjer skänker ut: Benaburger, Döth, Müller och Reindl. Kolla efter stjärnan om ni kommer dit, det är alltid någon som har öl på gång.
Sesslach i norra Franken har till skillnad från de övriga orterna inga privatpersoner som öppnar sina portar för törstiga ölvänner, däremot två värdshus på det pittoreska torget (staden har vunnit nån sorts pris som Tysklands mest välbevarade historiska miljö eller liknande): Reinwand och Zum roten Ochsen.

Lite mer om historiska öl i olika delar av Bayern kan ni hitta här.

/ Probstner