Filminspelning?
Vi vill se bilderna inifrån de riktiga klubbarna, sent på kvällskvisten. Fast hustrun var visst med...
MVH
Hans
Resedags…
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
En gång om året, men helst mer, måste jag vara vid ett hav, spelar ingen roll vilket. Bara stå där och kika ut mot en lätt böjd horisont, andas djupt.
Att bo i Schweiz betyder att man nästan överallt har ett berg eller en alp framför näsan. Vilket är ok - men uppväxten var i Stockholm och Malmö, och varje sommar blev det ett par månader på västkusten. Vid havet. Utan större störande synhinder…Känslan av oändligheten i så’na ögonblick är obeskrivlig och försvinner inte med åren...
Så, efter Lucca blev det direkt ut till kusten, till havet - andas in, andas ut...
Nej, nattklubb blev det inte i Lucca, men...nu har vi kommit till La Spezia i Ligurien, och frun har bokat ett rum i gamla sta'n - ovanför en nattklubb! Som lyckligtvis är stängd, det är söndag!
Vi parkerar, det är något trångt, inte annat att vänta!
Med tusentals andra söndagsflanerare strosar vi ner till hamnen. Där är det också trångt - Kryssningsfartygen, de civila, de STORA, ligger till vänster, och de militära skeppen ligger till höger (återkommer till det temat) - och i den stora mitten ligger all herrans fritidsbåtar - mängder.
Och helt för sig, en liten ö mitt i hamnområdet - yachterna.
Nej, inte dollar/euro/rubelmiljardärernas, de riktigt stora skutorna, de ligger väl i Monaco och annorstädes - här i La Spezia hittar vi resten, lite mer diskret, tätt intill varandra. För att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. Vem vet.
Vad ägarna har gemensamt är nog "bara" hur miljonerna och miljonerna landade på deras privata konton!? Men naturligtvis är jag inte så'n - kanske några förtjänade pengen ärligt, vad vet jag...!
Ett kapell spelar söndagsmusik, man flanerar. Mörkret faller. Och si där, där står Monumentet - RESISTENZA.
Ett par ord om italienska Resistenza:
Resistenza (italienska för motstånd) var de partier och politiska rörelser som mellan september 1943 och maj 1945 gjorde motstånd mot den tyska ockupationen av Italien och den fascistiska Italienska sociala republiken (Repubblica Sociale Italiana, RSI). Med 200 000 till 250 000 aktivt stridande partisaner vid sin största utbredning i april 1945 var den italienska Resistenza den numerärt starkaste partisanrörelsen i Västeuropa under andra världskriget och den näst största i Europa efter den jugoslaviska.
Men Resistenza var i Italien mer - kortfattat kan den karakteriseras som en kombination av ett nationellt befrielsekrig (mot den tyska ockupationen), inbördeskrig (mot de republikanska fascisterna) och klasskamp (mot padroni, den ägande klassen).
Och - När de allierade styrkorna i slutet av april 1945 avancerade in i norra Italien, så hade italienska partisaner - Resistenza - redan befriat de flesta städerna i Lombardiet, Piemonte och Veneto från de nazifascistiska ockupationstrupperna.
Också La Spezia.
Slut med föredrag - Vi äter god fisk och dricker gott vin, spankulerar långsamt hem på tomma gator, och möts av brandkåren vid ett hus bredvid vårt hus...
I morgon besöker jag ett högst intressant militärt skeppsmuseum...
Hans K
Att bo i Schweiz betyder att man nästan överallt har ett berg eller en alp framför näsan. Vilket är ok - men uppväxten var i Stockholm och Malmö, och varje sommar blev det ett par månader på västkusten. Vid havet. Utan större störande synhinder…Känslan av oändligheten i så’na ögonblick är obeskrivlig och försvinner inte med åren...
Så, efter Lucca blev det direkt ut till kusten, till havet - andas in, andas ut...
Nej, nattklubb blev det inte i Lucca, men...nu har vi kommit till La Spezia i Ligurien, och frun har bokat ett rum i gamla sta'n - ovanför en nattklubb! Som lyckligtvis är stängd, det är söndag!
Vi parkerar, det är något trångt, inte annat att vänta!
Med tusentals andra söndagsflanerare strosar vi ner till hamnen. Där är det också trångt - Kryssningsfartygen, de civila, de STORA, ligger till vänster, och de militära skeppen ligger till höger (återkommer till det temat) - och i den stora mitten ligger all herrans fritidsbåtar - mängder.
Och helt för sig, en liten ö mitt i hamnområdet - yachterna.
Nej, inte dollar/euro/rubelmiljardärernas, de riktigt stora skutorna, de ligger väl i Monaco och annorstädes - här i La Spezia hittar vi resten, lite mer diskret, tätt intill varandra. För att inte väcka alltför mycket uppmärksamhet. Vem vet.
Vad ägarna har gemensamt är nog "bara" hur miljonerna och miljonerna landade på deras privata konton!? Men naturligtvis är jag inte så'n - kanske några förtjänade pengen ärligt, vad vet jag...!
Ett kapell spelar söndagsmusik, man flanerar. Mörkret faller. Och si där, där står Monumentet - RESISTENZA.
Ett par ord om italienska Resistenza:
Resistenza (italienska för motstånd) var de partier och politiska rörelser som mellan september 1943 och maj 1945 gjorde motstånd mot den tyska ockupationen av Italien och den fascistiska Italienska sociala republiken (Repubblica Sociale Italiana, RSI). Med 200 000 till 250 000 aktivt stridande partisaner vid sin största utbredning i april 1945 var den italienska Resistenza den numerärt starkaste partisanrörelsen i Västeuropa under andra världskriget och den näst största i Europa efter den jugoslaviska.
Men Resistenza var i Italien mer - kortfattat kan den karakteriseras som en kombination av ett nationellt befrielsekrig (mot den tyska ockupationen), inbördeskrig (mot de republikanska fascisterna) och klasskamp (mot padroni, den ägande klassen).
Och - När de allierade styrkorna i slutet av april 1945 avancerade in i norra Italien, så hade italienska partisaner - Resistenza - redan befriat de flesta städerna i Lombardiet, Piemonte och Veneto från de nazifascistiska ockupationstrupperna.
Också La Spezia.
Slut med föredrag - Vi äter god fisk och dricker gott vin, spankulerar långsamt hem på tomma gator, och möts av brandkåren vid ett hus bredvid vårt hus...
I morgon besöker jag ett högst intressant militärt skeppsmuseum...
Hans K
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Vi är alltså i La Spezia, har lämnat Toskana och kommit in i Ligurien. Vackert inklämd i en havsbukt, med bergen i bakgrunden. För tvåhundratjugo år sedan tyckte Napoleon att det skulle passa bra som hamn, mest för det militära - och så blev den västra delen av La Spezia till en stor militärarsenal...och har så förblivit.
Militärbasen är stor och föråldrad - innan det blev omodernt med det militära behövde basen mer och mer plats = betydde att byarna runt om under årens lopp helt enkelt jämnades med marken, förstördes, inklusive forntida och romerska ruiner. Ödelagda områden, där man nu "upptäckt" en hel del militära och illegala soptippar fyllda med asbestrester, batterier med bly, kadmium och annat otrevligt. Men...eftersom det är militärt område så är det stängt för de flesta civila myndigheterna, de kan inte göra mycket, vi är i Italien...så...än så länge ropar man bara...usch ja!
Men, ett mindre museum ligger där, vid infarten till arsenalen hittar vi "Museo Technico Navale".
Mängder av prylar från de italienska sjöfararnas underbara värld! Men speciellt då från 1900-talet, runt om de båda världskrigen, och ännu mer speciellt behandlas där historien om „Decimal Flottiga MAS", även känd som La Decima eller Xª MAS (italienska för ”10:e torpedbåtsflottiljen”). Som hade sin hemvist just i La Spezia.
Ja, om detta finns en hel del på museet - men låt oss åtminstone för i dag begränsa oss till en spännande detalj under andra världskriget, de styrda torpederna med tvåmans besättning, de s.k. SLC = Siluri a Lenta Corsa = Långsamma Torpeder. Även kallade "Maiale", på svenska "Grisen"! Täcknamn, eller för att de var så långsamma (ett par knop orkade de med...)? Som skulle föra en sprängladdning (250-300 kg) under vattnet till fiendens skepp - en teckning visar hur det skulle gå till:
En torped med två dockor som torpedridare har de bevarat i museet, Den främre torpedföraren, oftast en officer, fungerade som befälhavare och styrman; den bakre var ”operatören”. Båda bar en lätt dykardräkt som lämnade huvudet och händerna fria:
Torpeden måste först transporteras till målet - i bästa fall på däcket på en ubåt…som här, italienska ubåten Scirè är på väg med tre torpeder...
18 december 1941:
Scirè sjösatte tre SLC utanför Alexandrias hamn, där brittiska krigsskepp låg. Det var natt. De långsamma torpederna styrdes i skydd av mörkret in i hamnen. När en av de tre torpederna kom fram till ett fientligt fartyg, fördes SLC försiktigt upp till ytan tills den nästan rörde vid fartygets skrov. Operatören tog ut sprängladdningen från SLC:s främre del och fäste den med magneter på fiendens fartyg. Till magneten var en cirka 1,5 meter lång lina fäst, vid vilken själva sprängladdningen var fäst. Tidsdetonatorn kunde ställas in på upp till 150 minuter. Dags att ge sig av - innan det började explodera i hamnen! Och det gjorde det!
Churchill rapporteras efteråt ha sagt: "Please report what is being done to emulate the exploits of the Italians in Alexandria Harbour and similar methods of this kind. Is there any reason why we should be incapable of the same scientific aggressive action the Italians have shown?" ( Tirpitz!)
De brittiska slagskeppen Queen Elizabeth och Valiant fick i Alexandria ett par ordentliga knäckar och sattes ur leken för ett par viktiga månader i Medelhavet innan de kunde repareras. Dessutom skadades det norska tankfartyget Sagona (7554 BRT) och jagaren Jervis.
Och torpedriddarna? Efter utfört uppdrag - gav de sig till fånga...
Den insatsen, den 18 december 1941, markerade höjdpunkten för de italienska SLC-insatserna.
En historisk parentes: "Legio X" var en legion i den romerska armén. Eftersom Caesar en gång gav den tionde legionen hästar och använde dem som kavalleri, eftersom han inte litade på de allierade galliska ryttarna, kallades den också "Legio X Equestris" (”tionde beridna legionen”). Därav det sentida: „La Decima“ - förmodar man…
Som alltid, klicka på bilderna så blir de tydligare...
Hans K
Militärbasen är stor och föråldrad - innan det blev omodernt med det militära behövde basen mer och mer plats = betydde att byarna runt om under årens lopp helt enkelt jämnades med marken, förstördes, inklusive forntida och romerska ruiner. Ödelagda områden, där man nu "upptäckt" en hel del militära och illegala soptippar fyllda med asbestrester, batterier med bly, kadmium och annat otrevligt. Men...eftersom det är militärt område så är det stängt för de flesta civila myndigheterna, de kan inte göra mycket, vi är i Italien...så...än så länge ropar man bara...usch ja!
Men, ett mindre museum ligger där, vid infarten till arsenalen hittar vi "Museo Technico Navale".
Mängder av prylar från de italienska sjöfararnas underbara värld! Men speciellt då från 1900-talet, runt om de båda världskrigen, och ännu mer speciellt behandlas där historien om „Decimal Flottiga MAS", även känd som La Decima eller Xª MAS (italienska för ”10:e torpedbåtsflottiljen”). Som hade sin hemvist just i La Spezia.
Ja, om detta finns en hel del på museet - men låt oss åtminstone för i dag begränsa oss till en spännande detalj under andra världskriget, de styrda torpederna med tvåmans besättning, de s.k. SLC = Siluri a Lenta Corsa = Långsamma Torpeder. Även kallade "Maiale", på svenska "Grisen"! Täcknamn, eller för att de var så långsamma (ett par knop orkade de med...)? Som skulle föra en sprängladdning (250-300 kg) under vattnet till fiendens skepp - en teckning visar hur det skulle gå till:
En torped med två dockor som torpedridare har de bevarat i museet, Den främre torpedföraren, oftast en officer, fungerade som befälhavare och styrman; den bakre var ”operatören”. Båda bar en lätt dykardräkt som lämnade huvudet och händerna fria:
Torpeden måste först transporteras till målet - i bästa fall på däcket på en ubåt…som här, italienska ubåten Scirè är på väg med tre torpeder...
18 december 1941:
Scirè sjösatte tre SLC utanför Alexandrias hamn, där brittiska krigsskepp låg. Det var natt. De långsamma torpederna styrdes i skydd av mörkret in i hamnen. När en av de tre torpederna kom fram till ett fientligt fartyg, fördes SLC försiktigt upp till ytan tills den nästan rörde vid fartygets skrov. Operatören tog ut sprängladdningen från SLC:s främre del och fäste den med magneter på fiendens fartyg. Till magneten var en cirka 1,5 meter lång lina fäst, vid vilken själva sprängladdningen var fäst. Tidsdetonatorn kunde ställas in på upp till 150 minuter. Dags att ge sig av - innan det började explodera i hamnen! Och det gjorde det!
Churchill rapporteras efteråt ha sagt: "Please report what is being done to emulate the exploits of the Italians in Alexandria Harbour and similar methods of this kind. Is there any reason why we should be incapable of the same scientific aggressive action the Italians have shown?" ( Tirpitz!)
De brittiska slagskeppen Queen Elizabeth och Valiant fick i Alexandria ett par ordentliga knäckar och sattes ur leken för ett par viktiga månader i Medelhavet innan de kunde repareras. Dessutom skadades det norska tankfartyget Sagona (7554 BRT) och jagaren Jervis.
Och torpedriddarna? Efter utfört uppdrag - gav de sig till fånga...
Den insatsen, den 18 december 1941, markerade höjdpunkten för de italienska SLC-insatserna.
Som alltid, klicka på bilderna så blir de tydligare...
Hans K
Re: Resedags…
Ja.
I nästan jultider är X-mas högeligen intressant.
Finns alltså även i Milano.
MVH
Hans
I nästan jultider är X-mas högeligen intressant.
viewtopic.php?f=40&t=25742&hilit=milano#p368375På båtsidan glömde jag berätta om en X-mas sprängbåt och tvåmanna transporttorped.
Finns alltså även i Milano.
MVH
Hans
-
Femtiotrean
- Medlem
- Inlägg: 6003
- Blev medlem: 6 december 2011, 15:33
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Tack Hans och 53:an för kommentarer. Intressant är de italienska motorbåtarnas äventyr i höga Norden!
Här ytterligare ett exempel från museet på hur italienarna använde sina små båtar - med förhoppning om maximal förstörelse. I La Spezia har de ställt ut en MTM från andra världskriget. MTM, som betyder Motoscafo da Turismo Modificato (MTM). Kallades lite kärleksfullt också “Barchino” (Liten Båt). Skillnaden till en vanlig Pettersson med snurra... MTM-båten hade en inbyggd sprängladdning!
Tanken var att motorbåtens pilot skulle ställa in en kollisionskurs och köra på full fart fram till de sista 200 eller 100 metrarna till målet. När han nådde detta stadium skulle piloten skjuta ut sig efter att ha blockerat rodret - och hoppas på att „någon“ plockade upp honom ur det våta…!
Vid kollisionen med ett fiendeskepp var förhoppningen att båtens för skulle brytas av och sjunka med sprängladdningen, som skulle explodera under vattnet och orsaka allvarliga skador på både infrastruktur och fartyg, om inte rentav sänka dem. Som i den här skissen…
Nåja, det lyckades inte så ofta. Vid en förlustrik italiensk MT-attack mot Valletta’s hamn, Malta, i juli 1941 blev resultatet: en sprängd bro(!) - och innan dess, i mars 1941, fick den engelska kryssaren „HMS YORK“ betydande skador vid en MT raid i Souda Bay på Kreta. En raid som gärna visas i dramatiskt dimensionerade bilder på det marina museet!
Det byggdes förmodligen 18 Barchinos, alla utrustade med Alfa Romeo-motor, som när det gällde piskade upp „turistbåtarnas“ fart till 33 knutar (61 km/h).
I vilket fall, de italienska torpedridarna eller, som ovan, MTM-piloterna var entydigt förvägna gossar, mod fattades inte!
Hans K
Här ytterligare ett exempel från museet på hur italienarna använde sina små båtar - med förhoppning om maximal förstörelse. I La Spezia har de ställt ut en MTM från andra världskriget. MTM, som betyder Motoscafo da Turismo Modificato (MTM). Kallades lite kärleksfullt också “Barchino” (Liten Båt). Skillnaden till en vanlig Pettersson med snurra... MTM-båten hade en inbyggd sprängladdning!
Tanken var att motorbåtens pilot skulle ställa in en kollisionskurs och köra på full fart fram till de sista 200 eller 100 metrarna till målet. När han nådde detta stadium skulle piloten skjuta ut sig efter att ha blockerat rodret - och hoppas på att „någon“ plockade upp honom ur det våta…!
Vid kollisionen med ett fiendeskepp var förhoppningen att båtens för skulle brytas av och sjunka med sprängladdningen, som skulle explodera under vattnet och orsaka allvarliga skador på både infrastruktur och fartyg, om inte rentav sänka dem. Som i den här skissen…
Nåja, det lyckades inte så ofta. Vid en förlustrik italiensk MT-attack mot Valletta’s hamn, Malta, i juli 1941 blev resultatet: en sprängd bro(!) - och innan dess, i mars 1941, fick den engelska kryssaren „HMS YORK“ betydande skador vid en MT raid i Souda Bay på Kreta. En raid som gärna visas i dramatiskt dimensionerade bilder på det marina museet!
Det byggdes förmodligen 18 Barchinos, alla utrustade med Alfa Romeo-motor, som när det gällde piskade upp „turistbåtarnas“ fart till 33 knutar (61 km/h).
I vilket fall, de italienska torpedridarna eller, som ovan, MTM-piloterna var entydigt förvägna gossar, mod fattades inte!
Hans K
Re: Resedags…
Att Valetta inte gick så bra visste jag men inte tanken om att laddningen skulle av under målet.
https://en.wikipedia.org/wiki/Raid_on_Grand_Harbour
Tack.
MVH
Hans
https://en.wikipedia.org/wiki/Raid_on_Grand_Harbour
Tack.
MVH
Hans
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Den här herrn känner nog de flesta till här på Skalman, Georg von Frundsberg.
En sydtysk riddare och landsknekt som föddes på 1400-talet och dog 1528. En kämpe, levde för kriget, och han var med om mycket. Förde med stor entusiasm det kejserliga fotfolket, ofta mot en fientlig övermakt - ett av hans valspråk „Viel Feind’, viel Ehr’!“( Många Fiender, Stor Ära!) har överlevt.
Frundsberg, ett namn som vi hittar lite varstans, fortfarande - i tyska och österrikiska Studentverbindungen, gatunamn, statyer, och naturligtvis i miltära sammanhang, som 1943 - 10. SS-Panzer-Division „Frundsberg“…
Och minst ett krigsskepp fick hans namn, SMS FRUNDSBERG.
En österrikisk korvett med blandad segel- och ångdrift som tillhörde k.u.k. Kriegsmarine och var i tjänst mellan 1874 och 1918. Seglade i Medelhavet och vågade sig också ut på långresor till Asien och Västafrika - men utan nämnvärda militära konfrontationer. Och när kriget "äntligen" bröt ut 1914, var skeppet inte längre i aktiv sjötjänst, fungerade då som minförrådsskepp i Šibenik, nuvarande Kroatien.
Efter världskriget överlämnades Frundsberg till det som vi kom att kalla Kungariket Jugoslavien. Nytt namn: först Zlarin, sedan Krivosije. Men sjöfärderna var definitivt slut. Slutet kom i andra världskriget - italienarna tog skeppet i april 1941, och allierade flygplansbomber sänkte Frundsberg/Zlarin/Krivosije den 16 november 1943!
Och - i dag hittar vi i La Spezia, i Marinmuseet, i en sal full av gamla och äldre galjonsfigurer…
...korvetten SMS Frundsbergs galjonsfigur, med knuten högernäve - och inte långt från havet!
Ja, det var Marinmuseet i La Spezia. En snabbtitt på ett par intressanta historiska och marina prylar, finns mycket annat, naturligtvis, men - det får räcka nu, vi kör vidare riktning Milano…
Hans K
- Georg_von_Frundsberg.jpg (129.13 KiB) Visad 3420 gånger
En sydtysk riddare och landsknekt som föddes på 1400-talet och dog 1528. En kämpe, levde för kriget, och han var med om mycket. Förde med stor entusiasm det kejserliga fotfolket, ofta mot en fientlig övermakt - ett av hans valspråk „Viel Feind’, viel Ehr’!“( Många Fiender, Stor Ära!) har överlevt.
Frundsberg, ett namn som vi hittar lite varstans, fortfarande - i tyska och österrikiska Studentverbindungen, gatunamn, statyer, och naturligtvis i miltära sammanhang, som 1943 - 10. SS-Panzer-Division „Frundsberg“…
Och minst ett krigsskepp fick hans namn, SMS FRUNDSBERG.
En österrikisk korvett med blandad segel- och ångdrift som tillhörde k.u.k. Kriegsmarine och var i tjänst mellan 1874 och 1918. Seglade i Medelhavet och vågade sig också ut på långresor till Asien och Västafrika - men utan nämnvärda militära konfrontationer. Och när kriget "äntligen" bröt ut 1914, var skeppet inte längre i aktiv sjötjänst, fungerade då som minförrådsskepp i Šibenik, nuvarande Kroatien.
Efter världskriget överlämnades Frundsberg till det som vi kom att kalla Kungariket Jugoslavien. Nytt namn: först Zlarin, sedan Krivosije. Men sjöfärderna var definitivt slut. Slutet kom i andra världskriget - italienarna tog skeppet i april 1941, och allierade flygplansbomber sänkte Frundsberg/Zlarin/Krivosije den 16 november 1943!
Och - i dag hittar vi i La Spezia, i Marinmuseet, i en sal full av gamla och äldre galjonsfigurer…
...korvetten SMS Frundsbergs galjonsfigur, med knuten högernäve - och inte långt från havet!
Ja, det var Marinmuseet i La Spezia. En snabbtitt på ett par intressanta historiska och marina prylar, finns mycket annat, naturligtvis, men - det får räcka nu, vi kör vidare riktning Milano…
Hans K
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Det tar väl i normalfall tre timmar att bila från kusten vid La Spezia till stormetropolen Milano. Första tredjedelen för oss genom Val di Magra, Dante Alighieri nämner den i sin gudomliga komedi. Vackert landskap. bara en knapp timme från havet. Området har under årtusenden varit mycket viktig för handel, vilket naturligtvis betyder att här har man fört otaliga krig! Ett antal civilisationer och olika herravälden har avlöst varandra genom tiderna: från ligurerna till romarna, från bysantinerna till langobarderna och vidare under medeltiden till familjerna Malaspina och Medici.
Vi stannar i den lilla staden Pontetremoli. Vårt mål är borgen som sedan medeltiden har haft till uppgift att skydda orten. Vilket inte alltid gick så bra, borgen förstördes minst ett par gånger...men byggdes alltid upp igen. Och nu - sedan femtio år härbergerar borgen ett litet museum med ett långt namn: Museo delle Statue Stele della Lunigiana.
Vi parkerar vid floden och tar - något överraskande för Italien - hiss upp till museet.
Stelar, urgamla stelar som man hittat i området ställs ut. Små flata stenar, 1-2 meter höga, med antropomorfa bilder urknackade. Ögon, mun, bröst, kanske ett vapen. Som den här:
De framställdes uppenbarligen under 3000- och 2000-talet f. Kr. Man tror att de fungerade som grav- eller minnesmärken för lokala eliter, även om deras exakta funktion och betydelse är okänd. Stelarna, ett femtiotal, som man hittat över hela Magra-dalen och omgivande områden, är kanske helt enkelt mycket tidiga konstobjekt, möjligtvis också uttryck för de religiösa övertygelserna hos de folk som bebodde norra Toskana från bronsåldern till början av Romarriket.
Källor existerar inte så deras historia är öppet för spekulationer och naturligtvis akademisk debatt!
Men där de nu står, i den gamla borgens små rum, med utmärkt ljussättning - är de helt enkelt estetiskt mycket tilltalande! Mystiska - och vackra! En bra kombination!
Hans K
Vi stannar i den lilla staden Pontetremoli. Vårt mål är borgen som sedan medeltiden har haft till uppgift att skydda orten. Vilket inte alltid gick så bra, borgen förstördes minst ett par gånger...men byggdes alltid upp igen. Och nu - sedan femtio år härbergerar borgen ett litet museum med ett långt namn: Museo delle Statue Stele della Lunigiana.
Vi parkerar vid floden och tar - något överraskande för Italien - hiss upp till museet.
Stelar, urgamla stelar som man hittat i området ställs ut. Små flata stenar, 1-2 meter höga, med antropomorfa bilder urknackade. Ögon, mun, bröst, kanske ett vapen. Som den här:
De framställdes uppenbarligen under 3000- och 2000-talet f. Kr. Man tror att de fungerade som grav- eller minnesmärken för lokala eliter, även om deras exakta funktion och betydelse är okänd. Stelarna, ett femtiotal, som man hittat över hela Magra-dalen och omgivande områden, är kanske helt enkelt mycket tidiga konstobjekt, möjligtvis också uttryck för de religiösa övertygelserna hos de folk som bebodde norra Toskana från bronsåldern till början av Romarriket.
Källor existerar inte så deras historia är öppet för spekulationer och naturligtvis akademisk debatt!
Men där de nu står, i den gamla borgens små rum, med utmärkt ljussättning - är de helt enkelt estetiskt mycket tilltalande! Mystiska - och vackra! En bra kombination!
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Kristina av Danmark var uppenbarligen en vacker kvinna. Språkbegåvad dessutom. Vilket säkert behövdes i hennes turer runt Europas konungahov under 1500-talet. Eftertraktad som hustru av många potentater, små och stora. Gift med få. Hennes nej till engelska Henrik VIII är bekant, „...hon var smickrad över den engelske kungens giftermålsanbud, men var nödsakad att svara nej, eftersom hon inte hade två huvuden.“ (Wiki). Hon levde i en tid då äktenskapen bland den s.k. eliten oftast blev politiskt arrangerade - inte lätt att värja sig, som kvinna…
Vi är i Milano. Vi lämnar bilen i garaget, och tar spårvagnen. I motsats till många andra italienska städer, så skickade man under 20/30-talet de nymodiga trolleybussarna ut i stadens periferi, man byggde också två Metro-linjer…men behöll spårvagnstrafiken i centrum. Med delvis upp till hundra år gamla spårvagnsenheter! Härligt skramliga och obekväma!
Var var vi, ah ja , Milano. Vi står framför gigantiska Castello Sforzesco. En medeltida bastion, nej ett bastionssystem, som raserat och ombyggt fortfarande står i Lombardiets huvudstad.
Många hjälpte till att bygga och utsmycka - bl.a. Leonardo da Vinci. Han jobbade i ett stort rum, med att måla ett valv, i "Sala delle Asse". Motiv var denna gång inga människor, utan växter - ett tak som under århundraden förstördes och övermålades ett antal gånger. Sedan ett par år har restauratörer försökt skrapa fram det första skiktet. Resultatet inte alltför tjusigt…!
Så kommer vi till Kristina.
Francesco II Sforza var i början av 1500-talet Hertig av Milano. Bodde i palatset med familjens namn. Var inte helt frisk efter att ha överlevt ett giftattentat…och knappt fyrtio år, fortfarande barnalös. Det måste ändras - alltså arrangerades ett äktenskap 1532 med den då 11-åriga Kristina av Danmark - med en önskan om "omedelbar fullbordan av äktenskapet“! Kristinas tant tyckte det var för tidigt, ansåg att det inte gick för sig, och lyckades tricksa och hålla undan den blivande hertiginnan från Milano fram till september 1533. Stort giftermål.
Men, livet går andra vägar, hertigen dog två år senare - barnlös. Kristina var älskad och aktad i Milano och kunde bo ytterligare ett par år i Sforza-palatset - tills historiens nycker kastade ut henne på en ständig färd mellan de europeiska makthavarnas boplatser. Men det är en annan historia…
https://en.wikipedia.org/wiki/Christina_of_Denmark
Forts. Milano
Vi är i Milano. Vi lämnar bilen i garaget, och tar spårvagnen. I motsats till många andra italienska städer, så skickade man under 20/30-talet de nymodiga trolleybussarna ut i stadens periferi, man byggde också två Metro-linjer…men behöll spårvagnstrafiken i centrum. Med delvis upp till hundra år gamla spårvagnsenheter! Härligt skramliga och obekväma!
Var var vi, ah ja , Milano. Vi står framför gigantiska Castello Sforzesco. En medeltida bastion, nej ett bastionssystem, som raserat och ombyggt fortfarande står i Lombardiets huvudstad.
Många hjälpte till att bygga och utsmycka - bl.a. Leonardo da Vinci. Han jobbade i ett stort rum, med att måla ett valv, i "Sala delle Asse". Motiv var denna gång inga människor, utan växter - ett tak som under århundraden förstördes och övermålades ett antal gånger. Sedan ett par år har restauratörer försökt skrapa fram det första skiktet. Resultatet inte alltför tjusigt…!
Så kommer vi till Kristina.
Francesco II Sforza var i början av 1500-talet Hertig av Milano. Bodde i palatset med familjens namn. Var inte helt frisk efter att ha överlevt ett giftattentat…och knappt fyrtio år, fortfarande barnalös. Det måste ändras - alltså arrangerades ett äktenskap 1532 med den då 11-åriga Kristina av Danmark - med en önskan om "omedelbar fullbordan av äktenskapet“! Kristinas tant tyckte det var för tidigt, ansåg att det inte gick för sig, och lyckades tricksa och hålla undan den blivande hertiginnan från Milano fram till september 1533. Stort giftermål.
Men, livet går andra vägar, hertigen dog två år senare - barnlös. Kristina var älskad och aktad i Milano och kunde bo ytterligare ett par år i Sforza-palatset - tills historiens nycker kastade ut henne på en ständig färd mellan de europeiska makthavarnas boplatser. Men det är en annan historia…
https://en.wikipedia.org/wiki/Christina_of_Denmark
Forts. Milano
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Vi börjar närma oss slutet…på den här resan åtminstone, dags att börja planera för nästa. Eller kika i bakspegeln vad som…var.
Men först, eller sist, hur som helst:
Alltså, Milano, jobbigt fullt med folk, hälften eller mer turister, grupper här och där med flaggviftande typer som otåligt försöker hålla tidsschemat. Härsan och tvärsan på gator och torg. Hugget som stucket vilken väg man tar, utbudet är selfies med „något" i bakgrunden…
Leonardo da Vinci har jag nämnt, geniet med vilda ideer. Som den här historien med Hästen...i Milano. Gran Cavallo (”Den stora hästen”) var ett projekt för en bronsskulptur som beställdes av Leonardo da Vinci 1482 av Hertigen av Milano, Ludovico il Moro...men som aldrig fullbordades. Den var tänkt att bli världens största ryttarstaty - knappt 8 meter hög.
Beställningen var gjord, men åren gick, ingen häst - Hertigen blev otålig, han hade samlat ihop sjuttio (70!) ton brons för att gjuta hästen, funderade på att stryka beställningen. Men - 1493, alltså över tio år senare, presenterade Leonardo faktiskt en sju meter stor häst - men, en modell av lera! Ok, en kort tid stort jubel, äntligen! Men, återigen - i Italien fördes det, som så ofta vid den tiden, krig, denna gång mot Frankrike. Bronset behövdes för kriget - att gjuta kanoner! Snopet, där stod nu hästmodellen, fem år...och blev med åren säkert inte vackrare.
Det blev värre. 1499 invaderade Frankrike staden Milano...och deras bågskyttar i sin träningsiver, var naturligtvis tacksamma att kunna rikta sina pilar mot ett dylikt stort stillastående mål - mot Leonardos Häst.
Kulturbarbarer, hah!
För övrigt, Michelangelo, en samtida kulturarbetare var säkert inte Leonardos bästa vän, de var ju konkurrenter till en viss grad. Michelangelo var tidigt övertygad om att den jättestora hästskulpturen var omöjlig att gjuta. Skulle bryta ihop under tyngden. Vilket förmodligen Leonardo själv visste - därför fördröjandet…?!
Men Milano fick sin stora Häst - 500 år senare. Charles C. Dent, en amerikansk pilot och Leonardo-fan, samlade envetet så mycket pengar att en kopia - efter Leonardos teckningar - kunde ställas upp utanför Ippodromo di San Siro 1999.
Så säger vi Ajö till Italien och Milano för den här gången. Med en liten trevlig stenskulptur från medeltiden som vi hittar i Castello Sforzesco...
Historien bakom den skulpturen skulle vi gärna vilja veta...
Hans K
Men först, eller sist, hur som helst:
Alltså, Milano, jobbigt fullt med folk, hälften eller mer turister, grupper här och där med flaggviftande typer som otåligt försöker hålla tidsschemat. Härsan och tvärsan på gator och torg. Hugget som stucket vilken väg man tar, utbudet är selfies med „något" i bakgrunden…
Leonardo da Vinci har jag nämnt, geniet med vilda ideer. Som den här historien med Hästen...i Milano. Gran Cavallo (”Den stora hästen”) var ett projekt för en bronsskulptur som beställdes av Leonardo da Vinci 1482 av Hertigen av Milano, Ludovico il Moro...men som aldrig fullbordades. Den var tänkt att bli världens största ryttarstaty - knappt 8 meter hög.
Beställningen var gjord, men åren gick, ingen häst - Hertigen blev otålig, han hade samlat ihop sjuttio (70!) ton brons för att gjuta hästen, funderade på att stryka beställningen. Men - 1493, alltså över tio år senare, presenterade Leonardo faktiskt en sju meter stor häst - men, en modell av lera! Ok, en kort tid stort jubel, äntligen! Men, återigen - i Italien fördes det, som så ofta vid den tiden, krig, denna gång mot Frankrike. Bronset behövdes för kriget - att gjuta kanoner! Snopet, där stod nu hästmodellen, fem år...och blev med åren säkert inte vackrare.
Det blev värre. 1499 invaderade Frankrike staden Milano...och deras bågskyttar i sin träningsiver, var naturligtvis tacksamma att kunna rikta sina pilar mot ett dylikt stort stillastående mål - mot Leonardos Häst.
Kulturbarbarer, hah!
För övrigt, Michelangelo, en samtida kulturarbetare var säkert inte Leonardos bästa vän, de var ju konkurrenter till en viss grad. Michelangelo var tidigt övertygad om att den jättestora hästskulpturen var omöjlig att gjuta. Skulle bryta ihop under tyngden. Vilket förmodligen Leonardo själv visste - därför fördröjandet…?!
Men Milano fick sin stora Häst - 500 år senare. Charles C. Dent, en amerikansk pilot och Leonardo-fan, samlade envetet så mycket pengar att en kopia - efter Leonardos teckningar - kunde ställas upp utanför Ippodromo di San Siro 1999.
- Hästen.jpg (53.86 KiB) Visad 936 gånger
Så säger vi Ajö till Italien och Milano för den här gången. Med en liten trevlig stenskulptur från medeltiden som vi hittar i Castello Sforzesco...
Historien bakom den skulpturen skulle vi gärna vilja veta...
Hans K
-
sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12399
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Re: Resedags…
Började skriva om den här resan här i tråden för över ett år sedan - men, som det är kom annat emellan. Nu går det vidare. Häng med, det blir personligt, historiskt och högst politiskt, om man så vill...sveahk skrev: ↑26 oktober 2024, 16:37Vi tar tåget. Sovkupé. Volvon har speciell sovvagn, ute, tillsammans med en Skoda och en Mercedes och tre tyska motorcyklar. Det är nattåg. Start sent på kvällen, från österrikiska Feldkirch till österrikiska Villach. I Kärnten. Där 1945 FPÖ-partiet såg dagens ljus, en skyddad ort för nazigrabbarna att mer eller mindre fortsätta sin politik. FPÖ, länge i skymundan, det tog tid, men nu, just i går, vid valen, september 2024, största österrikiska parti! Med en vågad valslogan stort på plakaten: "Euer Wille geschehe" (Din Vilja ske...)! Och den gick hem!
Vi lämnar Österrike, kör söderut, in i Slovenien.
...där vi kort landar i landets huvudstad, Ljubljana, och lämnar våra personliga bidrag till världsfreden i en Banksy-utställning.
...men det hjälper inte, i samma utställning får vi veta vems skuld allt elände är:
Vi åker vidare, Zagreb nästa...
Hans K
Nu är vi i Zagreb, det är måndag...
forts.
Re: Resedags…
It's all your fault.
Väcker en slumrande historia till liv. Återkommer om den. Relaterad till trådens ämne.
MVH
Hans
Väcker en slumrande historia till liv. Återkommer om den. Relaterad till trådens ämne.
MVH
Hans
Re: Resedags…
En liten reflektion om resan i Italien med bil.
Jag har själv kört 4/5 gånger med hyrbil i Italien. Trafiken är grym. Och inte på ett bra sätt. Dessutom har vi på något sett nästan alltid fått böter på grund av trafikkameror som hävdat att vi varit inne på en restrikterad zon, vilket finns gott av i historiska städer, eller felparkering på grund av italienarnas otydliga förbudsskyltar.
Två gånger har jag fått krav från biluthyrningen för "skador" på däck. Skador som varit minimala, men som fått en dyr efterräkning. Den ena däckincidenten, där en minimalt liten gummibit fattades på ett däck, gav känslan av att de sålt in samma skada många gånger. Biluthyraren visste precis var hon skulle söka när vi kom tillbaks med bilen. Svårt att värja sig emot anklagelsen eftersom jag dumt nog inte hade fotografrerat däcken innan vi for. Fast jag visste att däcket inte skrapat mot någon rännsten. Vi hade nämligen den gången bara kört på landet.
I inget annat land där vi kört med hyrbil har efterräkningarna duggat så tätt som i Italien. Har du någon erfarenhet av något liknande? Annars är Italien mitt favoritmål att resa till. Fast jag gärna undviker bilen.
Kroatien har vi också varit till, men jag far hellre till Italien. Främst på grund av maten.
Jag har själv kört 4/5 gånger med hyrbil i Italien. Trafiken är grym. Och inte på ett bra sätt. Dessutom har vi på något sett nästan alltid fått böter på grund av trafikkameror som hävdat att vi varit inne på en restrikterad zon, vilket finns gott av i historiska städer, eller felparkering på grund av italienarnas otydliga förbudsskyltar.
Två gånger har jag fått krav från biluthyrningen för "skador" på däck. Skador som varit minimala, men som fått en dyr efterräkning. Den ena däckincidenten, där en minimalt liten gummibit fattades på ett däck, gav känslan av att de sålt in samma skada många gånger. Biluthyraren visste precis var hon skulle söka när vi kom tillbaks med bilen. Svårt att värja sig emot anklagelsen eftersom jag dumt nog inte hade fotografrerat däcken innan vi for. Fast jag visste att däcket inte skrapat mot någon rännsten. Vi hade nämligen den gången bara kört på landet.
I inget annat land där vi kört med hyrbil har efterräkningarna duggat så tätt som i Italien. Har du någon erfarenhet av något liknande? Annars är Italien mitt favoritmål att resa till. Fast jag gärna undviker bilen.
Kroatien har vi också varit till, men jag far hellre till Italien. Främst på grund av maten.