Damerna först

[Stefan]

Forøvrig var det ikke en gjet, men en gjeter som mistet hodet - en viss forskjell der

Vad är skillnaden? Vi som inte kan norska till 100% undrar.


(vi är iofs väl ute i OT, men sagt är sagt.)

[frodeh]

Forøvrig var det ikke en gjet, men en gjeter som mistet hodet - en viss forskjell der

Vad är skillnaden? Vi som inte kan norska till 100% undrar.


(vi är iofs väl ute i OT, men sagt är sagt.)

Jeg forstår. En gjeter er en person som passer på at geiteflokken ikke forsvinner.

[Stefan]

Ah, en getaherde alltså. Eller getpojke om han var ung. Saftigt att dräpa någon bara för att man har tillfälle....

Låt oss hoppas att det var blodsfejd dem emellan eller nåt, så getaherden har sig själv att skylla att han inte var vaksam och redo för ALLT.

Men om atmosfären är sån så blir det mera förståeligt om man låter en kvinna gå in först. Inte för att dräpas, för kvinnorna dräptes normalt inte så där utan vidare (antar jag). Men väl för en första avspaning och avkänning av situationen. Eller om man så vill, för att demonstrera att man är på väg in utan krigiska avsikter.

[Hexmaster]

Men om atmosfären är sån så blir det mera förståeligt om man låter en kvinna gå in först.

Vi har fortfarande inte fått denna förklaring bekräftad.

[Markus Holst]

Men att låta damen gå först för att visa att man kommer i fredliga avsikter, låter liksom inte helt fel. Det blir till och med en vacker förklaring. Jag skulle kunna tänka mig att man kan låta barnen gå först, av samma anledning. Det liknar lite grann systemet med att kasta in hatten, för att se hur den blir mottagen.

[Spaningsledaren]

Ledsen broder, men just detta gâr dessvärre inte för sig, har aldrig gjort och kommer kanske heller aldrig att göra.

Just detta skulle nämligen uppfattas som fullkomligt stridande mot all mänsklig kulturs Paragraf Ett: "Mannen beskyddar kvinnan"

Just detta senare är sedan för just oss män en viktig bit i hela tillvaron. Har du aldrig hört talas om de där spindelhonorna som äter upp sin partner efter kärleksakten? Tanken svindlar! Det är ocksâ pâ det här omrâdet som inom t.ex. bilindustrin: det intressanta anses vara eftermarknaden. Den skall vi vara rädda om. V.S.B.

[Stefan]

Ledsen broder, men just detta gâr dessvärre inte för sig, har aldrig gjort och kommer kanske heller aldrig att göra.

Just detta skulle nämligen uppfattas som fullkomligt stridande mot all mänsklig kulturs Paragraf Ett: "Mannen beskyddar kvinnan"

Nja, den kontrollfrågan som uppstår är om vi känner till exempel på oprovocerade väpnade attacker mot kvinnor.

(Att kvinnor kunde gå åt när väl allmän storming börjat, det vet vi. Men det är en annan historia.)

Varom inte, håller hypotesen att kvinnan först var i sig en fredstrevare + naturlig scout.
Var det naturstridigt att anfalla en sådan "först"-kvinna, vore det därmed inte onaturligt att låta henne gå först.

[Spaningsledaren]

Kanske det. Vore det p.s.s. naturstridigt att invadera ett försvarslöst land skulle det inte heller finnas nâgot problem förbundet med ensidiga miltära avrustningar. Tjuv-släktet kunde p.s.s. tänkas respektera hemfriden i bostader utan lâs i ytterdörren - och mycket annat. Sektionen "Alternativ historieskrivning" kan kanske användas for dillerier av detta slag?

[Markus Holst]

Vad som talar emot dessa idéer är ju att damens företräde genom dörren betraktas som en hedersbetygelsa av damen, inte som en artighet gentemot husägaren. Hade det sista varit fallet, hade kanske våra idéer om damens freds-spridande varit mer trovärdiga.

Jag gör helt om och ställer mig snett bakom spaningsledaren (och låter honom gå först genom dörren utan att för den sakens skull försöka påskina att han är en kärring).

[Spaningsledaren]

Hâll dig bara tätt bakom mig sâ skall det nog gâ bra!

[Hexmaster]

Fick en hänvisning från le maître själv när jag skrev på bloggen om det hela:

Man kan alltid diskutera bakgrunder som är historiskt berättade. Men både när det gäller frasen som sådan och den kloka madamen i Ludvig XI:s sällskap finns källor. Författaren till detta är Marius Wingårdh som i sin bok SÅ GÅR DET TILL från 1958 skrev denna förklaring. Var han i sin tur hade för källa, det får vi sannolikt låta förvinna i ovisshet då han inte längre lever. Sedan kan man även härleda frasen från den på 1700-talet levande Thédore Gosslin, mer känd under pseudonymen G. Lenotre där han i sina revolutionsskildringar från franska revolutionen beskriver frasen med liknande ursprung.

Frasen har även beskrivits som en variant där kvinnan var en förhandlare istället för offer. Man får själv välja vad som passar.

Mitt svar:

Jag har inte förkastat teorin, bara sagt att jag inte tror på den förrän jag fått den belagd. Letande på nätet har inte givit något, men tack för boktipset! (Boken kom förresten ut 1937, du har den sjätte upplagan, skrevs av Elimar Bäckström under pseudonymen MW, och dess fulla titel är "Så går det till i umgänge och sällskapsliv".)

Även Théodore Gosselin / G. Lenotre skall letas fram. (F.ö. ser jag att han levde 1855-1935.)

[Hexmaster]

Har fått tag på den magnifika etiketts-bibeln Så går det till i umgänge och sällskapsliv, där framställs det hela just som Etikettsdoktorn återger det, inkl. brasklappen "lär bottna i en mörk forntid".

En viktig detalj var en rättstavad Berthe d'Hocquetonville, Ludvig IX:s av Orléans förmenta älskarinna. Efter att ha letat har jag hittat en Bertha de Bourgougne som levde på 900-talet; vet inte om det finns fler, men Ludvig IX levde på 1200-talet. Däremot har Balzac skrivit en novell Den falska kurtisanen där en Bertha de Bourgougne, fru till Raoul av Hocquetonville figurerar tillsammans med Ludvig I de Valois, hertig av Orléans, ca år 1400. Jag har inte hittat några spår av "aprés vous"-episoden i vare sig historiska eller litterära sammanhang.

Någon som sitter inne med Lenôtres revolutionsskildringar?