UrsusRex skrev:Edit: kanske bidrog vikingarnas samhällssystem till vassalskap och feodalism i Storbrittanien och Frankrike? HAR INTE EN ANING!
/B
(Jag svarar dig längre ner under Karl den store)
Jag tror (rätta mig gärna) att man historiskt kan urskilja 3 "feodalismer":
1. Den romerska. Formaliserad och med titulatur. Hoppas någon som vet mer om den med några rader kan berätta mer.
2. Den medeltida europeiska formularade, vilken jag ser tydligt träda fram under Karl den store. Jag tror Karl den store skapade titeln greve och framför allt markgreve. Marker var det frankiska rikets gränsområden, sårbara för angrepp utifrån, men framför allt sårbara ur en annan synpunkt: en markgreve måste med nödvändighet förfoga över stora trupper eftersom han inte bara skulle försvara sitt område utan hela riket vid ett angrepp vid gränsen. Risken var alltså konstant att en markgreve antingen lierade sig med fienden, eller att han tog skeden i egen hand och med styrka av sina trupper gjorde sig självständig.
Detta är en mycket splittrad sitaution för en kejsare, att vilja ha en stridbar markgreve som förmår försvara den viktiga gränsen, samtidigt som han är längst bort och bör fortsätta vara lydig.
När han förfogade över ett stort område fanns alltså krav på "troheten" hos en vasall, dvs att Karl kunde lita på denne vassal att han trots avstånd samt ansenliga miltära resurser ändå företrädde sin kejsares intressen. jag tror att det är detta som Djingis menade ovan med feodalism i form av vasallskap?
Djinghis Khan skrev:Vikingarna var absolut inte feodala; de hade ingen central makt som kunde dela ut och fördela förläningar osv. Ngt frälse hade de inte heller, eftersom skattesystemet låg långt fram i tiden.
/DK M
3. Men jag tror ändå på en äldre urform för feodalsmen, dvs motsatsen, en lokal storgodsägare har resurser att binda upp folk kring sig, och utöva dominans på dem, skapa byar och egna små samhällen som han styrde som en gud, autonoma riken. Han tillsatte och sparkade tom präster, förbjöd folk från att resa, krävde deras gratis arbetskraft mot att de fick låna en täppa, beordrade dem ut i krig, han var i denna sina egna lilla värld långt mer gud än någon kung eller kejsare varit.
han behövde ingen skatt i form av pnegar, för han behövde inte betala någon med dem, han bahövde naturamedel, och
jag är fullt övertygad om att dessa hövdingar i folklanden i alla fall, tog sådana och lagrade i husbyar, fast det inte kallades skatt.
Denna typ av feodalism tror jag var mer extrem på kontinenten, men förekommer kaske hos oss under 1000 - 1200 talet?
Karl den stores variant på feodalism föll ihop efter 2 generationer, hans ättlingar var inte dynamiska nog att hålla ihop riket, och det splittrades återigen till det lite äldre, icke centraliserade, men lika feodalt för det.
Och för mig är det inte främmande att tänka mig denna styrelseform i norden mellan 500 till cirka år 1250 (eller kanske snarare slaget vid Sparrsätra?) när Birger jarl kapar detta system längs med nackkotorna på småkungarna och inför centralväldet.
Folkungarna förlorade och därmed krossades det sista motståndet mot kungligt centralstyre och skatter. I Sigtunaannalerna heter det under anno 1247: "
Detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor"
Vad gäller den engelska feodalismen tror jag den i myckenhet härstammar från normanderna, alltså från en kombination av frankiska traditioner och "viking"modell.