Historiska Museet

[Daniel L]

Är det ingen mer än jag som kan se att det postmoderna kritiken har vissa poänger?

Nej.

mvh/ Daniel

[Probstner]

Är det ingen mer än jag som kan se att det postmoderna kritiken har vissa poänger?

Jo.

Försöker man bara distansera sig en aning från hur just JAG vill att ett museum skall vara så säger utvecklingen mycket om vår tid och om hur vi uppfattar historien. Läste igår i någon tidning (minns inte var eller vem som skrev) att efter modernismens sammanbrott genomgår historiesynen ett oavslutat paradigmskifte. Med modernistiska glasögon är historien intressant för att den utgör logiska steg i utvecklingen mot vår egen tid. Med postmoderna blir historieintresset eskapistiskt, utan särskilda anspråk på sammanhang. Det är det vi har att förhålla oss till. Tänkvärt, tycker jag.

/ Probstner

[Hexmaster]

Om jag råkar bli chef för fel sorts museum, men struntar i det och kör mitt eget race i alla fall, kan jag då försvara mig med ord som "paradigmskifte" och "postmodernism"?

Den här tråden handlar inte om att vissa utställningar inte faller en och annan i smaken. Den handlar om ett museum som ger fan i sitt uppdrag. "Egotripp" är nog ett bättre ord.

Men men, nu när de stora drakarna tagit upp ämnet - på samma dag!? - och båda konstaterar det uppenbara systemfelet, då kanske man vågar hoppas på en förbättring.

[Probstner]

Den handlar om ett museum som ger fan i sitt uppdrag.

Det Du anser vara museets uppdrag.

/ Probstner

[Robert Sköld]

Exakt min mening, denna debatten tar ställning för ett visst sätt att se på museiverksamhet. Liksom debatten jag har stött på runt mig, i tidningar etc. Jag tycker att många bortser från det faktum att HM;s styrelse faktiskt har vissa väldigt bra poänger. Hur mycetk säger egentligen en pilspets om livet under folkvandringstid etc etc etc. Många museer går denna balansgång bra enligt mig, man kompomissar inte med sitt uppdrag, men är samtidigt väldigt medvetna om vad som egentligen är centralt. Jag har iofs inte varit på HM, så om det kan jag inte yttra mig om egentligen, men jag tror ni förstår mitt tänkande.

/Robert Sköld

[Hexmaster]

Den handlar om ett museum som ger fan i sitt uppdrag.

Det Du anser vara museets uppdrag.

Jag vet åtminstone vad H:et i "HM" står för. Liksom ledaren i Dagens Nyheter, t.o.m. en krönikör i Aftonbladet. Och då har jag inte ens nämnt ett antal skalmänningar. (Tips: Det står inte för "modern konst".)

[Benn]

Hej skalmaniter!

Ytterliggare klavertramp från Historiska museets ledning kan lyssnas på sveriges radios hemsida.

http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/ind ... ramID=1650

välj deras 8.15 sändning

/Bernhard

PS
Om professorn i arkeologin vid stockholmsunivesitet lider av bristande intelektuell förmåga hur skall då gemene man förstå Historiska museets utställningar?

[Probstner]

Tänk, jag lyssnade också på P1 i morse, och min uppfattning var att museichefen närmast krossade arkeologiprofessorn. Men man hör väl det man vill höra.

/ Probstner

[Benn]

Probstner

Jag tror vi får enas om att vi inte håller med varandra.

/Bernhard

[Probstner]

Jag tror vi får enas om att vi inte håller med varandra.

Civiliserat / Probstner

[medundersåte]

Om professorn i arkeologin vid stockholmsunivesitet lider av bristande intelektuell förmåga hur skall då gemene man förstå Historiska museets utställningar?

Efter att ha lyssnat på programmet kan jag inte göra något annat än att hålla med om ovanstående. Om det nu krävs en viss intelligens för att förstå den konst som visas så är det ju märkligt att museichefen samtidigt kan påstå att Historiska inte bara skall vara till för fackfolk. Jag känner för all del varken Kristian Berg eller Kerstin Lidén och kan sålunda inte vara säker på min sak, men jag fick ända uppfattningen att det var osedvanligt fräckt av Berg att på detta, förvisso indirekta, sätt ifrågasätta professor Lidéns intelligens.

/Kristofer

[Probstner]

Intelligens är väl inte riktigt samma sak som intellektuell kapacitet? Hur som helst, man kan vara hur djupt förkovrad som helst i en specifik profession utan att på ett meningsfullt sätt kunna sätta in kunskaperna i ett sammanhang. Detta menat generellt, inte om nämnda professor (som jag ju inte alls känner till förutom radioprogrammet).

Det är kanske därför experter sällan har övergripande ansvar i företag och organisationer.

/ Probstner

[Widsith]

Nu har jag också lyssnat på museichef Berg och professor Lidén. Professorn var lite ivrig och snubblade på orden, vilket var synd. Hon missade också att ta upp konkreta exempel, och kom väl inte med något nytt till debatten. Museichef Berg använde "nämen lilla vän"-attityden, och har väl gått en och annan ledarkurs med retorik i schemat. Hans argumentationsteknik var väl inte stort bättre än professorns, tyckte jag. Ingen "vann" således debatten.

Berg använde några formuleringar som jag betecknar som grundstenar i hans argumentering. Han sade att vi bara kan förstå vår historia utifrån vår samtid, och där har han en poäng. Han sade också att historia blir angelägen så fort den säger något om samtiden, annars är den det inte. Arkeologiska fynd kan bara förstås av arkeologer, sade Berg, och därför är det ingen idé att ha med dem, eller "det beror på hur man bemöter besökarna".

En argumentationsanalys av detta skulle kunna lyda såhär:
Orden "historia" såväl som "samtid" är mycket diffusa begrepp, och därför beror det mycket på vad man själv lägger för betydelse i dem. Det är ungefär som politiska paroller, typ "vi vill ha ett rättvist samhälle", och därför måste man undersöka vad just Kristian Berg menar med begreppen. Eller rättare sagt, man måste fråga sig vem det är som definierar begreppen när det väl kommer till praktiska åtgärder.

Det perspektiv som museichef Berg verkar använda för att definiera begreppen är besökarnas. Bergs besökare vill ha konstutställningar och nutidshistoria. Den "historiska historien" är osäker och kommer alltid att vara det, så den skall inte serveras rå utan smakfullt anrättad. Annars ger den inga goda, uppbyggliga paralleller för besökarna. Detta är den tolkning som gjorts på Historiska. Herman Lindqvist och Picasso har gjort sitt intåg. Det finns ingen bättre historia än den som skildras utifrån en enskild människas uppfattning om och upplevelse av den.

Jag tror, att innan man ser förbi denna argumentation om samtiden och historien, och vidare till de grundläggande frågorna om hur man kunnat göra sin tolkning och hur den genomförts, så kommer man inte att komma vidare i debatten om historiens vara eller inte vara på Historiska Museet. Vem är det som bestämmer vad som är angelägen historia och vad som inte är det? Om jag till exempel skriver ett brev till Historiska där jag önskar mig ett visst innehåll på museet, kommer man att lyssna på mig? Eller vem är det Kristian Berg lyssnar på?

[Probstner]

Widsith, det var ett klokt inlägg / Probstner

[Perra]

Har läst in mig lite på tråden och lyssnat på den där intevjun.

För det första ska jag säga att jag tycker det är vansinnigt det man nu tydligen gör på HM. Håller med Hexmaster fullständigt. Uppgiften är att visa upp historia, inte någon slags mystisk konstnumbojumbo på ett hippt sätt. Det kan vara så att jag överdriver för att jag fått fel för mig, men det verkar inte så. Proffesorn i radioprogrammet tycker jag träffande förklarar hur snurrigt det blivit på HM eftersom man tydligen först måste förstå sin samtid, för att sedan kunna förstå sin historia .

chefen å sin sida menar att all historia är endast intressant och angelägen om den förklarar den samtid man lever i. Annars är den inte det. Därför ska man tyligen ha dessa konstutställningar på HM, trots att det där ska vara historiska föremål med för all del pedagogiska berättande förklaringar knutet till föremålet. Inställningen att historia endast är av intresse om den säger något om vår samtid, förefaller en smula märklig enligt mig, men att museichefen Berg verkligen anser så gör han fullständigt klart. Självklart tycker jag att det är galant om man kan göra kopplingar till nuet och säga att så här är det därför, men det är en fåfäng inställning att allt måste ha med oss i nuet att göra. Saker och ting i historien kan vara av intresse även om det inte spelar en direkt roll för oss nu, intressant eftersom det kanske spelade en roll under flera sekel för människor förr.

Göran Hägg, han som brukar recensera historialäroböcker, och är med i svt:s morgonpanel på fredagar tror jag det är, säger så här om en historibok med namnet "vägar till nuet".

Det kan man däremot knappast säga om "Vägar till nuet" (Almqvist & Wiksell). Som hörs på namnet är historien här bara till för att rättfärdiga nuets fördomar. Och under de elva år boken funnits har dessutom det nuet hunnit bli då.

Ett museum ska hålla sig till sin uppgift, och på frågan vem som bestämmer vad den uppgiften är, är svaret inte så svårt. Det är namnet på museét, heter det historiska museét ska det ha uteslutande med historia att göra, på konstmuseum är det konst, på andra museum är det andra saker. uppfattningen att man inte kan vara säker på någonsting i historien och därför inte borde säga något om det, är helt bisarr. Ett hån mot historiens historiker. Ja det orkar jag inte ens kommentera.