Tjernobyl
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Tjernobyl
Sommarens semester (bröllopresa) gick till St Petersburg - Moskva – Kiev – Tjernobyl – Auschwitz. Jag tänkte dela med mig lite om besöket i Tjernobyl.
Det finns ett otal resebyråer som anordnar resor till Tjernobyl, jag tror att i grund och botten är det samma resor. Vi valde att boka via hotellet, vilket gick bra. Vi hade fått intrycket att vi skulle åka i en mindre grupp, i minibussar men det var en stor grupp och vi blev alla intryckta i gammal tysk buss. Färden till Tjernobyl skulle ta 20 minuter, två timmar låg närmare sanningen.
Väl framme i gränsen till den stängda zonen fick alla gå av, visa upp pass och sedan hoppa på bussen på andra sidan. Ytterligare 20 minuter färd och sedan var vi inne i byn Tjernobyl. Här fick vi säkerhetsinstruktioner, inte röka, göra som vi blev tillsagda, inte ta upp något från marken, inte lägga kläder, kameror eller något annat på marken. Här kunde de som ville hyra eller köpa geigermätare, vilket minst en tredjedel av busspassagerarna gjorde dock inte vi. Alla de som hyrde geigermätare skulle vi varje paus hitta platsen med mest strålning, detta skulle också filmas och dokumenteras. Ett mycket starkt minne av resan är just ljudet från geigermätarna och det i mitt tycke något barnsliga ”radioaktivitetsjakten”.
Efter säkerhetsgenomgången så åkte vi till det första stoppet, Tjernobyls idrottsplats där några övergivna fordon stod.
Nu var det dags att ta fram geigermätaren, jag fann de övergivna byggnaderna, ishockeyrinken och gatunamnet (Sovjetgatan) mer intressant. När alla hade fått sitt lystmäte så åkte vi vidare, passerade monument till brandmännen minne. Bussen tog oss sedan till själva kärnkraftsverket . Här var det mycket viktigt att vi inte gick ut på gräset utan höll oss på asfalten. Här var givetvis geigerfolket i full fart. Geigerfolket fick sitt lystmäte när vi sedan passerade genom den Röda skogen, som inte var särskilt mycket av skog då de flesta av träden låg begravda under marken. Här gick vi inte ut, utan geigerfolket fick nöja sig med att dokumentera det hela från bussen. E
http://en.wikipedia.org/wiki/Red_Forest
fter detta åkte vi till reaktor fyra, och kom så nära vi kunde. Här var det begränsningar vad man fick fotografera, reaktorn gick bra men inte något annat. En amerikan lade sin jacka på marken medan han skulle posera, direkt började ryssarna i gruppen prata med varandra om hur dumma amerikaner måste vara eftersom de inte kan förstå reglerna. Guiden påminde dem om att de fick passa sig, det kunde ju faktiskt vara så att några av de dumma amerikanarna förstod ryska. Jag höll med ryssarna, resan hade blivit bättre om vi hade sluppit amerikanarna. Slutligen åkte vi från reaktorn in till den övergivna staden Pripjat.
Ny säkerhetskontroll. Vid intresse fortsätter jag gärna med fler bilder.
/Martin
Det finns ett otal resebyråer som anordnar resor till Tjernobyl, jag tror att i grund och botten är det samma resor. Vi valde att boka via hotellet, vilket gick bra. Vi hade fått intrycket att vi skulle åka i en mindre grupp, i minibussar men det var en stor grupp och vi blev alla intryckta i gammal tysk buss. Färden till Tjernobyl skulle ta 20 minuter, två timmar låg närmare sanningen.
Väl framme i gränsen till den stängda zonen fick alla gå av, visa upp pass och sedan hoppa på bussen på andra sidan. Ytterligare 20 minuter färd och sedan var vi inne i byn Tjernobyl. Här fick vi säkerhetsinstruktioner, inte röka, göra som vi blev tillsagda, inte ta upp något från marken, inte lägga kläder, kameror eller något annat på marken. Här kunde de som ville hyra eller köpa geigermätare, vilket minst en tredjedel av busspassagerarna gjorde dock inte vi. Alla de som hyrde geigermätare skulle vi varje paus hitta platsen med mest strålning, detta skulle också filmas och dokumenteras. Ett mycket starkt minne av resan är just ljudet från geigermätarna och det i mitt tycke något barnsliga ”radioaktivitetsjakten”.
Efter säkerhetsgenomgången så åkte vi till det första stoppet, Tjernobyls idrottsplats där några övergivna fordon stod.
Nu var det dags att ta fram geigermätaren, jag fann de övergivna byggnaderna, ishockeyrinken och gatunamnet (Sovjetgatan) mer intressant. När alla hade fått sitt lystmäte så åkte vi vidare, passerade monument till brandmännen minne. Bussen tog oss sedan till själva kärnkraftsverket . Här var det mycket viktigt att vi inte gick ut på gräset utan höll oss på asfalten. Här var givetvis geigerfolket i full fart. Geigerfolket fick sitt lystmäte när vi sedan passerade genom den Röda skogen, som inte var särskilt mycket av skog då de flesta av träden låg begravda under marken. Här gick vi inte ut, utan geigerfolket fick nöja sig med att dokumentera det hela från bussen. E
http://en.wikipedia.org/wiki/Red_Forest
fter detta åkte vi till reaktor fyra, och kom så nära vi kunde. Här var det begränsningar vad man fick fotografera, reaktorn gick bra men inte något annat. En amerikan lade sin jacka på marken medan han skulle posera, direkt började ryssarna i gruppen prata med varandra om hur dumma amerikaner måste vara eftersom de inte kan förstå reglerna. Guiden påminde dem om att de fick passa sig, det kunde ju faktiskt vara så att några av de dumma amerikanarna förstod ryska. Jag höll med ryssarna, resan hade blivit bättre om vi hade sluppit amerikanarna. Slutligen åkte vi från reaktorn in till den övergivna staden Pripjat.
Ny säkerhetskontroll. Vid intresse fortsätter jag gärna med fler bilder.
/Martin
Re: Tjernobyl
Intressant!
Mer bilder!

Mer bilder!
Re: Tjernobyl
mer mer mer mer ...
(Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om rullningslisterna som läggs in; men strunt samma, bilderna är fina. Tror jag sett ett par förr någonstans.
)
Ni åker rätt nära "sarkofagen". Hur är det med chaufför och ev. guider, går de med dosimetrar på sig?
(Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om rullningslisterna som läggs in; men strunt samma, bilderna är fina. Tror jag sett ett par förr någonstans.
Ni åker rätt nära "sarkofagen". Hur är det med chaufför och ev. guider, går de med dosimetrar på sig?
Re: Tjernobyl
Klart vi vill se mer - jätteintressant.
Bröllopsresa? Skall man säga grattis?
MVH
Hans
Bröllopsresa? Skall man säga grattis?
MVH
Hans
Re: Tjernobyl
Håller med.MD650 skrev:Intressant!
Mer bilder!
__________________________________
MVH
MVH
Re: Tjernobyl
Det brukar anses mer socialt accepterat att gratulera än att beklaga sorgen.Hans skrev:Bröllopsresa? Skall man säga grattis?

Re: Tjernobyl
Hur var det med djurlivet. Några vilda djur?
http://animal.discovery.com/news/afp/20 ... nobyl.html
http://animal.discovery.com/news/afp/20 ... nobyl.html
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Re: Tjernobyl
Jag kan förminska bilderna inför del två.Hexmaster skrev:(Kan inte bestämma mig för vad jag tycker om rullningslisterna som läggs in; men strunt samma, bilderna är fina. Tror jag sett ett par förr någonstans.)
Guide och chaufför hade dosimetrar, vi fick bara gå genom en kontroll innan vi fick lämna området. Vad jag inte blev riktig klok på vara de som jobbade inne i zonen. Om jag förstod det rätt så hade de som jobbade med kärnkraftsverket en egen privat järnväg in till kaftverket, de fick alltså åka specialbyggt tåg in varje dag. De som däremot jobbade med att brandförebyggande åtgärder, patrullera zonen med mera bodde i byn Tjernobyl inne i zonen. Hur långa perioder vet jag inte.Ni åker rätt nära "sarkofagen". Hur är det med chaufför och ev. guider, går de med dosimetrar på sig?
Vi såg inga vilda djur där, men jag ska också ha hört att djurlivet i zonen blommat upp. Med tanke på hur vväxtligheten ser ut så har jag inga problem att föreställa mig att djurlivet också fått ett uppsving.unmo300 skrev:Hur var det med djurlivet. Några vilda djur?
http://animal.discovery.com/news/afp/20 ... nobyl.html
/Martin
Re: Tjernobyl
Socialt accepterat - möjligtvis men kanske mer oärligtSarvi skrev:Det brukar anses mer socialt accepterat att gratulera än att beklaga sorgen.Hans skrev:Bröllopsresa? Skall man säga grattis?
Hursomhelst så undrar jag om Martin är drabbad av giftermålet eller inte - han kan ju ha varit med som förkläde. Sedan är det en sak till som jag undrar om han har blivit drabbad av?
MVH
Hans
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Re: Tjernobyl
Bättre sent än aldrig, synd att man har så få tiimar på dygnet.
Detta är huvudvägen infarten till Pripjat. Låt vara att det bara är en körbanan, vägen delades av en gräsplätt som nu är en skog. Den andra körbanan ligger till höger på bilden, vilket innebär att detta egentligen är utfarten från Pripjat.
Hus längs vägen in till Pripjat. Pripjat var 1986 en mycket ung stad, medelålder var 26 år. Modern, gott om bekvämligheter och fräsch. I och med att industrin i Sovjetunionen var tung och smutsig blev många städer skitiga, men Pripjat hade inte hunnit bli det då elektriciteten kom från kraftverket och staden var anlagd i eftersatt region i Ukraina. Naturen var orörd och nära. Stadens ledning fokuseradfe tidigt på att det skulle finnas gott om lägenheter och konsumtionsvaror för att locka till sig arbetskraft.
Notera vapnet i lyktstolpen.
Hotellet i Pripjat, jag antar att det var här delegationerna som anlände för att övervaka bodde. Det påstås att även akademiledamöter som kom hit inte förstod faran med radioaktivitet och åt mat som var kontanimerad. Vilket jag har svårt att tro på då de som jobbade vid kärnkraftverket tidgt insåg faran med radioaktivitet.
Jag hade förväntat mig att man skulle känna sig obekväm i en så stor övergiven stad, men jag gjorde faktiskt inte det. Jag tror att det kan bero på att man inte fick någon överblick över det hela. Det hade nog varit annorlunda om man varit där för 15 år sedan eller på vintern, nu hade växtligheten erövrat mycket. Sedan var det en rätt stor grupp som var där, vilket innebar att man inte kände sig ensam. Är det någon som funderar på att åka till Tjernobyl så tycker jag att man ska försöka komma i en liten grupp, där man själv har möjlighet att påverka vad man ska se och inte bussas runt. Jag tycker att det bästa sättet att uppleva en sstad är att gå i den och jag tror detsamma gäller övergivna städer. Vistelsen var otrolig, skrämmande och jag ångrar absolut inte den, men man vill ju ha alltid ha mer.
Fortsättning följer, dock ska ddet inte dröja lika lång tid tills nästa upppdatering. Jag lovar.
/Martin
Detta är huvudvägen infarten till Pripjat. Låt vara att det bara är en körbanan, vägen delades av en gräsplätt som nu är en skog. Den andra körbanan ligger till höger på bilden, vilket innebär att detta egentligen är utfarten från Pripjat.
Hus längs vägen in till Pripjat. Pripjat var 1986 en mycket ung stad, medelålder var 26 år. Modern, gott om bekvämligheter och fräsch. I och med att industrin i Sovjetunionen var tung och smutsig blev många städer skitiga, men Pripjat hade inte hunnit bli det då elektriciteten kom från kraftverket och staden var anlagd i eftersatt region i Ukraina. Naturen var orörd och nära. Stadens ledning fokuseradfe tidigt på att det skulle finnas gott om lägenheter och konsumtionsvaror för att locka till sig arbetskraft.
Notera vapnet i lyktstolpen.
Hotellet i Pripjat, jag antar att det var här delegationerna som anlände för att övervaka bodde. Det påstås att även akademiledamöter som kom hit inte förstod faran med radioaktivitet och åt mat som var kontanimerad. Vilket jag har svårt att tro på då de som jobbade vid kärnkraftverket tidgt insåg faran med radioaktivitet.
Jag hade förväntat mig att man skulle känna sig obekväm i en så stor övergiven stad, men jag gjorde faktiskt inte det. Jag tror att det kan bero på att man inte fick någon överblick över det hela. Det hade nog varit annorlunda om man varit där för 15 år sedan eller på vintern, nu hade växtligheten erövrat mycket. Sedan var det en rätt stor grupp som var där, vilket innebar att man inte kände sig ensam. Är det någon som funderar på att åka till Tjernobyl så tycker jag att man ska försöka komma i en liten grupp, där man själv har möjlighet att påverka vad man ska se och inte bussas runt. Jag tycker att det bästa sättet att uppleva en sstad är att gå i den och jag tror detsamma gäller övergivna städer. Vistelsen var otrolig, skrämmande och jag ångrar absolut inte den, men man vill ju ha alltid ha mer.
Fortsättning följer, dock ska ddet inte dröja lika lång tid tills nästa upppdatering. Jag lovar.
/Martin
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Re: Tjernobyl
Hittade två gamla bilder från Pripjat.
Rosor var tydligen vanligt i staden, en av stadens ledare tyckte om rosor och såg till att det planteerades över hela staden.
/Martin
Rosor var tydligen vanligt i staden, en av stadens ledare tyckte om rosor och såg till att det planteerades över hela staden.
/Martin
- Bilagor
-
- old_pripyat_square.jpg (191.11 KiB) Visad 1180 gånger
-
- old_pripyat_hotel_polissya.jpg (211.22 KiB) Visad 1180 gånger