Tintin - och så vidare

[koroshiya]

Jag är helt avkopplad från det där sedan länge, så från min horisont finns denna typ av serier inte längre, men det kan de göra, bara det att jag inte känner till dem. I min värld är det mest Manga nu, och sedan mycket länge.

Ja, Schröder fimpades åtminstone delvis när kedjor slutade ta in hans serier. Ett parallellt exempel är när Äventyrsspel försökte fula sig eller av andra orsaker hamnade i problem med sin distributör, som var en traditionell svensk sådan för spel, och som ledde till att distributören slutade ta in deras spel. På det viset försvann Drakar och Demoner från ett antal vanliga leksaksaffärer.

Man kan ha en ok vara, men om man inte har en bra producent eller en bra distributör, så blir det svårt att sälja.

En serie jag minns från ungdomen är den här.

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Fabul ... k_Brothers

Hur jag kom in på den vet jag inte, men som det var på den tiden måste någon ha nämnt den för mig.

En serie jag hade ett nummer av var utgiven av Hare Krishna. De hade gjort ungdomsserier. I det nummer jag hade fanns det en daemoncraft och en superbabe som hette Rukmini. Det räckte att hon var ute och gick. Ljudet från hennes fötter mot marken gjorde folk galna... Så gick det till i Indien en gång.

Rukmini.jpg

En man stötte på genom rollspel var Thrud, the barbarian, som gick som serie i White Dwarf - ett rollspelsmag - Thrud hade en stor yxa och en liten hjärna.

Thrud_ink.jpg

I en strip finns en magiker som trollar fram det ultimata vapnet som det står ICBM på, och säger, "wow, en murbräcka. Den måste jag testa". Thrud står bredvid och flyger iväg en lång sträcka. Texten skriver när han landar ungefär så här, "but our hero is lucky, and he lands head first".

[sveahk]

Jag är helt avkopplad från det där sedan länge, så från min horisont finns denna typ av serier inte längre, men det kan de göra, bara det att jag inte känner till dem. I min värld är det mest Manga nu, och sedan mycket länge.

Om jag inte sagt det tidigare - själv började jag köpa comics redan på 60-talet, Tintin, Asterix, Corto etc . Som den äldsta sonen fick vid första skilsmässan. Han har faktiskt kvar det mesta, kollade just - men självklart sönderlästa...!

Var vid ett flertal tillfällen förra århundradet i US of A, så då blev det amerikanska comics som inhandlades, framför allt i riktning Underground, typ Crumb. Men, med bostad i Klockrike, var tyngdpunkten helt klart franska och tyska häften. Och det är ur de samlingarna - för jag behöll det mesta - som jag nu tar ut ett och annat för den här tråden.

Intressanta återseenden, ibland med stor undran hur jag kunnat köpa - och bevara - visst skräp...men egentligen mest glada rop - som goa vänner man länge inte sett!

Helt klart - som du, om jag förstår det riktigt - tillökning i den samlingen av comics blir det sällan i dag, ska väl vara något väldigt speciellt då...som nu när Drawn & Quarterly äntligen börjat ge ut den fullständiga versionen av mangan "The Legend of Kamui" på engelska. Shirato Sanpeis mästerstycke från 60-talet!

IMG_1094.jpeg

Hans K

[koroshiya]

Någon som har läst Bone, av Jeff Smith?

bone.png

Den fick en massa priser när den kom ut, och var serien som låg till grund för att ett skolboksbolag - eller vad man skall kalla det - började satsa på serier. Det var Scholastic, som gav ut Harry Potter i USA. Den som hade hand om Potter gick till chefen och frågade om man inte skulle satsa på serier också, och de fick snabbt upp ögonen för indieserien Bone.

Skolboksbolaget visade sig ha bättre distribution än Marvel och DC. De kunde snacka med bibliotekarier, och serien dök upp i vanliga affärer bredvid Potter.

Smith hade till en början inte satsat på barn och menade att Bone också var en vuxenserie, men Scholastic tänkte annorlunda. Resultatet ca. 20 år senare är att Marvel och DC är helt utkonkurrerade vad gäller serier i pappersformat. Dominerar gör förstås mangan, men Scholastic har kanske 30-40% avmarknaden.

[sveahk]

Det dröjde ett tag, men jag hittade "mina" Bone böcker i en låda. Jo, de är bra, Scholastics färglade dem när de övertog serien, var väl ca 2005 - tycker ända om de tidigare som var svartvita.

Hamnade för övrigt någon gång på 10-talet på den amerikanska idiotlistan "Banned books". Varför? En grund, det röktes! Ojojoj...

IMG_1149.jpeg

Hans K

[sveahk]

Någonstans här skrev någon något om Basel - tråkig stad. Varvid jag självklart försöker käfta emot, den sta’n bjuder på en hel del skoj!

Som...

I Basel finns se’n knappt 50 år ett Cartoonmuseum. Det enda i Schweiz. Där vi hittar. Tema-utställningar eller verk av (oftast) levande Comics-skapare. Sådär 3-4 utställningar varje år. Alltid excellent kuraterade.

Som nu - Christopher Blain. Känner ni inte till? Nästan samma med mig. En fransman nu i femtio års åldern - nej, inga belgiska rötter. Med inte alltför komplicerade streck och färgexperiment. Har vunnit Angoulême två gånger. Gett nya tecknade perspektiv på Lieutnant Blueberry, det franska politiska livet, dagens klimatproblem, och och...

PARADIS PERDUS (Förlorat paradis) heter hans utställning i Basel. Let’s have a look:

IMG_1180.jpeg

IMG_1162 3.jpeg

IMG_1165.jpeg

IMG_1176.jpeg

IMG_1170.jpeg

IMG_1172.jpeg

IMG_1166.jpeg

Och - den narrativa konsten har "fans" i alla åldrar. Här i Basel, snittstället mellan tre länder. Och söderut och västerut. Som här i Cartoonmuseets bibliotek.

IMG_1174.jpeg

Uppvuxna som undertecknad med Kalle Anka en gång i tiden...och kunde inte släppa den konstformen -


"Narrativ konst (berättarkonst) är alla konstformer som berättar en historia, vare sig det är genom bilder (målning, skulptur, fotografi, serier), texter (litteratur), performance (teater) eller andra medier, och syftar till att väcka känslor och förmedla betydelser genom att skildra händelser, karaktärer och stämningar som pekar bortom ögonblicket. Det är en av de äldsta konstformerna som förvandlar myter, historia, religion och vardagliga upplevelser till visuella eller litterära berättelser och på så sätt förenar människor och formar kulturella narrativ."
AI hjälpte till med den beskrivningen...

Hans K

[sveahk]

I Sverige hette serien Knallhatten. Nästan helt och hållet Al Capps uppfinning - L'il Abner på amerikanska. Med början redan på 1930-talet. Och ett fyrtiotal år framåt.

IMG_1257.jpeg

Al Capp förlorade ett ben i barnaåldern, en spårvagn var skuld. "I was indignant as hell about that leg!" - Skapade väl hans cyniska bild på världen…och i hans serier.

Dogpatch, "a place" någonstans i amerikanska södern. Där bor de, alla hillbillies, skurrilt och stereotypiskt förvrängda, i bild och i språk! - Och ute i den s.k. "normala" världen väntar resten av Capps figurer, en oändlig mix av wannabes och skurkar, många tagna direkt från politik och finans. Serier med en blandning av aggressiv slapstick, träffande ironi, satir, svart humor och bitande samhällskritik. En klassiker!

Samhällskritik, just det, hmmm, den här är bra, toppaktuell:

Dogpatch inte amerikansk? Måste köpas. US-militär skickas till hillbillybyn…

IMG_1258.jpeg

För övrigt, den snutten ritade Al Capp på 1950-talet!

Hans K

[sveahk]

Om Joe Sacco skrev jag tidigare - viewtopic.php?f=37&t=50128&start=75 . En politisk journalist som använder sig av serietecknandet i sina reportage. Nu senast i boken "The Once and Future Riot“.

IMG_1287 2.jpeg

Vad den handlar om är dagens Indien, landets religösa och politiska spänningar, som vi här i den tysktalande världen kallar ett s.k. „Pulverfass“! Världens folkrikaste land, med knappt 1,5 miljarder människor - officiellt sekulärt, men där religionen spelar en STOR roll i det s.k. normala livet. 80% bekänner sig till hinduism, med islam som den största minoritetsreligionen, ca 14%.

Jag kom ihåg när man kallade Indien världens största demokrati - den tiden är förbi. Idag sätter man gärna ordet “ofullständig“ framför demokratibeteckningen. Min mening är att vi nog kan gå ett steg vidare...många ser premiärminister Modi sedan elva år på väg mot en hinduisk autokrati...

Joe Sacco tar sig an denna oroande utveckling med skarphet i sin bok:

Augusti 2013, Uttar Pradesh, norra Indien. I den övervägande muslimska staden Kawal knivhugger två unga hinduer en muslim i samma ålder på öppen gata. Gärningsmännen mördas därefter av en upprörd folkmassa. Efter massprotester eskalerar händelserna och det kommer till upprepade angrepp mellan medlemmar av de båda religiösa grupperna, vilket leder till minst flera dussin döda...och att tiotusentals muslimer flyr.

För Joe Sacco är denna händelse en arketyp för vad som redan har hänt i Indien och - kommer att hända igen. I ”The Once and Future Riot” undersöker han vilka narrativ förövarna konstruerar för att förklara sin delaktighet i våldet och vilken roll våld spelar i en „demokrati“….


Sacco försöker bena ut spänningar och problem, inte helt enkelt - texten är ibland lite „too much“, men hans teckningar är suveräna!

IMG_1286 2.jpeg

Hans K

[Patrik Öbrink]

Idag är det Serietidningens Dag, bara så ni vet.