Vilka var herulerna ?

[History freak]

Jag vill gärna få fart på Skalman med avseende på nordisk forntid. Det har inte lyckats alls när det gäller svenska medlemmar. Jag gör ett nytt försök.

Herulerna var ju ett folk som enl. källorna härstammade från Skandinavien. Det var ett krigarfolk som mestadels försörjde sig som legosoldater i den romerska armén. De skall enl. Prokopios ha återvänt till Skandinavien i början av 500-talet. Snorres skapelseberättelse förefaller stämma väl med vad Prokopios skriver. I så fall stannade de slutligen i Mälardalen och Oden, deras hövding slog sig ner i Fornsigtuna (Signhildsberg).

Men vad var deras ursprung ? Jag har funderat mycket på det och för mig förefaller det som om språkprofessorn Alvar Ellegård, som lagt fram teorin att herulerna från början inte var ett etniskt folk, kan ha rätt. Denna teori lade han fram i Scandia 1987. Ellegård anser att herulerna ska uppfattas som en slags krigarelit från olika stammar i Skandinavien som slog följe. De skapade en myt om sig själva och mytstoffet hämtades bl.a. från goterna. Myten blev till slut en slags sanning och när krigen var slut så begav sig halva herulfolket till Skandinavien eftersom myten sade att deras förfäder kom därifrån. Vissa begav sig till England, varvid beteckningen earl uppstod. I Skandinavien har vi beteckningen eril nedskrivet på runstenar. Namnet som sedan kan ha utvecklat sig till ordet Jarl.

Herulerna är mycket intressanta och forskare idag har en mer öppen attityd till hur det kulturellt högtstående krigarfolket herulerna kan ha påverkat de nordiska samhällena, särskilt då Sverige och Mälardalen. Notera att dessa s.k. Asiamän förde med sig en egen religion, asatron.

[Wurner]

Angående religion, germanernas asar har motsvarigheter i andra indo-europeiska religioner, se t.ex. Aesir-Asura correspondence (Wikipedia). Släktskapet är inte bara mytologiskt utan också etymologiskt, vilket förklaras i länken. Den rimligaste förklaringen på dessa likheter för min del är att myter om asar och asuras är minst lika gamla som tiden för brytningen mellan de indoeuropeer som rörde sig mot Norden och de som gav sig av mot Indien.

Sen kan givetvis mer eller mindre omvälvande skiften såväl med avseende på myternas innehåll som deras tolkning och de ritualer som är kopplade till dem uppstå över tid och just hur stort skiftet måste vara för att resultatet ska sägas vara en helt ny religion kan ju diskuteras. Asarnas ställning inom den nordiska mytologin kan ha ändrats men jag vill nog mena att de ändå har varit en del av myttraditionen "sen hedenhös" (eller snörkeramisk- / stridsyxekultur om jag ska försöka vara mer precis).

Med det sagt, jag skulle gärna lära mig mer om vilka religiösa förändringar som kan ha inträffat under 500-talet för det har jag ingen bra koll på.

[History freak]

Nedan har jag skrivit ner en kort presentation av min hypotes om Herulerna. Jag är mycket medveten om att den är kontroversiell och jag får förmodligen huka mig för en kritikstorm från ett visst håll.. Men det kan jag ta. Min mening är att få de många duktiga på forumet att komma med nya pusselbitar som kan hjälpa vår förståelse om denna tid före vikingatiden som vi egentligen vet ganska lite om. Utan hypoteser kan inte den historiska forskningen nå framsteg.

-------------------------------------------------

Min hypotes om Herulernas historia.

Jag tror att Herulernas historia började åtminstone så tidigt som vid Kr.f.. Redan så tidgt som vid bronsåldern hade handelsförbindelser upprättats mellan Norden, svartahavsområdet och medelhavsområdet. Jag tror att det ledde till att många stridbara män från Norden stannade kvar som legosoldater i den romerska armén. Vi kan se det som en parallell med vikingatidens Väringar.

Behovet fanns från romarnas sida. Det ledde till att det blev vanligt att unga äventyrslystna män från Norden reste ner till romarriket och blev legosoldater åt Rom under åtminstone några år för att sedan resa hem. Många stannade nog kvar. Det blev alltså ett ständigt utbyte av krigare från Norden.

Med tiden blev detta organiserat av Herulernas ledare som i många fall var högt uppsatta officerare i Roms armé, och alltfler anslöt. Herulerna utbildades av romarna från början, men blev med tiden själva utbildningsledare. De krigiska och framgångsrika Herulerna blev atrraktiva för övriga germaner och alltfler anslöt sig. Med tiden blev man en väsentlig del av den romerska armen och vid 300-talets ingång en makt att räkna med.

Prokopios berättar följande:

” Vid Roms sönderfall på 400-talet bosatte sig Herulerna c:a år 450 i norra Ungern. Ungefär år 505 blev de av Langobarderna tvingade att lämna denna trakt. En del av Herulerna slog sig ner i Illyrien, medan en annan del utvandrade till Thule ( d.v.s. dagens Sverige).

Ledda av talrika medlemmar av sin kungaätt passerade de slavernas alla folkland, tågade härifrån genom en stor sträcka öde land och kom till ett folk som heter Varner. Därefter drog de skyndsamt genom Danernas folkländer utan att barbarena där tillfogade dem något ont. Därifrån kom de till havet, gick till sjöss och for till ön Thule där de stannade. En folkrik stam därstädes var Götarna, och det var bredvid dem som de Heruliska nykomlingarna stannade.”

Det har ju spekulerats mycket om var de slog sig ner. Blekinge har nämnts, men jag tror att de mötte motstånd av götarna. Det verkar som om de förlorade ett slag i Finnestorp eftersom mycket vapen och högklassig utrustning av romersk typ har offrats i mossen i Finnestorp. Förmodligen drog de vidare och slog sig ner norr om götarnas område d.v.s. i Mälardalen. Med tiden så spred de ut sig både i Sverige och Norge. Deras gravskick med storhögar finns ju inte bara i Mälardalen utan även i övriga Sverige och Norge.. Dessa storhögar har daterats till c:a 550-650 E.kr.

[Wurner]

Jag har funderat på detta med nordiska legosoldater, hur bar de sig åt för att bli rektryterade egentligen? Det verkar rimligt för mig att någon i kontaktnätet (mer sydliga germanska stammar) medlade anställningen åt dem snarare än att de begav sig direkt från norden ner till någon romersk stad och bara knackade på porten (jag utesluter dock inte att det skulle kunnat fungera på liknande vis).

Vad jag undrar är varför du menar att just herulerna var de som medlade kontakter åt nordiska krigare. Varför inte goter, sveber, etc?

[sveahk]

Utan att egentligen veta alltför mycket om fornnordisk historia eller heruler, så väcktes mitt intresse av trådens innehåll och jag dök in (förvisso, helt ytligt...) i ett par av de nämnda källorna. Rent allmänt: Att grubbla och spekulera över historiens gång är legitimt, och ju längre tillbaka i tiden vi går desto osäkrare källunderlaget och desto mer omfattande spekulationerna.

Så jag tvivlar inte att History Freak har ägnat mycket tid och läsarbete för sina teorier - som jag personligen tyvärr inte kan vare sig vederlägga eller vidimera. Men läsa kan jag, och så hittade jag två ställen som talar emot ett herul-skandinaviskt ursprung.

För det första: Ellegård (som H.F. åberopar i sin trådbörjan) såg i sin Scandia-bok/artikel inte ursprunget i Skandinavien, utan snarare strax norr om Donau...

Men vad var deras ursprung ? Jag har funderat mycket på det och för mig förefaller det som om språkprofessorn Alvar Ellegård, som lagt fram teorin att herulerna från början inte var ett etniskt folk, kan ha rätt. Denna teori lade han fram i Scandia 1987. Ellegård anser att herulerna ska uppfattas som en slags krigarelit från olika stammar i Skandinavien som slog följe.

"Who then were the Eruli? My answer runs as follows: The Eruli were a loose group of Germanic warriors which came into being in the late third century in the region north of the Danube limes that extends roughly from Passau to Vienna. Several of them were recruited into the Roman army in the fourth cen- tury. But they also continued to exist as an independent Germanic group. Like other such groups they were under aristocratic leadership."
http://journals.lub.lu.se/index.php/sca ... le/939/724

För det andra:I tyska Wiki (Wikipedia, som man inte alltid kan lita på, jag vet, men just i detta fallet är den tyska Herul-artikeln väsentligt utförligare och djupgrävande än inte bara den svenska), alltså i den tyska Herul-texten står det tämligen klart att i Jordanes Getica har inlägget om herulernas ursprung blivit felaktigt tolkat. Att de av danskarna blev bortdrivna från sina hemorter är historiskt inte trovärdigt. Ursprunget ses även här på ett väsentligt sydligare område på kontinenten.

"Die ältere Forschung ging von einer Herkunft der Heruler aus Skandinavien aus. Diese Annahme beruhte jedoch wohl auf einer fehlerhaften Lesung einer Passage in den (um 551/52 veröffentlichten) Getica des romanisierten Goten Jordanes, der eine Ursprungsgeschichte der Heruler (Origo gentis) erzählt. Demnach seien diese von den Dänen aus ihren Stammsitzen vertrieben worden, doch ist die Erzählung historisch nicht glaubhaft.[2] Die Ethnogenese der Heruler fand vielmehr sehr wahrscheinlich auf dem Kontinent statt, möglicherweise sogar erst in der Region, in der die Römer sie erstmals wahrnahmen, an der Nordküste des Schwarzen Meeres."
https://de.wikipedia.org/wiki/Heruler

Som sagt, mina kunskaper om detta område är rudimentära, men växer...och vi är ju här för att lära...

Mvh Hans K

[tryggve]

Ämnet har väl också berörts tidigare här.
viewtopic.php?f=36&t=41818

[History freak]

Jag har funderat på detta med nordiska legosoldater, hur bar de sig åt för att bli rektryterade egentligen? Det verkar rimligt för mig att någon i kontaktnätet (mer sydliga germanska stammar) medlade anställningen åt dem snarare än att de begav sig direkt från norden ner till någon romersk stad och bara knackade på porten (jag utesluter dock inte att det skulle kunnat fungera på liknande vis).

Vad jag undrar är varför du menar att just herulerna var de som medlade kontakter åt nordiska krigare. Varför inte goter, sveber, etc?

Jag menar inte att det bara var Herulerna som värvades som legosoldater. Det var sannolikt vanligt bland de flesta germanstammar. När behovet skapades genom romarrrikets expansion så blev säkert detta känt i hela det germanska området. Germanerna fick sin militära utbildning av romarna. Ett bevis för att detta förekom är fältherren Arminius som ledde de germanska styrkorna vid slaget i Teuteburgerskogen år 9 E.kr. då 20.000 romare massakrerades. Arminius var en tysk ädling som utbildats och tjänstgjort i den romerska armén

Glöm inte att det långt före Kr.f. förekom vidsträckta handelsförbindelser med svartahavsområdet och medelhavsområdet. Skall man tro källorna så blev Herulerna mycket framgångsrika legosoldater både på land och till sjöss. Det förefaller mig naturligt att andra germaner sökte sig till en framgångsrik besläktad grupp. Så förmodligen växte herulerna som folkslag genom assimilation av övriga germaner.

Problemet när man kommer så långt tillbaka i tiden är att källorna är få och ofta osäkra. Vi måste alltså tolka källorna och använda logik och sannolikheter. Vi måste lägga pussel och så småningom kan bilden klarna. Mycket talar för att ett stridsvant och kulturellt högtstående folk återvände till Sverige och blev tongivande inom sitt område.

Jag vill heller inte låsa mig vid namnet Herulerna. Det behöver inte ha varit Herulerna som återvände till Sverige, men du måste nog hålla med om att det måste ha funnits en mycket god anledning till att återvändarna valde just Sverige. Där hade de högst sannolikt sina rötter och släktingar. Prokopios anses var mycket tillförlitlig som källa.

[Wurner]

Jag känner inte till någonting som direkt talar emot att heruler skulle begett sig till det vi idag kallar Sverige under tidigt 500-tal, även om jag inte sett otvetydiga bevis för att det skulle ha skett. Ifall de gjorde det (vilket de alltså såvitt jag förstår mycket väl kan ha gjort) hade de nog en god anledning ja - kanske goda kontakter, ingiften, en stående inbjudan, släktskap mellan eliten eller varför inte en historietradition som förlade deras ursprungstrakter dit (obeaktat om det var deras "faktiska" ursprung, hur man nu skulle definiera det).

[History freak]

Jag känner inte till någonting som direkt talar emot att heruler skulle begett sig till det vi idag kallar Sverige under tidigt 500-tal, även om jag inte sett otvetydiga bevis för att det skulle ha skett. Ifall de gjorde det (vilket de alltså såvitt jag förstår mycket väl kan ha gjort) hade de nog en god anledning ja - kanske goda kontakter, ingiften, en stående inbjudan, släktskap mellan eliten eller varför inte en historietradition som förlade deras ursprungstrakter dit (obeaktat om det var deras "faktiska" ursprung, hur man nu skulle definiera det).

Det gläder mig att du tänker logiskt och väger in det som är sannolikt. Det finns väldigt mycket som talar för hemvändare i början av 500-talet. Dock är det alltid så att nya tankegångar alltid stöter på motstånd och ofta förlöjligas av den för dagen rådande uppfattningen. Det börjar alltid med hypoteser och nytänkande och slutar ibland med att historien får skrivas om.

[Troels]

Jeg er enig med Alvar Ellegård i, at herulerne ikke var nordboer, men det er også stort set det eneste, jeg er enig med ham i. Han optrådte som provokatør på sine gamle dage – og han var i øvrigt ikke historiker, men professor i engelsk – så han var lige så meget amatør som mig – eller mere.

En dansk historiker misforstod Jordanes i 1700-tallet og er skyld i, at de nordiske og tyske forskere fortsatte i misforståelsen i flere hundrede år. Sprogforskere har, siden Lauritz Weibull protesterede mod tolkningen til 200-tallet, været af den opfattelse, at Jordanes omtalte en aktuel begivenhed. Historisk er der næppe meget tvivl om, at når Jordanes i 551 og Procopios i 553 (bog 7 i 549) begge i Byzans skrev om mødet mellem heruler og daner (første gang danerne nævnes i historien) efter tilbagekomsten af delegation af illyrisk heruler til Skandinavien i 548 (som derefter forskød Justinians kongskandidat, som i stedet blev kommandant i Byzans), så skrev de om to faser af samme møde (ankomsten og danernes fordrivelse af herulerne fra Värend/Blekinge), fordi de havde modsatte motiver med til fortælle om modtagelsen af herulerne (Walter Goffart). Sandsynligvis omtalte Jordanes samme fordrivelse, som også senere findes i Beowulf, Widsith og hos Saxo – man havde bare glemt folkets navn, fordi navnet var blevet til det nordiske substantiv, erilaR/jarl. De sidste kan dog ikke bruges som bevis - kun som forklaring på, hvorfor herulerne ikke nævnes i de nordiske sagn. I øvrigt fortalte Jordanes om en herulsk etymologi fra de Asovske Sumpe ved Sortehavet, så han kan slet ikke selv have ment, at de kom fra Norden. Ingen andre kilder fortæller, at herulerne kom fra Norden eller at der var tale om en hjemkomst. Men fejlen bliver ustandseligt gentaget, fordi den står i historiebøgerne.

At herulerne kom til Norden efter 509 er derfor så sikkert, som så gammel historie kan blive. De færreste begivenheder i klassisk historie er så godt dokumenteret. Hvor mange de var, og hvor de slog sig ned, ved vi derimod ikke historisk - bortset fra, at det var en del nord for danerne, som jo også var i Vest- og Sydskåne.

Herulerne er antageligt opstået ved en etnogenese af goter og sarmater ved Sortehavet, og de blev et folk med egen konge, religion, hustruer og børn, som eksisterede i mindst 300 år. Herulerne, hvoraf 5500 optrådte som soldater i 550 i det Østromerske Rige, var ikke et krigerband, men nogle af lejesoldat-grupperne kan have optrådt på den måde.

Deres kongerige i 400-tallet lå ifølge romerske kilder i Moravia – ikke Ungarn – og de kunne derfra kontrollere lejesoldat- og handelstrafikken gennem den Mähriske Port fra Carnuntum til Norden ad den gamle Bärnstens Rute. Derfor har de hedenske heruler vidst, hvor de skulle drage hen, da de blev slået af Longobarderne, og alle deres naboer blev kristne – og der havde allerede opereret heruler i Norden i 400-tallet. Justinians lejesoldater blev derimod tvangskristnet, så det er sikkert årsagen til, at mange blev i Norden.

Danerne bestod ifølge Procopios af flere nationer, men sluttede sig muligvis sammen for at fordrive herulerne. De hedenske herulere er antageligt blevet spredt som lejesoldater, rådgivere og officerer (jarler) i de nye større nordiske kongeriger – med tung vægt på det ekspanderende Uppland på grund af jernproduktionen i Bergslagen og skindhandelen nordfra, som omtales af Jordanes. De havde som hunnernes følgesvende lært at terrorisere og opkræve tribut og havde samtidig været lejesoldater hos den vestromerske kejser, indtil de satte Odoaker på tronen i stedet i 476.
De blev sandsynligvis en katalysator for Vendelkulturen og blev antageligt integreret i Norden. Derfor har den første fase af Vendelkulturen i Uppland og folkevandringsfundene i Nordøstskåne/Blekinge/Værend et østgermansk islæt.

Det er også muligt, at en del af dem endte i Finnestorp og Vännebo Moser, fordi de har fulgt deres gamle vane fra Moravia med at plyndre naboerne, indtil danerne fordrev dem videre mod nord. En del af fundene kan være herulske.

[History freak]

Tack Troels. Det var en intressant sammanfattning om Herulernas framfart. baserad på respekterade skriftliga källor från den aktuella tiden. Som jag tidigare sagt var herulerna ett stridande folk som var vana att ta vad de ville ha med vapenmakt. Enligt Procopios släpptes de igenom Danmark utan att angripas, men bevakades säkert noga av danskarna. När de kom över Öresund blev det förmodligen samma sak i Skåne. Kanske bosatte de sig i Blekinge en period men blev fördrivna därifrån och sökte sig därför norrut. Götarna accepterade dem inte och ett stort slag stod i Finnestorp där många Heruler föll och offrades i mossen i Finnestorp. Mängder av romersk utrustning och vapen återfanns där. Nyligen upptäckta arkeologiska spår bevisar detta. Förmodligen sökte de sig därför norrut till lugnare trakter och hamnade sedan i Mälardalen där de besegrade ortsbefolkningen och etablerade sig. De blev sedan upphovet till Vendelkulturen som blev upprinnelsen till en dominerande militärmakt under flera hundra år. De införde sitt gravskick och spred sig med tiden i hela Sverige och Norge. De tydligaste spåren efter Herulerna är de gigantiska gravhögarna efter deras hövdingar åren 550-650 E.kr. Andra spår är framför allt deras hjälmar som är av romerskt snitt. Ännu ett spår är båtgravarna som återfinnes framför allt i Gamla Uppsala (Östra Aros), Vendel, Valsgärde och Badelundagravfältet i Västerås (Västra Aros). Runstenarna med Eril-inskriptioner är också tänkvärda.

Snorres skapelseberättelse verkar stämma väl med denna hypotes. Enl. Snorre stannade man slutligen i Uppland och etablerade sitt hövdingasäte i Fornsigtuna (Signhildsberg) Jag tycker att ni skall fråga er varför man sökte sig till en kall avkrok som Skandinavien flera hundra mil från deras senaste land. Enligt deras egna myter härstammade man från just Skandinavien.

[Troels]

History freak! Du udtrykker dig på en langt mere kategorisk måde, end jeg gør, og det har du ikke grundlag for. Man vil antageligt altid løbe panden mod en mur, hvis en hypotese strider mod svensk selvfølelse, men der er ingen grund til at overdrive.

Ingen siger, at de kom over Øresund - de kan lige så godt være sejlet direkte fra varnerne i Østtyskland til Blekinge, så de fik en overfart i stedet for tre, da Procopios ingen fornemmelse havde af nordisk geografi - han bedømte ud fra folkeslag. Det er mig bekendt endnu ikke påvist, hvorfra våbnene i Finnestorp stammer - bortset fra at det er flere ofringer over lang tid. Ingen siger, at de besejrede svearne i Uppland - de var halvnomader og lejesoldater, som hverken kendes for landbrug eller håndværk. I Moravia lod de sveberne blive for at lave arbejdet - og det samme gælder Odoaker-modellen i Italien. Der er i øvrigt ikke spor af en egentlig befolkningsudskiftning i Uppland. De indførte ikke deres egen gravskik, da man slet ikke brugte ligbrænding i Sydøsteuropa, som blev den fremherskende i Uppland, bortset fra bådgravene. Ifølge Procopios brugte de hedenske herulere ligbrænding, men det må de i så fald have lært af svearne efter nederlaget til Longobarderne - og så er de altså sandsynligvis blevet integreret. Vi ved ikke, om de bragte højene med - de var allerede både i Högom og Moravia. Bådgravene var næppe deres idé, selv om selve begravelsen i bådene ligner deres fyrstegrave sydpå. Hjelmene var nordisk producerede, men inspireret af gamle romerske kavaleri-hjelme. ErilaR-indskrifterne stammer næppe fra Procopios-herulerne, da nogle af dem er fra før 509 - de må være vestherulske lejesoldater, som var blevet "arbejdsløse" i England eller andre tidligere lejesoldater.

Snorre kan vi ikke bruge til meget, da man har blandet forskellige gude- og kongesagn sammen - og da sagn ikke er historiske kilder. Måske er nogle af hovedlinjerne gemt - vi ved bare ikke, hvad der er hvad. Det morsomme er, at læser man Snorre, har han faktisk beskrevet en mulig integrationsmodel, selv om han egentlig beskriver Aser og Vaner, som du vel ikke tror på.

Vi kender ingen myter fra herulerne (du må blande dem sammen med goterne), og vi har intet grundlag for at sige, at de stammede fra Norden. Jeg gav i min forrige mail en forklaring på, hvorfor de kom herop. De fulgte simpelthen den handelsrute mod nord, som de kendte og havde levet godt af at kontrollere i 50-100 år - og hvor de var fri for de kristne monoteister. Jordanes har jo endda beskrevet skindhandelen og slettefolkenes behov for at forsvare sig - antageligt netop med heruler som kilder.

Mine begrundelser i øvrigt kan læses i en artikel på 12 sider og en på 133 sider med kildehenvisninger:
http://www.gedevasen.dk/heruls.html

[History freak]

Troels: Du missförstår mig. Jag skissar ett sannolikt händelseförlopp där jag använder tillgängliga pusselbitar. Jag använder mig därför av försiktiga ord som "förmodligen", "sannolkt" m.m. Du verkar inte vara helt insatt i svenska förhållanden.Du beskyller mig för att använda påstående form men i ditt svar använder du nu mycket mer påstående form än jag som om du hade alla rätta svar.

* Tror du verkligen att man skulle ha färdats genom Danmark utan att ta den korta vägen över Öresund till Thule ?
* Vad kan Thule ha varit om inte den Skandinaviska halvön ?
* Vad man fann i offermossen i Finnestorp var högklassig utrustning av romersk snitt, ofta förgylld. Känner du inte till det ? Varifrån kom detta ?
* Du vet tydligen inte att gravskicket i Mälardalen och i ett senare skede även andra delar av Sverige och Norge övergick från bygdegravfält (flatmarksgravar) till monumentala höggravar i första halvan av 500-talet d.v.s. när hemvändarna (Herulerna ?) anlände. Det kallar jag en remarkabel förändring av gravskicket.
* Sannolikt behövde hemvändarna besegra lokalbefolkningen i Mälardalen om inte myten om kung Gylfe som självmant överlämnade territorium till hemvändarna är sann.
* Du säger själv att Herulerna använde kremering. I det nya gravskickets storhögar var de döda kremerade.
* Båtgravar var vanliga längs den sträcka som herulerna vandrade till Skandinavien. Det var högstatusgravar likartade furstliga gravar i söder och sydost..
* Hjälmarna var sannolikt som du säger producerade i Norden, men otvivelaktigt kopior av antika romerska kavallerihjälmar. Varifrån fick de förlagorna ?
* Jag känner inte till några runstenar med Eril- inskrifter före år 509, däremot senare. Kan du ge exempel ?
* Sanningshalten i Snorres berättelser kan ibland diskuteras, men jag är övertygad om att det fanns en kärna av sanning. Herulernas hövding Oden var naturligtvis inte en gud utan just deras hövding. Som du säkert vet var det mycket vanligt att hövdingar/kungar på den tiden upphöjdes till kunglig gudomlig status. Kanske var namnet Oden en värdighetstitel ? Kanske gick denna i arv från kung till kung ?
* Allt talar för att asa- och vanatron slogs ihop vid denna tid. Vi vet att vanatron var allenarådande före 500-talet och att vanagudar blev integrerade i den senare tidens religion......tillsammans med asagudarna.
* Hälften av Herulfolket vandrade till Norden sannolkt p.g.a att de var hedningar och inte ville tvingas till att anta den kristna tron. Var det då konstigt att de återvandrade till det land de enl. deras egna myter härstammade ifrån ?

Jag har lagt pussel med tillgängliga pusselbitar och använt logik och sannolikhet och fakta och därigenom skapat en trovärdig bild av ett troligt händelseförlopp. Problemet när man kommer så långt tillbaka i tiden är att källorna är ganska få och kan tolkas på olika sätt. Jag tycker att din argumentation verkar sakna kunskap om svenska förhållanden och svensk arkeologi. När man talar om händelser så långt tillbaka i tiden med så oklara källor kan man inte vara kategoriskt självsäker.

Jag vill också slutligen tillägga att jag alltid har uppskattat dig, men jag tycker denna gång att din argumentation inte håller.

[Troels]

Kun to af dine mange udsagn i forrige mail var der "formodentlig" ved, et "säkert" og et "kanske" - resten var konstateringer - de fleste uden dokumentationsgrundlag. Det samme gælder din sidste mail.
Herulerne "passerede" danskerne uden kamp ifølge Procopios - hvilket også kan betyde, at de sejlede langs Skånes kyst - ingen siger, at de drog gennem Danmark til Sverige. De forsøgte først Vistula (hvor de mødte for mange slaver) passerede derefter øde land og kom til varnerne (hvilket tyder på, at de kom gennem det østtyske område, som venderne siden fyldte op) - herfra var det vel mere naturligt at betale deres tidligere allierede for at sejle sig over.
Fundene i Finnestorp kan teoretisk også skyldes nordiske lejesoldater, som havde været sydpå - og en del er i øvrigt snarere Nydamstil. Jeg har selv været inviteret til Finnestorp for at holde foredrag om heruler, og jeg har haft en del lejligheder til at diskutere spørgsmålet med arkæologerne.
Højgravene er ganske få og betegner ikke den normale gravskik, som blev kremering - jeg tror ikke, at du læser, hvad jeg skriver - og ellers må du læse mere i mine webartikler. Der er ikke bådgrave langs herulernes rute til Norden - den eneste er i Augerum i Blekinge, da de bornholmske er langt tidligere.
De norske ErilaR-sten er dateret til 400-tallet, og Kragehul er lige på grænsen.
Og sagn er som sagt sagn - og kan derfor ikke bruges som historisk dokumentation.
Jeg er øjensynligt bedre indsat i svenske forhold, end du er! Den diskussions-facon fungerer bare ikke og forklarer måske dit problem med at få diskussioner i gang, som du nævner i en anden tråd. Læs først mine webartikler om herulerne

Websiden indeholder i øvrigt også min artikel om Rökstenen
http://www.gedevasen.dk/roekstone.html
Rökstenen beviser efter min opfattelse, at herulerne blev ved at være ved magt i Sverige, idet Rökstenen synes rejst af et medlem af kongefamilien 300 år senere. Stenens tekst er en udfordring til læseren i en stil, som var almindelig ved det frankiske hof på den tid. Runologerne har løst deres opgave med oversættelsen perfekt, men har ikke specielle forudsætninger for tolkningen, som står åben for alle, som interesserer sig for historie og gissning af gåder. Jeg mener at have løst den 100% (bortset fra nogle få ødelagte tegn), og opfordrer jer til at påvise fejl i argumentationen. Hidtil har ingen kunnet, selv om alle burde have forudsætninger for det. Det er ikke mere runologernes monopol, da problemerne ligger uden for deres speciale.

[History freak]

Din redogörelse om Herulernas historia var mycket intressant att ta del av igen. Mycket arbete ligger bakom detta. Jag lyfter på hatten. Dock kan jag egentligen inte finna något som motsäger min hypotes. Snarare styrker det den.

I din redogörelse framgår det också klart att det jag hävdat länge nämligen att mycket kontakter har förkommit mellan Svarthavsområdet/Donauområdet och Skandinavien under oerhört lång tid, Ja, kanske redan från sen stenålder då Yamnayakulturen vandrade därifrån västerut till Skandinavien.