När blev Blekinge danskt?

[Anganatyr]

Och vad vill du ha sagt med dessa inlägg? De förändrar ju inget om när Blekinge blev danskt.

[Karsten Krambs]

Och vad vill du ha sagt med dessa inlägg? De förändrar ju inget om när Blekinge blev danskt.

I Kronens Jordebog står der følgende om Lister og Blekinge -

Dette hører til kunnunglef i Blekyngh: Alle jorder og skove og det øvrige der ligger til disse, i hvis besiddelse kongen da var, fordi de ikke vare afhændede, ligesom også alt hvad han havde i Lystær (Lister). Dette er byernes navne - Lasn og de byer i Østræhæreth (Östra hd), som høre til Lusn (Lusen/Lösen). Rotneby/Rotnéba (Ronneby), med sit tilliggende. Wambasæ (Vambåsa, Förkarla sogn) med sit tilliggende. Huby/Hubu (Hoby, Bräkne-Hoby sogn), med sit tilliggende. Mørum (Mörrum, Lister hd) med laksefiskeri.

I Kongen Jordebog står der følgende om Lister og Blekinge -

Lystær (Lister): (ingenting).
Blekyngh: Wæstærsthæreth (Bräkne hd): Hughby (Hoby, Bräkne-Hoby sogn). Mæthlæsthæreth (Medelstads hd): Rotnæby (Ronneby). Østærsthæreth (Östra hd): Lusn (Lusen/Lösen).

Kommentar:
Her ses det tydeligt at kong Valdemar II intet privat gods ejede i Bleking år 1231, hvorimod der efterfølgende og ca. år 1232 er blevet overført gods til kongen. Godserne Hoby, Ronneby og Lösen er nu overført (afhændede) til kongens patrimonium (ætælef/arvegods/-privatgods) fra krongodset (kununglef/ kongelev) og indført på listen i Kongens Jordebog.

Det er hvad Dr. phil. O. Nielsen nåede frem til om Blekinge i sin kommenterede udgave af 'Valdemar den andens jordebog'.

I et tidligere indlæg refererede jeg, at Jordebogens originaler skønnes at være fra perioden år 1200-1260. Det åbner for den teoretiske mulighed, at godserne Hoby, Ronneby og Lösen har været opført i listerne i Kronens Jordebog helt tilbage til omkring år 1200 - og muligvis været den danske konges krongods (kongelev) allerede i 1100-tallet. Mere om dette senere.

[Karsten Krambs]

Det första säkra beviset för att Blekinge är danskt finns i huvudstycket i "Kung Valdemars Jordebok" som är daterat till 1231.

I Kung Valdemars jordebok står också följande i samband med att kungens gods i Blekinge nämns (som precis blivit danska).

Förutom många andra som tillhör Sigridslev och förutom de besittningar som Burislev har ärvt efter sin döde far Sverker den äldre och efter ovannämnde Burislevs död har hans syster Sofia, drottning av Danmark och mor till kung Valdemar, ärvt samma besittningar. Och när vi fått veta om alla förut nämnda besittningar har vi gett dem till hertig Knut med undantag av Burislevs arv.

Som tidligere nævnt er dette stykke fra Kongens Jordebog.

I Kongens Jordebog dvs. kongens patrimonium, er listen over ejendomme opdelt efter landsdele som, Skåne, Halland, Lister og Bleking. Ovenstående reference har intet med Blekinge at gøre, men står i et separat afsnit med overskriften "Dette er kong Valdemar IIs besiddelser i Sverige". Så Skåne, Halland, Lister og Bleking er dele i det danske rige - og efterfølgende oplistes diverse godser beliggende i Sverige, dvs. en anden statsmagt.

[Anganatyr]

Visst har det med Blekinge att göra. Det står inskrivet i huvudstycket precis bredvid Blekinge. Före Lister och Blekinge kommer Halland och efter Blekinge kommer Bornholm. Kungens egendomar i Sverige, samt drottningens arv står precis vid Blekinge i listan.

Arvet slutar hos hertig Knut som är kung Valdemar Sejrs son. Från ett brev skrivet i Ribe den 25 juni 1229 så har Knut endast titeln hertig av Estland. I huvudstycket i Kung Valdemars jordebok (daterat till 1231) står inskrivet vid Blekinge att arvet slutar hos Knut som efter detta även är hertig över Blekinge (den första kände danske hertigen över Blekinge).

Blekinge nämns mycket riktigt i vad som inom svensk forskning kallas Kungalevslistan, Ölistan mfl i Kung Valdemars jordebok.

I jordeboken nämns begreppet konunglef som verkar vara någon form av administrativ indelning (kanske i form av tex kungsgårdar). Man bör dock komma ihåg att begreppet konunglef inte är känt utanför Kung Valdemars jordebok, vilket gör det omdiskuterat. Troligen användes just denna administrativa indelning endast under kung Valdemar Sejrs regeringstid.

[Karsten Krambs]

I Kongens Jordebog dvs. kongens patrimonium, er listen over ejendomme opdelt efter landsdele som, Skåne, Halland, Lister og Bleking. Ovenstående reference har intet med Blekinge at gøre, men står i et separat afsnit med overskriften "Dette er kong Valdemar IIs besiddelser i Sverige". Så Skåne, Halland, Lister og Bleking er dele i det danske rige - og efterfølgende oplistes diverse godser beliggende i Sverige, dvs. en anden statsmagt.

Nu er det sådan at Jordebogens originalskrifter alle er fra perioden 1200-1260. Den del af Jordebogen vi kender i dag er en håndskrevet afskrift fra omkring år 1280. Man kan ikke verificere en gammel tekst fra den tid ved at publicere en maskinskrevet moderne kopi af Jordebogens tekst - en tekst der er fremstillet rigtig mange forskellige kopier af.

Denne opdeling følges i Kongens Jordebog (patrimonium /ætælef/arvegods/privatgods)for de østlige besiddelser: Skåne, Halland, Lister, Blekinge, Sverige (Swecia/Swethia), Bornholm, Hven.

Denne opdeling følges i Kronens Jordebog (kununglef/kongelev) for de (syd-) østlige besiddelser: Skåne, Blekinge, Lister, Halland, Femern, Rygen, Bornholm.

Sammen med Hoby, Ronneby og Lösen er Hven ligeledes afhændet ca. år 1231 fra krongodset og overført til kongens privatgods, hvilket kan ses af, at den er placeret sidst på listen - og ikke under Rønneberg Herred. Krongodset i Blekinge blev ikke opført på én gang men over tid. Derfor blev Blekinge dansk et godt stykke før år 1231.

Valdemar Sejrs frillesøn Knud bliver hertug af Estland efter år 1219 men mistede området igen år 1227. En mulighed er at han ca. år 1238 blev hertug af Blekinge. Plausibelt er ligeledes at han havde arvet gods i Sverige - men ingen ved præcis hvor.

[Anganatyr]

I Kongens Jordebog dvs. kongens patrimonium, er listen over ejendomme opdelt efter landsdele som, Skåne, Halland, Lister og Bleking. Ovenstående reference har intet med Blekinge at gøre, men står i et separat afsnit med overskriften "Dette er kong Valdemar IIs besiddelser i Sverige". Så Skåne, Halland, Lister og Bleking er dele i det danske rige - og efterfølgende oplistes diverse godser beliggende i Sverige, dvs. en anden statsmagt.

Nu er det sådan at Jordebogens originalskrifter alle er fra perioden 1200-1260. Den del af Jordebogen vi kender i dag er en håndskrevet afskrift fra omkring år 1280. Man kan ikke verificere en gammel tekst fra den tid ved at publicere en maskinskrevet moderne kopi af Jordebogens tekst - en tekst der er fremstillet rigtig mange forskellige kopier af.

Denne opdeling følges i Kongens Jordebog (patrimonium /ætælef/arvegods/privatgods)for de østlige besiddelser: Skåne, Halland, Lister, Blekinge, Sverige (Swecia/Swethia), Bornholm, Hven.

Denne opdeling følges i Kronens Jordebog (kununglef/kongelev) for de (syd-) østlige besiddelser: Skåne, Blekinge, Lister, Halland, Femern, Rygen, Bornholm.

Sammen med Hoby, Ronneby og Lösen er Hven ligeledes afhændet ca. år 1231 fra krongodset og overført til kongens privatgods, hvilket kan ses af, at den er placeret sidst på listen - og ikke under Rønneberg Herred. Krongodset i Blekinge blev ikke opført på én gang men over tid. Derfor blev Blekinge dansk et godt stykke før år 1231.

Valdemar Sejrs frillesøn Knud bliver hertug af Estland efter år 1219 men mistede området igen år 1227. En mulighed er at han ca. år 1238 blev hertug af Blekinge. Plausibelt er ligeledes at han havde arvet gods i Sverige - men ingen ved præcis hvor.

Sverige kommer inte mellan Blekinge och Bornholm i listan (ett väldigt konstigt och ologiskt ställe att placera egendomarna i Sverige mitt mellan Blekinge och Bornholm). Listan står uppspaltad längs den vänstra marginalen på sidorna, och egendomarna i Sverige står som en notering på den högra sidan av sidan vid Blekinge. Det är det jag vill visa med texten jag bifogade i mitt förra inlägg. Där ser man hur texten är placerad i förhållande till varandra. Anledningen till att jag bifogade just denna text är att jag har inte copyright för att skanna in ett foto på sidan från någon annan och publicera den här, då gör jag mig skyldig till ett lagbrott. Kung Valdemars egendomar i Sverige och arvet är alltså kopplade till Blekinge.

Vad det gäller brevet från 1229 om hertig Knut som endast är hertig över Estland, så är det ett brev utfärdat av Kung Valdemar (Knuts far). Att en titel lever kvar oavsett om området är under dansk kontroll eller ej är inte ovanligt. Sådana titlar kan leva kvar långt efteråt. Det är inte det som är det intressanta med brevet, utan att Knut inte har blivit hertig över Blekinge än.

[Karsten Krambs]

Sverige kommer inte mellan Blekinge och Bornholm i listan (ett väldigt konstigt och ologiskt ställe att placera egendomarna i Sverige mitt mellan Blekinge och Bornholm). Listan står uppspaltad längs den vänstra marginalen på sidorna, och egendomarna i Sverige står som en notering på den högra sidan av sidan vid Blekinge. Det är det jag vill visa med texten jag bifogade i mitt förra inlägg. Där ser man hur texten är placerad i förhållande till varandra. Anledningen till att jag bifogade just denna text är att jag har inte copyright för att skanna in ett foto på sidan från någon annan och publicera den här, då gör jag mig skyldig till ett lagbrott. Kung Valdemars egendomar i Sverige och arvet är alltså kopplade till Blekinge.

Sådan er det med disse gamle afskrifter - det er ikke altid logisk opstillet. Se nu bare øen Hven, der er anbragt sidst på listen. Derfor er det nok mere en opgave for de relevante forskere at tolke Jordebogens tekster mere end en både dansk og svensk (amatør-) forfatters holdninger. At knytte Valdemars godser til Blekinge som fakta - bare uden videre - er vist lidt af en morsomhed.

Med hensyn til hvornår Blekinge blev dansk, ligger Dr. phil. O. Nielsens tolkninger helt på linje med Anna Lihammers afhandling (2007), der meget udførligt når frem til, at den danske kronens gods i Blekinge må være etableret i 1100-tallet. Der er nu med flere indlæg stillet begrundet tvivl om din egen påstand og år 1231. Jeg forlader nu emnet her på tråden, da der er flere teorier og påstande end dokumenterede fakta, som alle er fra den samme person og kilde. Det er for ensidigt.

[Anganatyr]

Som vanligt säger du att det endast är jag som har den här åsikten att Blekinge blev danskt sent. Jag har flera gånger haft med nedstående inlägg, men du låtsas som det regnar. Thomas Persson var 1:e antikvarie vid Blekinge museum innan han gick i pension. Cecilia von Heijne jobbar vid Myntkabinettet i Stockholm. Mats Anglert tror jag är kvar vid RAÄ UV syd. Ingemar Atterman var länsantikvarie i Blekinge. Men de är väl bara amatörer i dina ögon.

Här är en litteraturlista som jag skrev i tråden med samma namn som denna på Arkeologiforum. Listan tar upp litteratur som stöder denna sena datering av när Blekinge blev danskt.

Ingemar Atterman skrev en hel del intressant medan han var länsantikvarie för Blekinge län. Läs tex:

Ingemar Atterman, Kring Hallarumsviken. Utflykt i en östblekingsk vikingabygd, 1967.
Ingemar Atterman, Om forntida vakt och värn vid Blekingekusten, 1983.

Till dessa kan man läsa följande publikation som bra kompletterar Atterman:

Christer Westerdahl, The cognitive landscape of naval warfare and defence - Toponymic and archaeological aspects, Nationalmuseet i Köpenhamn 2002.

Lite annat läsvärt är tex:

Ivar Modeér, Namn- och ordgeografiska studier, Uppsala universitets årsskrift 1937.
Ingemar Lönnbom, Från Danmarks vedbod till Sveriges trädgård, Karlskrona 2001.
Sara Holmblad, Skånes kristnande - Vad säger runstenar och gravfält?, Uppsala 2003.
Magnus Edekling, När blev Blekinge danskt?, Borås 2010.
Peter Sawyer, När Sverige blev Sverige, Alingsås 1991.
Mats Anglert, Kyrkor och herravälde - från kristnande till sockenbildning i Skåne, Lund Studies in Medieval Archaeology 16, Lund 1995. Anglert skriver tex följande på sidan 165:

Antalet kyrkor i Knytlingasagan gäller Skåne tillsammans med Halland och Bornholm, men inte Blekinge, vilket skulle kunna tolkas som att Lunds stift inte hade erhållit sin fulla utbredning vid mitten av 1100-talet.

Lite längre ner på sidan fastsätter han:

Blekinge har uppenbart inte omfattats av domkyrkans sfär.

Cecilia von Heijne, SÄRPRÄGLAT - Vikingatida och tidigmedeltida myntfynd från Danmark, Skåne, Blekinge och Halland (ca 800- 1130), Stockholm Studies in Archaeology 31, Stockholm 2004. Von Heijne skriver följande på sidan 157:

Att Blekinge skulle vara en del av Danmark under 1000-talet och början av 1100-talet är inte synligt i myntmaterialet. När en reglerad myntcirkulation införs i de centrala delarna av Sydskandinavien, omfattas uppenbarligen inte Blekinge av denna.

Thomas Persson, Blekinges dansktid, utgiven av Blekinge museum 2013. Persson som var 1:e antikvarie vid Blekinge museum skriver följande på sidan 5:

Tidpunkten för riksbildningen i Danmark är omdiskuterad. Det är uppenbarligen en lång och allt annat än lättolkad process, som tar sin början redan under vikingatiden men först under 1100-talet får fastare form. Ännu något senare, omkring år 1200, kan Blekinge ses som en egentlig del i det danska riket.

[Karsten Krambs]

Præcis samme hjemmestrikkede teori som du mange gange har vist igen og igen. I stedet for at svare seriøst på kritiken.

[Anganatyr]

Præcis samme hjemmestrikkede teori som du mange gange har vist igen og igen. I stedet for at svare seriøst på kritiken.

Det var ju precis det jag svarade på. Tex Thomas Persson som var förste antikvarie på Blekinge museum är inne på samma linje.

Vad det gäller dateringen av huvudstycket i Kung Valdemars jordebok så daterar majoriteten av forskarna detta till 1231. Det är ju inget nytt eller kontroversiellt. Vad det gäller arvet och kungens egendomar i Sverige så står det inskrivet i den högra marginalen vid just Blekinge, medan listan är uppspaltad längs vänstra marginalen.

Anna Lihammar som du nu förlitar dig på förkastar ju Landamäri 1 som ett icke trovärdigt dokument som historisk källa. Detta dokument som du baserar din tes att Blekinge blev danskt efter slaget vid Svolder år 1000.

[Karsten Krambs]

Mats Anglert, Kyrkor och herravälde - från kristnande till sockenbildning i Skåne, Lund Studies in Medieval Archaeology 16, Lund 1995. Anglert skriver tex följande på sidan 165:

Antalet kyrkor i Knytlingasagan gäller Skåne tillsammans med Halland och Bornholm, men inte Blekinge, vilket skulle kunna tolkas som att Lunds stift inte hade erhållit sin fulla utbredning vid mitten av 1100-talet.

Lite längre ner på sidan fastsätter han:

Blekinge har uppenbart inte omfattats av domkyrkans sfär.

Er det rigtigt?

I de fem privilegier om klostret Vä, der netop er gennemgået på en anden tråd, optræder en række prominente folk fra kirken, som underskrivere. Se viewtopic.php?f=36&t=45804&sid=9c8317ba ... 52e99a9ced

Det første udaterede fundations-privilegium er udstedt af Odensebispen biskop Simon. Hans Vä-diplom har underskrifter af ærkebiskop Eskil af Lund, ærkebiskop Stefan af Uppsala (archiepiscopus Upsalensis af 5. august 1164) og abbed Hugo af klostret i Tummetorp (Tommarp).

Eskils udaterede fundations-privilegium (af 25. juni 1170) er underskrevet af Kong Valdemar, ærkebiskop Eskil af Lund, biskop Stenar af Linköping (episcopus), ærkebiskop Stefan af Uppsala (archiepiscopus Upsalensis af 5. august 1164), abbed Vallbertus af Esshrom, diakon Petrus af sancti Laurentii.

I Ringstedbogen findes en afskrift om et gavebrev til kirken i Ringsted, hvor diplomet er dateret til (25. juni) året 1170. Dette Eskil-diplom er underskrevet af en svensk biskop Baldvin af Växjö samt provst Palle af Halland.

Det sidste udaterede dokument og stadfæstelsesbrev, er ærkebiskop Absalons (1178-1201) mageskiftebrev for Vä kloster der vurderes til perioden ca. 1180-1201. Dette Absalon-diplom er underskrevet af ærkebiskop Absalon af Lund som underskriver sig 'apostolice sedis legatus et Swethie primas ss.' Desuden abbed Tobias af Vä, diakon Mangnus ved Absalon i Lund.

Biskop Valdemars (af Slesvig) diplom af 1182 er underskrevet af bl.a. ham selv, kapellan Johannes af Slesvig, diakon Wagen af Slesvig, dekan Nicolaus af sancti Laurentii i Lund, abbed Marcus af Omnium, abbed Absolon af sancti Petri de Nestvidt.

Er der ikke et par ting, der her bør forklares?

[Karsten Krambs]

Cecilia von Heijne, SÄRPRÄGLAT - Vikingatida och tidigmedeltida myntfynd från Danmark, Skåne, Blekinge och Halland (ca 800- 1130), Stockholm Studies in Archaeology 31, Stockholm 2004. Von Heijne skriver följande på sidan 157:

Att Blekinge skulle vara en del av Danmark under 1000-talet och början av 1100-talet är inte synligt i myntmaterialet. När en reglerad myntcirkulation införs i de centrala delarna av Sydskandinavien, omfattas uppenbarligen inte Blekinge av denna.

Et fravær af kors-mønter i Blekinge er en form for ”argumentum ex silentio” bevis for tilhørsforholdet. Hvad er årsagen til manglende fund af netop denne type mønter? En af forklaringerne kan være at man i Sverige savner traditionen med at anvende metaldetektoren! En anden årsag er måske at korsmotiv-mønterne er meget lette og tynde og indeholder dermed så lidt metal, at de ikke giver udslag på metal-detektoren (Grinder-Hansen). Et nærmere studie af Heijnes fundkort (2004) viser desuden manglende fund af kors-mønt – udover Blekinge – på det meste af Jyllands vestkyst, en god del af Midtjylland og hele Sønderjylland, Lolland, Falster og Møn – samt hele Halland. Kortet omfatter ikke de dansk-dominerede provinser syd for Østersøen, hvor der er fundet en del kors-mønter. Harald Blåtands møntproduktion er dateret til perioden ca. 975/980 – 985/990 (Malmer), betegnes som tilnærmet Dorestadstil og møntstedet er stadig ukendt. Haralds forsøg på at indføre et nationalt møntvæsen blev ikke varigt, hvilket ses af de mange udenlandske mønter i cirkulation fra denne periode – og et egentligt møntvæsen slog først rigtigt igennem i Danmark under Svend Estridsens regeringstid årene 1047-1074 (Jens Christian Moesgaard). I forbindelse med det store Jellingeprojekt er indsatsen omkring Haralds mønt forstærket og indenfor de sidste år er der fundet 6 nye mønter i Hedeby og 3 stk. i Århus op imod 1 stk. i hvert af fundstederne Ribe, Vorbasse og Trelleborg (Krants, Moesgaard).

[Karsten Krambs]

Det första säkra beviset för att Blekinge är danskt finns i huvudstycket i "Kung Valdemars Jordebok" som är daterat till 1231.

Thomas Persson var 1:e antikvarie vid Blekinge museum innan han gick i pension. Cecilia von Heijne jobbar vid Myntkabinettet i Stockholm. Mats Anglert tror jag är kvar vid RAÄ UV syd. Ingemar Atterman var länsantikvarie i Blekinge.

Det primære bevis for at Blekinge først blev dansk år 1231 postuleres af Magnus Edekling, i bogen ’När blev Blekinge danskt?’, Borås 2010. Mærkeligt nok indeholder hele litteraturlisten - ovenfor angivet af Anganatyr - ikke forskere, der fortolker og understøtter den samme påstand med udgangspunkt i Valdemars Jordebog.

Dr. phil. O. Nielsen nåede i sin kommenterede udgave af 'Valdemar den andens jordebog' om Blekinge frem til, at det eneste der skete ca. år 1231 var, at Hoby, Ronneby og Lösen blev afhændet fra krongodset og overført til kongens privatgods – som jeg har redegjort for i tidligere indlæg.

Resten af Edeklings såkaldte beviser er subjektive fortolkninger af teksten i Jordebogen såsom, at Valdemars jordegods i Sverige skulle være placeret i Blekinge; dette plausibelt baseret på myter og overleveringer om ældre svenske kongers arvegods. Resten er kun indicier og spekulationer omkring ærkesædet i Lunds udbredelse samt tolkning af møntmateriale.

Det er således stadig et åbent spørgsmål hvornår Blekinge blev dansk.

[Jens Yde]

Blekinge, Danmarks østligste provins, der i nord grænser til Småland, var i middelalderen en fjerntliggende og tilmed forholdsvis ufrugtbar provins. Den lille købstad Rønneby havde fået stadsrettigheder i 1387, mens Elleholm blev købstad i 1450, men Elleholm havde muligvis været en befæstet købstad ved siden af bispeborgen allerede i 1100-tallet. Elleholm blev angrebet talrige gange og ødelagt i de tilbagevendende kampe mellem Sverige og Danmark, første gang var under den svenske oprørsleder Engelbrekts hærtog til grænseegnene i 1436.

Landskabet Lister mellem Skåne og det egentlige Blekinge havde en selvstændig status, hvor Lundekirken ejede det meste.

Blekinge med ca. ni herregårde er på størrelse med Fyn, der har omkring 130 herregårde.

Elleholm er den ældste herregård, oprettet af Lundekirken i 1100-tallet, idet ærkebiskop Eskil byggede sin åndelige magt på et verdsligt system af borge. Det mest danske ved herregården Skärva umiddelbart vest for Karlskrona er, at hovedbygningen ligger på en kystskrænt med udsigt over Danmarksfjorden. Augerum nordøst for Karlskrona kendes fra 1300-tallet under landsbynavnet Averum og opstod først som gods efter Sveriges erobring af Blekinge. Gøholm syd for Ronneby nævnes som krongods i Kong Valdemars jordebog fra 1231, men først i 1790 fik Gjöholm status som en herregård.

(Kilde: Danmarks Herregårde - Skåne, Halland og Blekinge, 432 sider, 2016. Af Niels Peter Stilling)
Med oversigt over gårde, eksempel: Skeinge: nævnt første gang i 1100-tallet. Ruin af borganlæg under Lundekirken, ved Helgeåen. Hovedbygning opført ca. 1645. Ejer 2015 Katarina Eva Brunnström.

Gentagelse fra tidligere:

Den totale solformørkelse 16. april år 413 havde sin grænse knivskarpt, hvor Fredsstenen i Brøms står. Det er på grænsen mellem Blekinge Län og Kalmar Län, mellem Blekinge og Småland.

”År 1050 var området plats för uppgörelser. Då träffade den svenske kungen Edmund den gamle (alias Emund Slemme) danske kungen Sven Estridsson i det så kallade Danaholms möte, här ska även rågången mellan de två rikena ha satts upp och utmärkts med 6 stora stenar. En av dessa sägs vara en tre meter hög sten vid Bröms, strax norr om bäcken." Kilde: Torsås Kommun.

http://eclipse.gsfc.nasa.gov/SEsearch/S ... l=04130416

[Notarius]

Blekinge, Danmarks østligste provins, der i nord grænser til Småland, var i middelalderen en fjerntliggende og tilmed forholdsvis ufrugtbar provins. Den lille købstad Rønneby havde fået stadsrettigheder i 1387, mens Elleholm blev købstad i 1450, men Elleholm havde muligvis været en befæstet købstad ved siden af bispeborgen allerede i 1100-tallet. Elleholm blev angrebet talrige gange og ødelagt i de tilbagevendende kampe mellem Sverige og Danmark, første gang var under den svenske oprørsleder Engelbrekts hærtog til grænseegnene i 1436.

Den totale solformørkelse 16. april år 413 havde sin grænse knivskarpt, hvor Fredsstenen i Brøms står. Det er på grænsen mellem Blekinge Län og Kalmar Län, mellem Blekinge og Småland.

En bispeborg i Elleholm? Det lyder som den gamle nationalistiske myte, man har kunnet læse om i turistbrochurer, at Søborg skulle have ligget der. Men den lå og ligger stadig syd for Gilleleje på Sjælland. Desuden har jeg været ved Elleholm i Blekinge nogle gange, men så ikke og hørte ikke om nogen borg.
Er det denne?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6519821
Lader mig gerne retlede.

N