Vikingar

Robert Sköld · Inlägg av **Robert Sköld** » 09 okt 2003 17:22

Instämmer Löwe, det var det jag egentlígen ville komma till. Att den romantiska bilden av Vikingen till större del beskriver 1800-talets syn på vikingen än hur människorna verkligen levde kring 800-1000.

/Robert Sköld

Totmes · Inlägg av **Totmes** » 09 okt 2003 18:21

Med mord och plundring spred nordiska vikingar skräck längs Europas kuster. Alla dom skriftliga källor som berättar om detta, är det rent påhitt?
Och skandinaverna var inte unika i detta avseende. Även Sverige drabbades av dylika angrepp, vi vet att dom på 1000- och 1100-talen utfördes av estniska och slaviska vikingar. Säkert var dom lika hänsynslösa, och lika säkert ägnade sig även dessa ester och slaver hemmavid åt jordbruk, boskapsskötsel, handel och familjeliv. Alla dom vårdkasar, pålspärrar och fornborgar som finns utmed Östersjökusten, uppfördes dom bara på skoj?

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 10 okt 2003 13:45

Löwe skrev:Det är en väldigt romantisk bild att vikingar var sjörövare, som plundrade hela tiden och satte skräck i Europas folk.
De flesta var bönder, som levde fredligt, och bedrev handel med andra folk. Det är ungefär som att säga att alla amerikaner är tjocka, gapiga och feta, bara för att det är de gapiga vi lägger märke till när dessa är på semester i Sverige.

Här tror jag du har helt fel.

Personligen tror jag termen viking kan appliceras på ett fåtal av nordisk befolkning, varför såväl den svävande begreppet "vikingar" på folk från de nordiska länderna under 600-1000 talet är inkorrekt, samt begreppet vikingatiden ger en missvisande bild av denna tid och folk i allmänhet. Jag tror det är svårt att få ihop till mer än 10 dokumenterade bevisade vikingar nånsin på detta jordklot: Låt oss försöka lista dem!!

Viking nr 1.

Han är inte viking, han heter viking, dvs detta är hans namn, vilket är mycket märkligt. Tänk att döpa sig till Odalman, ryss, langobard eller miklagårdare på 900-talet eller 1000-talet?

Jag känner inte till en enda runsten där någon nämns med namn vilket samtidigt har en betydelse.

Texten (från http://www.upplandsvasby.se/Turist/Seva ... stenar.htm)

32 vid Fresta kyrka
"Gismund och Viking läto (resa stenen efter) Sigvast, sin fader"
Runstenen fanns inmurad i kyrkans västra gavel, bakom stenens nuvarande plats."

Denna man var utan tvekan viking, dvs han hette så. Vad han var för något framgår däremot inte.

(Fresta ligger i Upplands-Väsby)

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 10 okt 2003 13:47

Viking nr 2 och 3:

(Se: http://www.dsh.se/dokument/THORGUNN.HTM de svenska historiedagarna i Kalmar 1997)

"en högrest sten i Bettna socken (Sö 54) som tre bröder, Torsten och Östen och Nattfare Vikingssöner reste till minne av sina tre bröder Finnvid, Olov och Torkel,"

(Bettna ligger i Sörmland) Viking är av allt att döma egennamn för Torsten, Östens och Nattfares far?

Samma sajt omnämner (Vg 61); " harða goðan dræng, blev död i västerled i viking .

Här används ordet viking för ett begrepp, men vilket: i viking kan (mindre troligt men möjligt) vara en ort, eller en aktivitet, eller ett sinnestillstånd, eller en militär strategisk akvitet?

Detta är de enda "viking"ar jag hittat. Hittar någon fler?

(Och då avser jag inte fantasifulla spekulationer om verbet vika, eller annat, utan personer som i dokument eller annat benämnts vikingar, eller varit "på viking" någonstans)

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 10 okt 2003 14:12

Rundatabasen listar 27 stenar med order "viking". 20 är personnamnet Viking, antingen som föremål för stenen eller som en av dem som rest den.

6 syftar på "i viking", dvs på en vikingafärd, i sällskap med vikingar. Vanligtvis är det någon som dött "i viking". I något fall är det lite osäkert om det faktiskt är en aktivitet eller ett mansnamn som åsyftas, det beror i så fall på att inskriften är skadad.

1 sten är lite udda, det är U 617 som säger,
Ginnlaug, HolmgæiRs dottiR, systiR SygrøðaR ok þæiRa Gauts, hon let gæra bro þessa ok ræisa stæin þenna æftiR Assur, bonda sinn, son HakonaR iarls. SaR vaR vikinga vorðr með Gæiti(?). Guð hialpi hans nu and ok salu.

Assur, Håkon Jarls son, hade "vikinga-varden" - alltså "vikingavakten"? - tillsammans med Geitir.

Stenarna har signum
ÖG 8 $, SÖ 13 $, SÖ 54 $, SÖ 182, SÖ 197, SÖ 203, SÖ 269, SM 10, SM 11, VG 17 #, VG 61, U 34, U 175, U 260, U 432 #, U 498 #, U 617, U 649, U 681, U 802, U 813, G 370, DR 216 $, DR 330, DR 334, N 288 M, BR BARNES1 M

(DR är en sten som katalogiserats - och eventuellt förvaras - av dansk forskning. N är en norska inskrift. BR är en brittisk inskrift (på norska, funnen i Maeshowe)

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 10 okt 2003 14:53

Teodric skrev:Rundatabasen listar 27 stenar med order "viking". 20 är personnamnet Viking, antingen som föremål för stenen eller som en av dem som rest den.

6 syftar på "i viking", dvs på en vikingafärd, i sällskap med vikingar. Vanligtvis är det någon som dött "i viking". I något fall är det lite osäkert om det faktiskt är en aktivitet eller ett mansnamn som åsyftas, det beror i så fall på att inskriften är skadad.

Strålande! nu snackar vi fakta och inte myter!

Som synes ett magert bestånd av en minoritet i dåtida norden skulle man kunna säga. Låt oss alltså säga att det (generöst) finns cirka 25 bevisade vikingar på svenska runstenar.

Hur många nämner sagorna? Och används där viking som verb eller adjektiv, samt ges en definition på verbet/adjektivet?

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 10 okt 2003 16:06

Mnjae, det är ju trots allt tolkningar vi pratar om:-)

Tyvärr kommer jag inte på någon saga som är tillräckligt samtida för att vara särskilt trovärdig vad gäller språkbruk. De flesta är ju inte nedtecknade förrän på 1200-talet. Kanske någon som kan ämnet bättre kan fylla i där.

UrsusRex · Inlägg av **UrsusRex** » 10 okt 2003 17:23

Samtida sagoskildringar finns ju inte! Jag tror för min del sagorna hölls vid liv i de 300-åren mellan sagotiden och tiden då de nedtecknades genom visor. Vi disskuterar detta i en annan tråd....

Men visst finns vikingar i dessa sagor.
I njalssaga behöver man inte läsa länge förän man kommer til Höskulds möte med norska vikingar. Senare möter två av Njalssönerna vikingar vid färöara om jag inte missminner mig. Säkert finns fler vikingamöten i sagan.
Dessa vikingar beskrivs som sjörövare och kallas vikingar. De ligger ivägen för skeppen och utmanar dem. Sedan läggs skeppen sida vid sida och strider utkämpas på dess däck - rena Long John silver utan svartkrut och träben.

Mvh
Björn

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 10 okt 2003 18:11

UrsusRex skrev:Samtida sagoskildringar finns ju inte! Jag tror för min del sagorna hölls vid liv i de 300-åren mellan sagotiden och tiden då de nedtecknades genom visor. Vi disskuterar detta i en annan tråd....

Men visst finns vikingar i dessa sagor.
I njalssaga behöver man inte läsa länge förän man kommer til Höskulds möte med norska vikingar. Senare möter två av Njalssönerna vikingar vid färöara om jag inte missminner mig. Säkert finns fler vikingamöten i sagan.
Dessa vikingar beskrivs som sjörövare och kallas vikingar. De ligger ivägen för skeppen och utmanar dem.

Stopp ett tag, kan du inte citera dessa användande av ordet viking?

(Och man får innerligt hoppas att ingen översättare på 60-talet generöst begåvat dem med namnet "viking", utan att termen använts av författaren i hans originalsskrift...)

UrsusRex · Inlägg av **UrsusRex** » 10 okt 2003 20:12

Jag vet inte om det är hädelse att referera till litteratur från 1800-talet?
Men faktum är ju att översättningen av orginaldokumenten består!

Men sök upp Njála av Konrad Gislason 1875 en vetenskaplig utgåva av Njalssaga med textvarrianter.

Den enda utgåva jag har är en svensk översättning så jag kan inte gärna cittera isländskan. Men som sagt sök i Njála, där finns ordet viking i orginalspråket.

Sedan ännu en variant är att viking helt enkelt betyder handelsman och har sitt ursprung i det "fornengelska" wic. Vet inte vad för språk wic härstammar ifrån men det skulle ha betydelsen handelsresande ungefär. Behöver jag påpeka att den teorin kommer från Storbrittanien just?

Mvh
Björn

Dan Koehl · Inlägg av **Dan Koehl** » 10 okt 2003 21:53

Vet inte var du vill att jag skall söka men knappast här på mitt skrivbord i Wien?

Repeterar: Skulle du kunna dig tänka dig citera textstycket där ordet viking är nämnt? Gärna med så mycket att man fattar sammanhanget.

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 10 okt 2003 21:57

Här är alla (tror jag? eller de flesta?) sagorna, på isländska. Om någon bara vet var aktuella avsnitt gömmer sig så borde en sökning vara en smal sak.

Olof Ekström · Inlägg av **Olof Ekström** » 10 okt 2003 22:07

Vänta nu, Brennu-Njál, that's our man, right?

UrsusRex · Inlägg av **UrsusRex** » 10 okt 2003 23:14

TACK FÖR LÄNKEN!!!!!!!!!!!!!!! Kanon!

83. kafli skrev:
Nú er þar til máls að taka að þeir Grímur og Helgi synir Njáls fóru af Íslandi það sumar sem þeir Þráinn fóru utan og voru á skipi með þeim Ólafi eldu Ketilssyni og Bárði hinum svarta. Þeir tóku norðanveður svo hörð að þá bar suður í haf og rak yfir myrkur svo mikið að þeir vissu eigi hvar þeir fóru og höfðu þeir útivist langa. Þá komu þeir þar er grunnsævi var mikið og þóttust þeir vita að það mundi vera nær löndum. Þeir Njálssynir spurðu ef Bárður vissi nokkuð til hverjum löndum þeir mundu næst vera.

"Mörg eru til," segir hann, "að því sem vér höfum veðurföll haft, Eyjar eða Skotland eða Írland."

Tveim nóttum síðar sáu þeir lönd á bæði borð en boða mikinn inn á fjörðinn. Þeir köstuðu akkerum fyrir utan boðann. Þá tók að lægja veðrið en um morguninn var logn. Sjá þeir þá fara þrettán skip út að sér.

Þá mælti Bárður: "Hvað skal nú til ráða taka því að menn þessir munu veita oss aðsókn?"

Síðan ræddu þeir um hvort þeir skyldu verja sig eða gefast upp en áður þeir höfðu ráðið komu að víkingar. Spurðu þá hvorir aðra að nöfnum, hvað fyrirmenn hétu. Þá nefndust fyrirmenn kaupmanna og spurðu í móti hverjir fyrir víkingum væru. Annar nefndist Grjótgarður en annar Snækólfur, synir Moldans úr Dungalsbæ í Skotlandi, frændur Melkólfs Skotakonungs "og eru kostir tveir af oss gervir," segir Grjótgarður, "að þér gangið á land en vér munum taka fé yðvart. Hinn er annar að vér munum sækja að yður og drepa hvern mann er vér náum."

Helgi svarar: "Það vilja kaupmenn að verja sig."

Þá mæltu kaupmenn: "Mæl þú alls vesall. Hverja vörn munum vér veita? Og er fé fjörvi firra.

Grímur tók það ráð að hann æpti á víkinga og lét þá eigi heyra illan kurr kaupmanna.

Bárður og Ólafur mæltu: "Hyggið þér eigi að Íslendingar muni gera spott að látum yðrum? Takið nú heldur vopn yður og verjum oss." Tóku þeir þá allir vopn sín og festu það með sér að þeir skyldu aldrei upp gefast meðan þeir mættu verja sig.

Men angående Njalssönerna hade jag inte fel

(självgottande) Där nämns viking - dock är det inte nordmän utan män från skottland fränder till Moldans kung i Duncansby... kanske är det nordbor? Jag vet inte! Hur som helst får Njalssönerna oväntad hjälp från färöarna i detta slag.

Ps. Tacka vet jag mitt "gamla" 50-tals ex av översättningen.
Utan sammandragsdelen och fotnoter osv som finns däri hade det tagit mig en vecka att hitta rätt kapitel!

Förresten finns mkt intresant läsning i Njals saga om rättssystemet och tingen.

Igen tack för länken.....älskar Isländska!!!!

Mvh
/Björn

UrsusRex · Inlägg av **UrsusRex** » 10 okt 2003 23:26

Detta är dock endast en av flera texttolkningar!
Mitt exemplar beskriver mer ingående släktrelationer, väderstreck (varför de är feltolkade osv), samt vad som sägs inför vikingarnas anfall utanför ?,,var de nu är...de visste inte riktigt pga vindarna de haft. Skotland, Irland eller Färöarna trodde de sig vara vid i vilket fall.

Mitt exemplar är från 54 skrivet av Ingegerd Fries, sammansatt av texter främst hämtade från;

Njála utgiven 1875 i Köpenhamn av Konrad Gislason Vol.1
samt
Brennu-Njals saga av Einar olafur Sveinsson Rejkjavik 1954.
Den första av dessa - Njála från 1875 är en vetenskaplig utgåva med textvarianter. Njals saga består av flera sagor som sammansatts till en som bekant. De äldsta bevarade originaltexterna dateras till 1300-talet.
Så kanske är det inte den bästa källan att se om vikingar använde termen vikingar? Men jag tror ju att sagorna bevarades i folkmun i form av sånger och visor, se tråden skriftliga källor gällande vikingar.
Njals saga innehåller flera visor och det syns tydligt hur sagan sedan vävts vidare runt den visan. Dessa visor är allmänt betraktade som att vara äldre än själva originaltexterna.

Mvh
Björn