Åke Ohlmarks kontra Sven BF Jansson

[ERland]

Nyligen hittade jag en bok som jag fick i julklapp i tonåren men inte sett på decennier: 100 svenska runinskrifter av Åke Ohlmarks (Plus, 1978). En märklig sak med denna bok, som jag noterade redan i tonåren, är dess dedikation, som lyder:

"Till alla de modiga runologer som kämpar mot SBF Jansson och hans ämnessvenners negativistiska monopolsystem i svensk runforskning."

Han syftade på professor Sven BF Jansson, som ansågs vara Sveriges främste expert på runor. Honom kände jag till redan som tonåring, eftersom ibland medverkade i radioprogrammet Svar idag i SR P1.
Ohlmarks var ju känd som en egensinnig person som ofta kom i konflikt det akademiska etablissemanget i många frågor (i nutiden är han kanske mest känd som kritiserad översättare av Tolkiens ringtrilogi), och tydligen ogillade han just SBF Jansson starkt. I boken om runinskrifterna gör han ibland egna tolkningar men jag har svårt att avgöra hur de skiljer sig från allmänt accepterade tolkningar (av Jansson och andra). Dedikationen ovan tyder ju på en ganska allvarlig konflikt mellan dem. Vad i all världen menar Ohlmarks med "negativistiskt monopolsystem"?

Jag skulle vilja veta lite mer om denna konflikt mellan Ohlmarks och Jansson. Båda är döda sedan länge och kan inte längre yttra sig. Vet någon vad konflikten egentligen handlade om? Källkriktik antar jag...

[koroshiya]

Jag tror att de andra tyckte att Ohlmarks var för mycket av en frifräsare som hittade på egna uttryck i översättningar.

En lärare jag hade, Karl G. Johansson rynkade på näsan åt honom.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Karl_G._Johansson

Därför kan jag tänka mig att folk klagade på Ohlmarks översättningar och då inte bara när det handlade om runstenar: Ohlmarks hade tidigt översatt eddan och annan isländsk litteratur.

[Den stegrande kamelen]

Ohlmarks skriver lite om sin "dödsfiende" Jansson – i sedvanlig dräpande och underhållande stil – i sina memoarer, "Efter mig syndafloden". Jag har tyvärr inte läst dem själv, men David Nessle gjorde en mycket underhållande genomgång på Twitter härom året. Det här är väl enda tweeten i tråden som handlar specifikt om Jansson, men det verkar ju som om det står lite mer åtminstone på sidan innan den som refereras.
https://twitter.com/DavidNessle/status/ ... 4516942848

[sveahk]

Åke Ohlmarks nämner konflikten med Sven BF Jansson i minst två memoarer.

Den ena är som sagt "Efter mej syndafloden", också under titeln "Memoarer 1941-45". Det gäller Ohlmarks svenska lektorat i Reykjavik, året var 1935.

Den boken kom 1980. Samma år, men på annat förlag, bjöd Ohlmarks på memoarboken "Doktor i Lund - En Bok om Akademiska Intriger"(!). Som väntat kolossalt underhållande minnen från Lunds universitet. Även här dyker Jansson och Island upp...

Hans K

[koroshiya]

...

...

Sjukt rolig läsning, tack.

Varför skrev han så otroligt mycket? Någon på flashhack skrev att han hade en mycket stor familj att försörja, men när man googlar finner man inte så lätt uppgifter om några fruar eller barn.

Jag tror det finns mycken information att hämta från hans översättningar av Tolkien. Han tog ut svängarna och tyckte nog att det var bra att göra det. Vi har ju en lång tråd om hans översättningar i Tolkien-forumet.

Texten på följande länk tycker jag är bra.

http://vetsaga.se/?p=50

Känd är väl hans översättning av Sparlösastenen, med orden ränd i röven och bög, eller vad det var.

Kanske kan man säga att han skrev på ett sätt som han tyckte skulle passa till det Sverige han kände, och som skulle göra läsningen rolig och angenäm. Men frågan är väl om det är särskilt passande när det gäller runstenar. Det är ändå inte som att många läser dem för nöjes skull.

Jag tycker om hans översättningar av Tolkien; där Tolkiens krönikeartade stil blandade sig bra med Ohlmarks blommiga stil, men jag har bara läst en skönlitterär bok av Ohlmarks själv, och den var hopplös i sitt språk och med en föråldrad syn på världen. En författare som Frank Heller skrev "modernare" litteratur redan 60 år före det.

Men dessa citerade böcker ger mersmak. Lite akademikergräl kan alltid pigga upp.

[ERland]

Intressant läsning. Tack alla!

Fiendskapen mellan Ohlmarks och Jansson tycks alltså bottna i en konflikt om en tjänst. Men det är ju inte säkert att Janssons negativa omdömen om Ohlmarks vad gäller goter och runor bara har med denna konflikt att göra. Det kan ju finnas sakliga skäl också. Jag skulle t.ex. kunna tänka mig att Ohlmarks presenterade som säkert att goterna från Götaland (det har jag hört honom säga i ett TV-program av Dag Stålsjö) och att Jansson invände mot detta. Skulle vara intressant att höra Janssons syn på allt detta. Men han är ju död sen länge, liksom Ohlmarks.

[ERland]

Känd är väl hans [Ohlmarks'] översättning av Sparlösastenen, med orden ränd i röven och bög, eller vad det var.

Nja, här är Ohlmarks' tolkning av Sparlösastenen i 100 svenska runinskrifter:

https://drive.google.com/file/d/1Ssfs40 ... sp=sharing

Inget om ränd i röven och bög, vad jag kan se.

[koroshiya]

Kanske en faktoid då - jag skall säga att jag själv mindes det som Björketorpstenen, men inte när jag googlade .

[Den stegrande kamelen]

Känd är väl hans översättning av Sparlösastenen, med orden ränd i röven och bög, eller vad det var.

Nja, här är Ohlmarks' tolkning av Sparlösastenen i 100 svenska runinskrifter:

Wikipedia säger så här på sidan om Sparlösastenen:

En av de mest fantasirika och humoristiska tolkningarna står Åke Ohlmarks för. Hans tolkning från 1960-talet, "Vi våldför man ej: vrång varde den vränger tecknet, ränd i rumpan, ruskigt bög, uppenbar för allt folket, huggen av Hels häst!", har blivit en klassiker som spridits vidare, bland annat till Sven Stolpes böcker.

Är det alltså inte sant? Vilken besvikelse!

[koroshiya]

Ja, kamelen, det var det jag fann - och så en fråga om det i en flashback-quiz.

Men, som sagt, före det att jag googlade förknippade jag texten med Björketorpsstenen, förmodligen för att den talar om arghet.

Man skulle försöka leta efter den bok där texten står att finna.

[ERland]

Wikipedia säger så här på sidan om Sparlösastenen:

En av de mest fantasirika och humoristiska tolkningarna står Åke Ohlmarks för. Hans tolkning från 1960-talet, "Vi våldför man ej: vrång varde den vränger tecknet, ränd i rumpan, ruskigt bög, uppenbar för allt folket, huggen av Hels häst!", har blivit en klassiker som spridits vidare, bland annat till Sven Stolpes böcker.

Är det alltså inte sant? Vilken besvikelse!

Han kan ju iofs ha hunnit ändra sig (och lugna ner sig ) till 1978, men jag konstaterar också att referensen, till Göran Häggs Den svenska litteraturhistorien, är suspekt och åtminstone indirekt. Jag ser heller inte hur tolkningen ovan kan passa in på runorna som de tolkas av t.ex. Ohlmarks själv senare.

[Den stegrande kamelen]

Han kan ju iofs ha hunnit ändra sig (och lugna ner sig ) till 1978, men jag konstaterar också att referensen, till Göran Häggs Den svenska litteraturhistorien, är suspekt och åtminstone indirekt. Jag ser heller inte hur tolkningen ovan kan passa in på runorna som de tolkas av t.ex. Ohlmarks själv senare.

Ja, han tycks ha tänkt om på äldre dar. Jag hittade nu en sida som anger Ohlmarks bok Fornsvensk lyrik som källa till den fantasifulla Sparlösatolkningen. Och den boken är från 1962.
https://andejons.wordpress.com/2009/08/ ... nsk-lyrik/

[koroshiya]

Ett hugskott jag hade var att förlaget kanske kunde skvallra om något, men FIBs lyrikklubb verkar ha varit helt seriös.

Man kan nog bara förstå mer av det här om man läser flera böcker av Ohlmarks och jämför språkstilen.