När började vi dyrka asarna?
När började vi dyrka asarna?
Sverige kristnades vid förra sekelskiftet, men när började vi dyrka asagudarna och vad dyrkades innan?
Detta kan man inte med säkerhet fastställa. Men det borde ha skett under de första århundraden efter kristus. Hur det gick till vet man inte men det är inte omöjligt att det var fråga om en invasion eller någon annan kraftig kulturimport. De gamla gudarna var de så kallade vanerna och i gudasagorna talas det om ett krig mellan vanerna och asarna, vilka sedan slöt fred. Vilket kan tolkas som om religionerna flöt samman.
Ännu längre tillbaka fanns den s.k. Nerthuskulten, och Nerthus (även kallad Njord, Njörd m.m. som var far till Frej och Freja, som alla var vaner) var en fruktbarhetsgudinna/gud.
Ännu längre tillbaka fanns den s.k. Nerthuskulten, och Nerthus (även kallad Njord, Njörd m.m. som var far till Frej och Freja, som alla var vaner) var en fruktbarhetsgudinna/gud.
Re: När började vi dyrka asarna?
Jag skall inte bråka om din lilla formuleringsmiss, det har redan flera stycken påpekat. Något svar på frågan har jag inte heller.Galadriel skrev:Sverige kristnades vid förra sekelskiftet, men när började vi dyrka asagudarna och vad dyrkades innan?
Vad jag dock kan tillägga är att trots att Sverige kristnades runt förra millnieskiftet så fanns delar av asatron kvar på avlägsna platser i Sverige. Har för mig att de ända in på 1800-talet fanns avlägsna orter där Tor, Oden, Freja med flera dyrkades till en vissa grad. Ofta i kombination med kristendomen. Skall försöka hitta källan, rätt säker på att jag läst det i någon av de böcker jag har hemma i hyllan. Skall leta lite.
/Björn P. Bertilsson
-
- Medlem
- Inlägg: 62
- Blev medlem: 26 maj 2002, 15:29
- Ort: Stockholm
...
Tror att det var ngn gång 300-600 e.kr. De nya gudarna kom ifrån germanska stammar. Kelternas gudar Wotar och Donar är enligt vissa källor våra Oden och Tor. Det var alltså många Kaukasiska folk som förde tron.
Achtung Spitfire!
jag tror att invasionsteorin är övergiven av de flesta religionsfenomenologer idag. Förr ansåag man att kulturyttringar endast spreds genom våldsmedel. Dock är det väl ganska troligt att kulten av vanerna är en rest från en tidigare form av religion.Leonidas skrev:Detta kan man inte med säkerhet fastställa. Men det borde ha skett under de första århundraden efter kristus. Hur det gick till vet man inte men det är inte omöjligt att det var fråga om en invasion eller någon annan kraftig kulturimport. De gamla gudarna var de så kallade vanerna och i gudasagorna talas det om ett krig mellan vanerna och asarna, vilka sedan slöt fred. Vilket kan tolkas som om religionerna flöt samman.
Ännu längre tillbaka fanns den s.k. Nerthuskulten, och Nerthus (även kallad Njord, Njörd m.m. som var far till Frej och Freja, som alla var vaner) var en fruktbarhetsgudinna/gud.
Tanken på att de gamla asarna var livslevande människor som av någon anledning blev gudar i sagorna är förvisso ingen ny myt eller idé. Det är en ganska gammal tes som han drev.
Missuppfatta inte mig fel, jag är en stor fan av Thor Heyerdahl och uppskattar hans böcker - men ur ren forskningssynpunkt så finns det mycket i hans idéer som saknar vetenskaplig grund...
Och modern forskning i form av DNA har överbevisat att hans iofs intressanta teser inte stämmer.Givetvis blev han utskrattad, emn det har han blivet förr, och överbevisat kritikerna
Missuppfatta inte mig fel, jag är en stor fan av Thor Heyerdahl och uppskattar hans böcker - men ur ren forskningssynpunkt så finns det mycket i hans idéer som saknar vetenskaplig grund...
Bumse!
Jag har någonstans en bok om runskrift där författaren skrev om att runskriften existerade parallellt med det latinska alfabetet och att de sista(?) runorna ristades ner på för mig okänt föremål, så sent som på 1900-talets början. Om man bortser från dagens revival gällande runor, naturligtvis.
Är det flera som hört talas om de runskrifter som påträffats i USA och som först troddes härstamma från vikingatid? Det kom senare fram att det var ett litet "spratt" från senare tid, då ett eller flera runtecken tillkommit långt efter vikingarnas epok...kanske det var en nordisk/svensk emigrant som ville skoja med eftervärlden?
Det blev visst lite off topic, beklagar. Jag har tyvärr ingen aning om när asatron blev gällande här uppe...förmodligen är den äldre än vi kan ana idag. Så är det nästan alltid.
MVH Richard R.
Jag har någonstans en bok om runskrift där författaren skrev om att runskriften existerade parallellt med det latinska alfabetet och att de sista(?) runorna ristades ner på för mig okänt föremål, så sent som på 1900-talets början. Om man bortser från dagens revival gällande runor, naturligtvis.
Är det flera som hört talas om de runskrifter som påträffats i USA och som först troddes härstamma från vikingatid? Det kom senare fram att det var ett litet "spratt" från senare tid, då ett eller flera runtecken tillkommit långt efter vikingarnas epok...kanske det var en nordisk/svensk emigrant som ville skoja med eftervärlden?
Det blev visst lite off topic, beklagar. Jag har tyvärr ingen aning om när asatron blev gällande här uppe...förmodligen är den äldre än vi kan ana idag. Så är det nästan alltid.
MVH Richard R.
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Om jag förstått det rätt så försvann inte runorna helt och hållet, förrän efter införandet av allmän skolgång. D.v.s. under 1800-talet.
Detta ska åtminstone ha varit fallet i delar av Dalarna.
I Östergötland, som ändå var ett av de första landskapen att kristnas, skall asatron delvis ha levt kvar (i de södra skogsområdena) fram till mitten av 1200-talet.
Detta ska åtminstone ha varit fallet i delar av Dalarna.
I Östergötland, som ändå var ett av de första landskapen att kristnas, skall asatron delvis ha levt kvar (i de södra skogsområdena) fram till mitten av 1200-talet.
stora delar av vår folktro är ju reser av asatron: exempelvis åkallade man Tor och Odin i ett flertal sjukdomshelaningsformler som användes under 1800talet... Vidare är väl tron på vättar, tomtar och annat oknytt att betrakta som rester av den tro och tillbedjan av alver (nej jag pratar inte om tolkien här) som fanns under vikingatid och framåt.Larsson skrev:Om jag förstått det rätt så försvann inte runorna helt och hållet, förrän efter införandet av allmän skolgång. D.v.s. under 1800-talet.
Detta ska åtminstone ha varit fallet i delar av Dalarna.
I Östergötland, som ändå var ett av de första landskapen att kristnas, skall asatron delvis ha levt kvar (i de södra skogsområdena) fram till mitten av 1200-talet.
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Fick mig att tänka på. Är älvor samma sak som alver?Hangatyr skrev:
stora delar av vår folktro är ju reser av asatron: exempelvis åkallade man Tor och Odin i ett flertal sjukdomshelaningsformler som användes under 1800talet... Vidare är väl tron på vättar, tomtar och annat oknytt att betrakta som rester av den tro och tillbedjan av alver (nej jag pratar inte om tolkien här) som fanns under vikingatid och framåt.
låter troligt. De små hade olika namn på olika platser. Namnet älvor ger dock lite fjollassociationer, men det lär ju ha att göra med älvor som Tingeling och andra nutida sagoväsen...Larsson skrev:Fick mig att tänka på. Är älvor samma sak som alver?Hangatyr skrev:
stora delar av vår folktro är ju reser av asatron: exempelvis åkallade man Tor och Odin i ett flertal sjukdomshelaningsformler som användes under 1800talet... Vidare är väl tron på vättar, tomtar och annat oknytt att betrakta som rester av den tro och tillbedjan av alver (nej jag pratar inte om tolkien här) som fanns under vikingatid och framåt.
-
- Medlem
- Inlägg: 143
- Blev medlem: 3 december 2007, 22:02
- Ort: Lund
- Kontakt:
Jag hoppas att jag inte är helt galen som kommer med ett bidrag till en idé som är ända från 2002.
Patrik skrev den 27 maj 2002:
E inte det, det fiffigaste, va?
Tycker han ja!
M.v.h. Roger Klang, Lund den 30/12/2007
Patrik skrev den 27 maj 2002:
Var det inte så att stridsmännen själva blev en del av gudavärlden när de dog i strid? Jag tror inte att man kan säga att de dyrkade gudarna som kristna dyrkar vår tids Gud. Gudarna var deras förfäder och likar. Jag tror att de blandade ihop realitet med gudasagor, Oden skulle för dem lika gärna kunna gå mitt ibland dem. De skulle säkerligen känt sig ärade av att få möta en Gud som Oden eller Tor, men det var den enda vördnad gudarna fick. Ja, respekt fick dem!Tanken på att de gamla asarna var livslevande människor som av någon anledning blev gudar i sagorna är förvisso ingen ny myt eller idé. Det är en ganska gammal tes som han drev.
E inte det, det fiffigaste, va?
Tycker han ja!
M.v.h. Roger Klang, Lund den 30/12/2007
Re: ...
Wotan och Donar är inte keltiska. Utan rent germanska gudar i Nederländerna, Tyskland, Storbrittanien. (Wotan är det vanligaste anglosaxiska namnet på Oden). De namnen är inte ens keltiska.Lewenhaupt skrev:Tror att det var ngn gång 300-600 e.kr. De nya gudarna kom ifrån germanska stammar. Kelternas gudar Wotar och Donar är enligt vissa källor våra Oden och Tor. Det var alltså många Kaukasiska folk som förde tron.
(Sen förstår jag inte vad du menar med Kaukasisk (SIC)? om du menar med detta vita människor, européer, så tycker jag att du är helt fel ute med sån arkaisk motbevisad nomenklatur.)
Nerthuskulten är omdiskuterad, det är bara Tacitus som nämner att Sueionerna dyrkade guddinnan Nerthus. Det kan syfta på något lokalt och behöver inte heller stämma med verkliga förhållanden under tiden. Njord skulle jag dessutom säga vara en asagud.leonidas skrev:Ännu längre tillbaka fanns den s.k. Nerthuskulten, och Nerthus (även kallad Njord, Njörd m.m. som var far till Frej och Freja, som alla var vaner) var en fruktbarhetsgudinna/gud.
Vad jag sett i fyndhistoria är den nordiska religionen rätt så kontinuerlig under en lång tid, ända sedan bronsåldern. Jag tror att den i princip var en del av en kulturell kontinuuitet som pågått sedan folk blev jordbrukare. Om än dock en föränderlig religion, vars utrycksätt ändrades mycket.