Kvinnliga regenter under vikingatiden

[oilc]

Nordens nuvarande länder bestod ju länge av flera småriken, så som Norges fylkeskungadömen. Jag har inte hört talas om många kvinnliga hövdingar eller regerande drottningar i Norden före kristendomen.

Det finns förstås sagogestalter som drottningen av Hud, men jag undrar om någon kan dra sig till minnes att de har hört om en kvinnlig hövding eller annan regent i Norden under eller före vikingatiden? Kanske i något mindre rike? Det behöver inte vara en monark, utan också till exempel en mor som regerat som förmyndarregent.

Tack på förhand.

[Stefan]

I en liknande tråd nämnde jag Enoksen, Vikingarnas stridskonst, en ganska nyutgiven och sympatisk bok, där han flitig refererar och kommenterar bla Saxo Grammaticus.

Det stora halvmytiska slaget nånstans i höjd med Kalmar, Bråvalla-slaget.
I mittfylkingen den kvinnliga namnkunniga kämpen och härföraren Vesna får bära kungens stora stridsmärke. Vesna levererade trupperna från Vendland. Fullt möjligt att hon var regent där, men det sägs inte uttryckligen nej.

Högra fylkingen leds av kvinnliga kämpen Hetha. Efter slaget, så snart den danske kungen väl stupat, äskar den svenske kungen ett omedelbart "eld upphör". Han blir givetvis överkonung nu, men någon ockupation över Danmark blir det inte tal om. Den högste kvarvarande danske hövdingen får vara "guvernör" där. Och Hetha är den enda riktigt höga danska hövdingen kvar, alla andra har fallit, så hon blir de facto regent för "Danmark".

Bråvalla slaget är ju inte bevisat historiskt, men Saxo trodde uppenbarligen på det och på sina källor. Annars hade han inte gjort sig besväret att så noga förklara allting. Ett berätta en historia en regnig höstkväll kräver inte all detaljrikedomen, all källkritik etc.

Som tidigare sagt, det är inte helt säkert att Hetha var ett tjejnamn.

Men säkert är att den gode Enoksen är övertygad om det.

[karlfredrik]

Drottning Åsa regerade i Norge efter makens död 834 fram till sonen blev myndig:
http://no.wikipedia.org/wiki/%C3%85sa_Haraldsdatter

[Odinkarr]

Vi kan se at kvinden ”Hildeburh” (Hildeborg, Borghild) gives halv arvelod fra sin fader Hoc, hvor broderen Hnæf gives den anden halvdel, og at hendes odelsjord omfatter Logaheret (Løve Herred), Alextathaheret (Alæstatheret, Alsted Herred), Ringstathaheret (Ringsted Herred), Tunæheret (Tune Herred) til Himlingøje (Himinvanga), der ser ud at ligge i skellet mellem Byauærscogsheret (Bjæverskov Herred) og Stethemsheret (Sthethyumsheret, Stevns Herred).

Tiden midten af 400 tallet e.Kr. og kvinden er år 446 e.Kr. gift med den frisiske hersker Finn. Tidligere, og sikkert hendes første giftermål, var med Sigmundr Völsungsson.

”Hildeburh” (Hildeborg, Borghild) er skjoldunge og med fædrende arv er hun en af de største jorddroter på Sjælland i 400 tallet e.Kr. Hendes arvelod er en del af det sjællandske landskab vi ved blev kaldt "Withesleth" (forstavelsen betyder "skov"; endestavelsen er usikker).

Hendes titel kender vi ikke i skrift, men jeg tør godt vove påstanden at hun har været "dryhtcwen" (Drotkvinde), jvf. Widsith-digtet (sætning 97-98) fra 600 tallet e.Kr., omhandlende ca. år 450 e.Kr., der senere udvikler sig til "Dronning, Queen".

Jeg behandler hendes samtid i mit kapitel "Hunnerhæren mod Kong Frode I.'s danske styrker":

http://www.verasir.dk/show.php?file=chap18.html#toc74

Og netop fra Widsith-digtet (sætning 97-98) har vi navnet på endnu en dronning ca. år 450 e.Kr.:

"Ond me þa Ealhhild oþerne forgeaf,
dryhtcwen duguþe, dohtor Eadwines."

Som jeg oversætter til:

"Og mig da Ealhhild en anden gav,
Drotkvinde for gudehirden, datter af Eadwines"


"Ealhhild" kaldes andre steder for "Ælle".

Vi har endnu en samtidig "Ólöf drottning" (Álöf) i ”Hrólfs Saga Kraka ok Kappa Hans” og "Sögubrot af nokkrum fornkonungum í Dana ok Svíaveldi” (1. Frá Óláfi konungi trételgju).

Jeg har ikke kunnet afklare om disse er samme, eller to forskellige kvinder. At det ingenlunde har været usædvanligt med drotkvinder må anses for sikkert. Arvelov og Morgengave ved giftermål stadfæster dette i lov.

Det forekommer mig at vi har talt om dette i en anden tråd.

mvh

Flemming

[Valdemar Sappi]

Någon åsikt om när och varför systerlotten blivit halva broderslotten?

[Odinkarr]

Någon åsikt om när och varför systerlotten blivit halva broderslotten?

Det er ikke et enkelt spørgsmål at svare på fordi den lige arveret (og skilsmisseretten) er en ursæd for vor matriarkalske stamme.

Vi har en nogenlunde forståelse for hvornår kvinderne fratages arve- (og skilsmisse) retten. Det fremgår fra Saxo: Gesta Danorum (Bog 10.9.4-5 på latin); Fr. Winkel Horn: Saxo Grammaticus – Danmarks Krønike (1911, 1. del, Bog X: 396); Grundtvig's oversættelse (10. bog, 8:14-17) i beretningen om Svend Tveskæg (Sweyn Haroldson, regent 986-1014).

Ca. år 985 e.Kr. medens hans fader, Harald Blåtand var på Jomsborg, Wolin smider Svend den katolske kristendom ud (Jellingestenen er dateret til år 965 e.Kr.) og genindfører den forne sæd. Dette var i overensstemmelse med Danernes vilje. Da Svend Tveskæg senere, for tredje gang, bliver taget til fange af Jomsborgvikingerne, løskøbes han med en løsesum betalt af Danernes kvinder. Som tak herfor genindfører han kvinders arveret.

Saxo: Gesta Danorum (Bog 10.9.5:2 på latin) lyder:

"Nam feminis deinceps participandarum hereditatum ius, a quibus ante lege repellebantur, indulsit".

Min oversættelse til nudansk:

"Thi, i hengivenhed, kvinderne derefter delagtiggjordes i arveretten, hvilket tidligere i loven var blevet gjort forbudt".


Svend Tveskæg’s virke om kvinders arveret ca. år 986 e.Kr. overføres i Skånske Arvebog fra år 1200-28 e.Kr. Dog taber kvinden skilsmisseretten:

”En vm swa kan komma at bonde skils with kuna sina lewande meth guths ret. tha take hwert therre halft bo som melt ær Æn vm the hawa børn samman tha taki mothir oc fathir oc søn fullan løt. Oc dottir halwan løth”.

”End om det kan komme at bonden skilles fra sin levende kone med Guds ret. Da tage hver deres halve bo som mælt er[.] Og om de have børn sammen da tager moder og fader og søn fuld lod. Og datter halvt lod”.


Min omskrivning til nudansk. Henvisningen til ”Guds ret” skyldes at retten til skilsmisse nu er fjernet fra mand og kvinde og givet biskoppens afgørelse efter gejstlig ret. Som vi ser på lovgivningen på Island kræver det derfor kirkens samtykke til skilsmisse, og alene manden (bonden) har nu denne ret.

Kilde: P.G. Thorsen: Skånske Lov og Eskils skånske Kirkelov tilligemed Andreæ Sunonis lex Scaniæ prouincialis, Skånske Arvebog og det tilbageværende af Knud den 6.’s og Valdemar den 2.’s Lovgivning vedkommende skånske Lov (1853, Skånske Arvelov, s. 214).


Jeg argumenterer for at Bronzealder "Tani"-folket nord for Ejder-strømmen er en patriarkalsk stamme. Det forekommer mig derfor at vi muligvis kan knytte forståelsen for kvinders fulde arvelod (og skilsmisseret) til den matriarkalske stamme, der igen gør at vi måske kan knytte dette i tid og sted til ankomsten ca. år 40-77 e.Kr. Dette vil dog kun betegne ankomsten til Skandinavien. Som vi kan se fra Homer er spartanerne også en matriarkalsk stamme med fuld arvelod og skilsmisseret til kvinder. Mit bud er at folkevandringerne kan forklare hvor på kloden kvinder tilståes de rettigheder vi kender til i urnordisk tanke.

mvh

Flemming

[Valdemar Sappi]

Någon åsikt om när och varför systerlotten blivit halva broderslotten?

Svend Tveskæg’s virke om kvinders arveret ca. år 986 e.Kr. overføres i Skånske Arvebog fra år 1200-28 e.Kr. Dog taber kvinden skilsmisseretten:

Mycket intressant!
Kan jag läsa dig som så att skiljmässorätten försvann i Skåne 1200-28, men att den lika arvsrätten levde vidare?
När försvann även den lika arvsrätten i så fall? I Jydske lov från 1240 har väll halva lotten slagit igenom. I Skåne?

Mitt intryck är att kvinnors rätt till sitt föräldraarv är mycket starkt långt in på 1300-talet. De har fullständig kontroll även som gifta. Men att detta i samband med storgårdsystemets sammanbrott snabbt försvagas.

[Odinkarr]

När försvann även den lika arvsrätten i så fall?

Middelalderen er ikke min styrke, så jeg ved ikke om den lige arveret overhovedet nogensinde forsvandt. Men jeg er meget interesseret i at kende svaret, hvis nogen kender til det.

mvh

Flemming

[Valdemar Sappi]

Jyske lov 1241 kap 5; http://www.middelalderinfo.dk/jyskelov-bog1.php
"En Mand tager altid dobbelt saa meget i al Arv som en Kvinde, medmindre det er Ægtefæller, som skilles efter kirkelig Ret og skal arve deres Børn, da arver hun lige saa meget som han. Ogsaa i Forhold til Søn og Stifsøn tager Konen lige Lod, naar de skal arve sammen. Er der ingen Søskende, da er Farbroder og Morbroder, Broderbørn og Søsterbørn alle lige nære. Imellem dem skiftes Arven, som om de alle var Søskende, Kvinde tager en Trediedel og Mand to Lodder".

Jyske lov gällde vääldigt länge...

[oilc]

Någon åsikt om när och varför systerlotten blivit halva broderslotten?

Svend Tveskæg’s virke om kvinders arveret ca. år 986 e.Kr. overføres i Skånske Arvebog fra år 1200-28 e.Kr. Dog taber kvinden skilsmisseretten:

Mycket intressant!
Kan jag läsa dig som så att skiljmässorätten försvann i Skåne 1200-28, men att den lika arvsrätten levde vidare?
När försvann även den lika arvsrätten i så fall? I Jydske lov från 1240 har väll halva lotten slagit igenom. I Skåne?

Mitt intryck är att kvinnors rätt till sitt föräldraarv är mycket starkt långt in på 1300-talet. De har fullständig kontroll även som gifta. Men att detta i samband med storgårdsystemets sammanbrott snabbt försvagas.

Skilsmässorätten? Den kan väl knappast ha kvarstått efter kristendomens införande, eftersom kristendomen förbjöd skilsmässor.

[Valdemar Sappi]

Lite illusioner om kyrkans makt tror jag. Inte många som brydde sig om att gifta sig i kyrkan t.ex. - förrän ganska nyligen...historiskt sett ;-]
Kyrkan har nog alltid varit mycket pragmatisk.

[oilc]

Lite illusioner om kyrkans makt tror jag. Inte många som brydde sig om att gifta sig i kyrkan t.ex. - förrän ganska nyligen...historiskt sett ;-]
Kyrkan har nog alltid varit mycket pragmatisk.

Tack, men jag har inga illusioner om den saken. Det var från 1500-talet och framåt som äktenskap blev nödvändigt på landet. Har man inte gift sig kan man heller inte skilja sig. Att ett par som inte hade gift sig kyrkligt flyttade isär ansågs inte vara en skilsmässa av kyrkan eftersom det inte ansågs vara ett äktenskap från början. Då handlar det om bodelning och egendom och inte om skilsmässa. Om ett par faktiskt hade gift sig i kyrkan fick de inte skilja sig. Inget äktenskap, ingen skilsmässa.

[Valdemar Sappi]

Vilken kyrka pratar du om? Den där prästerna vägrar att kasta ut sina "hushållerskor"? Bara för att en främmande kyrkofurste så vill? Den där en av flera samtidiga påvar har ett jätteharem?

[oilc]

Vilken kyrka pratar du om? Den där prästerna vägrar att kasta ut sina "hushållerskor"? Bara för att en främmande kyrkofurste så vill? Den där en av flera samtidiga påvar har ett jätteharem?

Ja, den där påvarna hade hela harem, och vägrade godkänna skilsmässor. Den där varje bypräst hade barn med sin hushållerska, och ändå inte gifte sig med henne, eftersom präster inte fick gifta sig. Den där samma bypräst godkände att par levde ogifta i byn, men vägrade tillåta skilsmässa för dem som hade gift sig i kyrkan. Och den där incest straffades med döden men män ändå kunde köpa sig dispens att gifta sig med sina egna systerdöttrar. Att par struntade i att gifta sig och levde ihop under äktenskapslöfte var inte ovanligt i medeltidens bondbyar. Men de kunde inte skilja sig och gifta om sig enligt kyrkans lagar. Skilsmässa var förbjudet enligt katolska kyrkans lag. Kyrkan har aldrig varit främmande för hyckleri.

[Valdemar Sappi]

Nu hamnar vi väll lite off topic?
För mig som rest runt och tittat på norska stavkyrkor så är tanken inte märklig att kyrkan i norden väldigt länge intregrerade mycket av det som en gång varit. Vi VET helt enkelt inte hur ´katolsk´ kyrkan egentligen var här uppe.

En brytpunk för en starkare mer centralstyrd kyrka är kanske korstågstiden med våra östliga korståg mot Venden/Polen/Estland.
Jag har aldrig engagerat mig särskilt i frågan om kyrkans inflytande. Men en sak är för mig mycket tydlig.
Den är ibland VÅLDSAMT överdriven. Segraren har skrivit om den tidigare historien. Kyrkohistorien är full av lögner.

Och i en värld där äktenskapslöfte var det vanliga sättet att gifta sig - utan präst. Vad blir då äktenskap?
Medeltiden är full av rättshandlingar där det bestrids att äkenskap föreligger. Löftet mellan två individet förnekas helt enkelt. Så vad blir då skilsmässa?

Märk väl att vi här pratade om en övergångstid med mycket lite kontroll från en renlärig kyrka.
Träldomen avskaffades först på 1300-talet i vissa svenska landskap t.ex.

Att prata om kyrkan som något som alltid varit detsamma... !!??
Men hallå...