Rent vatten

[Den skitande apan]

Hur fick man rent (dricks)vatten under denna tid?

[jslat]

Brunnar och rinnande vatten och en bra uppbyggd tarmflora.
Grävda brunnar var nog det mest vanliga. Men innan de flesta bäckar och mindre vattendrag blev förstörda av avfall och övergödning gick det nog att dricka av det. Så länge du såg till att ditt avfall gick in längre nedströms.
Men det kan ha varit en begränsande faktor för städers storlek, men även idag är det inte ovanligt att få gå flera kilometer för rent dricksvatten i olika delar av världen.

En bra tarmflora av bakterier hjälper helt klart med vad du kan dricka eller inte. Vi i västvärlden har ju varit extremt duktiga på att ta kål på våran tarmflora med mpnga oönskade resultat.
Indien är väl det bästa exemplet. Jag kan inte ens känna mig säker på att borsta tänderna i kranvatten som trots allt har gått igenom ett reningsverk utan använder alltid flaskvatten. Medan den infödda befolkningen på landsbygden fortfarande går och hämtar vatten i den gemensamma brunnen. Vatten som jag inte skulle tvätta händerna i eftersom jag ibland biter på en nagel.

[Hexmaster]

Drack man särskilt mycket vatten ö h t?

[Odinkarr]

Vort syn på vand

I oprindelig tanke tve-deler vi vand:

"salt” (sealt, salt) - vand der var salt og ikke var brugbart til drikkelse for menneske eller tamdyr.

"fersk" (fersc, ferskr) - vand der var brugbart til drikkelse for menneske og tamdyr. Den indoeuropæiske betydning af "fersk" er formentlig "sødt vand", der stadig bruges på gotisk baserede sprog som portugisisk, jvf. "água doce".

Vi kan også, mener jeg, danne os et knivskarpt indtryk af hvor vigtigt ferskvand var i oprindelig tanke.

Den olddanske lovgivning "Witherlogh" (fra det oldnordiske "Viðrlög" eller "Straffelove" (flertal)) omtaler hvad jeg mener er den tidligst kendte miljølovgivning nord for Ejder-strømmen.

Vi kender til loven fra Sven Aggesøn's ”Lejrens eller Hirdens Lov” fra ca. år 1180 e.Kr., samt Saxo: Gesta Danorum. Loven menes at være bygget på endnu ældre Hirdlov og Gårdsret formentlig helt tilbage til 400 tallet e.Kr.

I min oversættelse til nudansk:

citat

Forplumring af vandløb

Samme straf ifaldes den som tre gange fører hestene til vanding, og ridder op imod strømmen og således plumrer vandet, så at andre ikke kan få andet end plumret vand at drikke. Overbevisning om skyld sker ved to stalbrødres vidnesbyrd.

Saxo tilføjer i bog 8:76 om Svend Tveskæg at den der begik samme forseelse en fjerde gang ”han maatte enten i Skamme-krogen eller paa Porten.” Dette var gældende på Kong Knud I den Store’s tid, dvs. år 1018-1035 e.Kr.

citat slut


"samme straf" var at den hirdmand der blev dømt skyldig skulle sidde een plads længere nede mod udgangen i den fælles spisesal.

Saxo tilføjer i bog 8:76 om Svend Tveskæg at den der begik samme forseelse en fjerde gang ”han maatte enten i Skamme-krogen eller paa Porten”. Dette var gældende på Kong Knud I den Store’s tid, dvs. år 1018-1035 e.Kr.

For elitetropper at blive sat i skammekrogen (den lille krog) var meget alvorligt fordi det gjorde at man reelt blev behandlet som en træl.

Jeg vil derfor argumentere at ferskvand, fordi det som i dag er en knap råvare, blev holdt i meget høj anseelse, ikke mindst fordi livet ikke kan opretholdes uden ferskvand.

mvh

Flemming

[Solkungen]

Det mesta vattnet bortsett från havsvattnet är fullt drickbart.
Bor längs dalälven och fram till i början på femtiotalet togs vattnet till både djur och människor direkt från älven. Skillnaden mellan då och nu är att på den tiden gick städernas och fabrikernas avlopp ut mer eller mindre helt orenat samtidigt som många på landsbygden använde torrdass. Idag är det många hushåll som släpper ut nästan orenat men summan är att vattnet i älven var betydligt sämre då än nu.

Att få tag på rent vatten på vikingatiden var nog ytterligt enkelt.