Resom sten!

[Markus Holst]

Låtom oss leka med tanken att Skalman funnes 1000 år tidigare och vi gemensamt skall resa en runsten över en av de våra.

Texten känns självklar.

SKALMÄN:RESTE:STEN:DENNA:EFTER:VARJAG:BRODER:SIN:GOD:BERÄTTARE:FOT:RISTADE:RUNOR:RÄTT

Nu börjar vi från början.

1) Finna sten

Jag gissar att det är resarens uppgift, alltså vår. Hur går det till?

Måste vi leta upp en hyfsat plan och lagom stor sten eller tillverkades dessa efter önskemål av nejdens stenhuggare? Jag gissar att detta ändrades över tid men låt oss kliva in rätt tidigt i runstenshistorien, alltså cirka år 1025.

Ordet är fritt.

[Hans]

Först skrattade jag och tyckte det var en korkad fråga. Men det är den ju inte. Jag gissar våldsamt nu men nog letade man reda på lämplig sten, möjligtvis hyfsade till den lite innan man började rista. Alltför långa transporter av stenblock var väl inte aktuella då i det ociviliserade norden. Pyramiderna och Stonehenge fick väl en del stenar långt bort men jag inbillar mig att runstenar är oftast lokala. Gissar jag.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Skall vi tro att det finns tillräckligt med flata stenar i nejden för att det skall vara lätt att hitta en lagom stor en? Svaret på den frågan är nog ja. En del mer ornamenterade stenar verkar ju bearbetade för att bli riktigt plana. Jag vet inte om man på den tiden i Sverige hade förmåga att klyva stenar.

Om vi går längre tillbaka i tiden och till Falan, alltså Falbygden, har man ju där under stenåldern kunnat släpa rejält stora stenar från Mösseberg till gånggrifterna i Karleby. Kunde de, kunde vikingarna men jag tror inte man hade lust utan hittade lagom stor sten hemmakring och fixade till dem.

[Markus Holst]

OK, Hans har kontaktat stenhuggaren som fått stenen hjälpligt plan och forslad till ett för runristning lämpligt ställe.

Då kommer fas 2) Få tag på Fot.

Denna skickliga och berömda ristare är strängt upptagen med någon av de ca 50 stenar han ristade mellan Sörmland och Hälsingland. Hur kontaktar vi honom? Hur vet vi var han finns? Hur betalar vi honom?

[Davian]

Är du boende i området har du med största sannolikhet sett honom på en marknad eller ritual nånstans. Eller känner till en person som har gjort det.

Sen frågar du dig fram helt enkelt tills du hittar någon som vet mer exakt. Troligen gör detta på marknader och andra större träffar.

Är du välbärgad över det vanliga har du tjänstefolk som gör fotarbetet åt dig.

[sveahk]

Kul tråd, läser med intresse!

Hans K

[Markus Holst]

Tack Davian för det svaret. Det är fascinerande hur lätt det är att glömma hur det var innan internet. Det du skriver var ju en självklarhet så sent som på 90-talet: Man frågar sig fram.

Så nu har vi fått tag i Fot. Han visade sig vara i en gård mindre än en dagsresa bort. Alltså utrustar Skalman en expedition med raska män som tar sig dit Fot är. Och så börjar förhandlingarna.

3) Hur övertygar vi Fot att komma till Skalman och rista en sten?

Hur går mötet till? Kommer vi med gåvor? Jag föreställer mig att vi av artighetsskäl behöver stanna på gården han bor på över minst en natt. Är vi kloka har vi med oss en gåva även till värdfolket.

Vad för typ av gåvor kan vara lämpliga? Sockerkakan fanns ju inte än.

Hur går förhandlingen till?

Vad begär Fot?

[von Adler]

Bland de raske män som skickas till Fot är det förstås med någon som är skicklig i skaldkonsten. Kanske inte nog att vara en professionell skald, men som läser kväden vid midvinterblot, berättar guda- och hjältesagorna under vintrarnas mörka kvällar och kanske även komponerar poesi och skaldediktning i de olika versformerna. Kanske är det en av våra hirdmän som också är skicklig i flyting, som var stridsmäns (ofta muntra, ibland dödligt förolämpande) spontana orddueller där man likt moderna diss battles förolämpade varandra och den med kvickast tunga och sinne ofta vann stor uppskattning bland publiken.

För värden och för Fot kommer vår raske man att skalda om Varjags dåd och berättelser, för att övertyga värden om att låta oss ta över att vara värd för Fot när han är klar med sin uppgift, och Fot att acceptera inbjudan att rista en sten över Varjag. Fot har ett rykte att tänka på, och vill inte bli påkommen med att rista för nidingar eller andra som inte förtjänar det.

Kanske har vi också konsulterat ett orakel, en vis gammal gumma eller annan som är kunnig i gudarnas och vättarnas vägar och sinnen för att försäkra oss om att omena berättar att tiden är rätt att rista och resa en sten. Detta meddelar vi förstås också till Fot och hans värd.

Gåvorna vi har med oss är sådant som visar vår generositet och vårt välstånd och att vi kan vara bra värdar till Fot medan han gör sina uppgifter. Ofta har de ändå praktiska användningsområden. Det kan vara en saltad skinka, en pälsrock, vitaste vetemjöl, en vackert vävd tapet eller gobeläng, silverringar, glaspärlor, kanske sidentyg eller annat som man gärna tar med sig på ett friarstråk.

Vi erbjuder Fot kost och logi av den furstligaste sort vi kan erbjuda och förmodligen silver ur ätteskatten som betalning. Det är viktigt att vi inte förolämpar Fot genom att erbjuda för lite, eller hans nuvarande värd genom att överbjuda honom för mycket. Vi vill inte ha någon blodsfejd på halsen, tack så mycket.

När Fot accepterar kommer vi överens om när arbetet ska börja (t.ex. till våren, när Fot räknar med att vara klar hos sin nuvarande värd). Våra raske män beger sig med fullgjort uppdrag hemåt och meddelar när Fot kommer.

Fot har förmodligen en lärjunge och kanske också en tjänare med sig när han kommer, som hjälper honom bedöma stenarna vi letat fram och om de klarar att stå länge i väder och vind.

[Markus Holst]

Kväde, såklart. Att jag inte tänkte på det, med kenningar som kopplar Varjag till hav och långa resor.

Varsågoda att skalda! Versmåttet torde väl vara fornydislag.

[Markus Holst]

Rödkallens reslige resare
Syd mot soliga slätter ...

[Hans]

Och hirdmannen Hans står diskret i bakgrunden, med svärd.

MVH

Hans

[Markus Holst]

Så kommer Fot gående, eller kanske ridande, en storman med en liten hird. Vi hyser in dem i den nybyggda kungshallen i Länghem. Vad händer nu?

Ungarna samlas runt mannen med den konstiga dialekten. De vill se honom rista. Föräldrarna ristar bara i trä. Att rista i sten är något helt annat. De äldre pojkarna vågar sig fram att stå bredvid Fot när han granskar stenen.

Och så talar Fot.

Vad säger han?

Jag skulle gissa att han klagar på stenen. Den är för liten/ful/ojämn för de önskade runorna. Nu börjar förhandlingarna. Fot vill ha mer betalt. C Skalman tycker det är viktigare att hålla nere priset.

Hur tror ni diskussionen går innan Fot börjar rista?

[Hans]

Ganska snabbt och enkelt

Och hirdmannen Hans står diskret i bakgrunden, med svärd.

Men vad skall det stå på stenen?

MVH

Hans

[Markus Holst]

Men vad skall det stå på stenen?

SKALMÄN:RESTE:STEN:DENNA:EFTER:VARJAG:BRODER:SIN:GOD:BERÄTTARE:FOT:RISTADE:RUNOR:RÄTT

[koroshiya]

Ni får spamma fakta om varjag då.

De flesta runstenar är tämligen ritualistiska och innehåller inga strofer, men om man skall skriva en modern kan man väl strunta i det.

Lite hjälp för den som vill testa - heiti är en poetisk omskrivning som oftast bara är ett ord, exempelvis springare för häst, och kenning är en kombination, exempelvis, havets springare för skepp.

Här är drottkvätt, som kan passa. Varje strof är på åtta rader, och helst skall det vara sex stavelser i varje rad med tre betonade.

1. End(ast) möpar m(åst)e
2. mala (om) de b(om)ber
3. som då ingen sprängde
4. senast det var envig
5. med väldiga våldsmän
6. vet, ryssar och tyskar.
7. Bomber bör ej glömmas
8. benhård möp nu menar.

Det är egentligen inte så svårt, även om de formella reglerna gör att det kan bli en hel del meandrande, beroende på de hårda rimreglerna. Min tro är också att det var de som skapade en hel del heiti och kenningar. De var ett instrument för att få stroferna att vara formellt korrekta.

Man har två uddljudsrim i udda rader, och de jämna måste börja med samma ljud. Vokaler rimmar på vokaler. I strofen ovan är det möpar, måste och mala i rad 1 och 2, som, sprängde och senast i 3 och 4, o.s.v.

De udda raderna har halvassonans, och jämna rader har helassonans. Radens sista ord måste rimma på olika sätt med någon stavelse tidigare. Halv betyder att det är samma konsonanter ungefär, men en annan vokal. I strofen är det ast och åst, ingen och sprängde, o.s.v. Hel är med samma vokal, så, om och bom, sen och en...

Som ni kan se i rad 7 måste det inte vara ett uddljudsrim i radernas sista ord, utan det går bra att ha dem tidigare.

Jag markerar lite i strofen så ni kan se.

Sedan måste man som skald förstås ha rätt att inte följa reglerna helt och hållet hela tiden, exempelvis är det tveksamt om våldsmän och envig är korrekt. Det skall vara en svag stavelse i slutet, så våldsam och ensam är ok rent rimmässigt. Det finns också andra varianter av drottkvätt.

Jag har inte diktat på andra fornnordiska versmått, eller på det i Beowulf, men skulle förmodligen kunna knåpa ihop något som är ok.