Asagudarna och deras ursprung.

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid.
Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Inlägg av WilmerT » 13 jul 2003 22:34

barzam skrev:Det finns överhuvud inga språkliga teckan på någonting från innan Tacitus...
[...]
Språkliga skäl ger Oden en högre ålder i Norden än vikingatiden: ett exempel är en allitteration i Völuspå (i partiet med Ask och Embla) där Oden förutsätts börja med W- som var den ursprungligare formen. Detta trots att Völuspå är en ung edda-dikt. (Kom Oden några sekler före 800-talet gäller dock inte detta. W- skulle då försvunnit i den ställningen ljudlagsenligt).
I Heyerdahl's jakten på Odin omtalas bl a en väst-kinesisk härskare (i samma trakter där - hör och häpna - mumifierade _vita_ eller ska vi säga Kaukasier hittats med en ålder mellan 4000 - 3000 år), som kallades Wu-di.
Wu var en ärebetygelse som gavs härksaren/kungen efter hans död.
Di betyder helt enkelt 'regent'.

How about that for a cocktail...?
Vad hette Odens medregenter? Diar.
Vad kallar vi då den högste?
Wu-di -> Wotan/Wodan

I Norden blev Wu till O eller U.
Jämför ett namn som Uvigg, som i anglo-saxiska källor skrivs Wig. med tiden försvinner 'W'-ljudet... och, voilá: Odin


/Wilmer Thomas
... här skiner solen...

PS. Att vetenskpaligt visa ett samband är långt mycket svårare än att framkasta hypoteser. men utan hypoteser finner man ingen framgång.
Jag kan inte säga att jag är övertygad om Odens ursprung och invandring till Norden - men indicierna som Heyerdahl pekar på är, minst sagt, spännande. DS.
Senast redigerad av 1 WilmerT, redigerad totalt 14 gånger.

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Inlägg av WilmerT » 13 jul 2003 22:58

UrsusRex skrev: Tors ursprung??

Kan ingen ikullkasta eller styrka detta eller säga nåt vad som helst om det, snälla :D
Djinghis skrev: Jag tycker att det här med Tors vagn är särskilt intressant, vi vet ju att vagnar användes här åtminstone fram till under sen bronsålder (och järnålder?) och att de kontinentala kelterna satte hög vikt på vagnar, både till strid och till ceremonier.
Tyvärr står det rätt stilla hos mig vad gäller vagnarna :( Någon annan?
/B
Hmm...
Tors ursprung, se mitt inlägg om Heyerdahls teorier. Eller http://www.wikipedia.org/wiki/The_search_for_Odin
Jag tror, i all blygsamhet, att OM Asarna verkligen fanns och reste vitt och brett såsom Snorre skrivit, så tror jag att denne krigiske förfader, Tror, resande genom nordliga trakter (på den tiden när befolkningen faktiskt inte var större än att man visste vem som bodde var, det var dem man handlade med - typ kring Östersjön - några tusen tiotusental människor, säg) mycket väl kan ha gjort ett gudomligt intryck - och kanske lockat till krigiska levnadsinriktningar bland de (keltiska?) fruktbarhetskulturerna som levde i Norra Europa.

Kan ju mycket väl vara den gamla Trojanska kulturen med dess grekiska gudar som legat till grund för mycket av myter som förts norrut under bronsålderna när handel började göras långväga även till vår avkrok i världen...
För övrigt sägs ju även de grekiska gudarna ha varit vanliga människor som idealiserades och tillbads.
Har gjort en reflektion på det själv:
Det händer då och då att jag i tankarna vänder mig till min (sedan ett år tillbaka bortgågne) morfar. Inte i 'bedjande' syfte men faktiskt i nåt som skulle kunna liknas med troende, rådfrågande...
har jag då gjort min morfar till Gud? Nja...
Alltså, jag tycker inte det är så långsökt (som någon var inne på tidigare) att de mytologiserade gudarna faktiskt varit riktiga människor. Även de kristnas Gud, judarnas Jahve och msulimernas Allah (tja det är ju samma gubbe, och Abraham var deras fader...) kan väl sägas vara en sådan idealiserad fadersgestalt som blivit upphöjd till Gud.
Om man då dessutom äger (över)naturliga krafter och kan lura i 5000 männsikor att de är mätta efter att ha luktat på två bröd och fem fiskar - tja varför inte uppfattas som Gud? Inte så konstigt, tycker jag.

Och det där med vagnar... att gudabelätena färdades kring i vagnar, till avsky för prästerna. Alltså, hur konstigt är det?
I de katolska länderna bär man runt en bild av Maria, jesu moder. Hon hyllas, hedras och tillbes som en Gudinna. Jämför Nerthus...

De manliga Asa-gudarna kördes också kring i vagn. kanske. men i så fall av samma anledning (vad det nu är - att samlas kring den gemensamma kulten).

En annan intressant liknelse:
I Asa-tron talas oftast om att Tor, Frej och Oden stod staty i templena (som jag i en huxflux framkastad hypotes tror hette Ubsola). De tre gudarna. hu så hemst, hu så hedniskt.
Jag läste ett kåseri om mediers hyckleri.. nåja:
"Precis som när kristendomen säger sig tro på den ende guden, och sedan tillber tre gudar"
Fadern, sonen och den helige anden (befruktaren...)
Ser ni liknelsen?
Oden, Tor och Frej...

/Wilmer T
... här skiner solen...

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 14 jul 2003 19:48

Välkommen!!!!!!
Kul att fler kastar sig in i disskusionen vi behöver det!

Har inte läst igenom dina inlägg och har i ärlighetens namn tappat tråden i tråden. Ska läsa igenom den igen senare. Men liksom du tror jag gudarna eller myterna kring dem har verklighetsanknytning. Inte bara de nordiska utan även de kristna myterna osv. Ibland blir inlägg där jag säger sådant borttagna och det kan jag väl i och för sig förstå. Men så tror jag!

Vad gäller likheten med treenigheten; vad kom först? Hönan eller ägget.... :wink: NÄ men Oden vile ve Frej och Tor och Balder eller Gud sonen och den helige ande? Uppfanns te.x Balder för att motsvara Jesus krist? Endel verkar tycka det. Jag tror mer på Baál gudarna och en kulturell "resa" i stil med Odens (se ovan). Eller kanske (för att hålla mig till balder) Balder funnits länge men att sagorna om hans död "uppfanns" för att möta kristus eller långt senare av kristna som med sin kristna syn gjorde honom (Balder) till en kristusliknelse. Vet inte spånar bara..... Men som du sagt utan hypoteser och provokation händer inte mycket....eller?


/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1389
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 20:13

WilmerT skrev:En annan intressant liknelse:
I Asa-tron talas oftast om att Tor, Frej och Oden stod staty i templena (som jag i en huxflux framkastad hypotes tror hette Ubsola). De tre gudarna. hu så hemst, hu så hedniskt.
Jag läste ett kåseri om mediers hyckleri.. nåja:
"Precis som när kristendomen säger sig tro på den ende guden, och sedan tillber tre gudar"
Fadern, sonen och den helige anden (befruktaren...)
Ser ni liknelsen?
Oden, Tor och Frej...

/Wilmer T
... här skiner solen...
Tyvärr är det nog så att denna treeenighet egentligen bara nämns på ett enda ställe, av en person, den på goda grunder ifrågasatte mäster Adam. Jag tror inte det finns något annat indicium på denna treeenighet, eller att just dessa tre gudar nämns eller avbildas medan andra lämnas bort.

Angående Tor och Oden som historiska personer i ett forntida norden; detta kan väl vara en intressant tanke att spekulera i, men jag tror att själva basen för spekulationen lider av lite hemmablindhet: De, åtminstone Oden är betydligt mer och mycket tidigare nämnda utanför norden nere i germanien. Att vi nordbor också var en del av denna religion är däremot något annat, men bara för de isländska sagorna, skrivna rätt sent för övrigt, nämner dessa gudar bör man inte luras att tro på något nordiskt patent. Oden var känd redan av romarna, eftersom germanerna i deras närhet tillbad honom.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 14 jul 2003 20:23

Dan Koehl skrev:
Angående Tor och Oden som historiska personer i ett forntida norden; detta kan väl vara en intressant tanke att spekulera i, men jag tror att själva basen för spekulationen lider av lite hemmablindhet
Håller med dig. Men tror fortfarande att gudarna kan ha haft verkliga förebilder. För den skull inte i Norden. Tex germanernas Wotan. Men undrar i stundens hetta lite över Frej? Har läst att han var en kung under vars regering landet blomstrade och att man efter hans död hemlighölls hans frånfälle. Senare bars offergåvor till hans hög och den fylldes av guld och simsalabim Frejskulten var född! I grova drag var det så den eminente Ohlmarks beskrev det. Någon annan som läst eller hört något liknande från trovärdigare källor? Eller någon som kommer ihåg hur denna myt egentligen gick och vad Ohlmark sa?

/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1389
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 20:59

UrsusRex skrev:Men undrar i stundens hetta lite över Frej? Har läst att han var en kung under vars regering landet blomstrade och att man efter hans död hemlighölls hans frånfälle. Senare bars offergåvor till hans hög och den fylldes av guld och simsalabim Frejskulten var född!
/B
Om jag minns rätt benämns Frej Yngve-Frey av Snorre, och detta är intressant. Där finns dels den påstådda kopplingen till Ynglingarna (något som i min näsa luktar sent uppdiktad gudomlig härstamning) men framför allt till Ynge eller snarare namnet Ingvar.

Vore roligt om någon kan bekräfta detta; Ingvar skall vad jag läst betyda Fallos, och representeras av en mycket speciell egen runa, ng-runan: en diagonal fyrkant, som ett ruter, och ungefär hälften så stor som de andra runorna.

Denna runa har jag mycket funderat kring när jag lite kikat in på Palisanskrit, där finns lingam bokstaven, också ng, också tvärt annorlunda alla de andra, den utgörs av en rund cirkel. Både Ingvar runan och lingam bokstaven lär representera ollonet på manslemmen.

Lingam är för övrigt en vertikal stiliserad manslem i indiska kulturer, den tränger ner i den kvinnliga motvarigheten, (Yóni?) och själv ser jag likheter med majstång/midsommarstång, vilken också har en manlig/kvinnlig kopulationssymbolik, som verkar härröra från indoeropeiska fruktbarhetsriter. Upenbarligen har man förr ägnat mycket större uppmärksamhet åt den kvinnliga, mottagande delen av en majstång, och arrangerat denna kvinnliga del mycket mer omsorgsfullt.

Majandet av stången var förr också mer symbolmättat, valet av majgreve har helt försvunnit, och traditionerna som fortfarande lever kvar i centraleuropa har utmynnat i en tvåtimmars grodhoppande barnlek till ljudet av dragspel. De två cirklarna som skall föreställa pungkulor göms ofta bort de också i hastigheten.

Lycklgtvis finns ännu inte midsommarstänger av plast.

Jag tror att Frej, om han nu verkligen inte finns beskriven utanför norden, (Har för mig att han under viss tid var den viktigaste guden på vissa danska öar, i en tid när de inte borde varit särskilt stora vänner av ynglingaätten) är resultatet av något sorts hopkok mellan en eventuellt historisk person, och denne Ingvar kult.

Namnet Ynge-Frej känns tillyxat och syntetiskt tycker jag, någon sort efterhandsrekonstruktion, man vill ge denna Frej Ingvar status? Han har nu också blivit förkroppsligad till en människa med jätteballe.

Men den ursprungliga symboliken har gått förlorad, den tvåkönade föreningen av manligt och kvinnligt, en universell fruktbarhet som alstrar pånyttfödelse genom sammansmältning, långt mer religöst och sakralt en gubben med sin träpinne.
Senast redigerad av 2 Dan Koehl, redigerad totalt 14 gång.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 14 jul 2003 21:07

JO han benämns yngve frey

Men FAAN vad intresant inlägg! Jag köper detta utan vidare :) Ska försöka ta reda på mer men helt säkert är ju att vi kan börja försöka spåra frejs ursprung! JIPPI :)
Ingvar skall vad jag läst betyda Phallos, och representeras av en mycket speciell egen runa: en diagonla fyrkant, som ett ruter, och ungefär hälften så stor som de andra runorna.

Denna runa har jag mycket funderat kring när jag lite kikat inpå Pali sanskrit, där finns lingam bokstaven, också tvärt annorlunda alla de andra, och utgörs av en rund cirkel. Både Ingvar runan och lingam bokstaven lär representera ollonet på manslemmen.

Lingam är för övrigt en stiliserad manslem i indiska kulturer, den tränger ner i den kvinnliga motsavrigheten, och själv ser jag likheter med majstång/midsommarstång, vilken också har en manlig/kvinnlig kopulationssymbolik, som verkar härröra från indoeropeiska fruktbarhetsriter.
/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1389
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 21:11

Roligt om detta gav dig inspiration :)

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Inlägg av WilmerT » 14 jul 2003 21:48

Först en ursäkt;
såsom nyss hitkommen klottrare började jag läsa denna tråd av trådar...
från början, och gjorde väl en del inlägg ovan som kanske inte längre stämmer in när man läser vidare från sista meddelandet... :D
UrsusRex skrev:
Dan Koehl skrev: A) (inlagt av Wilmer T)
Angående Tor och Oden som historiska personer i ett forntida norden; detta kan väl vara en intressant tanke att spekulera i, men jag tror att själva basen för spekulationen lider av lite hemmablindhet
Håller med dig. Men tror fortfarande att gudarna kan ha haft verkliga förebilder. För den skull inte i Norden. Tex germanernas Wotan.

B) (inlagt av Wilmer T)
Men undrar i stundens hetta lite över Frej? Har läst att han var en kung under vars regering landet blomstrade och att man efter hans död hemlighölls hans frånfälle. Senare bars offergåvor till hans hög och den fylldes av guld och simsalabim Frejskulten var född! I grova drag var det så den eminente Ohlmarks beskrev det. Någon annan som läst eller hört något liknande från trovärdigare källor? Eller någon som kommer ihåg hur denna myt egentligen gick och vad Ohlmark sa?

/B
A) Se mitt inlägg ovan, om Heyerdahl's hypotes som säger att Snorre visste vad han talade om när han sade att Asarna utvandrat från kaukasus.
- Man har frågat sig hur Snorre kunde känna till Troja (som han skriver om i Eddan/Skaldskaparmal). Heyerdahl visar att islänningarnas källkunskap inte var dålig. Snorre växte upp hos en lärd islänning som studerat i paris (om jag minns rätt...) så tillgången på klassiska källor lär inte ha varit dålig.
Tillägg:
Heyerdahl&Lillieström, Jakten på Odin, s20ff:
THOR: Som lite gutt ble Snorre sendt hjemmefra og oppdratt hos sin fosterfar Jon Loptsson på storgården Oddi. Dette var Islands kultursenter med presteskole og undervisning på latin. [...] Snorre ble faktisk bortsatt til en fremmed familie med sterke bånd til Paris, som den gang var senter for Vest-Europas kulturliv.

- Via Irland kom det armeniska präster till Island. Armenier, d v s söder om Svarta Havet - alltså inte orimligt att Snorre haft direktrelaterade kunskaper om förhållandena i Asarnas förmenta hemland.
Tillägg:
Heyerdahl&Lillieström, Jakten på Odin, s20:
PER:Det er en viktig del av Snorres bakgrunn at gresk-ortodkse irske munker hadde funnet veien til Island.
[...]
THOR: Båndet mellom Irland og Island var sterkere enn det man tidligere trodd, takket vaere de iriske munkene. Det påpeker de islandske arkeologene.
På annat ställe i boken framkommer det att dessa irländska munkar hade sällskap - eller till sitt ursprung var, minns inte riktigt - armenier, från söder om Svarta Havet alltså.

- Man anser att SNorre fabulerat om Asarnas invandring. Tja, Heyerdahl har (IMHO) faktiskt visat att det _existerade_ ett folk, Asarna - alanerna - av sarmaternas folk, som idag existerar under namnet Odin-folket.
Således är ett folk känt i de trakter Snorre nämner. Därmed inte sagt att de hade en ledare som hette Odin, eller att de utvandrade.
- Följer man hypotesen hittar man otaliga indicier på att det skulle kunna stämma med ett utvandrande Asa-folk. Logiskt, i alla fall. Kronologiskt är en annan sak... (se http://wilmer.karlkvist.com om Human Odin)
- Således är det inte så långsökt att germanerna (saxare, liksom heruler och goter föutom de skandinaviska stammarna) faktiskt träffade denne Odin när han slog sig ner i Saxland, senare Fyn, senare vid Löginn (Logen/Lagen, av Snorre bestämd till Mälaren - av Götalandshypotesens förespråkare Vänern).
Och, som jag skrev ovan - Wotan/Wodan är det tyska/engelska uttalet av samma namn (eller titel?!?), Odin.

B) Fritt från ynglingatal: (se http://sunsite.berkeley.edu/OMACL/Heimskringla/ )
När Odin härskat länge dog han sotdöden i Svi-tjod [lät sig stickas av spjut, dog en krigares död och skickades ut på vattnet i ett brinnande skepp] och efterträddes av (översteprästen) Njord. Denne levde också länge, och när han dog sotdöeden gav han sig åt Odin [på samma sätt som denne, för att få evigt liv] . Han efterträddes av sin son Frej. I hans dagar var det god fred och äring, och folket hyllade Frej för de goda växtåren. Han levde länge och efterträddes av sin son...
Ynglingasaga räknar upp (21?) slältled för Ynglingarna, och som sagts ovan ter det sig lite märkligt att härldes Frej till Yngve eller Ingvar och sedan till Ynglingar.

När Frej dog ville inte de styrande att folket skulle få veta det, för så länge han "levde" skulle det råda goda år. Således byggde man en hög och lade honom i den, och sade till folket att han levde därinnne - och så bars det fram offergåvor till honom av den lydiga populasen... :-)
Det stämde nog rätt bra det som refererades av Ohlmark. Ynglingasag, kort sagt. Första delen i Heimskringla.

En intressant not: Saxo Grammaticus kallar den kung som levde "i kejsar Augustus dagar" - d v s kring år noll och härksade över Danerna, för Frode. Han höll god fred och allting växte och var fint...
Om man följer Snorres kronologi efter Asarnas invandring, och (Heyerdahl igen...) räknar 30 år per generation skulle det inte vara orimligt att Frej, Njords son - som var samtida med Odin - levde kring år noll.
Frode == Frej?
Tja varför inte. Danerna kan ha utvandrat från bohuslän/Dalsland, Viken, till "danmarkur auka" == Själland (Se min hemsideartikel enligt ovan, igen :-) )

/Wilmer T
... här skiner solen...
Senast redigerad av 3 WilmerT, redigerad totalt 30 gång.

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1389
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inlägg av Dan Koehl » 14 jul 2003 22:15

WilmerT skrev: Således är det inte så långsökt att germanerna (saxare, liksom heruler och goter föutom de skandinaviska stammarna) faktiskt träffade denne Odin när han slog sig ner i Saxland, senare Fyn, senare vid Löginn (Logen/Lagen, av Snorre bestämd till Mälaren - av Götalandshypotesens förespråkare Vänern).
Nämner någon källa utanför norden (tex i Paris som du nämnde) att denne Oden efter att ha rest genom Saxland och besökt Fyn skall ha slagit sig ner vid Logen eller Lögen? Har Snorres historier något som helst stöd från källor i centraleuropa?

Användarvisningsbild
WilmerT
Medlem
Inlägg: 255
Blev medlem: 09 jul 2003 21:53
Ort: Metropolis Civitas Lund

Andra källor om Odin

Inlägg av WilmerT » 15 jul 2003 15:58

Jag vet inte om det finns så många andra källor som nämner Odin.
MEN OM NÅN HAR FÖRSLAG SÅ VORE JAG TACKSAM??? :-)
* Nånstans ovan skrev jag en referens till de Anglo-Saxiska krönikorna.
(Se http://www.wikipedia.org/wiki/Anglo-Saxon_Chronicle )
Här listas konungalängderna i Englands kungadömen, med (lika) osäker referens till gamla konunganamn som Snorre har - d v s ej historiskt accepterade fakta underbyggda av andra källor.
Dessa kungalängder omnämner Wodan fader till Beldeg som anfader till de saxiska kungar som utvandrade från Saxland och Angel-land (Schleswig-Holstein, ungefär, så vitt man vet).
För kungalängderna, se t ex min hemside artikel http://wilmer.karlkvist.com/fornnorden/HumanOdin.html
eller http://www.wikipedia.org/wiki/Anglo-Sax ... _genealogy

* Men, Saxo Grammaticus, Gesta Danorum, gör det dock.
Han var väl ungefär samtida med Snorre, satt förmodligen i Lund och skrev på uppdrag av biskop Absalon.

Bok I
Hading:
Overallt i Europa ansås en mand fejlagtigt som Gud. Navnet var Odin. Og Odin boede for det meste i Uppsala, hvad enten det skyldetes befolkningens enfoldighed eller egnens sjaeldne skønhed.
At this time there was one Odin, who was credited over all Europe with the honour, which was false, of godhead, but used more continually to sojourn at Upsala; and in this spot, either from the sloth of the inhabitants or from its own pleasantness, he vouchsafed to dwell with somewhat especial constancy.
(se http://sunsite.berkeley.edu/OMACL/Danis ... book1.html för engelsk version, eller, om du känner dig modig, den latinska:
http://www.kb.dk/elib/lit/dan/saxo/lat/or.dsr/ )

Mycket få anser att Snorre läst Saxo eller tvärtom - men de har säkert haft mer eller mindre samma källor att tillgå. Därför tycker jag alla jämförelser mellan dem är intressant, som t ex Baldersmyten,

Bok III
Hød og Balder
But Odin, though he was accounted the chief of the gods, began to inquire of the prophets and diviners concerning the way to acomplish vengeance for his son, as well as all others whom he had beard were skilled in the most recondite arts of soothsaying. For godhead that is incomplete is oft in want of the help of man.
Här är Odin den föregivet gudavorne, vars son Balder dött i en kamp med Höder om en kvinna. Odin får reda på att han ska föda en son Bue med rysskungens dotter och lyckas till slut...
... men inte bättre än att 'gudarådet' anser att han skämt ut sig och inte längre får kallas Gud. Han ersätts av Oller, som under ett antal är antar Odins namn - tills att den ursprunglige har avtjänat sitt straff och återfår sin gudastatus....
But the gods, whose chief seat was then at Byzantium, (Asgard), seeing that Odin had tarnished the fair name of godhead by divers injuries to its majesty, thought that he ought to be removed from their society.
[...]
For nearly ten years Oller held the presidency of the divine senate; but at last the gods pitied the horrible exile of Odin, and thought that he had now been punished heavily enough; so he exchanged his foul and unsightly estate for his ancient splendour; for the lapse of time had now wiped out the brand of his earlier disgrace.
[...]
Some declare that he bought back the fortune of his lost divinity with money; flattering some of the gods and mollifying some with bribes; and that at the cost of a vast sum he contrived to get back to the distinction which he had long quitted.
[...]
Thus Oller was driven out from Byzantium by Odin and retired into Sweden. Here, while he was trying, as if in a new world, to repair the records of his glory, the Danes slew him.
* ...vad ska vi med detta till? Tja, jag tycker det är en intressant indice som pekar i samma riktning som Heyerdahl (se ovan) sökte - historien om en (o)vanlig man som fick gudastatus i Germanien och Norden.

Allra intressantast tycker jag nästan följande citat från Saxo är, som talar om hur de (shamanistiska?) trollkarlarna lyckas besegra de jättelika (människor som kallades) jättar(na) i Sverige, Dessa två grupper blandar sig med varandra - och vips har vi en gudalik ätt av kungavärdiga som får styra landet.

Bok I
Svipdag og Guthorm
As I shall have briefly to relate doings of these folk, and would fain not seem to fabricate what conflicts with common belief or outsteps the faithful truth, it is worth the knowing that there were in old times three kinds of magicians who by diverse sleights practiced extraordinary marvels. The first of these were men of monstrous stock, termed by antiquity giants; these by their exceeding great bodily stature surpassed the size natural to mankind. Those who came after these were the first who gained skill in divination from entrails, and attained the Pythonic art. These surpassed the former in briskness of mental parts as much as they fell behind them in bodily condition. Constant wars for the supremacy were waged between these and the giants; till at last the sorcerers prevailed, subdued the tribe of giants by arms, and acquired not merely the privilege of ruling, but also the repute of being divine. Both of these kinds had extreme skill in deluding the eyesight, knowing how to obscure their own faces and those of others with divers semblances, and to darken the true aspects of things with beguiling shapes. But the third kind of men, springing from the natural union of the first two, did not answer to the nature of their parents either in bodily size or in practice of magic arts; yet these gained credit for divinity with minds that were befooled by their jugglings.
Alla de engelska citaten är från den engelska online-sajten, det danska citatet skrev jag själv av min lånade Saxo-historia.

/Wilmer T
... här skiner solen...

PS. För Snorres kunskapskällor som jag nämnde, se mitt tillägg i den artikeln ovan. DS.
Senast redigerad av 1 WilmerT, redigerad totalt 17 gånger.

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 17 jul 2003 17:02

Fan vad jag varit slö i detta ämne på sistone. Överhuvudtaget slö faktiskt det är så JÄVLA varmt!!!!!!! Njutning 8) Men måste ge Wilmer en eloge! Var man än vänder sig i forumet ser man hans fantasieggande hypoteser.

Men snälla skippa den blå texten :)

/B

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 17 jul 2003 17:17

Sånt här gillar jag! Kanske nån som vill och har ork i denna hetta att kasta in mer om detta?
WilmerT skrev:- Det finns _idag_ett folk kallat Odin-folket, bosatta i...Azerbadjan, Kaukasus, med ursprung i nomadiserande iranska stammar som utövade schamanistiskt betingade kulter
- I Azov (Asgorod == Asgård), vid floden Don (Tanakvisl) vid Svarta havets nordöstkust (exakt där Snorre sade det skulle finnas) har under Heyerdahls ledning utgrävninga rbedrivits under två säsonger (strax efter andra säsongens avslutning avled Heyerdahl) där man de facto funnit spår av en civilisation (under sex-sju lager av senare civilisationer t ex Peter den stores borg) bosatt i Azov kring 100 f.Kr. till nån gång på 100-talet e.Kr.
Dan Koehl skrev:Vore roligt om någon kan bekräfta detta; Ingvar skall vad jag läst betyda Fallos, och representeras av en mycket speciell egen runa, ng-runan: en diagonal fyrkant, som ett ruter, och ungefär hälften så stor som de andra runorna.

Denna runa har jag mycket funderat kring när jag lite kikat in på Palisanskrit, där finns lingam bokstaven, också ng, också tvärt annorlunda alla de andra, den utgörs av en rund cirkel. Både Ingvar runan och lingam bokstaven lär representera ollonet på manslemmen.

Lingam är för övrigt en vertikal stiliserad manslem i indiska kulturer, den tränger ner i den kvinnliga motvarigheten, (Yóni?) och själv ser jag likheter med majstång/midsommarstång, vilken också har en manlig/kvinnlig kopulationssymbolik, som verkar härröra från indoeropeiska fruktbarhetsriter. Upenbarligen har man förr ägnat mycket större uppmärksamhet åt den kvinnliga, mottagande delen av en majstång, och arrangerat denna kvinnliga del mycket mer omsorgsfullt.
Till sist bara angående majstången...... är inte den ett senare påfund? Jag har inte en aning men i Norge dansas det ju runt eldar ocg det gör det ofta i schamanistiska religoner så för mig känns det på nått vis mer "vikingatida" med elddans än majstångsdans...... kanske beror på för många vistelser vid majstång och smågrodordans?! :wink:

/B

Användarvisningsbild
Dan Koehl
Medlem
Inlägg: 1389
Blev medlem: 19 sep 2002 00:38
Ort: Phnom Penh

Inlägg av Dan Koehl » 17 jul 2003 18:31

UrsusRex skrev:Till sist bara angående majstången...... är inte den ett senare påfund? Jag har inte en aning men i Norge dansas det ju runt eldar ocg det gör det ofta i schamanistiska religoner så för mig känns det på nått vis mer "vikingatida" med elddans än majstångsdans...... kanske beror på för många vistelser vid majstång och smågrodordans?! :wink:

/B
Tror inte kärlek för hallon uesluter smak för jordgubbar :)

Har ingen aning kring det dokumentrerade bruket av maj/midsommarstänger i Norden, men bruket i den germanska kulturen verkar vara mycket gammal, även om jag faktiskt aldrig stött på min teori att den skulle härstamma från en indoeropeisk Lingam kult.

Jag är själv böjd att tro att vi i norden delat det mesta i kulturväg med åtminstone de nordtyska folkstammarna fram till reformationen. Längre tillbaka i tiden är det naturligtvis svårt att veta, och då måste man ju också ta hänsyn till de olika svenska folkens ursprung. Ännu tidigare hittar man ju labyrinterna som ju också påstås vara fruktbarhetritsplatser, men då fjärmar man sig från temat i strängen.

Din fråga är bra, frågan är dock bara om man ens arkeologiskt kan påvisa eller motbevisa bruket av majstänger i det vikingatida norden?

Användarvisningsbild
UrsusRex
Medlem
Inlägg: 832
Blev medlem: 14 jun 2003 11:29
Ort: Stockholm

Inlägg av UrsusRex » 17 jul 2003 18:41

Dan Koehl skrev: Tror inte kärlek för hallon uesluter smak för jordgubbar :)
Bra sagt redan ett bevingat uttryck i mina kvarter.... aldrig hört förut!

Vad gäller gemensamheter med de tyska stamarna och fjärma sig från ämnet,,,,,, är det inte så vi kan komma fram till Frejdyrkans ursprung? Missförstår dig kanske! Hur gamalt är bruket av stång där?

Bevisa majstängers varande eller icke varande är nog bara att glömma om man inte av en faslig tur hittar en i syrefri lera, Fan vet om man ens kan hitta Majstången från i fjol om man skulle försöka eller ens den från i år? Ved eller undanslängd nån stans tippar jag och vikingarna hade nog bra många användningsområden för en skrotad midsommarstång.
Men mirakel kan ju hända!!! :lol:

/B