Örjan skrev:Även om termen vikingar användes om sjörövare behöver det inte enbart betyda sjörövare. Skillnaden mellan handel och sjöröveri var flytande och även skillnaden mellan sjörövare och furstar/hövdingar var flytande. Det byte som vikingar rövade bör de även ha sålt någonstans. De skandinaviska statsbildningar som uppstod i England och Ryssland var ett resultat av ett eskalerat sjöröveri som utvecklades till erövringskrig.
Så frågan är: Upphör vikingar att vara vikingar när de säljer sitt stöldgods eller etablerar sig som furstar och hövdingar i de länder de tidigare härjade i. Själv lutar jag åt den uppfattningen att alla de skandinaver som deltog i den aggressiva verksamhet som präglade vikingatiden är vikingar. En rusisk hövding är därmed en viking eftersom han har uppnått en samhällspostion som är resultatet av hans egen eller hans far eller farfars vikingatåg i Ryssland. Först när ruserna har blivit assimilerade av den slaviska befolkningen har de upphört att vara vikingar och förvandlats till en vanlig överklass.
Här tror jag du har både rätt och fel. Självfallet kan "stöldgods" ha cirkulerat efter att de rövats från andra, men jag tror i vilken sund merkantil verksamhet som helst attdet i långa loppet blir svårt eller omöjligt att i grunden basera en försäljning av varor baserat på tidigare rov någon annanstans ifrån.
Grunden i den skandinaviska handeln bör ha varit fällar och skin. I synnerhet fällarna var kända redan under den tid när goternas historia skrevs, långt före någon erkänd vikingatid, saamt handel med högt kvalitativa hästar. Mellan 800 och 1000 gissar jag att handel med slvara blev signafikativt förbehållet nordbor, men låter det stå för mig.
handel i sig baseras ju på att arbeta upp ett behov och sedan leverar så mycket man kan, öka priset något när efterfrågan ökar osv.
Jag finner det svårt att tro att den ganska omfattande handel som tycksa ha utmynnat från kanske till stor del Gotland via floder ner till Bysanz kan ha baserats på plundring. Vad förväntar man sig att de verkligen skall ha kunnat plundra? Lite mynt och annat silver från något kloster ibland, samt vad vet jag, men var det verkligen material i en sådan omfattning att det räckte till att försörja handels hus utmed ryska floder och på marknader i Rom och Bysanz?
Då tror jag mer på Nordsverige som resurs för billiga råvaror i form av skinn, ungefär som i Canada under kolonisationen. Infrastrukturer av jägare, skinnare, och garvare som tar med sina skinn till marknader, där de köps av handelsmän som sedan lastar båtar fulla och exporterar detta till bysanz. På vägen fanns säkert fler möjligheter til goda inköp.
Vad en handelsman mer än något annat vill ha, är ett regelbundet flöde av varor, priset kan få variera med tillgång och efterfrågan, men har han inga skinn tvingas han ändra verksamhet.
Till att tex bli sjörövare och viking, detta håller jag med om. Han har då infrastruktur och resurser i form av båtar och manskap.
Däremot tror jag inte handeln baserades på stöldgods.
