Resedags…

[sveahk]

Men så går vi över gatan, här i Volterra, mitt i Toskana, Italien. Och hittar denna skylt…

IMG_0336.jpeg

Dörren stängd, men nyfikenheten väckt! P. Gori? Namnet är bekant, hmmm. Kronstadt? I italienska Toskana!

Jo, efter att läst på lite - Pietro Gori var under 1800-talets slut tillsammans med Malatesta en av de bekanta, en av de första italienska anarkisterna. En man besatt av en idé, som ofta gav honom en fängelseplats, inte bara i Italien. Också poet, skrev vackra "Addio Bella Lugano“, efter att ha blivit utkastad från Schweiz. Skrev "Amore Ribello“, när kvinnorna i hans liv blev för närgångna:

All'amore tuo fanciulla
Altro amore io preferìa
È un ideal l'amante mia
A cui detti braccio e cor

(Till din kärlek, min flicka
Jag föredrog en annan kärlek
Min älskade är ett ideal
Till vilken jag gav min arm och mitt hjärta)



Goris glöd begränsade sig inte till poetiskt trots. Han var en militant riktad mot den världsliga makten, men också med antiklerikala åsikter, mot den katolska kyrkan. Som många andra som demonstrerade mot Kyrkostaten i Italien under 1870-talet, anslöt sig Gori till den våg av antikatolska protester som svepte över Italien. För honom kommer våldet från makten, och folkets kamp är alltid en positiv reaktion mot den.

Och Kronstadt? De ryska matroserna som 1905 i Petrograd kämpat för att störta Tsar-väldet, gjorde 1921 samma sak i Kronstadt, men nu mot bolsjevismen. Blodigt nerslagen som vi vet, men namnet och anarkismen levde vidare här i Volterra, Spazio Libertario P.Gori, som fram till covid-åren hade ett månatligt program. Nu? Verkar stängt, kanske bara för en p-paus...?

IMG_0297.jpeg

Men åtminstone Pietro Goris sånger överlever - och lever fortfarande...


[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=AgzmzEY ... rt_radio=1[/youtube]

Vi lämnar Volterra...

Hans K

[sveahk]

Söderut i Toskana. Vi är inte de första som kurvar oss igenom landskapet...

Tigertank.jpg

Vi besöker ytterligare en gammal stad, Chiusdino, befäst ligger den uppe på en höjd, som de flesta andra i den här delen av Toskana. Franska soldater behagade övernatta här under åren 1800-1814. Också i stadens kyrkor. Befolkningen var inte helt lycklig. Chiusdino var bekant för sina silver- och kopparminor, viktigt inte bara för mynt och kyrkotak. En gammal stad som sagt, som i dag har många stängda obebodda hus (att köpa för en Euro?) och kyrkor med målade fönster och väggar. Lite american style...

IMG_0353.jpeg

IMG_0356.jpeg

I en av de öppna kyrkorna hittade vi en biktstol med ett textblad för den som glömt hur man säger orden…

IMG_0367.jpeg

Botens sakrament antar jag - Patrik vet säkert mer.



Vi kör ner i dalen, förbi byn Palazzetto - som 1999 tog hand om kosovo-albaner som fått nog av konflikten mellan Pristina och Belgrad - och kommer till dagens huvudmål, där eremiten och senare helgonförklarade S. Galgano dog 1181.


Chiusdinos son och kämpe, Galgano Guidotti, som redan i unga år fick nog av krigandet och nu ville bli kyrkans man, en eremit. Nu jävlar anamma sa' han väl inte, när han för att understryka sitt beslut stack in sitt krigarsvärd i en sten, - och se där, där sitter den fortfarande. Galgano blev eremit på kullen, men lyckades bara klara lite mer än ett ett år innan han lämnade jordelivet för gott https://en.wikipedia.org/wiki/Galgano_Guidotti

IMG_0420.jpeg

Klingan har testats och är uppenbarligen från 1100-talet. Den kan beskådas i ett kapell uppe på en kulle. Förståeligt att vissa menar att Excalibur i England och den här i Toskana har vissa beröringspunkter - men det tror inte jag. Andra trodde möjligtvis annorlunda...

IMG_0423.jpeg

IMG_0424.jpeg

Strax nedanför kullen har vi så den stora medeltida kyrkan, som fick krigaren/eremitens namn S. Galgano. I dag en taklös ruin (som i Visby!) med fransk gotisk stukning, ovanlig i Italien. Kyrkan förstördes i slutet av 1300-talet efter vad det sägs av en annan krigare, en engelsman(!) Sir John Hawkwood - https://sv.wikipedia.org/wiki/John_Hawkwood

S. Galgano-kyrkoruinen, väldigt pittoresk, har dykt upp i ett par filmer, "Nostalghia" av Andre Tarkovskij och en amerikansk kriminalare från 50-talet.

nostalghia2.jpg

I dag är den mest använd för giftermål - som nu, engelsk man, irisk flicka, typiskt brittiskt lätt klädda i kyrkans skugga och höstens kyla.

IMG_0403.jpeg

Till slut, en konstnär har ställt in stora parabolspeglar i kyrkan - ger härligt "snea" figurer.

IMG_0418.jpeg

Nog för i dag.


Hans K

[sveahk]

Vi var sent ute - klockan fem stängde dom, nu var det strax efter fyra.


Vårt hus mitt i Toskana hade vi lämnat på morgonen, en dag för tidigt. Det blev lite för tyst och ensamt där. Nyfikna på annat - faktiskt första gången för mig i den här delen av Italien, alltså i väg, det finns mycket att se! Norrut, små vägar, vi undviker motorvägarna...och nu hade vi landat i Pontedera, sökte oss ut i periferin, ut i industrikvarteren.

Piaggio, deras museum var målet.

Där….

IMG_0428.jpeg

För sent, sa’ en ung man vid kassan - men...min fru övertygade honom att det inte var för sent…

Piaggio ja, först fabrik i Genua i slutet av 1800-talet, sedan flyttade de till norra Toskana, Pontedera. Under de första femtio åren snickrade de ihop allt mellan himmel och jord, mest på licens, MAS torpedbåtar, flygplan och lok. Ibland egna konstruktioner - som det här härliga elektriska loket - Treno MC2 de 54 - från 1930-talet.

IMG_0431 2.jpeg

Under andra världskriget blev Piaggiofabrikerna sönderbombade, så det blev till att börja om igen, nu med civila produkter - tio år förbud att bygga militäriskt gällde i Italien. Och så kom Vespan - Getingen.

Stort behov fanns av enkla fortskaffningsmedel efter kriget. Gärna bara två hjul, men inga tunga motorcyklar - nej, enkla och robusta, med små hjul - måste vara lätta att byta vid punktis...och efter kriget var vägarna inte de bästa i Italien!

Och Piaggio hade idéer. Under krigets senare år hade de i Italien sett tusentals amerikanska militärskoters komma ner med fallskärm, omedelbart insatsberedda. Det var amerikanska Cushman 53, “Airborne Infantry Scooter” .

Cushman_53,.JPG

1946 presenterade Piaggio sin Vespa, och som vi vet blev det en gigantisk framgång, snabbt en klassiker. Kanske också med hjälp av Gegory Peck och Audrey Hepburn i filmen „Roman Holiday“ från 1953…

RomanHoliday.jpeg

Vespan känner vi till

IMG_0443.jpeg

- men vi ska i nästa avsnitt titta på vad för andra skojiga (och underliga) saker Piaggio museet också kan bjuda på...

[Hans]

Jag har vagt för mig att hjulen/däcken kom från ett restlager av sporrhjul (till obyggda flygplan) i alla fall på det första vesporna, kan det stämma?

MVH

Hans

[sveahk]

Han som var hjärnan bakom Vespan var en italiensk general(!), Corradino D'Ascanio. En flygplansingeniör, faktiskt en helikopterpionjär - så han tog säkert flygtekniska detaljer, som enkel hjulupphängning, och byggde in det i den nya Vespan.

Kan säkert tänkas att han för prototyperna också tog sporrhjul från flyglagret...som låg i träda efter kriget...

Hans K

[adlercreutz]

Det finns en ganska ok film från 2019 om det där. I den får man intrycket att ”Roman Holiday” var helt avgörande i princip, vet inte hur mycket sanning som ligger i det. Men det är en biografi så mycket är taget ur verkligheten.

”Un Sogno Italiano” - en italiensk dröm.

[sveahk]

Tack Adlercreutz för den påminnelsen - har jag faktiskt sett, lite för lite fabriksarbete i den filmen, och lite för mycket love...! Min åsikt.

----------------------------------

Piaggio fortsättning:

Suttit på en motorcykel har jag nog ett par gånger, men aldrig själv styrt en. Här i Piaggios museum hittar vi inte bara mängder av Vespas, utan också andra tvåhjulingar som satt sin stämpel på motorsporten - som GILERA. Fartberusad som konstruktören, Giuseppe Gilera, var…så tog han en annan italiensk motorcykel, CNA Rondine, satte en kåpa över maskinen, bättrade på motor och hjul och testade det hela i Capronis vindtunnel - och så dags för rekordfart på Bergamo-Brescia motorvägen…275 km/tim. Tyska BMW-rekordet var slaget!
Gilera 500 Rondine Carenata…

IMG_0437.jpeg

För filmen „Dick Smart 2007“, som jag inte sett, byggde 1967 Piaggio och engelska fabriken Alpha Wallis den här maskinen „Vespa Alpha“ - „ to race along the road, fly like a helicopter and dive like a submarine“…blev väl bara ett exemplar...

IMG_0444.jpeg

På 50-talet fick den franska Piaggio-firman uppdraget att konstruera en Vespa för militära ändamål, och det blev 600 specialbyggda tvåhjulinger. Användes av Främlingslegionen och franska Paratroopers. Utrustade med en 75 kanon (ingen rekyl), sex rundor av ammo, två bränslekanistrar. 60 km/h, och 200 km klarade den.
Vespa 150 T.A.P. (Troupes Aéroportée).

IMG_0458.jpeg

Piaggios trehjulingar är naturligtvis också bekanta, produceras framför allt, just det…i Indien.

IMG_0435.jpeg

Ajö till ett museum som vi klarade av i rekordtid!

IMG_0429.jpeg

Vidare norrut….


Hans K

[Hans]

Lite mer om:

https://www.19fortyfive.com/2024/12/baz ... y-history/

MVH

Hans

[sveahk]

Har undrat hur Vesporna klarade av landningen efter himmelsfärden med fallskärm. Det enkla svaret:
"...The Vespa 150 TAP would be strapped to a pallet, and a cushion of hay would help soften the blow from the drop."

Bra artikel. Tack Hans!

Hans K