barzam skrev:Först och främst: beläggen på (sam)indoeuropeiska gudar är mycket få (det finns så vitt jag vet bara ett exempel:
Týr - Zeus - Jupiter - Dyàus. pítar), likaså ryttargudar sådär i allmänhet. Att jämföra Oden med sådana (obekanta och antagna) gudar är i min mening ovetenskapligt. Den enda germanska schamanguden som är känd är för övrigt Oden.
Det fanns aldrig någon kult förknippad med Yggdrasill vad jag vet. Dessutom vet vi inte om Yggdrasill var allmän germansk tro eller bara isländsk som den möter oss i Völuspá. Oden förknippades med helt andra saker än naturen: döden på slagfältet och (den mystiska) skaldekonsten var nog snarare typiska Odenassociationer för den samtida asadyrkaren.
De enda gångerna man kan se att Oden avbildas är när hans typiska epitet visas i bild (jag vet inte om alla dessa verkligen finns belagda på samtida avbildningar): en enögd man, en man på en häst med många fötter, en man som hänger i ett träd, en man med korpar vore exempel på detta. De andra avbildningarna kan så klart vara tänkta att föreställa Oden men det går knappast att avgöra idag.
Tacitus skildrar i "Germania" (98 E.Kr.) de svarta hariernas herre, en gigant med spjut på hällristningar - vilka är de svarta harierna?
Vad är det Tacitus skildrar egentligen? Är det hällristningen eller harierna själva? Det bästa vore om du kunde visa var i
Germania det står att läsa (länka gärna!).
Jag låter kanske kritisk, men när du uttalar dig som om allt vore självklart tycker jag det blir problematiskt när ämnet är så utomordentligt osäkert.
Jag förstår det som du menar samtida germanska och indoeuropeiska gudar?
Isåfall var det inte så jag menade. Jag tror att just Oden, eller snarare vår bild av Oden och troligtvis i viss mån "vikingarnas" bild av honom, är ett resultat av en germansk schamangud och Indoeuropeiska gudar. Att Oden är ett resultat av flera sammansmälta gudar men att Hednings tes om Wotan - Oden som själlös skogsande mycket väl kan vara riktig. Jag tyckte helt enkelt att det var mycket rimligt.
Sedan så är Oden inte förknippad med naturen men han är den enda germanska schamanguden? Hur menar du då?
Schamaner är väl om något förknippade med naturen?
Oden kunde anta djurs skepnad, han tämjer både korpar och vargar liksom shamaner ofta anses besitta kraft att tämja djur och anta deras skepnad. Ögat återfinns i shamanismen (arktisk shamanism - månögat. Jag kan inte mer än så om det.
Men jag skulle kunna räkna upp massor med shamanistiska drag hos Oden. Men det vore onödig? För vi är överens om att han är shaman?
Jag tycker schamanen är en så naturnära "präst" och "kult" man kan komma så varför inte Oden? Varför Oden som krigs och skaldekonst gud endast?
Skaldekonsten är för övrigt en av de saker jag skulle nämna som schamaninfluerade i bilden av Oden. Schamanen talar "mystiskt" och "poetiskt/melodiöst" under transen. Oden talar endast på drottkväd.
Oden umgås med de döda krigarna, är deras gudom så att säga. Schamanen umgås också med de döda och talar med deras andar. Alltså även där en likhet. Men min poäng är att shamanismen är en naturreligon så varför skulle inte Oden utvecklats från en naturreligon så som tex en skogsande?
Om han finns avbildad i sin samtid? det talas det om tidigare i tråden om jag inte missminner mig? Jag ska läsa lite bakåt i tråden och se efter.
Tacitus nämner de svarta hariernas herre inte hällristningarna. Var i Germania det återfinns kan jag inte svara på. Men han ska ha avbildats med spjut, varit enögd och kanske varit en länk till bilden av Oden som en vandringsman. Men som sagt jag vet inte mycket mer om detta eller ens vilka de svarta harrierna är därför frågade jag för det skulle kunna vara intresant för tråden.
Även detta har varit uppe tidigare i tråden misstänker jag? Nämligen var bilden av Oden som vandrare och ryttare kan ha kommit ifrån?
En variant skulle kunna vara att bastarner och skirner (ytterligare folkslag jag inte har koll på! Synd att Djinghis inte är kvar! Han kunde sådant.) utvandrade från skandinavien fick en bild av en vandrar gud från skyterna. Sedan kan bilden av ryttaren ha kommit från goterna (JAG TROR DET INTE!) som i sin tur ska ha lärt ryttarkonst från sarmaterna och kanske haft en kult kretsande kring ryttare och hästar.
Men sarmaterna hade inte en ryttargudom utan en kvinnlig gudom - Ursus och Djinghis skriver om det tidigare i tråden.
Mvh
Björn
Men nu ska jag läsa... stort TACK för länken Barzam. 