svithiod

Diskussioner kring händelser under nordisk forntid & vikingatid.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Karsten Krambs
Medlem
Inlägg: 1496
Blev medlem: 13 juli 2009, 18:02
Ort: Danmark
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Karsten Krambs » 8 oktober 2012, 16:12

Ralf Palmgren skrev: Namnet Sverige dyker upp i källorna först på 1300-talet. Termen Svealand omnämns i källorna för första gången på 1400-talet. Vid den här tiden har redan termen Götaland blivit etablerad.
Det er korrekt. Der er tale om en speciel udgave af Magnus Erikssons Landslag, der er et svensk håndskrift fra ca. år 1347.

Maj måned år 1442 rejste Kristoffer af Bayern til Lödöse for at blive indstillet til valg som konge af alle tre riger. Samme år ændres og udgives en ny revision af Magnus Erikssons Landslag (Kristoffers Landslag), hvori der står denne ordlyd –

Swerikis rike är af hedna värld samman kommit, af swea och gotha land

hvor det fortælles, at ’Swerikis riki’ samles af landskaberne swea og gotha.

Användarvisningsbild
Odinkarr
Medlem
Inlägg: 659
Blev medlem: 16 januari 2007, 13:44
Ort: Bøtø Nor, Falster
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Odinkarr » 8 oktober 2012, 16:39

Namnet Sverige dyker upp i källorna först på 1300-talet. Termen Svealand omnämns i källorna för första gången på 1400-talet. Vid den här tiden har redan termen Götaland blivit etablerad.

Det er jeg ikke enig i.

"Sverige" forekommer som "Swíoríce", dvs. den oldengelske form, i Beowulf-kvadet (sætning 2383, 2495) fra ca. år 755-757 e.Kr.

"Svealand" forekommer som "Swéoland", dvs. den oldengelske form, i Ohthere’s rejse fra år 871-899 e.Kr.

Jeg har tidligere vist hvorfor og hvornår jeg mener "land" og "rige" formerne optræder i landskabsnavne.

mvh

Flemmoing

Användarvisningsbild
koroshiya
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5048
Blev medlem: 3 februari 2004, 06:51
Ort: Göteborg

Re: svithiod

Inlägg av koroshiya » 8 oktober 2012, 20:46

Odinkarr skrev:
"Sverige" forekommer som "Swíoríce", dvs. den oldengelske form, i Beowulf-kvadet (sætning 2383, 2495) fra ca. år 755-757 e.Kr.
Den existerande texten är från början av 1000-talet.

Användarvisningsbild
Odinkarr
Medlem
Inlägg: 659
Blev medlem: 16 januari 2007, 13:44
Ort: Bøtø Nor, Falster
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Odinkarr » 8 oktober 2012, 22:06

Den existerande texten är från början av 1000-talet.
Her er hvad vi ved om Beowulf-kvadet.

Det forekommer i skriftsamlingen kaldet "Cotton Vitellius A. xv" der består af 2 manuskrifter. Det ene af disse manuskrifter kendes nu som "Nowell Codex", der befinder sig i British Library. I dette manuskrift finder vi bl.a. Beowulf-kvadet. Det overlevende manuskrift blev i år 2000 dateret til ca. år 1000-1010 e.Kr.

Der er bred enighed om at kvadet er nedskrevet i ca. 700 tallet, og at handlingerne finder sted i 500 tallet. Dette kan krydstjekkes fra en række kilder.

Forfatteren er ukendt.

Vi kan efter min mening datere værket ganske nøje fra sætning 1686:

"ðára Þe on Scedenigge sceattas daélde" eller "der de i Skandinavien skatte uddelte".

Ordet "Sceattas" betyder ganske enkelt "skatte", men er en henvisning til den fælles møntfod af sølvpenge indført i alle vore landområder år 670-755 e.Kr. Dette er tidsrummet for Beowulfs nedskrivning. Det blevet foreslået at Beowulf blev skrevet til Kong Offa II til Mercia (regent 757-796), der ønskede at knytte sig til Anglernes æt, og dermed Danerne i de gamle kongeriger, gennem Uffe Hin Spage/Offa I.

Med lidt usikkerhed kan vi datere Beowulf til år 755-757 e.Kr.

mvh

Flemming

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13609
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Markus Holst » 8 oktober 2012, 22:51

Jag är nyfiken på jaquesmerdes källor till det som hävdades i senaste inlägget.

Användarvisningsbild
koroshiya
Stödjande medlem 2021
Inlägg: 5048
Blev medlem: 3 februari 2004, 06:51
Ort: Göteborg

Re: svithiod

Inlägg av koroshiya » 9 oktober 2012, 00:14

Odinkarr skrev:
Den existerande texten är från början av 1000-talet.
Det forekommer i skriftsamlingen kaldet "Cotton Vitellius A. xv" der består af 2 manuskrifter. Det ene af disse manuskrifter kendes nu som "Nowell Codex", der befinder sig i British Library. I dette manuskrift finder vi bl.a. Beowulf-kvadet. Det overlevende manuskrift blev i år 2000 dateret til ca. år 1000-1010 e.Kr.


Flemming
Eftersom texten är sedan tusentalet får man ta fasta på det. Undersökningar av manuskriptet visar ju att skrivarna har varit aktivt verksamma och förändrat berättelsen på vissa ställen.

Användarvisningsbild
Odinkarr
Medlem
Inlägg: 659
Blev medlem: 16 januari 2007, 13:44
Ort: Bøtø Nor, Falster
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Odinkarr » 9 oktober 2012, 12:40

Eftersom texten är sedan tusentalet får man ta fasta på det
Hvis det er din holdning så fortsæt endelig med det. I forsættelse af den logik må det vel betyde at William Shirer: The Rise and Fall of the Third Reich, der udkom i 1960, må være tidspunktet for 2. Verdenskrig.

mvh

Flemming

Användarvisningsbild
Karsten Krambs
Medlem
Inlägg: 1496
Blev medlem: 13 juli 2009, 18:02
Ort: Danmark
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Karsten Krambs » 9 oktober 2012, 15:51

Odinkarr skrev:Det forekommer i skriftsamlingen kaldet "Cotton Vitellius A. xv" der består af 2 manuskripter. Det ene af disse manuskripter kendes nu som "Nowell Codex", der befinder sig i British Library. I dette manuskript finder vi bl.a. Beowulf-kvadet. Det overlevende manuskript blev i år 2000 dateret til ca. år 1000-1010 e. Kr.

Vi kan efter min mening datere værket ganske nøje fra sætning 1686: "ðára Þe on Scedenigge sceattas daélde" eller "der de i Skandinavien skatte uddelte". Ordet "Sceattas" betyder ganske enkelt "skatte", men er en henvisning til den fælles møntfod af sølvpenge indført i alle vore landområder år 670-755 e. Kr. Dette er tidsrummet for Beowulfs nedskrivning.
Sceat er sandsynligvis det oldengelske ord for mønt og er på oldgermansk nævnt som scaz. Sceat i betydningen "rigdom" er blevet anvendt på disse mønter siden det 17. århundrede, baseret på fortolkninger af et lov codex af kong Ethelbert af Kent ('scætt') - samt kvadet Beowulf.

I sidstnævnte optræder ordet som ’gifsceattas’ (375) og ’sceattas’ (1686). Ser vi på den engelske oversættelse af Beowulf fremgår følgende –

[375] þa ðe gifsceattas Geata fyredon, who carried my gifts to the Geatish court => der bar mine gaver til goternes hof.
[1686] ðára þe on Scedenigge sceattas daélde, of those who in Scandinavia dealt out riches => de, der I Skandinavien uddelte rigdomme.

Det ses her at ordet sceatta betyder “noget værdifuldt”.

Sølvmønterne ved navn 'sceattas' introduceredes ca. 680-700 og afløste de tidligere frisiske "tremissis" med en vægt på ca. 1.3 g indeholdende 30 % guld. De første sceattas er designmæssigt meget lig nævnte tremissis. Efter år 700 kom friserne - fra en ukendt kilde - i besiddelse af meget store sølvressourcer, hvoraf de i perioden 720-750, frem-stillede millioner af egne mønter slået flere steder på den frisiske kyststrækning. Mønterne blev spredt til alle handels-stederne.

I England forbindes 'sceattas' med perioden, hvor kong Aethelbald af Mercia regerede (716-57). Senere indførte kong Offa af Mercia (757-796) en møntreform med velprægede pennings, der afløste sceatta’en. I Northumbria fulgte man ikke Offas møntreform, her forblev mønterne små og tykke og præget i kobber op gennem 600-800-tallet, der kaldtes for "styccas". Den første penning i Northumbria er en møntprægning fra Quentowic på kontinentet, slået af vikinge-høvdingen Halvdan, der år 872 slog mønt i London, hvilket må betyde at området var under vikingernes indflydelse. Mønterne var efter frankisk forbillede.

Oldengelsk: sceatt, penge, ejendom, gods, rigdom, mønt
Oldsaksisk: skatt, penge, ejendom, mønt
Oldfrisisk: skett, penge, kvæg, fæ
Oldnordisk: skattr

Flemming; du kan ikke sætte lighedstegn mellem 1) anvendelsen af begrebet sceattas i forbindelse med datering af kvadet Beowulf - og 2) perioden for fremstilling af mønten sceatta. Begrebet sceatt i det oldengelske sprog anvendtes sikkert til et godt stykke efter år 1000, så du må nok finde en anden måde at verificere dateringen.

JacquesMerde
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 7 februari 2008, 20:06
Ort: Skåneland (ej Sverige, bara ockuperat)

Re: svithiod

Inlägg av JacquesMerde » 9 oktober 2012, 18:52

Odinkarr skrev:
Tacitus beskrev ett folk som sueber/svioner/suioner och det är bevisligen INTE svear utan sveber/schwaber
Ikke overraskende er jeg ikke enig i de fleste påstande givet i de sidste to bidrag, og vil derfor begrænse mig til en kort bemærkning til ovennævte påstand.

Tacitus: Germania (kap. 8) år 98 e.Kr. forklarer os at "suevi, suebi" for ham ikke betegner en enkelt stamme, men en lang række stammer fra Østersøen’s sydlige bred til Sortehavet. Tacitus: Germania (kap. 45) kalder Østersøen for "Mare Suevicum" (Den Suebiske Sø).

Jeg har argumenteret for at forstavelsen "Sve-" i stammenavnet i det gotiske "Suehans" (*Svehans). må være identisk til samme i det olddanske "swager, swawer, swaawer" (svoger, svåger), "śvāśura, çvāçurá" (oldindisk, sanskrit), hvis oprindelige betydning ser ud til at være "hørende til" (svigerfaderen).

Fra denne forståelse mener jeg vi kan se kan at "Svíþjóð, Swéoðéode" må opfattes som "hørende til folket".

Fra de olddanske "swawer, swaawer", der må være sammensat af "swa" (hørende til) + "wer" (folk, folket, mandfolk), ser det ud til at dette ord må have haft samme oprindelige betydning på olddansk, hvor mandfolk = svigerfader. Endestavelsen "*-ha, *-hans" (ental, flertal) burde derfor logisk være endestavelser der udløser at "*Sveha, *Svehans" må opfattes som "En der hører til; De der hører til".

Den jyske Hengest's farfader Wecta i Widsith-digtet (sætning 22) er beskrevet som "Witta weold Swæfum" (Witta vælder *Swawer). Stammenavnet "Swæfum" er identisk til de latinske "suevi, suebi", hvorfor det oldengelske "Swæfum" må være identisk til det olddanske "swawer, swaawer" og derfor betyde "hørende til folket".

Derfor mener jeg "Suiones" (Tacitus: Germania, kap. 44) må være en latinisering af "*Svíon", der af Tacitus helt ubestrideligt er en anden stamme end de stammegrupperinger syd for Østersøen Tacitus i samme værk kalder "suevi, suebi". At begge ord har betydningen "hørende til (folket)" bør ikke forvirre denne klare opdeling.

At stammenavnene er tæt på hinanden skyldes den selvforståelse ætter i arilds tid havde omkring stammeforståelsen. Vi ser f.eks. at Kimbrerne kalder sig selv for ”combrogi” (landsmænd).

mvh

Flemming
Där finns inte några bevis på att suioner/sueber är annat än sveber/schwaber.
De geografiske beskrivningarna av deras område och Norden stämmer ej, däremot stämmer andra folks geografi med vad Tacitus kallar folk och deras land.

Att hävda suioner är svear, är en historieförfalskning, då svear är ett påhittat folk, som uppkommer i samband med att götarna kristnas och då används beteckningen sveoner, inte svioner om de som ännu är "hedningar".

erich lespenhalt
Medlem
Inlägg: 385
Blev medlem: 9 juli 2004, 13:46
Ort: Buren

Re: svithiod

Inlägg av erich lespenhalt » 9 oktober 2012, 19:20

Många undrar vad singularformen för svear är. Svaret är att det är sve, eller svii som det blir på isländska. Ordet svii är etymologiskt sett en n-stam . På forngermanska bör man ha utalat ordet som svionas. Likheten mellan Tacitus suiones och forngermanskans svionas är slående.

Användarvisningsbild
Markus Holst
C Skalman
Inlägg: 13609
Blev medlem: 4 september 2006, 15:28
Ort: Västergötland
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Markus Holst » 9 oktober 2012, 19:40

Fortfarande är jag nyfiken på var jaquesmerde hämtar sin information. Kan den uttryckas med sådan emfas föreställer jag mig att forskningsläget är gott.

JacquesMerde
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 7 februari 2008, 20:06
Ort: Skåneland (ej Sverige, bara ockuperat)

Re: Svear och götar

Inlägg av JacquesMerde » 9 oktober 2012, 19:47

Ralf Palmgren skrev:Den antike romerske författaren Plinius den äldre omnämner före sin död år 79 ett folk i Norden som gick under termen hillevioner. De är sannolikt samma folk som de svioner (Suiones) som Tacitus omnämner i sitt verk Germania år 98.
Fel. Det är ställt utom allt tvivel att Tacitus svioner/suioner INTE är svear, då svear är ett påhittat folkslag.
De geografiska beskrivningar stämmer ej heller. Påstå att svear kommer är svioner är rent hittepå och sagor.
Inget annat än nationalromantisk propaganda.
Den som först påstod detta var Rudbeck och hans förfalskande av historien och dokument är oomtvistat.
Ralf Palmgren skrev:Den gotiske historieskrivaren Jordanes omnämner Suehans i medlet av 500-talet. I det anglosaxiska eposet Beowulf omnämns sveoner eller sweoner (sweón) som ett folk. Den fornnordiska termen Svíþjóð betyder ordagrant "sveafolket". Från det här ordet kommer det engelska namnet Sweden, det tyska namnet Schweden och det franska namnet Suède för dagens Sverige. Från den fornnordiska formen Svíaríki kommer däremot namnet Sverige. Det finns flera fornnordiska namn. På 1000-talet och 1100-talet används i källor på latin termen Sueonia. Det är i översättning till svenska antingen "Sveonien" eller "sveaväldet". I den här termen ingick även det område som vi nu associerar med som Götaland. Det här betyder inte att hela området hade ett centraliserat enhetligt styre. På latin förekommer även termen regnum Sweorum. Det betyder på svenska "svearnas rike" eller "svenskarnas rike". Ytterligare förekommer i de latinska källorna termen regnum Sueciae. Det här betyder på svenska "riket Svekia". Det var först under 1100- och 1200-talen som termen svear började syfta på de människor som levde norr om Kolmården och Tiveden.
Nationalromantiskt dravel och saknar fullständigt vederhäftighet.
Svearna hade inget rike före 1523, då Svea rige grundades av Gustav Vasa, fastän namnet först under 1600-talet började användas mer frekvent, genom Rudbeck förfalskningar mm.

Det är riktigt att Adam av Bremen kallade Norden och framför allt det norr om Skåneland, för sveonernas land, men det är sveoner med e och även det saknar någon som helst koppling till svear.
Nuvarande Svealand eller sueonia är en skapelse under franska vasallstatstiden, som i Sverige felaktigt kallas stormaktstiden under 1600-talet, av just Rudbeck och hans anhang, för att rättfärdiga statens existens och för att glorifiera den, precis som Erik XIV tog just numret 14.

Hänvisa till Beowulf är lika professionellt som hänvisa till bröderna Grimms sagor.

Svearna har ALDRIG haft ett rike före 1523. Det området kring Uppsala var i det närmaste folktomt ända till Stockholm grundades av en östgöte, Birger Jarl, som han med största sannolikhet kontrollerade, dvs nuvarande Södermanland och Uppland. Lite svårt för en främmande herre grunda en stad i någon annan rike.

Sweden/Swede, Suede osv har samma urpsrung som svithiod. Saknas även därkoppling till svear.
Kalla Sweorum för svearnas rike är lika fel, då svearna bevisligen aldrig haft något som helst rike före 1523.
Det är bara läsa på och kolla, Hur ska några enstaka individer skapa ett rike i ett område som norr om dem bebos av skridfinnar, i väst av nordmän, i söder, ända till Birka av götar. För övrigt, om nu Birka verkligen är Björkö, eftersom ett birka är enl fornnordiska/urskandinaviska/urskånska ett tingställe, betyder så än på danska och norska, en liten obetydlig håla i götarnas rikes utkant. Linköping har för övrigt även benämnts såsom Birka stift.
I öster beboddes en hel del öar av slaver. så vart ska svearnas rike ha legat. Uppsala domkyrkas tillblivelse är inget bevis, katolska kyrkan anlade kyrkor lite varstans utan att det nödvändigtvis fanns någon större befolkning.

Skåneland hade t ex ända till 1500-talet fler invånare än hela övriga skandinaviska halvön.

Du kopplar och drar slutstser utifrån Rudbecks lögner. Du är inte det minsta seriös eller kritiskt utan instämmer i en hyllningskör där fakta förvanskats.
Ralf Palmgren skrev:Götarna omnämns för första gången av den grekiske geografen Ptolemaios på 100-talet. Han kallar dem antingen för Doutai eller Goutai. Jordanes kallar götarna i medlet av 500-talet för Gauthigoth. Den samtide östromerske historieskrivaren Prokopios från Caesarea kallar i medlet av 500-talet götarna för Gautoi. Vissa forskare har även sammankopplat geátas i eposet Beowulf med götarna. Götarna förekommer även i fornnordiska texter. Från och med 1100- och 1200-talen började de folk som var underställda Skara stift och Linköpings stift associeras med götarna.
För det första kommer Jordandes från Skantza, dvs Bornholm och er man hur isländskan är uppbyggd och hur färöiskan ihop med urskånskan på Bornholm, så är de nordiska språken snarare gotiska än nordgermanska, mao östgermanska.
Det är bara se hur gutemålet är konstruerat med, framför allt äldre texter.
Dock är det en fråga som det INTe råder koncesus kring, då den gängse uppfattningen är att det är nordgermanska. Vilket enl förespråkarna för östgermanska, hävdar beror på tysktinflytande och inflyttning under medeltiden i Norden, dvs 1050-1500, med Hansan osv.

Vidare är Jordanes också got, hävdar han kommer från en ö i norr, vilket med största sannolikhet är Bornholm, det råder, förutom då svenska historiker, rätt stor enighet att det är Bornholm som avses. Dessutom är de äldsta gotiska boplatserna i nuv norra Tyskland och Polen och då vatten var det som förband, så är det även mest troligt, att kusten i södra Skandinavien beboddes av gotiska folk.

Gothi- har också inte fastställts vad som avses, det finns de som hävdar det är jutar dvs jyllänningar, kallat jyder på dansk, jutes på engelska, av Jutland(ia), det kan betyda goter, götar eller gutar. Så att som du hävdar, med bestämdhet hävda det är götar är lika fel som mycket av det övriga du skriver.

Kopplingen mellan Uppland och sveonernas rike existerar ej heller, utan är en konstruktion och ett nationellt önsketänkande av senare datum. En slutsats som görs av seriösa historiker, vilket flertalet inte här kan kalla sig, är att sveoner inte hör ihop med något kartnamn, utan måste härledas på annat sätt.
Ralf Palmgren skrev:På 1800-talet och långt in på 1900-talet sågs svearna som en germansk urbefolkning i trakten kring Mälaren. Götarna ansågs vara den germanska urbefolkningen som bodde söder om Kolmården och Tiveden. Förr förekom även teorier om att svearna och götarna låg i krig med varandra och att svearna sedermera besegrade götarna. De segrande svearna gav sedan sitt namn till Sverige. Det här påståendet har nuförtiden förkastats. Det finns nämligen inte överhuvudtaget bevis i de bevarade samtida primära källorna att så här verkligen har skett. Det går inte att historievetenskapligt bevisa att svearna någonsin besegrade götarna.
För det första undrar jag vart du fått det där dravlet från?
Under 1800-talet, var det snarare götarna som var på modet och ansågs vara något slags urbefolkning i Sverige.
För det första, var Värmland en del av Götaland ända till 1820 ca, Närke eller Nerike var även det en del av Götaland som fördes över i samma veva Ydre och Kind(a) fördes över från Småland till Östergötland, dvs i samband med uppkomsten av Svea rike, 1521/1523 eller däromkring.

De som hävdar svearnas existens och påstådda rike, grundar detta bl a på de tre högarna utanför Uppsala, som något slags bevis.
Gravarna är med tanke på sin konstruktion och innehåll, antingen gotiska eller av ett av goterna influerat folk.

Det saknas belägg för vad jag nu skriuver, men sannolikt är att när hunnerna invaderar Europa, så har goterna i södra Östersjön och Skåneland/Småland, seglat norrut, då vatten som sagt förband folk och en del har sannolikt slagit sig ner på Gotland och en del hamnade i det som nu är Uppland

Ralf Palmgren skrev:I mitten av 1160-talet förekommer den latinska kungatiteln rex Sweorum et Gothorumque som på svenska översätts till "svears och götars konung". Namnet Sverige dyker upp i källorna först på 1300-talet. Termen Svealand omnämns i källorna för första gången på 1400-talet. Vid den här tiden har redan termen Götaland blivit etablerad.
Suecia som namn på ett rike uppkommer oavsett vad du ritar och fabulerar ihop först 1250 i samband med att Birger jarl från Bjällbo i Östergötland, låter sin son Valdemar krönas i Varnhems kyrka, utanför Skara i Västergötland, då västgötarna och östgötarna går samman och bildar rike.
Något Svealand existerar inte och vad som idag är Stockholm, är det knappast troligt, att där funnits något rike, för hur ska då Birger jarl ha grundat Sthlm, där då?
Givetvis har området var under Birgers kontroll och att anlägga Stockholm med en försvarsanläggning var som skydd mot bl a folk från öster och norr (där bodde samer och skridfinnar, som styrdes från vad idag är Hälsingland), för i motsats till vad svensk historieundervisning hävdar så kom folk österifrån, även om de först under Peter den store lärde sig bygga stora skepp, enl vad som 1600-talet var det senaste inom skeppsbyggnad, så byggde även de båtar/skepp.

För några seglatser från nuvarande Svealand in i dagens Ryssland är inget annat än sagor, precis som att folk från "Svealand" ska ha skapat riken där. Om du minns sagorna om att rosor från Roslagen blev till ruser som blev ryssar.
Roslagen kommer av Rodslagen och användes första gången 1511, därom råder det INGET tvivel.
Så Rurik och de sagorna är inget annat än sagor, precis som Beowulf är en saga.

Suecia kommer av latinets hans/dess rike.
cia finns i massa riken, Graecia, där cia är ändelsen för rike och grae är gra är grekerna och e antyder genitivform.
Samma finns i Terrae Scaniae där Terrae betyder länder, där e antyder plural och i Scaniae antyder det genitiv, dvs Skånes länder, som idag är Skåne, Hallaand inkl Askims härad, Blekinge (vars gräns egentligen är Mörrumsån och ön Bornholm.
Su betyder på spanska hans, på italienska betyder sue dess.
Dess är possessivt pronomen för det (den är reale) och är tredje person, precis som han/hon är. Neutrum är inget som funnits i alla tider.

Det är även högst osannolikt att östgötar och västgötar skapar ett rike och kallar svearnas.

Användarvisningsbild
Odinkarr
Medlem
Inlägg: 659
Blev medlem: 16 januari 2007, 13:44
Ort: Bøtø Nor, Falster
Kontakt:

Re: svithiod

Inlägg av Odinkarr » 9 oktober 2012, 19:48

Flemming; du kan ikke sætte lighedstegn mellem 1) anvendelsen af begrebet sceattas i forbindelse med datering af kvadet Beowulf - og 2) perioden for fremstilling af mønten sceatta. Begrebet sceatt i det oldengelske sprog anvendtes sikkert til et godt stykke efter år 1000, så du må nok finde en anden måde at verificere dateringen.
Der er to møntsystemer vi må have styr på i tidsrummet ca. år 385-755 e.Kr.:

Guldskillinger (Gold scilling, gull skillingr) - gældende mønt nord for Ejder-strømmen fra ca. år 385-670 e.Kr. (på Sjælland, i Blekinge og i Nord-Trøndelag kan vi se er mønten i omløb år 450 e.Kr.)
Sølvpenge (Seolfor pening, silfr peningr) - gældende mønt nord for Ejder-strømmen år 670-755 e.Kr.

Efter dette tidspunkt bryder fællesmønten sammen, og landskaber udsteder egen mønt med egen vægt og værdi.

Skæringsdatoen er fastsat efter Pippin’s møntreform år 755 e.Kr., og er udslaget af en række meget betydningsfulde omvæltinger i Friesland; med kontrollen med hovedhandelspladserne, herunder særligt Dorestad, der falder under fjendens kontrol år 689 e.Kr.

Jeg skal tilføje at Frankerne også mønter guldskillinger fra de opnår arvelig odelsjord ca. år 500 e.Kr. frem til år 670 e.Kr.
Det sker fra handelspladsen Wic/Vic Pontio (Broen ved Vigen) ved Etaples, 27 km syd for Boulogne. Jeg mener disse mønter er udstedt år 587-670 e.Kr. Møntsamlere kalder disse guldskillinger "guld tremissis", men jeg har ikke set vist hvorvidt Frankerne selv kaldte mønterne "tremissis", eller om det er noget der efterfølgende antages.

3 tremissis = 1 solidus

Fra longobardernes tidligste lovkode fra år 643 e.Kr. kan vi se at longobarderne møntede solidus, og vi kan fra identisk jysk straffelov i samtiden se at valutakursen var 1 guldskilling = 1.7 solidi.

Du har vist den generelle forståelse for hvorledes vi må opfatte Sceat (ental), Sceatta (flertal) som "skat", hvor det ubestrideligt er underforstået at skatten kan bestå af fysisk mønt. De forskellige forståelser for "Sceattas" betyder samtidigt også at betegnelsen er en bogholderienhed, ikke en faktisk mønt.

Fra de tidligste lovkoder kan vi se, at hvor gældende mønt er guldskilling omtales brugen af "sceattas" ikke. Det fører til slutningen af brugen af "sceattas" som bogholderienhed må være senere end år 670 e.Kr. Fra "Myrcena lage" (Mersernes lov), fra begyndelsen af 900 tallet e.Kr.?, kan vi se at bogholderienheden "sceatta" (flertalsform) forekommer, og at 30.000 "sceatta" ( xxx · þusenð sceatta) svarer til 120 pund sølv.

Kong Offa II. til Mercia (757-796) udsteder sølvpenge (Seolfor pening, silfr peningr) slået i Øst-Anglen (Ipswich?) år 794-6 e.Kr. Hans mønt er en nøjagtig efterligning af mønten udstedt af Æthelberht, konge til Øst-Anglen. Vi er lidt usikre på sidstnævntes regeringstid, men det begynder ca. år 779 e.Kr. Han dræbes af Kong Offa II. til Mercia år 794 e.Kr., hvorefter Mercia gennemfører, hvad vi i finansverdenen kalder en ”omvendt overtagelse” af Øst-Anglen.

Det er derfor vi mener at Beowulf-kvadet muligvis er skrevet til Offa II. da han beviseligt gennemfører en omvendt overtagelse af Øst-Anglen, hvorfra Anglerne i Mercia oprindeligt udvandrede. Hermed kan vi se hvorfor Offa II. vil knytte sig til Uffe hin Spage og dermed Danerne.

Derfor mener jeg vi kan sige at brugen af bogholderienheden "sceat, sceatta" må betyde at den underliggende mønt er sølvpenge, der møntes i alle landskaber fra år 670-755 e.Kr. Som vi kan se viderefører bl.a. Kong Offa II. udstedelsen af sølvpenge i sit landskab i sin regeringstid år 757-796 e.Kr. Men, og her er min hovedargumentation, Beowulf-kvadet (sætning 1686) lyder:

"ðára Þe on Scedenigge sceattas daélde" eller

"der de i Skandinavien skatte uddelte".

Vi taler derfor om de sølvpenge der var i omløb i Skandinavien, ikke de nye kongeriger i England, når vi hører om "sceattas". Dette møntsystem bryder sammen, så vidt vi kan se, år 755 e.Kr. Derfor min datering.

mvh

Flemming
Senast redigerad av 2 Odinkarr, redigerad totalt 9 gång.

JacquesMerde
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 7 februari 2008, 20:06
Ort: Skåneland (ej Sverige, bara ockuperat)

Re: svithiod

Inlägg av JacquesMerde » 9 oktober 2012, 19:51

Odinkarr skrev:
Namnet Sverige dyker upp i källorna först på 1300-talet. Termen Svealand omnämns i källorna för första gången på 1400-talet. Vid den här tiden har redan termen Götaland blivit etablerad.

Det er jeg ikke enig i.

"Sverige" forekommer som "Swíoríce", dvs. den oldengelske form, i Beowulf-kvadet (sætning 2383, 2495) fra ca. år 755-757 e.Kr.

"Svealand" forekommer som "Swéoland", dvs. den oldengelske form, i Ohthere’s rejse fra år 871-899 e.Kr.

Jeg har tidligere vist hvorfor og hvornår jeg mener "land" og "rige" formerne optræder i landskabsnavne.

mvh

Flemmoing
Sweorice och svioner har inte ett dugg med vare sig svea eller Svea rike att göra. Rent påhitt som har sitt ursprung i Rudbecks historieförflaskning.
Tacitus geografiska beskrivningar har i stort sett stämt vad gäller områdena han beskrivit, utom just Svealdn/Sweorice.

JacquesMerde
Medlem
Inlägg: 50
Blev medlem: 7 februari 2008, 20:06
Ort: Skåneland (ej Sverige, bara ockuperat)

Re: svithiod

Inlägg av JacquesMerde » 9 oktober 2012, 20:04

Markus Holst skrev:Jag är nyfiken på jaquesmerdes källor till det som hävdades i senaste inlägget.
Läs på om Tacitus och se hans beskrivningar av de olika folken och gegrafin, så stämmer det utom vad gäller Svealand/Sweorice.

Svealand som område kom till under 1600-talet.
Anledningen att vissa kungar kallade riket Sweirikis osv, kommer av sammanblandning av Suecia och att götarna hade haft 2 riken, östgötarnas och västgötarnas. Vidare var kungen en kung av götisk börd, i Suecia, dvs i hans/dess rike med götar.

Det saknas fullständigt bevis och källor för att något Svealand eller Svearike existerat före 1523.

Alla hänvisar till en saga, Beowulf, dessutom inte skriven av någon som var i området och i ett område som inte ens haft besök av folk från Norden, om nu dateringen är korrekt.

Ingen forskare använder Beowulf som annat än just vad det är, en saga. Sagor är något som berättas för små barn.

Om du kollar igenom utgrävningar osv i nuvarande Svealand, utom Närke och Värmland, som de facto var en del av Götaland förut.
Värmland kan du tom läsa om det i Wikipedia, även om nu det är ett pellejönsuppslagsverk, att Värmland fördes över till Svealand i samband med hovrätten i Kristianstad (nu Malmö) inrättades. Domsagorna blev ändrade.

Därexisterar inte ett enda bevis på någon statsbildning ett att där ska ha varit ett rike.
Adam av Bremen kallar hela Skandinaviska halvön i stort för sveonernas land och mäktigast och störst är götarna.
Sveoner, som inte har ett dyft med suioner att göra, även om namnen liknar varann, så kallas de götar efter att de kristnats, som bibehåller sin hedniska tro för just sveoner.

Bara läsa Adam av Bremen med öppna ögon och inte utifrån nationalromantiska ögon.

Skriv svar