Tänkte ge en lite reseberättelse över resan till Matsu.
Under kalla kriget fanns en del platser på denna jord där kriget inte var kallt utan på riktigt. Ett av dessa områden var Formosasundet, eller som det heter idag, Taiwansundet. Och där har inte riktigt freden helt kommit än.
De var bland annat två ögrupper som stod mest i strålkastarljuset, Kinmen (även ibland kallat Quemoy), som ligger som närmast bara två kilometer från den kinesiska kusten och Matsu, som ligger som närmast ungefär 19km från den kinesiska kusten. Dessa ögrupper tillhör idag Taiwan, detta då vid nationalistkinesernas (Republiken Kina) reträtt från Kina undan de kinesiska kommunisterna, till det nyligen av dem ockuperade Taiwan, behölls, i syfte att vara ett brohuvud vid ett eventuellt motanfall.
Hårda strider kom att ske om dessa två ögrupper, särskilt från 1949 till början av 60-talet, som inkluderade bland annat ett invasionsförsök av Kinmen 1949 och kraftig artilleribeskjutning 1958, däremellan kunde det förekomma hårda jaktstrider i luften, därbland annat för första gången ett flygplan sköts ner av ett annat med hjälp av en jaktrobot (kinesiskt MiG-17 sköts ner med en AIM-9B Sidewinder av en taiwanesisk Sabre). Vid ett annat tillfälle träffades en kinesisk MiG av en Sidewinder som inte exploderade, piloten lyckades landa flygplanet och roboten skickades till Ryssland, som fick en snabbkurs i västs robotutveckling och som snabbt gjorde en kopia av Sidewindern, AA-2 Atoll. Efter ett tag upprättades ett inofficiellt avtal att man skulle beskjuta varandra bara varannan dag. Det kan nämnas att en av Kinmens stora turistattraktioner är numera de så kallade Kinmenknivarna som tillverkas av gamla granatsplitter från den kinesiska beskjutningen. Har själv några av dessa och de håller mycket hög kvalitet. Därefter förekom mestadels artilleribeskjutning och räder av attackdykare (水鬼, water ghosts, dvs vattenspöken) från båda sidor.
Hur som helst nu i november åkte jag till Matsuöarna för att vara stöd till då min bättre halva skulle göra sin första halvmaraton, Matsu Marathon på Nanganön.
Det finns tre alternativ (så vitt jag vet) att ta sig till Nangan från själva Taiwan. Antingen med propellerflyg (åtta flyg per dag) till Nangan från Songshanflygplatsen i Taipei (Taipeis motsvarighet till Bromma flygplats) eller propellerflyg till Beiganön (tre gånger om dagen), även de från Songshan och därefter taxi tvärs över ön, som visserligen är liten, men som vi upptäckte, ordentligt kuperad till en liten hamn, för att där ta båt över till Nangan. Nu råkar dock dels flygplatserna vara små och saknar därför en del utrustning för instrumentlandning som större flygplatser har och detta samtidigt som det kan vara dimmigt i området, så det finns ett tredje alternativ, och det är en färja (Gotlandsfärjestorlek) från Keelung på norra Taiwan och som tar ungefär 10 timmar.
Nu råkar dock min bättre halva ha en tendens att bli svårt sjösjuk, så vi försökte undvika Keelungfärjan, även om jag hade uppskattat en tur med den, då man tillhör båtmaffian.