Asagudarnes land: dess början?

[Davian]

Det här med naiv källkritik tror jag du får tänka om. Samma namn =/= samma gud. Oden, Woden, Wotan har inte 1:1 förhållande till varandra. Forskningsläget säger inte att Oden,Woden och Wotan (mfl) är samma gud. De har gemensamma rötter men är inte samma gud.

Den tolkningen att de är samma gud är en produkt av 1800-talets inställning att myter endast kan förstås genom komperativ jämförelse. Sen kom reaktionen under 1900-talet att myter endast kan förstås utifrån sig själva, som isolerade traditioner. och nu idag är man framme till att man nog behöver forska utifrån båda perspektiven beroende på frågeställning.

men tillbaka till Oden-Wotan-Woden ; Jag citerar professor Jens Peter Schjødt från Århus universitet.
https://www.au.dk/en/jps@cas.au.dk/

...as we shall see, this problematic is also to be seen when we ask whether the Nordic Óðinn was the same as Mercury,
as Anglo-Saxon Woden, or even if Wodan by Adam of Bremen was the same as Óðinn by Snorri. In all cases we can give the answer “yes and no” – there are similarities as well as differences. I shall return to this important problematic towards the end of the paper.

End of paper citerar jag nedan.

So, to summarize my view of the historical roots of Óðinn, I find it very plausible that part of the semantics that we find
surrounding the god, as described in the medieval sources of the North, can be traced back to an Indo-European god of the Varuna type, especially when it comes to the “dark” aspects.

I also find it probable that at the same time there existed one or several gods who were connected to bands of young warriors and who were somewhat connected to royalty and leadership. Around the beginning of our era along the limes, not least due to strong Roman and Celtic influences (but not only so) and foreign gods such as Mithras and various versions of Mercury, a god, much closer to “the Óðinn type” took shape who eventually also transformed the Wodan of the North from a god of magic and war and connected to death, and to the chieftains into Óðinn who kept many of these characteristics and added others.

Are these gods identical, then? No;
are they historically related? Yes.

So, the answer to the question asked in the title of this article: “one or many?” must be “both one and many” Óðinn or Wotan is thus not a latecomer, either in the southern Germanic area, or in the North, but he, like all other gods, was
certainly part of a permanent transformation process.

[Markus Holst]

Det sista du (Örjan) nämner är hur jag tänker mig det. Jag jämför gärna med hinduismen som vi anser polyteistisk men den enskilda hinduismen tillber bara en gud. Mycket enkelt förklarat.

Så tänker jag mig asatron också. På olika ställen i norden såg den annorlunda ut - och merparten av gudarna dyrkade nog inte alls utan nämndes bara i vinternätternas sagor och legender.

Dessutom dyrkades ju mer än asar. Vi har ju vaner också. Dyrkade månne dessa? Och så har vi disablot och den där hästlemmen som "tillbeds" någon stans i Snorres berättelser.

Men varför kände inte islänningarna till Oden?

[Davian]

Vaner är också gudar i nordisk tro. Diserna är svårare att säga vad exakt de var. Att islänningarna inte kände till Oden har nog med att göra att island framförallt var en norsk kolonisation och Oden var inte lika dyrkad i Norge. Så antalet Oden-dyrkare var nog försvinnande få på Island. Däremot kände de ju till Oden, Eddan är ju ett bevis på det.

[koroshiya]

...
So, the answer to the question asked in the title of this article: “one or many?” must be “both one and many” Óðinn or Wotan is thus not a latecomer, either in the southern Germanic area, or in the North, but he, like all other gods, was
certainly part of a permanent transformation process.

Känns lite semantiskt, med det är bra att förstå att det har funnits skillnader mellan olika regioner.

Asatron hade väl också något av förfäderstro, och en tro på mer naturnära andar? Förmodligen är det mycket svårt att veta vad en vanlig person hade för tro: vad som var viktigt att vörda i vardagen, om man säger så.

Sedan har vi spekulationer om inte så vanligt förekommande gudar, som man väl delvis letar efter bland teofora ortnamn. Ett problem med dem är dock att de inte måste ha fått namn av en gud, utan kanske något annat.

Det finns förresten åtminstone ett Friggeråker, och det har spekulerats över att denna gudinna dyrkades i Sverige. Läser man på wiki, så finns där några funderingar om att Freja och Frigg kan ha varit samma gudinna... en gång i tiden antar jag då, för i texter från Norden verkar det helt klart finnas skillnader mellan dem.

[Markus Holst]

Missionärerna glömde ju att förbjuda de flesta saker som folk trodde på, som tomtar, troll, vettar, småknytt, älvor, näcken mm. Jag tror att mycket av religiösa ritualer även handlade om dessa.

[Hans]

Patrik får rätta mig om jag har fel men jag tror att i Kalla Norden (också) var kyrkan smart nog att inte totalförbjuda allt förkristet utan att anpassa mycket till kristendomen. Lämpligt kristet att fira runt midvinter, midsommar m.m. - annars hade vi fortfarande varit hedningar (trevlig tanke, mer blot och orgier åt folket). Jämför med om staten idag skulle besluta att jul, nyår och midsommar vore icke-röda dagar. Då skulle det bli revolution.

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Kyrkan förbjöd de värsta och mest avskyvärda hedniska bruken som blot, men var till en början tolerant mot folktro, folkmagi och lokala seder som ansågs harmlösa.

Datumen för Kristi födelse och Johanns Döparens födelsedag var fastslagna sedan många århundraden tillbaka när kristendomen kom till Norden, så just det var ingen anpassning till den lokala festerna; att det råkade sammanfalla med tidpunkten för viktiga blot underlättade förstås när bloten skulle förbjudas, folket fick fira något annat i stället.

Helgonen fick ersätta de lokala gudarna och gudar med speciella egenskaper och förmågor, pedagogiskt och bra. De kunde kopplas till olika offerkällor, som folk fortsatte vallfärda till.

Kyrkor byggdes ofta på gamla hedniska kultplatser, men mer beroende på att dessa nästan alltid var belägna på de mest centrala och upphöjda platserna i bygderna än att kyrkobyggnaderna skulle ersätta de hedniska platserna. Många andra gamla kultplatser övergavs helt enkelt.

Många naturväsen levde kvar i folktron och omtolkades som djävulens verk eller neutrala andar, snarare än att utrotas helt.

I konsten fortsatte hedniska motiv att målas sida vid sida med kristna motiv, som på den berömda bonaden från skog i Hälsingland.

Veckodagar och ortnamn fick vara kvar.

[Markus Holst]

Visst var det så att Erik den heliges reliker vars runt på åkrarna i Uppsala för att önska en god skörd, vilket ersatte seden att bära runt ett beläte av Frej?

[Patrik Öbrink]

Det stämmer att Erik den heliges relikskrin bars runt i procession för god skörd och skydd mot epidemier, men också gör att hedra honom som kung och helgon. S:t Erik är bl.a. skyddshelgon för bönder.

Liknande processioner torde ha förekommit på många håll. I Norra Vånga i Västergötland bars den så kallade Kornguden, en skulptur föreställande S:t Petrus, runt på åkrarna in på 1800-talet. En annan känd korngud finns i Källunga kyrka.

[Örjan]

Känns lite semantiskt, med det är bra att förstå att det har funnits skillnader mellan olika regioner.

Ja, jag tycker inte att resonemanget känns särskilt övertygande. Att det finns regionala skillnader torde vara uppenbart med hänsyn till källmaterialet. Vad som inte är uppenbart är att skillnaderna skulle ha uppstått på grund av att gudarna har dyrkats så länge på olika platser. Brist på central styrning, utbildat prästerskap och heliga skrifter gör att stora skillnader kan uppstå väldigt snabbt.

Men den viktigaste punkten är ändå att så mycket av vår förmodade kunskap om asatron kommer från de isländska sagorna som inte är trovärdiga källor. De som skriver om Nordens politiska historia är väldigt medvetna om bristerna med detta källmaterial. Vissa vill rent av gå så långt som att anse att de är helt oanvändbara. Religionshistoriker har däremot svårt att ta in detta då de så gärna vill använda sig av dem för att skapa en tydlig bild av asatron. Utan de isländska sagorna har vi ju knappt någonting.

Men när den bild av asatron som sagorna ger inte matchar spridningen av religiösa ortnamn så måste vi ifrågasätta sagorna. Tyvärr är alltför många så förtjusta i sagornas pantheon och de väljer därför att i stället frågasätta vad ortnamnen säger. En tolkning/bortförklaring går ut på att ortnamnen är en kvarleva av en äldre tid då asagudarna dyrkades men hade ännu inte fått den popularitet som de fick senare under vikingatiden. På något sett ska då den senare popularitetsökningen inte ha resulterat i fler namngivna kultplatser! Och även om dateringen av de religiösa ortnamnen inte är huggen i sten kan man inte flytta tillbaks den särskilt långt i tiden. Jag vill minnas att kulten av Nerthus/Njärd tillhör det äldsta skiktet av religiösa ortnamn och den kan tack vare Tacitus dateras till ca år 100 (asagudarnas kultplatser kom långt senare).

Det finns förresten åtminstone ett Friggeråker, och det har spekulerats över att denna gudinna dyrkades i Sverige. Läser man på wiki, så finns där några funderingar om att Freja och Frigg kan ha varit samma gudinna... en gång i tiden antar jag då, för i texter från Norden verkar det helt klart finnas skillnader mellan dem.

Namnen Freja och Frigg är etymologiskt identiska och betyder "härskarinna". Även fruga och fru har samma etymologi. Detta skulle kunna tyda på att de är samma gudinna som i Norden har fått en dublett genom att den tyska versionen importerades senare. Men det är nog mer troligt att de är två gudinnor som har fått samma generiska namn. Det som talar för det sistnämnda är att Frej och Freja tillhör det allra yngsta skiktet av vanergudar. Ortnamnen i Västsverige som är namngivna efter Frigg tillhör ett äldre skikt som ersattes av nya gudar innan Frej och Freja gjorde entré.

Det var en forskare i början av 1900-talet som upptäckte att det gick att göra en relativ datering av de religiösa ortnamnen. Det mönster som han upptäckte var att under tidsperioden då vaner dyrkades var det alltid en kvinnlig och en manlig gud. Dessa byttes ut med jämna mellanrum med ett nytt gudapar. Mönstret bröts sedan när asagudarna gjorde entré. De nya kultplatserna var nu bara tillägnade manliga och krigiska gudar till skillnad från vanerna som tycks ha varit fruktbarhetsgudar.

Jag kommer dessvärre inte ihåg namnet på forskaren och jag har inte mina böcker tillgängliga (semester). Men imorgon kväll kommer jag hem och då kan jag kanske posta kartor över asagudarnas kultplatser och en mer detaljerad bild av hednagudarnas kronologi.

[Davian]

...
So, the answer to the question asked in the title of this article: “one or many?” must be “both one and many” Óðinn or Wotan is thus not a latecomer, either in the southern Germanic area, or in the North, but he, like all other gods, was
certainly part of a permanent transformation process.

Känns lite semantiskt, med det är bra att förstå att det har funnits skillnader mellan olika regioner.

Vad är det som är semantiskt?

[von Adler]

Jag håller med Patrik här. Vi vet egentligen ganska lite om asatron. I Sverige bör Ull ha dyrkats en hel del, med tanke på hur många ortsnamn vi har med "Ull" med i namnet.

I Snorres Edda är det Skade som har rollen som jaktens och skidåkningens gudinna och Ull nämns inte alls. En teori är att Ull också var edarnas/löftenas gud i Sverige, och att platser där Ull är med i namnet är ställen där man ingick kontrakt, avgav löften och eder och kanske också vittnade i rättsskipning. Men vi vet inte säkert.