Den s.k. germanska rätten och rättsmedvetandet i norr

[Olof Ekström]

Startar en ny tråd om detta eftersom ämnet är så intressant -

I tråden "Betydelsen hos ordet viking" halkade vi bland annat in på huruvida och hurudan den förkristna nordbons rättstänkande egentligen var beskaffat. Hednalagen kom upp (det rör sig om en föreskrift för slitande av förtalstvister och går i princip ut på att man slåss om saken som riktiga karlar och förloraren... förlorar. Den dateras till 1200-talet, hittades ursprungligen samman med en avskrift av äldre västgötalagen, vissa hävdar att den ska ha rötter i Uppland. - korrigera gärna min beskrivning, den är ur minnet)

Sen finns ju en runinskrift som omtalar att en dråpare sökt skydd på en tingsplats - ungefär som våra tiders flyktingar söker skydd i kyrkor eller kloster - och tydligen klarade sig på så sätt.

Sen har vi hela begreppet "frid" som verkar ha varit centralt i rättsuppfattningen. Utan frid fanns ingen rätt alls, som jag uppfattar det. Över tinget lystes till exempel en frid. Bara om överenskommelse eller en stark garant för friden låg till grund var den något värd. Fredlös syftar också på fridlös, den som ingen frid gäller för.

Kan det räcka för att få igång en diskussion? Jag har bara skrivit ur minnet så var snälla:-)

(Uttrycket "germansk rätt" är säkert lite förlegat, men jag vet inte om man faktiskt förkastat tanken på gemensamma drag i rättsuppfattningen bland de "germanska folken")

Någon som kan ge lite lästips eller beskriva lite för oss amatörer?

[Leonidas]

Jag skulle vilja komma med påståendet till alla intresserade att det fanns en juridisk tradition som byggde på sedvänja men som också fanns nedskriven. Den stora tvistefrågan är väl om en sådan lag var nedskriven eller inte, och en nedskriven lag brukar traditionellt förknippas med en stark central kungamakt. Hur låg det till egentligen?

[Gorm]

Den stora tvistefrågan är väl om en sådan lag var nedskriven eller inte, och en nedskriven lag brukar traditionellt förknippas med en stark central kungamakt. Hur låg det till egentligen?

En gemensam lag förutsätter att det förekommer någon sorts gemensam homogen kultur och religion. Vad vi vet så förekom det regionala variationer mellan olika områden och frågan är om ett gemensamt rättstänkande kunde existera? Kanske var vissa grunder i rättstänkandet gällande moral snarlika (utifrån t ex religionen) medan det förekom vissa variationer i mer specialiserade frågor beroende på var man bodde.

/Gorm

[Leonidas]

Den stora tvistefrågan är väl om en sådan lag var nedskriven eller inte, och en nedskriven lag brukar traditionellt förknippas med en stark central kungamakt. Hur låg det till egentligen?

En gemensam lag förutsätter att det förekommer någon sorts gemensam homogen kultur och religion. Vad vi vet så förekom det regionala variationer mellan olika områden och frågan är om ett gemensamt rättstänkande kunde existera? Kanske var vissa grunder i rättstänkandet gällande moral snarlika (utifrån t ex religionen) medan det förekom vissa variationer i mer specialiserade frågor beroende på var man bodde.

/Gorm

De medeltida landskapslagarna antyder att det varit just på det sättet du beskriver. Men det innebär inte att det inte skulle ha funnits ett rättssystem som man anslöt sig till regionalt. Rättssystemen i de olika landskapen (någon som skulle kunna uppdatera mig på landskapens ålder?) kan ha uppstått separat, men troligtvis har de inspirerats av varandra och således delade de samma rättstradition.

[Christer Samuelsson]

Leonidas

Den stora tvistefrågan är väl om en sådan lag var nedskriven eller inte, och en nedskriven lag brukar traditionellt förknippas med en stark central kungamakt. Hur låg det till egentligen?

Huruvida lagarna varit nedskrivna eller ej är ett kärt tvisteämne, det finns två skolor:
En hävdar att de varit nedskrivna På fyrkantiga långa stänger balkar med andra ord, därför finns då kyrkobalken, kungsbalken o.s.v.
Den andra skolan hävdar att här skall man läsa balk i betydelsen avbalkning, d.v.s. man separerar de olika lagarna från varandra.
Jag har inte en susning om vad som är rätt.
Hälsningar
Christer Samuelsson.

[Olof Ekström]

(någon som skulle kunna uppdatera mig på landskapens ålder?)

Du menar landskapslagarnas ålder? Äldre västgötalagen anses utformad omkring 1220 och nedskriven i den version som finns bevarad omkring 1280. Omkring 1280-1330 dateras de avskrifter av landskapslagar som finns bevarade. Magnus Erikssons landslag sammanställdes omkring 1350 för att ersätta landskapslagarna. Uppland och Östergötland förefaller ha antagit landslagen under 1350-talet, Västergötland 1389, vissa landskap antog den aldrig. Kristoffers landslag var den första som som stadfästes, 1442. En version med avsnitt ur Upplandslagen inarbetade stadfästes i början av 1500-talet och kom att kallas den mellersta lagen. Landslagen ersattes 1734 av Sveriges rikes lag.

Spår av äldre lagar finns, till exempel hednalagen (som dateras till 1200-tal och tidigast känd genom att ett fragment finns i den äldsta avskriften av västgötalagen).

Personligen är jag försiktigt skeptisk till nedskrivna lagar i större utsträckning före de landskapslagar vi har kvar.

[barzam]

Frågan är felställd: bevisligen var lagarna nedskrivna, då faktiskt flera återfinns än idag (flera redan nämnda här). Dock tyder det mesta på att lagarna i äldre tid återgavs muntligt, skälet till detta är språkligt: lagtexten är uppbyggd för att lagmannen enkelt ska kunna komma ihåg den. Det mest självklara exemplet är olika stilgrepp som upprepning, stegring och språkliga figurer som allitteration (slumpmässigt valt exempel ur äldre västgötalagens ärvdabalk: "Skuldum skal sva skifta svm bo").

Eftersom den nordiska laggenren per definition är en muntlig genre är jag också tveksam till om den fanns nedskriven innan det latinska alfabetet kom till norden (för om balkarna syftar på träplankor, typ runstavar, förutsätter jag att runor användes, och det finns ganska dåligt stöd för att de användes så där jättemycket i vardagliga ting).

[fornjot]

Jag har hört talas om att man i isländska texter svurit eder på guden Ulls ring. Det spekuleras om det varit solskivan eller någon stencirkel som varit tingsplats. Vad har detta för plats i germansk rätt.

En saga från norra Sverige berättar om solens söner med en dömande funktion http://www.fornjot.se/orrbysaga.htm

[fornjot]

I dag träffade jag av en slump en man som utbildat sig till skogsinspektör. Han berättade att i sveriges rikes lag Jordabalken i alla fall förarbeten till lagarna innehåller saker som går tillbaka till landskapslagarna och kanske gammal germansk rätt

[barzam]

Jag har hört något liknande. Teoretiskt sett skulle en lag som är belagd i någon centralsvensk landskapslag ännu kunna gälla. Någon som är mer beläst på rättshistoria än jag, som vet?

[Dûrion Annûndil]

Jag har hört talas om att man i isländska texter svurit eder på guden Ulls ring. Det spekuleras om det varit solskivan eller någon stencirkel som varit tingsplats. Vad har detta för plats i germansk rätt.

En saga från norra Sverige berättar om solens söner med en dömande funktion http://www.fornjot.se/orrbysaga.htm

På din hemsida står det angående detta:

Ättesagan från Åhrbyn gavs ut 1931 av Gustav Hallström som arbetade på Norrbottens museum. En sommardag 1921 lästes denna berättelse upp för fyra personer. Pastor Otto Lindgren i Boden, Författaren Stig Dahlbäck, Doktor E Salvén, och Gustav Hallström. Personen som läste upp berättelsen var inte den som nedtecknat den och nedtecknaren ville vara anonym och förbjöd allt slags offentliggörande. I tre år sökte Gustav Hallström efter vem som var källan. Han träffade till slut en försynt man i 50 års åldern. Mannen ville inte att hans barn eller släkten i övrigt skulle råka illa ut på grund av att sagorna blir offentliggjorda.

Frågan infinner sig vad det finns för stöd för att denna saga är så gammal som det hävdas... Finns det något som binder den till järnåldern? Några liknande sagor som spridits? Någon större spridning av denna saga? Några arkeologiska fynd?
Och vilka var det mannen var rädd för, om sagan avslöjades?

-Dan

[Rubber Duck]

Jag har hört något liknande. Teoretiskt sett skulle en lag som är belagd i någon centralsvensk landskapslag ännu kunna gälla. Någon som är mer beläst på rättshistoria än jag, som vet?

Byggningabalkens 12 kapitel, "Huru svin må i ollonskog släppas", härstammar från landskapslagarna.

[Leonidas]

(någon som skulle kunna uppdatera mig på landskapens ålder?)

Du menar landskapslagarnas ålder? Äldre västgötalagen anses utformad omkring 1220 och nedskriven i den version som finns bevarad omkring 1280. Omkring 1280-1330 dateras de avskrifter av landskapslagar som finns bevarade. Magnus Erikssons landslag sammanställdes omkring 1350 för att ersätta landskapslagarna. Uppland och Östergötland förefaller ha antagit landslagen under 1350-talet, Västergötland 1389, vissa landskap antog den aldrig. Kristoffers landslag var den första som som stadfästes, 1442. En version med avsnitt ur Upplandslagen inarbetade stadfästes i början av 1500-talet och kom att kallas den mellersta lagen. Landslagen ersattes 1734 av Sveriges rikes lag.

Spår av äldre lagar finns, till exempel hednalagen (som dateras till 1200-tal och tidigast känd genom att ett fragment finns i den äldsta avskriften av västgötalagen).

Personligen är jag försiktigt skeptisk till nedskrivna lagar i större utsträckning före de landskapslagar vi har kvar.

Tack för det långa svaret, men jag syftade inte på landskapslagarnas ålder utan på landskapens ålder.

[Dilbert]

Frågan är felställd: bevisligen var lagarna nedskrivna, då faktiskt flera återfinns än idag (flera redan nämnda här). Dock tyder det mesta på att lagarna i äldre tid återgavs muntligt, skälet till detta är språkligt: lagtexten är uppbyggd för att lagmannen enkelt ska kunna komma ihåg den. Det mest självklara exemplet är olika stilgrepp som upprepning, stegring och språkliga figurer som allitteration (slumpmässigt valt exempel ur äldre västgötalagens ärvdabalk: "Skuldum skal sva skifta svm bo").

Rättshistorikern Elsa Sjöholm har hävdat att de nordiska landskapslagarna huvudsakligen tillkommit genom reception av äldre kontinentala lagar och/eller direkt från romersk och mosaisk rätt genom klostrens handskriftsproduktion, och att någon lokal muntlig tradition inte kan spåras i de bevarade texterna. Hon tänker sig att skriftspråket i lagarna medvetet utformats för att efterlikna en muntlig tradition, och därmed underlätta lagarnas memorering och vidare spridning; "allt tyder på att språket i våra medeltidslagar är ett medvetet utformat konstspråk, vars källor är allmänlitterära snarare än snävt rättsliga".

[UrsusRex]

Jag har i princip ingenting att tillföra. Jag håller med både Barzam och Dilbert och er andra....

Men jag tänker på de brittiska (och nordiska?) teorierna om att en av anledningarna att vikingar klarade sig bra på de brittiska öarna var att de var "godare" herrar än de lokala baronerna (eller hertigar eller vad de nu kan ha titulerats ).
En del av den teorin är då att nordborna läste upp lagarna en gång om året vilket fortfarande lever kvar på Isle of Man.

Jag vet inte?

Mvh
Björn- tittar inte in så ofta så förvänta er inga svar i brådrappet.