Kan runstenar betraktas som skriftliga historiska källor?

[Artur Szulc]

Hej!

Att vår historia är indelad i olika epoker är ingen nyhet, inte heller är det någon nyhet att vi gör en distinktion mellan förhistorisk och historisk tid. Skillnaden mellan förhistorisk och historisk tid är tillgången på skriftliga källor:
- förhistorisk tid = inga skriftliga källor bevarade
- historisk tid = skriftliga källor bevarade

I allmän historia sker brytningen runt 3500fkr, och i nordisk historia mellan 800-1000ekr. I norden utgör alltså runstenarna våra äldsta skriftliga källor.

Min fråga är om man kan betrakta runstenarna som skriftliga källor, dvs, källor som kan hjälpa oss att analysera och tolka äldre historiska skeenden, eller bör runstenarna betraktas som litteratur, distinktionen är kanske hårfin, men inte desto mindre är den avgörande.

Ge gärna er syn på detta.
Mvh Artur

[hangatyr]

få se nu, om jag tolkar dej rätt, så kan man inte använda litteratur som historiskt källmaterial? Eller missförstår jag dej här?
Klargör gärna skillnaden mellan litteratur och skriftliga källor, så vi får en begreppsvärld som alla förstår inom ramen för tråden.

/eric

[Leonidas]

Hej Stanislav!

Man kan använda runstenar som källor, de är ju faktiskt de ända förstahandskällorna från den tiden vi har kvar. De ha bidragit till vår uppfattning om vikingarnas resor. Men att betrakta dom som sanningsenliga källor är en helt annan sak.

[catshaman]

Hej Artur
Det är en bra fråga. Historia i biografisk mening är när man berättar allt om kungars bordskick och vanor och skärmytslingar över gränserna. I regel vill man då förlita sig på skrivet svart på vitt utan kritisk granskning av syftet i de tidiga källorna.
.
Men jag menar inte man ska begränsa sig bara till det skrivna utan beakta symbolspråket som började i nordisk kultur ungefär med Konstantin I i Rom. Såväl symbolik som tidiga skrifter ger oss endast ett ord här och där och kanske nån kort mening vi kan analysera. Men de måste sättas in i sitt samanhang och man ska inte övertolka i brist på material
.
Skriftliga källor är bara ett komplement. En text kan "ljuga" eller man måste förstå dess sammanhang innan den har värde. Ett av nya forskningens nyckelord är "kontext". Jag föredrar att använda det begripligare "sammanhang". Ingen artefakt och ingen text har något större värde om inte det samtidigt finns ett sammanhang. Där gäller det att använda artefakter och figurativa lämningar som nån sorts kompletterande kontroll.
.
Eddans gudavärld har inget värde så länge det bara är nedskrivningar på den vindpinade ön Island av reumatiska gubbar. Vi får aningen av bevis när vi ser Gotlands bildstenar från 700 - 900 där vi kan ana vissa sagobrott och idoler. Då har vi handfasta bevis och kan lita på en del av texterna.

För min del har jag bara intresserat mig för de tidiga runinskrifterna. Det finns kanske inte stort mer än 100 - 200 begrepp som man kan tyda någorlunda entydigt. När vi kommer till perioden med egentliga runstenar är texterna ofta likartade och liksom gjorda efter en mall. De är satte efter en begravning och en speciell markering som för dåtiden förmodligen också har varit ägomarkering. Det var tiden då det privata ägandet bredde ut sig bland de besuttna. Men man kan ändock dela upp i kategorier och finna en del nyckelord som berättar en del om samhället..
.
Mats G. Larsson,. Carl Löfving och jag har varit ointresserade av ett mindre antal runstenar med begreppen tegn, karl, sven och rinke och de berättar om en viss organisation. Men vi måste sätta in dem i sitt sammanhang och förekomst för att kunna ge en rimlig förklaring. Det finns runt 3500 runstenar i Sverige vilket är en rätt stor mängd. Men när man gör statistik och kategorier ger de egentligen inte så mycket. Dock tror jag att de kan ge mer när bästa genration liksom kär dem ett varv till.
.
Den moderna arkeologin och forskare i tidig historia arbetar numera efter metoden "pretend and understand" svårt att direkt översätta egentligen men det gäller att krypa under skinnet eller pröva på att leva eller tänka sig in i förfädernas vardag. Tidigare har man oftast bildat teorier och gått ut och försökt passa in verkligheten i ramarna. Den ökade mängden artefakter och kunskap gör det lättare för nästa generation.
.
Därtill kommer de tekniska hjälpmedlen. I vardagslag betyder det för specialisterna mer teamarbete medan det för vanligt folk gäller att se de sambanden och sammanhanget och knyta det till sin hembygd i många fall. Att sitta vid datorn och katalogisera texter säger ingenting om den bygd stenarna står i kanske vid en kyrka eller egentlig egendom. ibland får man kanske se både bakåt och framåt för att förstå sammanhanget.
.
Exempelvis Malstastenen nämner 7 släktled bakåt och vi hamnar i slutet av 700-talet och kan sluta oss till att man började förmodligen med privat ägande vid den tiden. En intressant fråga är förstås vad blev det av egendomen den stod på? Utvecklades det en adelssläkt på densamma?
Ha det Catshaman

[Artur Szulc]

Hej!

få se nu, om jag tolkar dej rätt, så kan man inte använda litteratur som historiskt källmaterial?

Såvitt jag vet så gjorde jag inget ställningstagande huruvida man kan använda litteratur som historiskt källmaterial eller inte.

Liten begreppsorientering:

Litteratur: är texter som försöker underhålla oss läsare; litterära texter kan också komma med kunskaper, men då handlar det om icke-vetenskaplig kunskap.

Historiskt källmaterial: kvarlevor i form av dokument, protokoll, räkenskaper. (men också muntligt källmaterial, bilder osv). Historiskt källmaterial används alltså till att rekonstruera ett händelseförlopp. Inom litteraturhistorien är det texten i sig som är viktig.

Beträffande runstenarna så förmedlar dom egentligen ingenting av värde för en historiker, eller? Det var detta som jag ville ha synpunkter på.
Runstenarna uppfördes efter ett visst mönster och innehåll. Detta har dock catshaman utrett på ett bra sätt. Jag bugar och bockar, tack!

Mvh Artur

[hangatyr]

Hej!

få se nu, om jag tolkar dej rätt, så kan man inte använda litteratur som historiskt källmaterial?

Såvitt jag vet så gjorde jag inget ställningstagande huruvida man kan använda litteratur som historiskt källmaterial eller inte.

Liten begreppsorientering:

Litteratur: är texter som försöker underhålla oss läsare; litterära texter kan också komma med kunskaper, men då handlar det om icke-vetenskaplig kunskap.

Historiskt källmaterial: kvarlevor i form av dokument, protokoll, räkenskaper. (men också muntligt källmaterial, bilder osv). Historiskt källmaterial används alltså till att rekonstruera ett händelseförlopp. Inom litteraturhistorien är det texten i sig som är viktig.

Beträffande runstenarna så förmedlar dom egentligen ingenting av värde för en historiker, eller? Det var detta som jag ville ha synpunkter på.
Runstenarna uppfördes efter ett visst mönster och innehåll. Detta har dock catshaman utrett på ett bra sätt. Jag bugar och bockar, tack!

Mvh Artur

OK, jag ville bara veta hur du tänkte, risken finns ju annars att man missuppfattar varandra.

Jag anser att man kan använda litteratur som källmaterial: även skönlitteratur spelgar ju till stor del det samhälle i vilket boken skrivs. Vidare tror jag att runstenarna kan användas i forksningssammanhang: ortnamnsforksning, personnamnsforksning, säkert kan man få fram data som kan ge ett hum om befolkningstäthet och dylikt genom att se var stenarna befinner sig geografiskt, eller åtminstone var det gått vägar och därigenom se var befolkningscentra kan ha legat. Slingorna i sig är ju ur konsthistorisk synpunkt intressanta, osv.

[Leonidas]

Jag har funderat kring runstenarnas budskap. Vilken anledning hade författarna till att ljuga ihop sina budskap. Runstenar som rests till minne av några som gått bort i fjärran länder t.ex. är knappast ihopljugna. Finns det några andra exempel?

[Dan Koehl]

Jag har funderat kring runstenarnas budskap. Vilken anledning hade författarna till att ljuga ihop sina budskap.

Håller med, arbetsinsatsen är för stor, och skammen över om "lögnen" uppdagas något som vid den här tiden drabbar en hel ätt. Eller överdriver jag nordbons påstått höga äremoral och ättkollektiva ansvarstagande?

Förutom lite Jarlabankska överdrifter borde man kunna se dem som "ärliga" källmaterial. Sedan är det ju en annan sak att verkligheten är subjektiv.

Dan


PS.
Angående arbetsinsatsen:

Pressmeddelandearkivet

Vem ristade runorna?

2002-02-22

En ny metod för analys av runstenar visar att det har varit mycket vanligt att flera personer har samarbetat vid huggning av en runsten. Grupper av runstenar som tidigare antagits vara huggna av en enda person kan vara utförda av ett sällskap om tre till fyra ristare. Dessa resultat presenteras av Laila Kitzler Åhfeldt som i dagarna lägger fram sin doktorsavhandling vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

Länk till fortsätningen:
http://www.insidan.su.se/pressmeddelanden.php3?PID=79