Under bl.a. vikingatiden fanns ju omfattande kontakter mellan de nordiska länderna och övriga Europa och Orienten. Nordbor gav sig ut på vikingatåg till andra länder. Redan under vikingatiden verkar det ha funnits omfattnde kontakter mellan styrande familjer i de nordiska länderna och även England, Baltikum, Ryssland m.m. Och detta var inget som började på vikingatiden utan handelskontakter fanns redan på Bronsåldern. Ej heller upphörde dessa kontakter med vikingatiden även om de kanske minskade en aning. Men omfattande handel och kontakter mellan kungafamiljerna (ingifte m.m) i de nordiska länderna fortsatte ända fram till idag.
Men detta tycks motsäga den bild man får i historieböckerna om hur folk levde förr. Man får lära sig att de flesta människor levde i sin hemby eller -socken hela sina liv, och sällan flyttade eller ens reste utanför den egna socknen. Resor var också besvärliga företag i alla fall till lands: vägarna var usla och skogarna var fulla av rövare. Så, folk reste väldigt lite förr i tiden.
Vi får alltså två rakt motsatta bilder av folks resande förr i tiden. Hur kan man jämka samman dessa? Är förklaringen att det var hövdingar och deras anhängare, köpmän m.m. som reste mycket medan vanligt folk sällan reste?
Hur mycket reste folk förr i tiden?
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Jo så bör det väl ha varit. Nu är inte vikingarna mitt gebit. Men visst var det väl mycket de arvlösa pojkarna bransch att åka på vikingatåg. Ett ganska litet segment av befolkningen.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Det finns förr och det finns förr. Hur definierar trådstartaren "förr i tiden"? År 0? 900-talet? 1700-talet? Eller när farfar var ung?
(Visst, tråden ligger i "nordisk forntid och vikingatid", men senare i frågan talas om hemsocknar, vilket antyder en senare tid.)
(Visst, tråden ligger i "nordisk forntid och vikingatid", men senare i frågan talas om hemsocknar, vilket antyder en senare tid.)
Allt är idioternas fel.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Om vi ger definitionen "förr" ett vidare perspektiv så är det ju klart att det man kan kalla "överklassen" reste en hel del. Men samtidigt finns det många skildringar av "vanligt" folk som också flyttade på sig. Även långa sträckor. Hantverkare, konstnärer och studerande vandrade ju runt stora delar av Europa dels för att lära yrket men också för att skaffa uppdrag. Många drogs till städerna för att finna sig en utkomst. När industrialiseringen började var det många som sökte sig dit.
En tidig föregångare till turismen var pilgrimsfärderna. Alla de olika krigen innebar ju också att inte bara soldater utan även andra följde de marcherande armeerna. Krigen genererade nog också många flyktingar. Sedan har vi ju de som följde näringarna säsongvis. Uppe i Norrland till exempel var det inte ovanligt att man var hemma sommartid för att sköta jordbruket men vandrade sedan till Norska kusten för att vintertid delta i fisket.
Jag undrar om man inte kan dela in befolkningen i två delar. Dels de som var nästan helt stationära, det vill säga kom i en situation där man hade sin försörjning hela livet, till exempel inom lantbruket eller som hantverkare. Men den andra gruppen, som nog är större än vi tror, var högst mobil och flyttade sig stora sträckor. Med tiden tillkom ju emigrationen. Tycker detta är en intressant frågeställning som säkert många mer kunniga personer kan utveckla. Finns det någon betydande forskning på detta.
En tidig föregångare till turismen var pilgrimsfärderna. Alla de olika krigen innebar ju också att inte bara soldater utan även andra följde de marcherande armeerna. Krigen genererade nog också många flyktingar. Sedan har vi ju de som följde näringarna säsongvis. Uppe i Norrland till exempel var det inte ovanligt att man var hemma sommartid för att sköta jordbruket men vandrade sedan till Norska kusten för att vintertid delta i fisket.
Jag undrar om man inte kan dela in befolkningen i två delar. Dels de som var nästan helt stationära, det vill säga kom i en situation där man hade sin försörjning hela livet, till exempel inom lantbruket eller som hantverkare. Men den andra gruppen, som nog är större än vi tror, var högst mobil och flyttade sig stora sträckor. Med tiden tillkom ju emigrationen. Tycker detta är en intressant frågeställning som säkert många mer kunniga personer kan utveckla. Finns det någon betydande forskning på detta.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Korrekt och jag visste inte vilket forum som var det mest lämpliga. Jag valde detta just för att vikingatiden förknippas med resande, men frågan berör även senare tider.spiring skrev:Det finns förr och det finns förr. Hur definierar trådstartaren "förr i tiden"? År 0? 900-talet? 1700-talet? Eller när farfar var ung?
(Visst, tråden ligger i "nordisk forntid och vikingatid", men senare i frågan talas om hemsocknar, vilket antyder en senare tid.)
Med "förr" menar jag ungefär all tid innan det fanns moderna kommunikationer, dvs. t.o.m. början av 1800-talet.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Bra inlägg av Donkeyman ovan.
Generellt har nog folk rört sig mer än man kanske kan tro. Jag kan tänka mig att bönder med egen gård var mindre benägna att röra på sig särskilt långt (även om det finns undantag - jag hade exempelvis en anfader sent 1700-tal / tidigt 1800-tal som lämnade sitt Norrbottenshemman till och från för handelsresor med båt till Stockholm), men i yngre år - innan de bildat familj och satt bo - var väl även de benägna att röra sig utanför hembygden. Ta till exempel de säsongsvisa dalfolksvandringarna till Stockholm. Eller rörligheten i de delar av landet som hade storgods och lantarbetare, dvs i princip södra Sverige - släktforskar man där får man ofta följa personer från socken till socken, och vidare igen. Bland "enkelt folk" har många också varit soldater och därigenom gjort resor både inom och utom det nuvarande Sverige. Hantverkare och bergsmän inte att förglömma. Och stadsbor har generellt varit mindre rotade.
Det bör väl ha varit som idag, om man undantar vår tids turism - fanns det anledning att röra på sig så gjorde man det. Även över längre sträckor. Annars inte.
Generellt har nog folk rört sig mer än man kanske kan tro. Jag kan tänka mig att bönder med egen gård var mindre benägna att röra på sig särskilt långt (även om det finns undantag - jag hade exempelvis en anfader sent 1700-tal / tidigt 1800-tal som lämnade sitt Norrbottenshemman till och från för handelsresor med båt till Stockholm), men i yngre år - innan de bildat familj och satt bo - var väl även de benägna att röra sig utanför hembygden. Ta till exempel de säsongsvisa dalfolksvandringarna till Stockholm. Eller rörligheten i de delar av landet som hade storgods och lantarbetare, dvs i princip södra Sverige - släktforskar man där får man ofta följa personer från socken till socken, och vidare igen. Bland "enkelt folk" har många också varit soldater och därigenom gjort resor både inom och utom det nuvarande Sverige. Hantverkare och bergsmän inte att förglömma. Och stadsbor har generellt varit mindre rotade.
Det bör väl ha varit som idag, om man undantar vår tids turism - fanns det anledning att röra på sig så gjorde man det. Även över längre sträckor. Annars inte.
Allt är idioternas fel.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Så sant. Nöjesresor var den absoluta överklassens grej, men även enkelt folk kunde röra på sig om de hade anledning.spiring skrev:Det bör väl ha varit som idag, om man undantar vår tids turism - fanns det anledning att röra på sig så gjorde man det. Även över längre sträckor. Annars inte.
Utnyttjandes vagheten i "förr i tiden" (en formulering som väl inte hör hemma på ett historiskt forum
) så vill jag nämna de västkustbor som var mer hemma i Skottland än på "inlandet", dvs svenska fastlandet.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Under tidigmodern tid var det nog ganska vanligt av vad jag vet. Alltså att unga människor gav sig ut för att tjäna och arbeta långt från de platser där de hade vuxit upp.spiring skrev:Bra inlägg av Donkeyman ovan.
Generellt har nog folk rört sig mer än man kanske kan tro. Jag kan tänka mig att bönder med egen gård var mindre benägna att röra på sig särskilt långt (även om det finns undantag - jag hade exempelvis en anfader sent 1700-tal / tidigt 1800-tal som lämnade sitt Norrbottenshemman till och från för handelsresor med båt till Stockholm), men i yngre år - innan de bildat familj och satt bo - var väl även de benägna att röra sig utanför hembygden. Ta till exempel de säsongsvisa dalfolksvandringarna till Stockholm. Eller rörligheten i de delar av landet som hade storgods och lantarbetare, dvs i princip södra Sverige - släktforskar man där får man ofta följa personer från socken till socken, och vidare igen. Bland "enkelt folk" har många också varit soldater och därigenom gjort resor både inom och utom det nuvarande Sverige. Hantverkare och bergsmän inte att förglömma. Och stadsbor har generellt varit mindre rotade.
Det bör väl ha varit som idag, om man undantar vår tids turism - fanns det anledning att röra på sig så gjorde man det. Även över längre sträckor. Annars inte.
Vi har vår uppfattning om resetider, men de hade sin, och inom en månad kan man gå rätt långt.
Tittar man på tider före det är det uppenbart att en del har varit rätt så beresta.
Jag tror att man dock inte reste så mycket när man väl hade satt upp sitt bo. Det var då något som barnen fick ägna sig åt.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Intressant fråga!
Något jag inte tror är så välkänt är att många samer under 1700-talet (s.k. sockenlappar) arbetade som diversearbetare långt hemifrån. I Norrlands kustland som fiskare men även ofta som sjömän på handelsfartyg till Stockholm och där många sedan stannade kvar under somrarna.
En annan anledning att resa förr bör ha varit människor som inte kunde stanna kvar i det samhälle man bodde i, skälen kan ha varit religion, politik, kriminalitet eller kanske en skandal.
I dagens samhälle finns bara två anledningar att resa, åtminstone om man ska fylla i syftet varför man bor på ett hotell: Business or leisure? Eller flyget med sitt tourist och business class.
* Olof Erik Willman skrev visst om sitt japanska besök i Een kort beskriffning uppå trenne resor och peregrinationer sampt konungariket Japan.
Notera ordet ”Peregrination”. Det var ett nytt ord för mig, förstår inte riktigt vad det betyder - Resa till fots?
Ja det var väl vanligt bland adelns unga att vistas i den europeiska kulturens högborgar Italien, Frankrike någon period för att vidga sina vyer. Lite som moderna tågluffare fast om jag förstått rätt hade de servicepersonal med sig och behövde väl knappast ens röra sitt bagage.Donkeyman skrev: "överklassen" reste en hel del.
Tror du har ganska rätt här. Något som fascinerar mig är hur exotiskt måste det inte ha känts att komma till Stockholm för en Norrlänning på 1700-talet eller för Kristina att träda in på Piazza del Popolo i norra Rom 1655. För att inte tala om exempelvis sjömannen Olof Eriksson Willman som deltog i en holländsk delegation i Japan 1651, på den tiden bör man som resenär ha kunnat vänta sig vad som helst på resmålet.Donkeyman skrev: Jag undrar om man inte kan dela in befolkningen i två delar. Dels de som var nästan helt stationära, det vill säga kom i en situation där man hade sin försörjning hela livet, till exempel inom lantbruket eller som hantverkare. Men den andra gruppen, som nog är större än vi tror, var högst mobil och flyttade sig stora sträckor. Med tiden tillkom ju emigrationen. Tycker detta är en intressant frågeställning som säkert många mer kunniga personer kan utveckla. Finns det någon betydande forskning på detta.
Något jag inte tror är så välkänt är att många samer under 1700-talet (s.k. sockenlappar) arbetade som diversearbetare långt hemifrån. I Norrlands kustland som fiskare men även ofta som sjömän på handelsfartyg till Stockholm och där många sedan stannade kvar under somrarna.
En annan anledning att resa förr bör ha varit människor som inte kunde stanna kvar i det samhälle man bodde i, skälen kan ha varit religion, politik, kriminalitet eller kanske en skandal.
I dagens samhälle finns bara två anledningar att resa, åtminstone om man ska fylla i syftet varför man bor på ett hotell: Business or leisure? Eller flyget med sitt tourist och business class.
* Olof Erik Willman skrev visst om sitt japanska besök i Een kort beskriffning uppå trenne resor och peregrinationer sampt konungariket Japan.
Notera ordet ”Peregrination”. Det var ett nytt ord för mig, förstår inte riktigt vad det betyder - Resa till fots?
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
I disse globaliseringstider, hvor nutiden tror at verden aldrig tidligere har været så berejst, aldrig tidligere har set så meget samhandel....... man skal være stort set historieløs for at komme med en sådan påstand.
Start med at læse Homer: Odyssey fra 800 tallet f.Kr. og se hvor vidt omkring der blev sejlet i Ældre Bronzealder.
En undersøgelse af bronzen fra 71 genstande fra det nuværende Sverige fra Bronzealderen viser at kobber-delen af bronzen kommer fra miner fra den Iberiske halvø, Sardinien og det nordlige Tirol. Råstofferne til bronzegenstandene i Skandinaviens Bronzealder blev med andre ord importeret, og antyder en højt udviklet samhandel i den kendte verden i Bronzealderen. Se Johan Ling, Zofia Stos-Gale, Kjell Billström, Eva Hjärthner-Holdar, Per-Olof Persson: Moving metals II: provenancing Scandinavian Bronze Age artefacts by lead isotope and elemental analyses (Journal of Archaeological Science, 2. august 2013).
Den 16-18 år gamle ”Egtved-pige” fra år 1370 f.Kr. menes at været ankommet til Danmark fra Schwarzwald i det nuværende sydlige Tyskland.
Kivik-graven (Kongegraven) ved byen Kivik (Kivig) på Skånes østkyst. Kongegraven er dateret til Ældre Bronzealder periode III (1300-1100 f.Kr.). Billedsten nr. 1 - Dobbeltøksernes hus - er identisk til Atreus' skatkammer og Clytemnestra's gravkammer i Mycenae, landskabet Argos, den Peloponnesiske halvø.
Nationalmuseet i København viser i den permanente Bronzealderudstilling et af tre offerfund af identiske skjolde; bl.a. fra Taarup Mose, Torkilstrup, Falsters Nørre Herred, dateret til Yngre bronzealder, periode V (ca. 900-700 f.Kr.). Aftegningen på skjoldene viser, helt uden for tvist, en Trojaborg, og er byplanen for Troja (VII).
Samhandlen og rejser i den kendte verden har fundet sted så længe menneskeheden har været til.
Det tidligst kendte Verdenskort er en lertavle (122 x 82 mm), formentligt fra byen Sippar (østbredden af Euphrates-floden 60 km nord for Babylon), og dateret til ca. år 600-500 f.Kr. (indskriften antyder at det er en kopi af et tidligere kort fra 800 tallet f.Kr.). Den visuelle gengivelse af den kendte verden i Bronzealderen viser, helt uden for diskussion, at verden er blevet berejst og beskrevet.
Krig og hungersnød, oplyste stammers forsvinden, har bremset handel og rejser - for så at genopstå igen.
Vi ved at der i Bergen, hvor Kgl. Grønlandske Handel havde sæde i samtiden i år 1484 e.Kr. fandtes 40 søfolk, der hvert år farede på Grønland. Disse blev dette år dræbt af tyske handelsmænd og hermed blev al erfaring med sejladsen på Grønland udryddet, og sejladsen ophørte i 120 år til Kong Christian IV. sendte tre skibe til Grønland i 1605.
mvh
Flemming
Start med at læse Homer: Odyssey fra 800 tallet f.Kr. og se hvor vidt omkring der blev sejlet i Ældre Bronzealder.
En undersøgelse af bronzen fra 71 genstande fra det nuværende Sverige fra Bronzealderen viser at kobber-delen af bronzen kommer fra miner fra den Iberiske halvø, Sardinien og det nordlige Tirol. Råstofferne til bronzegenstandene i Skandinaviens Bronzealder blev med andre ord importeret, og antyder en højt udviklet samhandel i den kendte verden i Bronzealderen. Se Johan Ling, Zofia Stos-Gale, Kjell Billström, Eva Hjärthner-Holdar, Per-Olof Persson: Moving metals II: provenancing Scandinavian Bronze Age artefacts by lead isotope and elemental analyses (Journal of Archaeological Science, 2. august 2013).
Den 16-18 år gamle ”Egtved-pige” fra år 1370 f.Kr. menes at været ankommet til Danmark fra Schwarzwald i det nuværende sydlige Tyskland.
Kivik-graven (Kongegraven) ved byen Kivik (Kivig) på Skånes østkyst. Kongegraven er dateret til Ældre Bronzealder periode III (1300-1100 f.Kr.). Billedsten nr. 1 - Dobbeltøksernes hus - er identisk til Atreus' skatkammer og Clytemnestra's gravkammer i Mycenae, landskabet Argos, den Peloponnesiske halvø.
Nationalmuseet i København viser i den permanente Bronzealderudstilling et af tre offerfund af identiske skjolde; bl.a. fra Taarup Mose, Torkilstrup, Falsters Nørre Herred, dateret til Yngre bronzealder, periode V (ca. 900-700 f.Kr.). Aftegningen på skjoldene viser, helt uden for tvist, en Trojaborg, og er byplanen for Troja (VII).
Samhandlen og rejser i den kendte verden har fundet sted så længe menneskeheden har været til.
Det tidligst kendte Verdenskort er en lertavle (122 x 82 mm), formentligt fra byen Sippar (østbredden af Euphrates-floden 60 km nord for Babylon), og dateret til ca. år 600-500 f.Kr. (indskriften antyder at det er en kopi af et tidligere kort fra 800 tallet f.Kr.). Den visuelle gengivelse af den kendte verden i Bronzealderen viser, helt uden for diskussion, at verden er blevet berejst og beskrevet.
Krig og hungersnød, oplyste stammers forsvinden, har bremset handel og rejser - for så at genopstå igen.
Vi ved at der i Bergen, hvor Kgl. Grønlandske Handel havde sæde i samtiden i år 1484 e.Kr. fandtes 40 søfolk, der hvert år farede på Grønland. Disse blev dette år dræbt af tyske handelsmænd og hermed blev al erfaring med sejladsen på Grønland udryddet, og sejladsen ophørte i 120 år til Kong Christian IV. sendte tre skibe til Grønland i 1605.
mvh
Flemming
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Slutsatsen blir alltså att det som ofta sägs, att de flesta människor förr i världen sällan reste utanför den egna socknen, i bästa fall är en grov förenkling av sanningen. Tack alla!
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Ser vi till historiska Sverige så finns det ju många skildringar av att folk från den Östra delen av riket, dvs Finland, sökte sig över Östersjön till det egentliga Sverige. De flesta antagligen för att finna sin försörjning. Redan för många hundra år sedan var nog städerna magneter för landsbygdens folk.
Vi får inte glömma att i stora delar av både Finland och Sverige var lantbruket inte så givande. Det var svårt att bryta upp ny mark och den nya marken var nog inte av god kvalitet. Marken vid kusterna och i älvdalarna var tidigt "upptagen". Därmed var det begränsat hur många personer som en gård eller en bygd kunde försörja. "Överskottet" tvingades söka sig bort från hembygden för att finna sig någon försörjning.
Vi får inte glömma att i stora delar av både Finland och Sverige var lantbruket inte så givande. Det var svårt att bryta upp ny mark och den nya marken var nog inte av god kvalitet. Marken vid kusterna och i älvdalarna var tidigt "upptagen". Därmed var det begränsat hur många personer som en gård eller en bygd kunde försörja. "Överskottet" tvingades söka sig bort från hembygden för att finna sig någon försörjning.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
En smula OT (1990-talet är väl knappast "förr i tiden"), och definitivt anekdotiskt: Jag var på en fest i Nynäshamn för en tjugo år sen eller så, och stötte då ihop med en man i 30-årsåldern som enligt egen utsago aldrig varit i Stockholm. Han var född och uppvuxen i Nynäshamn och, tja, hade väl aldrig haft anledning att åka därifrån.ERland skrev:Slutsatsen blir alltså att det som ofta sägs, att de flesta människor förr i världen sällan reste utanför den egna socknen, i bästa fall är en grov förenkling av sanningen.
Allt är idioternas fel.
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
peregrinus (Latin)Amund skrev:* Olof Erik Willman skrev visst om sitt japanska besök i Een kort beskriffning uppå trenne resor och peregrinationer sampt konungariket Japan.
Notera ordet ”Peregrination”. Det var ett nytt ord för mig, förstår inte riktigt vad det betyder - Resa till fots?
adj: 1.foreign, alien 2.exotic
noun: 1.foreigner; traveler
from peregrus (=abroad)
Svenska ordet "pilgrim" stammar från "peregrinus".
Jag gissar att Willmans "peregrinationer" betyder ung. "resor i främmande land".
Re: Hur mycket reste folk förr i tiden?
Begrebet "peregrinus" var en del af romernes opdeling af rigets indbyggere, og derfor en del af det romerske ”Tria Nomina” (Tre Navne)-systemet.
Vi havde statsborgere, udlændinge med opholdstilladelse, kaldet ”peregrinus” (fremmede, udlændinge), og endelig slaverne.
Udlændinge med opholdstilladelseDe havde deres hovedsæde i Castra Peregrina (direkte ”lejren for udlændinge”) på Mons Caelius (Caelius Bakken) nær Santa Maria in Domnica, Rom.
Saxo: Gesta Danorum (0.1.2.2) bruger ordet i sin beskrivelse af Anders Sunesøn (Sunesen, ca. 1165-1228):
“...Tu Galliam Italiamque cum Britannia percipiendae litterarum disciplinae colligendaeque earum copiae gratia perscrutatus post diutinam peregrinationem splendidissimum externae scholae regimen...”
”…For at lære boglige Kunster og samle Kundskaber berejste I Frankrig, Italien og England, og efter at have rejst i Lange Tider fik I det glimrende Hverv at staa for Styret for en udenlandsk Højskole…”
For Saxo i 1100 tallet bruges ordet "peregrinationem" derfor i betydningen "rejst", dvs. at rejse.
mvh
Flemming
Vi havde statsborgere, udlændinge med opholdstilladelse, kaldet ”peregrinus” (fremmede, udlændinge), og endelig slaverne.
Udlændinge med opholdstilladelseDe havde deres hovedsæde i Castra Peregrina (direkte ”lejren for udlændinge”) på Mons Caelius (Caelius Bakken) nær Santa Maria in Domnica, Rom.
Saxo: Gesta Danorum (0.1.2.2) bruger ordet i sin beskrivelse af Anders Sunesøn (Sunesen, ca. 1165-1228):
“...Tu Galliam Italiamque cum Britannia percipiendae litterarum disciplinae colligendaeque earum copiae gratia perscrutatus post diutinam peregrinationem splendidissimum externae scholae regimen...”
”…For at lære boglige Kunster og samle Kundskaber berejste I Frankrig, Italien og England, og efter at have rejst i Lange Tider fik I det glimrende Hverv at staa for Styret for en udenlandsk Højskole…”
For Saxo i 1100 tallet bruges ordet "peregrinationem" derfor i betydningen "rejst", dvs. at rejse.
mvh
Flemming