Asatron
Asatron
vet inte så mycket om asatron, så kunde någon ta och berätta lite om oden,thor,loke och så vidare...?
-
Panzerfaust
- Utsparkad
- Inlägg: 374
- Blev medlem: 21 juli 2003, 15:27
- Ort: göteborg
Finns redan en tråd om nordisk mytologi som jag startade det första jag gjorde när jag kom hit. Men egentligen hör det väl inte till historia varför intresset varit minst sagt svalt på skalman. Men jag tackar och tar emot 
ODEN är kung i Asgård och härskar över alla riken över hel han är krigarnas gud men också sejdens gud. Ibland vandrar han förklädd till en trött gamalman i midgård varför man bör visa aktning och gästfrihet till alla vandringsmän. Hans gård heter Valhall och där samlar han alla stupade krigare. Varje dag slåss dessa einhherjar på fälten utanför Valhall på kvällen vaknar de stupade åter till liv och tillsammans njuter de av kocken Andhrimners mat tillredd av grisen särimner som varje natt föds på nytt och kan mätta hur många magar som helst. Ibland frågar tappra kämpar som hämtats till Valhall varför Oden inte unnade dem seger då de levt ett gott liv och varit tappra. Oden svarar då att just därför hämtade han dem. Det finaste honungsmjöd rinner ur spenarna på geten Heidrun och serveras av valkyrior. Valkyrior är sköldmöer som hämtar de stupade krigarna på jorden och för dem till Valhall.
Odens två korpar heter Hugin och Munin, vilket betyder Tanke och Känsla, och de hjälper Oden att skåda allt som sker i världen. Var dag är Oden orolig att de ej ska återvända särskillt rädd är han om Munin. När de är hemma hos Oden sitter de på gudens båda skuldror. Oden har även två vargar vid namn Freke och Gere, som betyder Den spjuthuggande och Den glupske, som följer honom under jakter och i Vallhal ligger vid hans fötter som vanliga hundar. Oden är även varulvarnas herre.
I ynglingasagan tillskrivs Oden nio magiska krafter; 1)han kan anta vilken skepnad han vill medan hans kropp ligger i kataleptisk dvala, 2)han talar alltid på högtidlig vers och hans tal övertalar alla, 3)han bländar fiender i slag och gör deras eggar slöa, 4)han är bärsärkarnas fader och herre, 5)han besitter vädermagi och kan släcka alla eldar, 6)han väcker döda och talar med hängda lik, 7)han besitter verbal magi galdrar och fimbulsånger samt magiskarunor, 8)han får jorden och gravhögarna att öppna sig, 9)han är sejdens fader och mästare.
Fimbulsångerna lärde Oden sig av Mimer efter sin självuppoffring i Ygdrasil. De är nio sånger; Läkerunornas sång ger helande kraft. Hugrunornas sång ger visdom och kunskap. Hjälprunornas sång hjälper barnens ankomst i världen och mildrar sorger. Brimrunornas sång rensar luften från onda väsen och sty r elde, vind och våg. Målrunornas sång återger talförmågan till förstummade och segerrunornas fimbulssång ger framgång i strid.
BRAGE är skaldekonstens gud och troligen Odens son med jätten suttungs dotter Gunnlöd som är skaldemjödets väkterska. Brage har långt skägg talar kvickt och endast på vers. Han är gift med Idun ungdomsaynjan med livets guldäpplen. Skalderna ansågs vara Brages adoptivsöner på jorden. Av Loke smädas Brage som en feg okrigisk "bänkprydnad".
BYGGVER är bjuggkornets och ölets gud som smädas av Loke för att han är obetydlig men ändå låtsas vara märkvärdig bara för att han är "Frejs lakej".
FORSETE är enligt Snorres Edda; Balder och Nannas son, ägare av gården Glitner (vars silvertak stöttas av pelare i guld) i Asgård där alla med bekymmersamma tingsmål kan få råd.
FREJ är fruktbarhetens gud och det är honom man tillber för god skörd och om man vill avla barn. Men man kan också lägga en liten Frejssymol i pengapungen i hop om att mynten ska yngla av sig. Han följde som spädbarn med sin far Njord till Asarna efter vanakrigets slut och fick i "tandgåva" hallen Alvheim av Asarna. Frej äger skeppet Skidbladner som altid har medvind vart man än vill segla och som kan vikas ihop som en duk för förvaring i bältespungen. Men i Ragnarök står Frej utan svärd för det har han bytt bort med jätten Gymers dotter vid namn Gerd som också är hans hustru. Detta hindrar dock inte Frej att i Ragnarök gå i strid med tursahärens hövding jätten Surt och bjuder hårt motstånd innan han faller.
FREJA är den omätliga kärleksgudinnan och barnaföderskornas beskyddarinna. Frejs syster och älskarinna som följde med fadern Njord till Asarna efter vanakriget. Hon införde den kvinnliga sejden i asgård. Guldet på jorden kommer ur Frejas tårrar över maken Odr som lämnat henne. Med honom har hon barnen Hnoss som betyder Klenod och Gersimi vilket betyder Smycke. Hon är svag för guld och smycken. Halssmycket brisinggamen vinner hon genom att låta de fyra dvärgar som smitt det lägra henne. För övrigt har hon haft sex med samtliga asar och alver enligt Lokassenna.
Hon färdas i en vagn dragen katter eller i sin falkhamn. Hennes gård i Asgård är ett krigarparadis bredvid Valhall dit de fallna krigare som oden inte lagt beslag på färdas.
FRIGG är Odens hustru och Asgårds drottning mor till Balder och Idun. Hon älskar sina barn till vanvett och kan få sin make Oden att skänka segern till "fel" part så att säga. Så om man förlorar en strid behöver det inte betyda att Oden övergivit en, han kan ha blivit förledd av sin hustru.
HÄNER kallas ofta felaktigt Höner och är förnuftets och intellektets gud samt vandrarnasa gud.
Av skalderna kallas han ibland Långben eller stegens Meile.
Enligt ynglingasagan lämnades Häner som gisslan av asarna hos vanerna i freden efter vanakriget. Då han enligt asarna var ett bra hövdingaämne valde vanerna snart Häner till hövding hos sig. Men han tog alltid råd från Mimer och om han mot förmodan stod ensam på tinget utan Mimer vid sin sida svarade han alltid "råde andra". Vanerna fattade därför misstro till asarnas råd och kände sig lurade varpå de högg huvudet av Mimer.
Heimdall betyder världens glans han kallas ibland den vite asen. Han föddes ur den renaste eld som finns skapad av nio jättinnor som drar grottestenen och därför ses som hans mödrar. Heimdalls häst heter Gulltopp. Han är ljusets gud och mörkerguden Lokes svurna fiende, de smädar ofta varandra. Heimdall är också den som dräper Loke i Ragnarök men blir själv dödad av Lokes huvud.
Heimdall sändes som nyfödd till människorna för att lära dem allt de behövde. Där i Midgård blev han fader till de tre samhällsklasserna Träl, Bonde och Jarl. Efter sin död upptogs han i Odens familj i Valhall och blev av Oden utsedd som bifrosts väktare.
Hans hall i Asgård heter Himinbjörg vilket betyder himmelsbergen. Han är känd för sitt Gjallarhorn som floden Gjöll rinner igenom till Mimers brunn varför både Heimdall och Mimer dricker ur det. Det är också i Gjallarhornet som Heimdal blåser i i Ragnarrök.
Han är bron bifrost väktare och får aldrig lämna sin post. Han har solens skarpsyn och ser lika bra i mörker som i ljus hundramil omkring sig. Han behöver mindre sömn än en fågel och kan höra hur gräset på marken och ullen på fåren växa.
HERMOD är en ung Ase och budens och ryttarnas gud så som asarnas budridare. Han är son till Oden och Frigg. Det är Hermod som reser till Hel för att köpa Balder tillbaks från dödsriket. Han är en fulländad ryttare som på sleipner med lätthet hoppar över hels grindar och som ensam får bifrostbron att dundra som om fem hela fylkingar red över bron. Hans namn antyder att han kunde skänka hären mod.
Höder är vinterns gud och dödar mot sin vilja p.g.a Lokes list vårguden Balder. Varpå han själv dräps av Odens dygnsgamle son Våle och far till Hel där han och Balder försonas.
Efter Ragnarrök återvänder de båda och styr gemensamt Balders övervärld.
IDUN är ungdomens gudinna och väktare av asarnas elva gyllene äpplen. Om man äter av dessa äpplen åldras man inte och äpplena blir hela igen efter varje bett. Hon är dotter till Oden och gift med Brage. Asarna hamnar i knipa när Loke lurar Idun till jätten Tjatse som stjäl äpplena varpå asarna börjar åldras. Loke lånar då Frejas falkhamn för att ta tillbaks äpplena efter hot från Asarna om att pina honom till döds. När han kommer till Tjatses bergsboning i Trymhem är Tjatse inte hemma, han är ute och fiskar, så Loke förvandlar Idun till en nöt med äpplena som elva kärnor i nöten. Med nöten i klorna flyger han till Asgård men Tjatse förföljer honom i en örnhamn. Asarna ser lyckligtvis detta och laddar upp med hyvelspån utanför murarna som antänds när Loke flyger över. Den förföljande Tjatse brännde dock sina fjädrar i elden och störtade varpå Asarna slog ihjäl honom.
Kvaser dräps av dvärgarna Fjalar och Galar som jäser det berömda skaldemjödet av gudens blod och honung.
Loke uttalas egentligen Locke vilket betyder spindel på fornnordiska. Han är förgiftarnas och rävspelets gud. Loke har två bröder, Byleipt och Helbinde. Han är gift med Sigyn och har med henne sonen Nare ("luraren") vars tarmar används som rep att fjättra Loke över kittelgrottans tre vassa stenar under giftormen. Giftormen som droppar gift över Loke som Sigyn fångar upp i en skål. Men varje gång hon måste tömma skålen faller några droppar över Loke som i smärta vrider sig och får marken attt skälva.
Han är duktig i konsten att förvandla sig till olika djur och insekter. I gestalt av en spindel knyter han det första nätet när han efter mordet på Balder jagas av asarna. Under medeltiden målades Loke upp som en ren djävulsfigur medan han under vikingatiden närmast är de lömska intrigernas gud. Han utgör exempel på hur lömskhet mot andra alltid drabbar en själv i slutändan. Han ställer ofta till det för andra för sitt eget höga nöjes skull men måste i slutändan gottgöra sina illdåd på sätt som drabbar honom själv.
Loke har inte bara barn med kvinnor han är också mor till flera barn t.ex Odens häst Sleipner. Det är Loke som genom vad med dvärgarna Sindre och Brokk förskansar Asarna armringen Draupner som var nionde natt natt ynglar av sig åtta likadana guldringar till Oden. Tors hammare Mjölner och Frejs ridjur galten Gyllenborst vinns även de av Loke i vadet med dvärgarna som Loke ingår för att gottgöra sin synd hos asarna. Vadet vinner Loke för övrigt på sitt sedvanliga vis genom svek och rävspel.
MAGNE "Den starke" är styrkans gud och endast tre nätter gammal räddade han sin fader Tor genom att lyfta jätten Hrungners ben från hans hals. Detta efter att de andra Asarna misslyckats med uppgiften. Han är som sagt Tors son med jättinnan Järnsaxa. För att han räddat sin far belönades han med Hrungners häst Gullfaxe men Oden tyckte att Tor gjorde orätt om han gav en sådan häst till en frilloson med jättarna istället för sin fader.
MEILE är Tors bror enligt Harbardsljod men i övrigt okänd. Meile betyder milstegaren och kanske var han vandrarnas beskyddare.
MIMER är en av de väsen som urjätten Ymer avlade med sig själv och födde ur olika delar av sin kropp. Hans rike låg i Hel (d.v.s undervärlden och vanernas land om jag förstått det rätt) rakt över Ginnungagap och han vakar över den skapande visdomens källa kallad Mimers brunn. Men Mimer är också bror till Böltorns dotter Bestla (Odins mor) och alltså asafaderns vise morbror. Han strider på Asarnas sida i vanakriget.
I vilket fall föddes han ur Ymers kropp och är därför en av de ursprungliga väsendena(?) och han vaktar över kunskapens källa. Oden får dricka ur källan efter sin självuppoffring i Ygdrasil samt efter att ha lämnat sitt öga i pant i brunnen.
Efter vanakriget lämnas Mimer tillsammans med Häner i pant hos Vanerna för att freden ska hålla sig. Där blir han halshuggen av vanerna som är bittra för att Höner som valts till hövding alltid tar råd från Mimer. Huvudet kastas i Mimersbrunnen men sänds senare till Oden som smörjer det med örter och sjunger magiska ord över det varpå Mimer får nytt liv. Han finns sedan vid Odens sida (utan sin kropp) och ger denne råd.
Mimers söner; vågorna i Mimersbrunnen; är upphovsmakare till Ragnarök då de genom sin lek får månhornet att torrläggas varpå dess glöd antänder världsträdet.
MODE är son till Tor som efter Ragnarök ska ärva sin fars hammare mjölner tillsamans med brodern Magne och leva vidare i Baldersriket. Han är oerhört modig.
NJORD är sjöfarares och handelsmäns beskyddare. Har barnen Frej och Freja med sin egen syster. Efter vanakriget utlämnas han till Asarna som gisslan för att freden ska bestå. Han bor i hallen Noatun och är gift med jättinnan Skade. Hon kräver i fadersbot över sin far Tjatse (se Idun) att få äkta vem av asarna hon vill. Dessa går med på detta men hon får bara se deras fötter då hon gör sitt val. Hon väljer då Njord för att hans fötter är vackrast i tron att de tillhörde Balder.
OD eller Odr är Frejas make och far till dottern Hnoss (Smycke) som är så fager att alla vackra ting fått namn efter henne. Då Odr är på långfärd hemifrån gråter Freja tårar av guld som faller över jorden.
TJALVE löper snabbare än allt utom tanken. Han är född i Midgård av människor men som bot för att på Lokes inrådan ha brutit ett ben på Tors ena bock tjänsgör han som Tors ständiga tjänare och följeslagare. Det är Tjalve som lurar jätten Hrungner att stå på sin sköld så att Tor vinner holmgången med denne.
TOR är åskans gud som med hjälp av sin hammare Mjölner och sitt styrkebälte Försvarar midgår mot jättarna som han hatar. Han har rött skägg och är axebred som ett hus. När han färdas över himlen i sin vagn dragen av två bockar åskar det. Bockarna kan slaktas och återfödas igen genom att benen läggs tillbaks i deras skin. Den ena bocken torde vara halt efter att Tjalve brutit dess lårben vid kvällsmålet. Hammaren Mjölner har smitts av dvärgar i vadslagning med Loke som i bromsgestallt stör dvärgen med bälgen varför hammarens skaft blev för kort och Loke vann vadet. Mjölner träffar alltid sitt mål när den kastas och återvänder sedan till Tors hand. Vid behov är hammaren så liten att den kan hänga som ett smycke runt Tors hals. Efter striden med Hrungner har Tor en bit av jättens brynsten kvar i huvudet och varje gång någon kastar en brynsten över rummet smärtar det i Tors huvud och han blir vred. Så kasta aldrig en brynsten.
TYR är de tappras gud. När Fenrisulven ska fjättras med bojan Gleipner får Tyr hålla sin hand i dess gap. När Ulven märker att han blivit lurad biter han handen av Tyr.
Tyr stupar i Ragnarök efter strid med Garm (Hels vakthund, en himmelsk varg) som han dessförinnan dräpt.
ULL är jaktens och sköldarnas gud. Han är son till Alverna. Ivaldsson Egil som vaktar över Hells gräns mot Niefelhells onda boningar är hans fader. Hans mor heter Siv och hon gifte sig senare med Tor varpå Ull blev upptagen i asgård och fick gudarang. Ull är smärt och vacker och är begåvad med en härskares karaktär. Han är en så skicklig bågskytt och skidlöpare att ingen kan slå honom i dessa sporter.
Oden avlade med Rind sonen VÅLE för att han blivit spådd att endast med henne kunde han få en son stark nog för att hämnas Balders död. Endast en natt gammal dräper han också Balders baneman Höder. I Balders rike efter Ragnarök ska Våle tillsammans med Vidar få stor betydelse.
VIDAR är en lat, tyst gud och Odens son. Han är född för att hämnas sin far av den välsinnade tursakvinnan Grid. Så han är hämndens gud. Det är till Vidar man bränner spillläder i elden när man tillverkar skor. Av detta läder ska han göra sig en extremt kraftig sko som ska användas i Ragnarök. Så snart Fenrisulven slukat Oden ska Vidar stoppa sin fot i dess gap och ränna sitt svärd igenom det ner i hjärtat och hämnas sin far.
Alla dessa gudar dyrkades inte samtidigt utan förmodligen var de olika lokala gudar i olika tider, men i vår tid är detta samtliga gudar och tolkningar av dem som kanske inte alls stämmer in på vad en nordbo från vikingatiden skulle tyckt!
/B
ODEN är kung i Asgård och härskar över alla riken över hel han är krigarnas gud men också sejdens gud. Ibland vandrar han förklädd till en trött gamalman i midgård varför man bör visa aktning och gästfrihet till alla vandringsmän. Hans gård heter Valhall och där samlar han alla stupade krigare. Varje dag slåss dessa einhherjar på fälten utanför Valhall på kvällen vaknar de stupade åter till liv och tillsammans njuter de av kocken Andhrimners mat tillredd av grisen särimner som varje natt föds på nytt och kan mätta hur många magar som helst. Ibland frågar tappra kämpar som hämtats till Valhall varför Oden inte unnade dem seger då de levt ett gott liv och varit tappra. Oden svarar då att just därför hämtade han dem. Det finaste honungsmjöd rinner ur spenarna på geten Heidrun och serveras av valkyrior. Valkyrior är sköldmöer som hämtar de stupade krigarna på jorden och för dem till Valhall.
Odens två korpar heter Hugin och Munin, vilket betyder Tanke och Känsla, och de hjälper Oden att skåda allt som sker i världen. Var dag är Oden orolig att de ej ska återvända särskillt rädd är han om Munin. När de är hemma hos Oden sitter de på gudens båda skuldror. Oden har även två vargar vid namn Freke och Gere, som betyder Den spjuthuggande och Den glupske, som följer honom under jakter och i Vallhal ligger vid hans fötter som vanliga hundar. Oden är även varulvarnas herre.
I ynglingasagan tillskrivs Oden nio magiska krafter; 1)han kan anta vilken skepnad han vill medan hans kropp ligger i kataleptisk dvala, 2)han talar alltid på högtidlig vers och hans tal övertalar alla, 3)han bländar fiender i slag och gör deras eggar slöa, 4)han är bärsärkarnas fader och herre, 5)han besitter vädermagi och kan släcka alla eldar, 6)han väcker döda och talar med hängda lik, 7)han besitter verbal magi galdrar och fimbulsånger samt magiskarunor, 8)han får jorden och gravhögarna att öppna sig, 9)han är sejdens fader och mästare.
Fimbulsångerna lärde Oden sig av Mimer efter sin självuppoffring i Ygdrasil. De är nio sånger; Läkerunornas sång ger helande kraft. Hugrunornas sång ger visdom och kunskap. Hjälprunornas sång hjälper barnens ankomst i världen och mildrar sorger. Brimrunornas sång rensar luften från onda väsen och sty r elde, vind och våg. Målrunornas sång återger talförmågan till förstummade och segerrunornas fimbulssång ger framgång i strid.
BRAGE är skaldekonstens gud och troligen Odens son med jätten suttungs dotter Gunnlöd som är skaldemjödets väkterska. Brage har långt skägg talar kvickt och endast på vers. Han är gift med Idun ungdomsaynjan med livets guldäpplen. Skalderna ansågs vara Brages adoptivsöner på jorden. Av Loke smädas Brage som en feg okrigisk "bänkprydnad".
BYGGVER är bjuggkornets och ölets gud som smädas av Loke för att han är obetydlig men ändå låtsas vara märkvärdig bara för att han är "Frejs lakej".
FORSETE är enligt Snorres Edda; Balder och Nannas son, ägare av gården Glitner (vars silvertak stöttas av pelare i guld) i Asgård där alla med bekymmersamma tingsmål kan få råd.
FREJ är fruktbarhetens gud och det är honom man tillber för god skörd och om man vill avla barn. Men man kan också lägga en liten Frejssymol i pengapungen i hop om att mynten ska yngla av sig. Han följde som spädbarn med sin far Njord till Asarna efter vanakrigets slut och fick i "tandgåva" hallen Alvheim av Asarna. Frej äger skeppet Skidbladner som altid har medvind vart man än vill segla och som kan vikas ihop som en duk för förvaring i bältespungen. Men i Ragnarök står Frej utan svärd för det har han bytt bort med jätten Gymers dotter vid namn Gerd som också är hans hustru. Detta hindrar dock inte Frej att i Ragnarök gå i strid med tursahärens hövding jätten Surt och bjuder hårt motstånd innan han faller.
FREJA är den omätliga kärleksgudinnan och barnaföderskornas beskyddarinna. Frejs syster och älskarinna som följde med fadern Njord till Asarna efter vanakriget. Hon införde den kvinnliga sejden i asgård. Guldet på jorden kommer ur Frejas tårrar över maken Odr som lämnat henne. Med honom har hon barnen Hnoss som betyder Klenod och Gersimi vilket betyder Smycke. Hon är svag för guld och smycken. Halssmycket brisinggamen vinner hon genom att låta de fyra dvärgar som smitt det lägra henne. För övrigt har hon haft sex med samtliga asar och alver enligt Lokassenna.
Hon färdas i en vagn dragen katter eller i sin falkhamn. Hennes gård i Asgård är ett krigarparadis bredvid Valhall dit de fallna krigare som oden inte lagt beslag på färdas.
FRIGG är Odens hustru och Asgårds drottning mor till Balder och Idun. Hon älskar sina barn till vanvett och kan få sin make Oden att skänka segern till "fel" part så att säga. Så om man förlorar en strid behöver det inte betyda att Oden övergivit en, han kan ha blivit förledd av sin hustru.
HÄNER kallas ofta felaktigt Höner och är förnuftets och intellektets gud samt vandrarnasa gud.
Av skalderna kallas han ibland Långben eller stegens Meile.
Enligt ynglingasagan lämnades Häner som gisslan av asarna hos vanerna i freden efter vanakriget. Då han enligt asarna var ett bra hövdingaämne valde vanerna snart Häner till hövding hos sig. Men han tog alltid råd från Mimer och om han mot förmodan stod ensam på tinget utan Mimer vid sin sida svarade han alltid "råde andra". Vanerna fattade därför misstro till asarnas råd och kände sig lurade varpå de högg huvudet av Mimer.
Heimdall betyder världens glans han kallas ibland den vite asen. Han föddes ur den renaste eld som finns skapad av nio jättinnor som drar grottestenen och därför ses som hans mödrar. Heimdalls häst heter Gulltopp. Han är ljusets gud och mörkerguden Lokes svurna fiende, de smädar ofta varandra. Heimdall är också den som dräper Loke i Ragnarök men blir själv dödad av Lokes huvud.
Heimdall sändes som nyfödd till människorna för att lära dem allt de behövde. Där i Midgård blev han fader till de tre samhällsklasserna Träl, Bonde och Jarl. Efter sin död upptogs han i Odens familj i Valhall och blev av Oden utsedd som bifrosts väktare.
Hans hall i Asgård heter Himinbjörg vilket betyder himmelsbergen. Han är känd för sitt Gjallarhorn som floden Gjöll rinner igenom till Mimers brunn varför både Heimdall och Mimer dricker ur det. Det är också i Gjallarhornet som Heimdal blåser i i Ragnarrök.
Han är bron bifrost väktare och får aldrig lämna sin post. Han har solens skarpsyn och ser lika bra i mörker som i ljus hundramil omkring sig. Han behöver mindre sömn än en fågel och kan höra hur gräset på marken och ullen på fåren växa.
HERMOD är en ung Ase och budens och ryttarnas gud så som asarnas budridare. Han är son till Oden och Frigg. Det är Hermod som reser till Hel för att köpa Balder tillbaks från dödsriket. Han är en fulländad ryttare som på sleipner med lätthet hoppar över hels grindar och som ensam får bifrostbron att dundra som om fem hela fylkingar red över bron. Hans namn antyder att han kunde skänka hären mod.
Höder är vinterns gud och dödar mot sin vilja p.g.a Lokes list vårguden Balder. Varpå han själv dräps av Odens dygnsgamle son Våle och far till Hel där han och Balder försonas.
Efter Ragnarrök återvänder de båda och styr gemensamt Balders övervärld.
IDUN är ungdomens gudinna och väktare av asarnas elva gyllene äpplen. Om man äter av dessa äpplen åldras man inte och äpplena blir hela igen efter varje bett. Hon är dotter till Oden och gift med Brage. Asarna hamnar i knipa när Loke lurar Idun till jätten Tjatse som stjäl äpplena varpå asarna börjar åldras. Loke lånar då Frejas falkhamn för att ta tillbaks äpplena efter hot från Asarna om att pina honom till döds. När han kommer till Tjatses bergsboning i Trymhem är Tjatse inte hemma, han är ute och fiskar, så Loke förvandlar Idun till en nöt med äpplena som elva kärnor i nöten. Med nöten i klorna flyger han till Asgård men Tjatse förföljer honom i en örnhamn. Asarna ser lyckligtvis detta och laddar upp med hyvelspån utanför murarna som antänds när Loke flyger över. Den förföljande Tjatse brännde dock sina fjädrar i elden och störtade varpå Asarna slog ihjäl honom.
Kvaser dräps av dvärgarna Fjalar och Galar som jäser det berömda skaldemjödet av gudens blod och honung.
Loke uttalas egentligen Locke vilket betyder spindel på fornnordiska. Han är förgiftarnas och rävspelets gud. Loke har två bröder, Byleipt och Helbinde. Han är gift med Sigyn och har med henne sonen Nare ("luraren") vars tarmar används som rep att fjättra Loke över kittelgrottans tre vassa stenar under giftormen. Giftormen som droppar gift över Loke som Sigyn fångar upp i en skål. Men varje gång hon måste tömma skålen faller några droppar över Loke som i smärta vrider sig och får marken attt skälva.
Han är duktig i konsten att förvandla sig till olika djur och insekter. I gestalt av en spindel knyter han det första nätet när han efter mordet på Balder jagas av asarna. Under medeltiden målades Loke upp som en ren djävulsfigur medan han under vikingatiden närmast är de lömska intrigernas gud. Han utgör exempel på hur lömskhet mot andra alltid drabbar en själv i slutändan. Han ställer ofta till det för andra för sitt eget höga nöjes skull men måste i slutändan gottgöra sina illdåd på sätt som drabbar honom själv.
Loke har inte bara barn med kvinnor han är också mor till flera barn t.ex Odens häst Sleipner. Det är Loke som genom vad med dvärgarna Sindre och Brokk förskansar Asarna armringen Draupner som var nionde natt natt ynglar av sig åtta likadana guldringar till Oden. Tors hammare Mjölner och Frejs ridjur galten Gyllenborst vinns även de av Loke i vadet med dvärgarna som Loke ingår för att gottgöra sin synd hos asarna. Vadet vinner Loke för övrigt på sitt sedvanliga vis genom svek och rävspel.
MAGNE "Den starke" är styrkans gud och endast tre nätter gammal räddade han sin fader Tor genom att lyfta jätten Hrungners ben från hans hals. Detta efter att de andra Asarna misslyckats med uppgiften. Han är som sagt Tors son med jättinnan Järnsaxa. För att han räddat sin far belönades han med Hrungners häst Gullfaxe men Oden tyckte att Tor gjorde orätt om han gav en sådan häst till en frilloson med jättarna istället för sin fader.
MEILE är Tors bror enligt Harbardsljod men i övrigt okänd. Meile betyder milstegaren och kanske var han vandrarnas beskyddare.
MIMER är en av de väsen som urjätten Ymer avlade med sig själv och födde ur olika delar av sin kropp. Hans rike låg i Hel (d.v.s undervärlden och vanernas land om jag förstått det rätt) rakt över Ginnungagap och han vakar över den skapande visdomens källa kallad Mimers brunn. Men Mimer är också bror till Böltorns dotter Bestla (Odins mor) och alltså asafaderns vise morbror. Han strider på Asarnas sida i vanakriget.
I vilket fall föddes han ur Ymers kropp och är därför en av de ursprungliga väsendena(?) och han vaktar över kunskapens källa. Oden får dricka ur källan efter sin självuppoffring i Ygdrasil samt efter att ha lämnat sitt öga i pant i brunnen.
Efter vanakriget lämnas Mimer tillsammans med Häner i pant hos Vanerna för att freden ska hålla sig. Där blir han halshuggen av vanerna som är bittra för att Höner som valts till hövding alltid tar råd från Mimer. Huvudet kastas i Mimersbrunnen men sänds senare till Oden som smörjer det med örter och sjunger magiska ord över det varpå Mimer får nytt liv. Han finns sedan vid Odens sida (utan sin kropp) och ger denne råd.
Mimers söner; vågorna i Mimersbrunnen; är upphovsmakare till Ragnarök då de genom sin lek får månhornet att torrläggas varpå dess glöd antänder världsträdet.
MODE är son till Tor som efter Ragnarök ska ärva sin fars hammare mjölner tillsamans med brodern Magne och leva vidare i Baldersriket. Han är oerhört modig.
NJORD är sjöfarares och handelsmäns beskyddare. Har barnen Frej och Freja med sin egen syster. Efter vanakriget utlämnas han till Asarna som gisslan för att freden ska bestå. Han bor i hallen Noatun och är gift med jättinnan Skade. Hon kräver i fadersbot över sin far Tjatse (se Idun) att få äkta vem av asarna hon vill. Dessa går med på detta men hon får bara se deras fötter då hon gör sitt val. Hon väljer då Njord för att hans fötter är vackrast i tron att de tillhörde Balder.
OD eller Odr är Frejas make och far till dottern Hnoss (Smycke) som är så fager att alla vackra ting fått namn efter henne. Då Odr är på långfärd hemifrån gråter Freja tårar av guld som faller över jorden.
TJALVE löper snabbare än allt utom tanken. Han är född i Midgård av människor men som bot för att på Lokes inrådan ha brutit ett ben på Tors ena bock tjänsgör han som Tors ständiga tjänare och följeslagare. Det är Tjalve som lurar jätten Hrungner att stå på sin sköld så att Tor vinner holmgången med denne.
TOR är åskans gud som med hjälp av sin hammare Mjölner och sitt styrkebälte Försvarar midgår mot jättarna som han hatar. Han har rött skägg och är axebred som ett hus. När han färdas över himlen i sin vagn dragen av två bockar åskar det. Bockarna kan slaktas och återfödas igen genom att benen läggs tillbaks i deras skin. Den ena bocken torde vara halt efter att Tjalve brutit dess lårben vid kvällsmålet. Hammaren Mjölner har smitts av dvärgar i vadslagning med Loke som i bromsgestallt stör dvärgen med bälgen varför hammarens skaft blev för kort och Loke vann vadet. Mjölner träffar alltid sitt mål när den kastas och återvänder sedan till Tors hand. Vid behov är hammaren så liten att den kan hänga som ett smycke runt Tors hals. Efter striden med Hrungner har Tor en bit av jättens brynsten kvar i huvudet och varje gång någon kastar en brynsten över rummet smärtar det i Tors huvud och han blir vred. Så kasta aldrig en brynsten.
TYR är de tappras gud. När Fenrisulven ska fjättras med bojan Gleipner får Tyr hålla sin hand i dess gap. När Ulven märker att han blivit lurad biter han handen av Tyr.
Tyr stupar i Ragnarök efter strid med Garm (Hels vakthund, en himmelsk varg) som han dessförinnan dräpt.
ULL är jaktens och sköldarnas gud. Han är son till Alverna. Ivaldsson Egil som vaktar över Hells gräns mot Niefelhells onda boningar är hans fader. Hans mor heter Siv och hon gifte sig senare med Tor varpå Ull blev upptagen i asgård och fick gudarang. Ull är smärt och vacker och är begåvad med en härskares karaktär. Han är en så skicklig bågskytt och skidlöpare att ingen kan slå honom i dessa sporter.
Oden avlade med Rind sonen VÅLE för att han blivit spådd att endast med henne kunde han få en son stark nog för att hämnas Balders död. Endast en natt gammal dräper han också Balders baneman Höder. I Balders rike efter Ragnarök ska Våle tillsammans med Vidar få stor betydelse.
VIDAR är en lat, tyst gud och Odens son. Han är född för att hämnas sin far av den välsinnade tursakvinnan Grid. Så han är hämndens gud. Det är till Vidar man bränner spillläder i elden när man tillverkar skor. Av detta läder ska han göra sig en extremt kraftig sko som ska användas i Ragnarök. Så snart Fenrisulven slukat Oden ska Vidar stoppa sin fot i dess gap och ränna sitt svärd igenom det ner i hjärtat och hämnas sin far.
Alla dessa gudar dyrkades inte samtidigt utan förmodligen var de olika lokala gudar i olika tider, men i vår tid är detta samtliga gudar och tolkningar av dem som kanske inte alls stämmer in på vad en nordbo från vikingatiden skulle tyckt!
/B
Senast redigerad av 1 UrsusRex, redigerad totalt 12 gånger.
BLOT
Snorre Sturluson skriver i Håkon den godes saga i Heimskringla;
Tre årliga blot var föreskrivna.
1) Alvablotet i oktober för årets skörd med kvarlevor i mårtensafton.
2) Midvinterblotet i januari för ett lyckligt kommande år
3) Segerblotet vid vårens ankommst (valborgsmässoafton)
Vart nionde år hölls allsherjarblot i Uppsala då nio offer ägde rum under nio dagar. Varje dag offrades nio av manskön boskap hästar och eventuellt även människor. Enligt Adam av Bremen ska ett ögonvittne ha räknat 9 gånger 9 kroppar, även människor hängandes i offerlundens träd. Till Uppsala bloten sökte sig människor från hela Sveariket och eventuellt från hela Norden.
/B
Snorre Sturluson skriver i Håkon den godes saga i Heimskringla;
Den här beskrivningen får det att låta som ett enormt knytkalas. Vidare beskrivs det ofta hur stora folkmarknader hålls i anslutning till bloten (t.ex. Distingen i Uppsala och Vanadisen för Freja). Jag tror därför att blotet var ett viktigt forum att främja gemenskapen och pliktkänslan gentemot samhället och inte enbart bör ses som en religös tilldragelse. Prästen som höll bloten kallades blotgode och var vanligen en hövding. Vid disarblot var prästen kvinnlig och kallades blotgydja."Det var fornsed att när blot skulle hållas då skulle alla bönder samlas där gudahovet var och forsla dit sin förning, vilken de skulle bisträcka med så länge gillet stod. Vid detta gille skulle alla män äga öl. Där var ock slaktad all slags boskap och därtill hästar, och allt blod från slakten kallades då `hlaut´ och `hlautskålar´nänmdes det som blodet uppsamlats i. Där var ock `hlauttenar´som var gjorda som stänkkvastar med vilkas hjälp man skulle bestänka alla stenhögstallarna och därtill hovets väggar så innan som utom och sist stänka över männen själva. Men slaktmate skulle sjudas till allmogens fägnad. Det skulle vara eldar mitt på golvet i hovet och hänga kittlar över. Runt elden skulle man bära de fulla hornen och den som höll gillet och var hövdingen skulle signa fullhornen och all blotmaten. Först var det Odens full, som skulle tömas till seger och välde för kungen. Därnäst kom Njords full och Frejs full till äring och fred. Det var ock många mäns sed att därefter dricka Brages full, men männen drack också sina fränders full, de som lagts i hög, och de som kallades minne."
Tre årliga blot var föreskrivna.
1) Alvablotet i oktober för årets skörd med kvarlevor i mårtensafton.
2) Midvinterblotet i januari för ett lyckligt kommande år
3) Segerblotet vid vårens ankommst (valborgsmässoafton)
Vart nionde år hölls allsherjarblot i Uppsala då nio offer ägde rum under nio dagar. Varje dag offrades nio av manskön boskap hästar och eventuellt även människor. Enligt Adam av Bremen ska ett ögonvittne ha räknat 9 gånger 9 kroppar, även människor hängandes i offerlundens träd. Till Uppsala bloten sökte sig människor från hela Sveariket och eventuellt från hela Norden.
/B
Senast redigerad av 1 UrsusRex, redigerad totalt 11 gånger.
VANERNA är en äldre gudalsläkt än asarna och förnämare. De härskar i Hell och styr egentligen över själva världsordningen. De svarar för stjärnornas gång, tidvatten och att natt och dag sköter sitt jobb. De ser också till att släktled fogas samman genom äktenskap och att årsväxten är god varför Frej, Freja och Njord som hålls som "gisslan" i asgård tillbes av människor för just dessa tjänster.
Njord och hans barn byttes mot Häner/Höner som gisslan för att freden mellan vaner och asar skulle bestå. Frigg är Njords bror men bor i asgård som Odens gemål.
Heimdall som också är född Van togs efter sin död, i Midgård, upp i Valhall varför han nu ses som As.
/B
Njord och hans barn byttes mot Häner/Höner som gisslan för att freden mellan vaner och asar skulle bestå. Frigg är Njords bror men bor i asgård som Odens gemål.
Heimdall som också är född Van togs efter sin död, i Midgård, upp i Valhall varför han nu ses som As.
/B
VÄRLDEN SKAPAS
I tidernas morgon fanns det ett ofantligt hål i rymden. Hålet hette Ginnungagap. Norr om Ginnungagap uppstod en gång Hvergelmer, köldens källa och rymden i norr blev kall och inhöljd i ett frostigt töcken. Denna trakt fick namnet Nifelheim. Söder om Ginnungagap rann värmens källa fram. Den fick senare namnet Urds källa. Mellan dessa två källor, mitt under Ginnungagap fanns den skapande visdomens källa. Det var en ofattbart djup källa som senare skulle kallas Mimers källa.
Dimsvepta köldvågor ur Hvergelmer började brusa in i Ginnungagap och där blandades de med de varma vattnet som kom ifrån Urds källa i söder. Blandningen kom att bilda alla de fröer som skapelsen består av.
I rymden under Ginnungagap i den skapande visdomens källa låg fröet till Ygdrasil, världsträdet. Fröet grodde och snart letade sig rötter fram till de tre krafternas källor och till slut bildade virrvarvet av rötter stommen vilken undervärlden vilar på.
Ur visdomens källa kom det första levande väsendet. urkon Audhumbla. Hon åt av skapelsens frön och frigjorde på så vis den gudomliga livsform som fanns i dessa fröer.
När Audhumbla slickade rimfrost och salta stenar så framkom en mänsklig skepnad. Denna skepnad var mycket vacker, enormt stor och stark och han bar en gudomsande inom sig. Hans namn var Bure och han är alla gudars stamfader. Bure avlade en son som kallades Bur. Bur blev sedan far till Oden och hans bröder.
Ur köldens källa slungades giftiga droppar som samlades och bildade en annan varelse, den enorma jätten Ymer. Med sina fyra munnar sög Ymer skapelsens frön ur Audhumblas juver. På så vis kom Ymer att bli urfader till olika släkten. Födslarna skedde rm genom olika lemmar av jättens kropp. En man och en mö framväxte under vänster arm. Deras ättlingar blev med tiden en gudavänlig och vacker jättesläkt. Fötterna födde Trudgelmer ett vidunder med tre huvuden. Han blev de fördärvde rimtursarnas urfader. Mimer samt nornorna Urd, Verdandi och Skuld är några av de ädlaste väsen som härstammar ur Ymers kropp.
Tiderna förflöt och på Ygdrasils rötter vilade undervärlden. Undervärlden består av två helt olika landområden som skiljs åt av Nidafjällets lodräta klippor. Norr om fjället ligger Nifelhel som är ett i dimmor insvept land med gyttjig mark. Dystert, kallt och fasligt är Nifelhel och det är dit tjuvar och nidingsmän förs efter döden.
Uppe på Nidafjället rinner nu Hvergelmer, köldens källa. Från källan rinner många floder ner mot nor och söder. I söder finns ett land med evig sommar, blomstrande fält och härliga lundar. Dit förs de som dör i sänghalmen. Landet heter Hel och är uppdelat i två riken. Mimers rike finns över det forna Ginnungagap och omkring den skapande visdomens källa som Mimer vaktar och vårdar. Urds rike finns ännu längre söderut och omsluter värmens källa som vaktas av nornorna Urd, Verdandi och skuld. Det är de som slår fast människors livslängd och allt levandes öde samt vattnar Ygdrasils rötter.
Ygdrasils stam växte sig allt högre. Knippor av grenar sköt ut över varandra och på dessa kom jordens skiva att vila. Ymer och hans folk bodde där i flera tidsåldrar och jorden var hem åt vanskapta och vilda jätteväsen. Det dröjde länge innan jorden befolkades av människor.
I hels två blomstrande riken levde de äldsta gudarna lyckligt med Mimer, nornorna och den ädla jätteätten. Mimers syster Bestla fick barn med Bur och födde honom tre söner, Oden, Höner och Lodur. Av dessa var Oden äldst och blev stamfader till asarnas gudasläkt.
Varje morgon drack Mimer ur visdomens källa och var därför mycket klok och besatt stor skaparkraft. Han fick sju söner som alla drack ur källans vatten. De blev därför skapare, naturverkmästare och storsmeder. De kunde smida gräs, örter och smycken.
Ödet hade bestämt att Oden och hans ättlingar inte skulle få stanna i Hel. De var utsedda att härska i världarna ovanför. Oden är inåtvänd och grubblande. Om något väcker hans hat kan hämnden bli grym. Samtidigt älskar han sina vänner och är ivrig att skydda dem mot ondska. Bröderna Lodur och Höner är visar stort mod om det behövs men är milda till ssinnet. Så därför bestämdes att Höner och Lodur passade bäst att styra undervärlden och upprätthålla den lagstadgade världsordninnggen medan Oden skulle härska över världarna ovanför. Så Oden klättrade därför upp i Ygdrasils topp för att se över de riken som tilldelats honom. Där såg han Ymer och hans skrämmande avkomma svärma över jorden. Oden kände vanmakt. Han visste att han var för ung och oerfaren för att vinna i strid mot Ymer. Därför bad han att få dricka ur Mimersbrunn. Men Mimer krävde att Oden skulle visa sig värdig detta genom självuppoffring. Så Oden utsatte sig för svårt lidande. Under nio dygn vistades han spjutsårad i Ygdrasils krona utan mat eller dryck. Han bad under tårar om styrka och visdom, han lyssnade till runsång som hördes ur djupet och han led av smärta och hunger tills han föll ur trädet. Efter detta lät Mimer Oden dricka det dyrbara vattnet. Mimer lärde också Oden nio underbart verkande runsånger, de s.k fimbulsångerna.
Oden blev stark och vis och hans handlingskraft blev stor. Oden kände sig nu tillräckligt stark för att möta Ymer. Med hjälp av sina bröder dräpte han Ymer. Oden skar upp Ymers halspulsåder och havet flöt fram. Mängder av Ymers ättlingar drunknade i blodet. Trots att de drunknade fanns deras själar kvaroch de sökte sig ett nytt land och detta fann de norr om Nidafjället i det ruskiga Nifelhel. Där i ett iskallt stinkande träsk insvept i hotful dimma byggde de ett hus åt sig och sina släktingar sjukdomsandarna tramarna (vättarna).
Den onda bosättningen utgjorde ett farligt hot mot de ljuvliga rikerna söder om fjället. Gudarna och Mimer beslöt därför att vakt skulle sättas ut vid köldens källa på Nidafjällets topp. Alven Ivalde och hans ätt valdes till hövdingar över denna vakt och de svor trohet till gudarna.
Havet av Ymers blod täckte nu jorden och Oden och hans bröder lyfte därför havsgrunden så att land skapades. En ö som kom att kallas midgård fanns i mitten och marken på jordskivans norra och östra kant kom att kallas Jotunheim. De jättar som inte drunknat kravlade sig upp på jotunheim. Men landet var litet och jättarna många så de vanskapta kastades tillbaks i havet eller dräptes. Men Bergelmer och hans hustru fick av Oden löfte om att stanna i Jottunheim. Från dem härstammar de med tiden allt mer välskapta rimtursarna. Två av deras ättlingar var Loke och jättemön Gullveig. De var båda vackra men inom sig bar de jättarnas mörker och svek. De blev gudarnas vänner men inom sig var de lömskheten och elakheten själv, vilket gudarna skulle få erfara.
Nere i Hel satt de äldsta gudarna Mimer och skapelsesmederna. De rådslog om hur skapelsen skulle fortsätta och vilka som skulle utföra verket. Mimer valdes till hövding för detta och det bestämdes att Ymers kropp skulle få bli byggmaterial. Av benen skulle det byggas berg. Köttet kunde bli näringsrik mull om det maldes. Av blod och lemmar skapades arbetare. En av dessa var Durin, eldens makt. Dvärgarna och svartalverna härstammar också ur Ymers blod. Tillsammans smyckade de jorden.
Det bestämdes att en himel skulle omvälva och skydda världen. Ymers huvudskål fick bli den himmlen och av hans hjärna smiddes moln. Under himlen fick sol och måne förflytta sig på bestämda vägar. Solen dras av två hästar, Arvak och Allsvinn som skyddas från sols heta strålar av skölden Svalin som är fäst på solvagnen. På Arvaks öron och Allsvinns hovar har Skapelsesmederna ristat goda runor. Solen och månen, som är den mörkhyade natts barn tillsammans med Odens bror Lodur, skulle fördela dag och natt, arbete och vila.
Smederna byggde tvåhjuliga öppna vagnar åt Natt, Mimers dotter, och hennes son Dag för att de skulle kunna färdas över himlen. Med hästen Skinnfaxe kör Dag ut genom undervärldens östra port ut på himlen och åker senare in genom undervärdens västliga portar i aftonrodnadens land. Då tar natt vid. Med sin häst rimfaxe kör hon samma väg som sin son. Rimfaxes mule är våt av fradga som droppar på jorden och blir den friska morgondaggen.
För att mala Ymers kött till mylla byggde Mimers arbetare Grotte. En enorm kvarn vars bjälklag restes runt köldens källa Hvergelmer eftersom den var moderkällan till allt vatten i undervärlden, jorden och himlen. Rakt över källan går en ränna upp till havets botten. Kvarnstenen placerades så att dess hål hamnade mitt för denna ränna. Genom den rinner vatten till och från Hvergelmer därav ebb och flod. Malströmmar de farliga virvlarna i havet uppstår av Grottestenens rotation.
Grottestenens vridstång är så lång att nio jättekvinnor får vandra efter jordens kant när de skjuter den framför sig. Med stången skjuter de inte bara stenen utan också hela stjärnevalvet. Jättekvinnorna heter Angeja, Atla, Eirgjava, Eistla, Gjalp, Greip, Imd, Ulvrun och Järnsaxa.
Gudarna utsåg Frej skördens gud och Lodur att ansvara för kvarnens skötsel. Frejs tjänare Byggver och Bejla skötte malningen medan Lodur ansvarade för jättekvinnornas arbete och stjärnornas rörelse.
Av Grottestenens rörelse uppstod gnidelden den renaste och finaste elden som finns. Ur dess lågor föddes Heimdall den mest skinande av gudarna. Jättekvinnorna är hans mödrar eftersom de drog stenen och tände elden ur vilken han föddes.
När Ymers kött var malt frodades växter i myllan och jorden var nu klar så att människor senare skulle kunna bo där. Efter att Ymers kött malts maldes hans son Trudgelmer de fördärade rimtursarnas fader och efter honom i vår mansålder hans son Bergelmer de välskapta rimtursarnas fader.
/B
I tidernas morgon fanns det ett ofantligt hål i rymden. Hålet hette Ginnungagap. Norr om Ginnungagap uppstod en gång Hvergelmer, köldens källa och rymden i norr blev kall och inhöljd i ett frostigt töcken. Denna trakt fick namnet Nifelheim. Söder om Ginnungagap rann värmens källa fram. Den fick senare namnet Urds källa. Mellan dessa två källor, mitt under Ginnungagap fanns den skapande visdomens källa. Det var en ofattbart djup källa som senare skulle kallas Mimers källa.
Dimsvepta köldvågor ur Hvergelmer började brusa in i Ginnungagap och där blandades de med de varma vattnet som kom ifrån Urds källa i söder. Blandningen kom att bilda alla de fröer som skapelsen består av.
I rymden under Ginnungagap i den skapande visdomens källa låg fröet till Ygdrasil, världsträdet. Fröet grodde och snart letade sig rötter fram till de tre krafternas källor och till slut bildade virrvarvet av rötter stommen vilken undervärlden vilar på.
Ur visdomens källa kom det första levande väsendet. urkon Audhumbla. Hon åt av skapelsens frön och frigjorde på så vis den gudomliga livsform som fanns i dessa fröer.
När Audhumbla slickade rimfrost och salta stenar så framkom en mänsklig skepnad. Denna skepnad var mycket vacker, enormt stor och stark och han bar en gudomsande inom sig. Hans namn var Bure och han är alla gudars stamfader. Bure avlade en son som kallades Bur. Bur blev sedan far till Oden och hans bröder.
Ur köldens källa slungades giftiga droppar som samlades och bildade en annan varelse, den enorma jätten Ymer. Med sina fyra munnar sög Ymer skapelsens frön ur Audhumblas juver. På så vis kom Ymer att bli urfader till olika släkten. Födslarna skedde rm genom olika lemmar av jättens kropp. En man och en mö framväxte under vänster arm. Deras ättlingar blev med tiden en gudavänlig och vacker jättesläkt. Fötterna födde Trudgelmer ett vidunder med tre huvuden. Han blev de fördärvde rimtursarnas urfader. Mimer samt nornorna Urd, Verdandi och Skuld är några av de ädlaste väsen som härstammar ur Ymers kropp.
Tiderna förflöt och på Ygdrasils rötter vilade undervärlden. Undervärlden består av två helt olika landområden som skiljs åt av Nidafjällets lodräta klippor. Norr om fjället ligger Nifelhel som är ett i dimmor insvept land med gyttjig mark. Dystert, kallt och fasligt är Nifelhel och det är dit tjuvar och nidingsmän förs efter döden.
Uppe på Nidafjället rinner nu Hvergelmer, köldens källa. Från källan rinner många floder ner mot nor och söder. I söder finns ett land med evig sommar, blomstrande fält och härliga lundar. Dit förs de som dör i sänghalmen. Landet heter Hel och är uppdelat i två riken. Mimers rike finns över det forna Ginnungagap och omkring den skapande visdomens källa som Mimer vaktar och vårdar. Urds rike finns ännu längre söderut och omsluter värmens källa som vaktas av nornorna Urd, Verdandi och skuld. Det är de som slår fast människors livslängd och allt levandes öde samt vattnar Ygdrasils rötter.
Ygdrasils stam växte sig allt högre. Knippor av grenar sköt ut över varandra och på dessa kom jordens skiva att vila. Ymer och hans folk bodde där i flera tidsåldrar och jorden var hem åt vanskapta och vilda jätteväsen. Det dröjde länge innan jorden befolkades av människor.
I hels två blomstrande riken levde de äldsta gudarna lyckligt med Mimer, nornorna och den ädla jätteätten. Mimers syster Bestla fick barn med Bur och födde honom tre söner, Oden, Höner och Lodur. Av dessa var Oden äldst och blev stamfader till asarnas gudasläkt.
Varje morgon drack Mimer ur visdomens källa och var därför mycket klok och besatt stor skaparkraft. Han fick sju söner som alla drack ur källans vatten. De blev därför skapare, naturverkmästare och storsmeder. De kunde smida gräs, örter och smycken.
Ödet hade bestämt att Oden och hans ättlingar inte skulle få stanna i Hel. De var utsedda att härska i världarna ovanför. Oden är inåtvänd och grubblande. Om något väcker hans hat kan hämnden bli grym. Samtidigt älskar han sina vänner och är ivrig att skydda dem mot ondska. Bröderna Lodur och Höner är visar stort mod om det behövs men är milda till ssinnet. Så därför bestämdes att Höner och Lodur passade bäst att styra undervärlden och upprätthålla den lagstadgade världsordninnggen medan Oden skulle härska över världarna ovanför. Så Oden klättrade därför upp i Ygdrasils topp för att se över de riken som tilldelats honom. Där såg han Ymer och hans skrämmande avkomma svärma över jorden. Oden kände vanmakt. Han visste att han var för ung och oerfaren för att vinna i strid mot Ymer. Därför bad han att få dricka ur Mimersbrunn. Men Mimer krävde att Oden skulle visa sig värdig detta genom självuppoffring. Så Oden utsatte sig för svårt lidande. Under nio dygn vistades han spjutsårad i Ygdrasils krona utan mat eller dryck. Han bad under tårar om styrka och visdom, han lyssnade till runsång som hördes ur djupet och han led av smärta och hunger tills han föll ur trädet. Efter detta lät Mimer Oden dricka det dyrbara vattnet. Mimer lärde också Oden nio underbart verkande runsånger, de s.k fimbulsångerna.
Oden blev stark och vis och hans handlingskraft blev stor. Oden kände sig nu tillräckligt stark för att möta Ymer. Med hjälp av sina bröder dräpte han Ymer. Oden skar upp Ymers halspulsåder och havet flöt fram. Mängder av Ymers ättlingar drunknade i blodet. Trots att de drunknade fanns deras själar kvaroch de sökte sig ett nytt land och detta fann de norr om Nidafjället i det ruskiga Nifelhel. Där i ett iskallt stinkande träsk insvept i hotful dimma byggde de ett hus åt sig och sina släktingar sjukdomsandarna tramarna (vättarna).
Den onda bosättningen utgjorde ett farligt hot mot de ljuvliga rikerna söder om fjället. Gudarna och Mimer beslöt därför att vakt skulle sättas ut vid köldens källa på Nidafjällets topp. Alven Ivalde och hans ätt valdes till hövdingar över denna vakt och de svor trohet till gudarna.
Havet av Ymers blod täckte nu jorden och Oden och hans bröder lyfte därför havsgrunden så att land skapades. En ö som kom att kallas midgård fanns i mitten och marken på jordskivans norra och östra kant kom att kallas Jotunheim. De jättar som inte drunknat kravlade sig upp på jotunheim. Men landet var litet och jättarna många så de vanskapta kastades tillbaks i havet eller dräptes. Men Bergelmer och hans hustru fick av Oden löfte om att stanna i Jottunheim. Från dem härstammar de med tiden allt mer välskapta rimtursarna. Två av deras ättlingar var Loke och jättemön Gullveig. De var båda vackra men inom sig bar de jättarnas mörker och svek. De blev gudarnas vänner men inom sig var de lömskheten och elakheten själv, vilket gudarna skulle få erfara.
Nere i Hel satt de äldsta gudarna Mimer och skapelsesmederna. De rådslog om hur skapelsen skulle fortsätta och vilka som skulle utföra verket. Mimer valdes till hövding för detta och det bestämdes att Ymers kropp skulle få bli byggmaterial. Av benen skulle det byggas berg. Köttet kunde bli näringsrik mull om det maldes. Av blod och lemmar skapades arbetare. En av dessa var Durin, eldens makt. Dvärgarna och svartalverna härstammar också ur Ymers blod. Tillsammans smyckade de jorden.
Det bestämdes att en himel skulle omvälva och skydda världen. Ymers huvudskål fick bli den himmlen och av hans hjärna smiddes moln. Under himlen fick sol och måne förflytta sig på bestämda vägar. Solen dras av två hästar, Arvak och Allsvinn som skyddas från sols heta strålar av skölden Svalin som är fäst på solvagnen. På Arvaks öron och Allsvinns hovar har Skapelsesmederna ristat goda runor. Solen och månen, som är den mörkhyade natts barn tillsammans med Odens bror Lodur, skulle fördela dag och natt, arbete och vila.
Smederna byggde tvåhjuliga öppna vagnar åt Natt, Mimers dotter, och hennes son Dag för att de skulle kunna färdas över himlen. Med hästen Skinnfaxe kör Dag ut genom undervärldens östra port ut på himlen och åker senare in genom undervärdens västliga portar i aftonrodnadens land. Då tar natt vid. Med sin häst rimfaxe kör hon samma väg som sin son. Rimfaxes mule är våt av fradga som droppar på jorden och blir den friska morgondaggen.
För att mala Ymers kött till mylla byggde Mimers arbetare Grotte. En enorm kvarn vars bjälklag restes runt köldens källa Hvergelmer eftersom den var moderkällan till allt vatten i undervärlden, jorden och himlen. Rakt över källan går en ränna upp till havets botten. Kvarnstenen placerades så att dess hål hamnade mitt för denna ränna. Genom den rinner vatten till och från Hvergelmer därav ebb och flod. Malströmmar de farliga virvlarna i havet uppstår av Grottestenens rotation.
Grottestenens vridstång är så lång att nio jättekvinnor får vandra efter jordens kant när de skjuter den framför sig. Med stången skjuter de inte bara stenen utan också hela stjärnevalvet. Jättekvinnorna heter Angeja, Atla, Eirgjava, Eistla, Gjalp, Greip, Imd, Ulvrun och Järnsaxa.
Gudarna utsåg Frej skördens gud och Lodur att ansvara för kvarnens skötsel. Frejs tjänare Byggver och Bejla skötte malningen medan Lodur ansvarade för jättekvinnornas arbete och stjärnornas rörelse.
Av Grottestenens rörelse uppstod gnidelden den renaste och finaste elden som finns. Ur dess lågor föddes Heimdall den mest skinande av gudarna. Jättekvinnorna är hans mödrar eftersom de drog stenen och tände elden ur vilken han föddes.
När Ymers kött var malt frodades växter i myllan och jorden var nu klar så att människor senare skulle kunna bo där. Efter att Ymers kött malts maldes hans son Trudgelmer de fördärade rimtursarnas fader och efter honom i vår mansålder hans son Bergelmer de välskapta rimtursarnas fader.
/B
Ja du?! Vi lever ju i ett religonsfritt samhälle, det såg Kalle dussin till om jag inte har fel. Men Asadyrkan kom aldrig att godkännas utan förblev bannlyst 
Så det är förbjudet!, eller? Någon som vet vad som skulle hända om man byggde ett tempel? 
Man behöver ju inte offra levande djur, man kan köpa offer på ICA nu för tiden ju!!! 
/B
Så det är förbjudet!, eller? Någon som vet vad som skulle hända om man byggde ett tempel? Man behöver ju inte offra levande djur, man kan köpa offer på ICA nu för tiden ju!!! /B
