Trevliga resor

[Hans]

Och jag menar då själva resan.

Min trip till Chicago för några år sedan.

Flighten dit var via Wien och lite för lång. Turligt nog hamnade jag bredvid en kinesisk student och vi hamnade i ett intressant samtal om allt mellan himmel och jord. Hon var regimkritiskt och hade lite tveksamheter om hon skulle lämna landet eller försöka förändra det. Jag har aldrig verkligen pratat med någon från Kommunistkina innan. Så flygturen flöt förbi mycket snabbt. Homeland security har förbättrat sig rejält sedan sista gången jag var där 2008. Man fixar en onlineblankett innan och sedan flyter det på riktigt bra när man kommer fram. Jag kom med den kinesiska tjejen och fick frågan om vi var tillsammans varvid jag svarade att bara i mina drömmar varvid isen bröts. När de kollade pass och fingeravtryck så småpratade vi och jag fick reda på att man kan mycket väl ta med sig en överdos av alkohol då tullen är marginell. Bra att veta till nästa gång.

MVH

Hans

[Hans]

För ett antal år sedan skulle jag åka till Bryssel för något möte. Tog ett sent eftermiddagståg och hade bunkrat med öl och sushi. Eftersom det var en tjänsteresa fick jag åka första klass. Kliver in i vagnen som var nästan tom och breder ut mig över de fyra sätena i avdelningen och ser fram emot att läsa min bok i lugn och ro. Men kanske 2-3 minuter innan avgång väller en grupp på kanske 40 personer in i vagnen. De var salongsberusade eller lätt fulla. Så i min avdelning sitter plötsligt fem personer. Vi börjar prata och de berättar att de kommer från SNCB (SJ på belgiska) och att de har en årlig tradition att framemot jul åka till något av grannländerna för att äta choucroute. Nu råkar jag ha lite med järnvägar att göra med jobbet och visar några publikationer som genuint intresserar dem. Där blir jag adopterad. Nu kommer diverse drycker fram, inget vatten och ingen läskeblask. Och jag blir generöst bjuden i rikliga mängder. Jag slängde in sushi och öl för mina adoptivföräldrar. Så resan flyter på med trevliga samtal och till slut kanske 0,5 i blodet. I Bryssel finns en bunt stationer och jag skulle gå av på en av de första men blir kvarhållen ett par stationer till. Jag tror att det var på Gare de Nord jag blev avdragen och fick informationen att vi skulle gå till det 13 spåret. De berättade också att på stationen finns bara 12 spår, det 13 är bargatan bredvid. Efter mer dryckenskap så flyr jag eftersom jag måste vara lite skärpt dagen efteråt. Fick lite kontakt med en brallis som vi bibehöll i ett antal år.

Oväntad trevlig resa.

MVH

Hans

[sveahk]

Mvh Hans K

[Hans]

Vem i filmen är du?

Han med det trevliga namnet är berest, någon trevlig resa måste du varit utsatt för.

MVH

Hans

[Amund]

Trevlig tråd Hans,
Däremot är det svårt att mäta sig med din tur när det gäller att hamna bredvid trevliga tjejer - för visst är det väl bara tur det handlar om?

Jag har å andra sidan hamnat bredvid några mycket komiska och minnesvärda figurer under mina resor. Först en fransman som bodde i Brasilien och var någon sorts höjdare inom fotboll. Han hade bott 10 år i London och när England eller engelsmän kom på tal, så sprutade fradgan runt hans mun. han lät som en parodisk fransman i Blackadder när han pratade engelska - hade svårt att hålla mig för skratt och samtidigt försöka undvika hans upprörda salivsprut när han talade om det dekadenta England.

En annan gång hamnade jag bredvid en mycket ung indier, max 17 år gammal, på ett plan från södra Indien till Bahrain. Ett tag efter takeoff började han åla sig upp och ned i sätet, och till slut nästan sprattlade och vred han sig fram och tillbaka. Tänkte att han hade loppor, löss eller nåt. Efter en stund lyckades jag trots att han inte talade engelska, fråga honom vad problemet var - och plötsligt förstod jag - killen hade aldrig flugit förr och var nu på väg till sitt första utrikesjobb - han var pissnödig så in i helvete och försökte bara få av sig säkerhetsbältet för att få gå på toa, och visste inte hur man gör...

Ett tredje reseminne är när jag och en finländare mönstrar av ett fartyg i Spanien sent 80-tal. På Malagas flygplats är det en finsk tjej som bor i Spanien och hör att min reskamrat kan finska, så hon ber oss om vi kan hjälpa hennes pappa som är från norra Finland och nu ska resa hem att byta flyg i Madrid, han är orolig av sig, talar tyvärr bara finska och är över 2 meter lång, klädd i vinterkläder och håller två stora resväskor i varsin arm utan att ställa ned dem. Tyvärr flyger vi via Barcelona så vi kan tyvärr inte hjälpa till.
Vi sitter vid en bar i ena änden av flygplatsen och efter en stund hör vi en mycket hög mansröst från andra änden av flygplatsen som skriker ut någonting på finska... Min finländske reskamrat börjar skratta och jag frågar vad gubben skrek? Ja han hade tydligen skrikit att: "Man borde få vrida om näsan på de där jävla spanjorerna så skulle deras språkkunskaper öka betydligt".

[Hans]

Den var bra, framförallt den sista.

Naturligtvis med mig och brallisar är det bara självfallet tur.

MVH

Hans

[Hans]

Hette det viseringkort? Som man fick som värnpliktig för att kunna åka hem med tåg varannan vecka med tåg. Man fyllde i med bläckpenna dagens datum i kortet. Men då var den bläckpennan som gick att sudda uppfunnen, vilket aaaaldrig Hans gjorde. Hursomhelst hade vi en veckas semester som kallades skördepermission. Vart är det längsta bort i Sverige man kan åka med tåg? Riksgränsen. Vill minnas en natt i en park i Boden på vägen. Sedan betalade jag biljetten från Riksgränsen till Narvik där jag bodde två nätter innan jag började återfärden. Men innan den gick jag i Narviks hamn och hittade en fiskebåt som sålde räkor. Så reskosten var ordnad. Helt underbara, saknar smaken än idag.

MVH

Hans

[sveahk]

Sitter mitt i Coronatyskland, Domhof i Speyer, Festbier för oktober. Ytterligare en. Därtill en Kräutersnaps - livet är gott. Öldamerna blir bara yngre och yngre, vackrare och vackrare. De som vänligt erinnrar dig att du ska sätta pa masken när du lämnar lokalen. Och i morgon kommer frun - da blir det ännu bättre...Hans K

[Hans]

Gränsfall på att jag skall bli sur på dig igen.

Jo, en av fördelarna med att bli äldre är att nästan alla kvinnorna är unga och attraktiva. När man var 20 hade man en målgrupp +/- några år. Numera är urvalet lite större. Hälsa hustrun.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag hade varit på Bornholm på tjänsteresa en underbar vårdag. På vägen hem blåste det rätt ordentligt så båten gungade friskt. Då berättade kaptenen i högtalarna att de fått maskinproblem och låg still mitt i bornholmsgattet. Inte gungade det mindre för det ...

Efter ett tag fick jag ila till toaletten. Vid en av holkarna stod en man med öppen dörr, ryggen utåt, med en dotter i handen bakom sig. Flickan var betydligt mindre sjösjuk än pappan och förstod inte alls uppståndelsen.

- Pappa vad gör du, varför spyr du pappa, kan vi inte gå härifrån nu?

Allt på bredaste skånska.

Jag levererade åksjukepillret jag just fått rakt ned i toaletten tillsammans med middagen.

Efter ett bra tag berättade kapten att det var en trasig ventil som behövts bytas i motorn, och resan fortsatte. Så kom vi till kajs, satte oss i bilen och väntade på att få köra i land. Inget hände. Så kände vi ett milt skakande som visade att fartygsmotorerna var igång. Så blev det stilla igen. Då öppnades porten - bakom oss.

Vi fick alltså vända bilen och köra ut över några plåtar som lagts ut för att få aktern att passa där det var gjort för fören. Folk lös med ficklampor under plåtarna. När vi skulle över blev vi stoppade av ett frenetiskt vinkande men fick strax köra av.

Så fortsatte vi hemåt genom Skåne.

[Hans]

Vi har olika definitioner av trevliga resor.

Något år innan Estonia åkte jag finlandsbåt i tufft väder. Hade det varit efter så hade nog satt mig överst i båten iförd flytväst. Några år senare, Göteborg-Kiel och inte alltför långt in på resan får båtkräket motorstopp. Men nu var det i princip ingen vind så jag var mindre nervös innan de fick igång motorerna och vi kunde fortsätta färden.

MVH

Hans

[cats]

Om vi går på nostalgilane kan jag berätta om första gången jag flög ensam på en reguljär rutt.

Det var ett flyg från Luxemburg till Frankfurt med flygbolaget som hade, om jag minns rätt, det fina namnet Luxaire. Dock var planet inget lyxigt, en Fokker med propellrar där passagerarna satt under vingarna. Kort efter starten meddelade man i högtalarna att planet kommer att återvända till Luxemburgs flygfält. Vid landningen ombads vi att inta nödlandningsposition med huvudet framåt mellan knäna och händerna på huvudet. Stämningen blev milt sagt lite spänd. Vi kom ner med livet i behåll. Men jag undrar ännu i denna dag varför det hände. Det gavs aldrig någon förklaring. Trots åtskilliga flygturer sedan dess, i alla möjliga storlekars flygplan, har det aldrig hänt igen att jag ombedds inta nödlägesposition vid landning.
Det här börjar annars bli mera om otrevliga resor än trevliga... Fast Luxemburg var nice

[Hans]

Vi har också olika definitioner av trevliga resor.

En Fokker 50 gick i backen 2002 med 20 döda, den värsta flygolyckan i Luxemburg och för Luxair.
https://en.wikipedia.org/wiki/Luxair_Flight_9642

Har åkt flyg hyfsat ofta men det värsta jag varit med om är turbulens och inställda flyg.

MVH

Hans

[Markus Holst]

I slutet av 80-talet var jag på affärsresa i Finland. Jag reste med bil i större delen av södra Finland med Äänekoski som nordligaste punkt. Resan bjöd på en del dråpligheter i språkförbistringens namn.

Vad jag väl främst lärde mig är att finnar inte är så tvåspråkiga som vi svenskar lär oss i skolan. En del av mina kunder visade sig prata knagglig engelska och ingen svenska. Vi lyckades ändå. De få ord jag behövde för mitt uppdrag, räkneord och färger, hade jag läst på så det gick bra.

På resan besökte jag även Lovisa i Nyland, där jag blev förvånad över att höra svenska i butiken. Det var jag inte beredd på. Sedan hade jag hyrbilens radio inställd på radio Östra Nyland och medan jag åkte norrut genom jordbruksbygderna fick jag dels, på svenska, höra skämt om finlandssvenskar (heter det så?) som försökte prata finska, men även en spansk språkkurs på svenska. Det kändes dråpligt på något sätt.

Jag minns hur jag vid någon mack i ett område där det inte pratades svenska skulle in och köpa något. Jag slog upp ordet i min finska parlör och försökte memorera det jättelånga ordet, kan det ha varit spolarvätska kanske, men när jag väl kom in i butiken till en söt expedit var minnet helt blankt. Hur jag löste det hela minns jag inte.

Ett skrämmande ögonblick var när jag en mörk kväll långt ute i obygden såg hur en varningslampa började lysa i hyrbilen. Jag upptäcker strax att instruktionsboken är - på finska! Panik! På något sätt löser jag det, vilket ledde till spolarvätskeincidenten ovan.

[Markus Holst]

På väg hem från Äänekoski i vintermörkret ser jag en vägskylt "taidelasi" (konstglas). Eftersom jag var på resa i glasbruksförnödenheter svänger jag in och följer en grusväg hur länge som helst, tills jag kommer till en röd villa. Jag knackar på

- Hej, pratar du svenska?
Jag möts av ett skakande huvud.
- English?
Samma svar.

Jag bugar mig och vänder för att gå, när den unga frun ställer den förlösande frågan
- Deutsch?

Jag andas ut och förklarar mitt ärende. Så blir jag bjuden in, går genom köket där familjen äter middag och mannen hälsar mig med ett kort "terve". Jag följer efter frun och blir visad upp för en lång trappa som leder till en glas-studio.

Det skiljer sig från de glashyttor jag är van vid. Det är en studio för vad som heter tiffany-teknik. Jag skall se om jag hittar en bild.

Där spankulerar jag runt i väntan på att någon skall uppenbara sig. Det känns som när man som barn väntade på kompisens rum medan han åt middag. Så kommer den korthuggne mannen upp, men har förvandlats till en glad och ordrik österrikare.

Så efter en mörk väg i Finland, en plats jag aldrig kommer att hitta till igen, ägnar jag några timmar åt att prata glas med en österrikare. Vi hade trevligt.

Så fortsatte resan söderut, på jakt efter ett hotell.

Nedan en lampa i tiffany-teknik