Hur bra krigare var vikingarna?

[Markus Holst]

Jag såg ett program på TV härför leden där de pratade om en grav i Birka. graven innehöll vapen och en kvinna. Kvinnan var inte slav utan satt i gravens högsäte. Det har tydligen spekulerats mycket i huruvida hon var krigare eller krigarhustru, men i programmet menade det att hon var begraven på ett sådant sätt att hon med säkerhet var krigare.

Sedan spekulerade de om en kvinna verkligen kunde ha en roll i ett brutalt vikingakrigarsällskap. Där drog de en slutsats om jag inte har hört tidigare. De menade att vikingarna alltid såg till att möta svagt motstånd. De anföll kloster, de anföll folk på mässa i kyrkan, de anföll bondbyar o.s.v. De stod aldrig öga mot öga mot en armé med krigare.

Huruvida detta stämmer eller inte kan jag för lite om men när jag försöker minnas nämns vikingatida slag i samband med mer eller mindre sanningsenliga inomnordiska konflikter, alltså vikingar mot vikingar, som slaget vid Svolder eller slaget vid Fyrisvalla. Läser man de isländska sagorna finns väl också fler exempel på krigslist, som att bränna fienden inne, än vad det finns exempel på strid här mot här.

Med detta som grund menade de i programmet att vikingarna inte behövde ta i så mycket på sina plundringståg eftersom de aldrig mötte motstånd och att man därför kan tänkta sig kvinnliga krigare. Det som gjorde dem fruktade var mer för att de kom från ingenstans och bekämpade folk som inte inte försvara sig och dessutom på heliga dagar.

Det enda slag i utlandet jag kan komma på där vikingar mötte en armé är ju i Stamford Bridge och det gick ju inget vidare.

Vad tänker ni om denna hypotes?

[Davian]

Den stämmer inte. Vi har massor av vikinga(upp)tåg som sysslar med annat. Tex har du hela den stora hednahärens historia i England. Massor av fältslag.

Vi har flera belägringar av Paris, vi har iberse italienska städer intagna.


Återkommer med mer åsikter i veckan

[Davian]

På individnivå behöver inte kvinnor slåss mot svagare motståndare än män. För de har vapen.

Och med vapen så utjämnar man de allra flesta fysiska faktorer och erfarenheten blir viktigare. En tränad kvinna är bättre i en här än en otränad man.


För att återgå till programmets tes om svagt motstånd: det är korrekt att vikingar gärna slogs mot svagare motstånd. Men det beror på deras mål med räden.

Om det är att bli rik och få lite ära så är kloster bra.

Om det är erövring och liknande, då fungerar härslag ännu bättre

[Markus Holst]

Jag skulle tro att situationen beror var på tidsaxeln vi befinner oss. Erövringslusten kom väl senare än plundringslusten?

[koroshiya]

Jag skulle tro att situationen beror var på tidsaxeln vi befinner oss. Erövringslusten kom väl senare än plundringslusten?

Det var mycket svårt för den tidens kungar i Norden att skapa invasionshärar.

De var i mycket beroende av tidigare framgångar som hade lett till hög status och ökad förmögenhet.

För räderna själva var det förstås skeppen som var det viktiga. Saxarna och frankerna sysslade också med ständiga räder, men de var mycket lättare att stoppa; inte minst på hemväg när de kanske skulle fösa kossor framför sig och annat.

Det var också många "slag" under dessa tidevarv, med början redan åtminstone på 830-talet.

Danskar dök upp i Wessex och stred flera gånger.

A. 837. This year Wulfherd the ealdorman fought at Hamtun [Southampton], against the forces of thirty-five ships, and there made great slaughter, and got the victory: and the same year Wulfherd died. And the same year Ethelhelm the ealdorman fought against the Danish army at Portland-isle with the men of Dorset, and for a good while he put the enemy to flight; but the Danish-men had possession of the field, and slew the ealdorman.

Det är för många slag för att nämna alla, men de ovan var några av de första.

[Markus Holst]

Nu beskriver du ett slag där vikingarna tydligen fick på tafsen, vilket ju inte direkt kan hållas som argument att de var bra krigare. Eller förstår jag texten fel?

[Davian]

Ja. Erövringar är något som kräver en relativt stabil maktbas. Antingen ett stabilt jarldöme eller kungarike. Det tar ca 100 år för nordborna att gå från räder till erövring. Men överlag verkar erövringstågen mest varit något stormän och rika knösar sysslat med.

mot slutet av 900-talet är kungamakterna vida överlägsna lokala stormän i makt och förmåga så den stereotypa vikingatiden är svår att säga existerar då. Exempelvis sägs det att Knut den Stores flotta som invaderade England var på 200 skepp. Det är ohyggligt mycket makt som krävs för att styra ihop det.

då kan man inte ha enskilda hövdingar som säger emot.

Populärhistoriskt kan man säga att vikinga-sterotypa delen av vikingatiden tar slut ca 900 efter Harald Hårfager enat Norge, och bara några år innan Gorm den gamle enat Danmark. I Sverige kan vi säga att det sker lite senare iom grundandet av Sigtuna och brännandet av Birka på 900-talets senare årtionende.

900-talet är egentligen århundradet där norden går från mängder av småriken till de lite mer större embryona av nationalstater. så vill vi ha de coola vikingarna som gör räder pratar vi typ 700-850, sen 850-950 är kungarnas tid, 950-1050 centralmaktens institutionalisering.

[koroshiya]

Nu beskriver du ett slag där vikingarna tydligen fick på tafsen, vilket ju inte direkt kan hållas som argument att de var bra krigare. Eller förstår jag texten fel?

Det är två slag under samma år. I det andra vinner danskarna och ealdormannen - eller vad *** man skall kalla det på svenska - föll.

[Markus Holst]

brännandet av Birka på 900-talets senare årtionde

Brände man Birka? Jag trodde det drabbades av eldsvåda utan avsiktlig mänsklig förskyllan.

[Davian]

Nu beskriver du ett slag där vikingarna tydligen fick på tafsen, vilket ju inte direkt kan hållas som argument att de var bra krigare. Eller förstår jag texten fel?

Man får ju tänka att krönikörer nog valde bort negativa slag om de inte var väldigt signifikanta. Men några slag vikingarna vann var tex

Basing, Brissarthe (iofs nog mer en taktisk lika men en strategisk vinst), Maldon, Slaget före belägringen av Paris 845, Lüneburg Hed/Ebstorf, Fulford mfl.

Sen kan man ju tycka att vikingarna förlorade slag, men deras sätt att strida på var ett allmänt nordgermansk vis. Tex slogs saxarna ungefär likadant som vikingarna.

[Davian]

brännandet av Birka på 900-talets senare årtionde

Brände man Birka? Jag trodde det drabbades av eldsvåda utan avsiktlig mänsklig förskyllan.

Det är en teori. Den har en del stöd iom man har kunnat visa att birka angripits flera gånger under senaste årtiondena. Men nej, inga konkreta bevis har kunnat föras fram att det är så.

men det är mer, tycker jag, som pekar på att någon brände ner staden än att staden tex spontanförstördes.

[Markus Holst]

Intressanta saker dyker upp här! Om staden angreps flera gånger den sista tiden blir det ju förståeligt varför kungen ville flytta den till ett mer skyddat men lika strategiskt läge - och varför ingen ville bo kvar där.

[Davian]

Enligt några arkeologer som jag inte kommer ihåg namnet på nu, Lindbom nånting tror jag, så är det den svenske kungen som är angriparen i flera fall, pga Sigtunas existens så blir Birka ett problem för den växande centralmakten.

[Davian]

För att svara på frågan hur bra krigare en viking var som individ är arbetshypotesen att de var generellt bättre än de flesta européer. Dels pga krigarideologin som styrde samhället men också bristen på centralstyre, varje bonde och by måste kunna försvara sig själva mot en fiende. Därför behöver alla kunna slåss och kriga.

högst troligt fick alla fria män och deras barn stridsutbildning av erfarna krigare. Och i de fall hirdfolken fanns i området kan vi nästan sluta oss till att de sysslade med träning av folk.

Hirdarna var av varierad kvalitet, man får det man betalar för, men säg en storman, tex kung eller jarl eller en gode, deras hird kunde absolut mäta sig med europeisk elit. Själva förekomsten av väringagardet och de romerska foederati ger oss starka indicier för det.

[koroshiya]

Enligt några arkeologer som jag inte kommer ihåg namnet på nu, Lindbom nånting tror jag, så är det den svenske kungen som är angriparen i flera fall, pga Sigtunas existens så blir Birka ett problem för den växande centralmakten.

I en undersökning om pilar jag läste skrevs det att det skulle ha kunnat vara krigare från "Ryssland" en gång. Jag tror att det var en av Lindboms böcker, men om tidigare bågskytte. Det om Birka skall då ha varit en utvikning.

Han har skrivit om Birka, så det kan vara där du har läst det.

https://www.academia.edu/13892664/Det_v ... nde_inslag

Den bok jag läst är den på följande länk.

https://www.academia.edu/11684999/Vapne ... mv%C3%A4xt

Den var bra.