Davian skrev:När jag läser igenom era gissningar/teorier om antalet män på ett skepp så funderar jag alltid på följande;
vad jag vet (nu är jag bara lågutbildad andraårsgymnasist) så var en långbåt runt 20-30 meter i längd.
om det ska trängas 80 man på den båten, måste ju alla leva trångt med väldigt lite plats.
och alla dessa 80 ska sedan ha mat och dylikt. Jag vet att man kan fiska från havet, men det känns som en
väldigt osäker matkälla för 80 man. Och vet man att man ska till England, som ligger ett gäng dagar
hemifrån. Då tänker man på att ta med mat. och mat för 80 man i kanske, 3-4 dagar tar rätt mycket plats.
och alla ska sova osv. nej, 80 man på ett skepp känns väldigt mycket. runt 40 man är ju mer troligt på grund av
ovan nämnda anledningar.
dessutom tror jag att ett skepp bör gå djupare i vatten med 80 man+proviant än 40+proviant.
och då vore det mer prkatiskt för vikingarna/nordborna att komma med 40-mansskepp? kan den
tanken stämma?
Ja, det er sikkert en like god tankerekke som mye av det jeg/vi kommer med, men en ting jeg absolutt vet er at man har lang tradisjon for å trenge sammen veldig mange personer per areal i diverse marine farkoster. En annen faktamessig observasjon man har gjort er at Gokstadskipet, en 16-sesser (32 årer), hadde 64 skjold langs rekken da man fant den. Sverre Marstrander - arkeolog, professor og en relativt kjent autoritet på vikingtiden antar bemanningen i dette skipet til å ha vært 65 mann - to mann per åre + styrmann. Og dette var et skip som er datert til år 901 - over 150 år tidligere enn Hardrådes større og lengre skip.
Om man i god internett-ånd stiller litt enklere krav til kilder kan man se på siden "Vikingskip og norske trebåter" og lese følgende:
"Leidangskipene
Leidangen var kongens "marine", kommandert ut som skattebyrde når kongen trengte det. Leidangen var inn delt i "skipreider", der et visst område hadde ansvaret for å utruste et skip. Dette innebar både skipet selv, det nødvendige utstyr og mannskapet selv. Slik sett var leidangen en form for både skattlegging og "verneplikt".
Skip med 20 - 25 sesser var mest vanlige. Disse var gjerne bemannet med 90 - 100 mann. Sagaene har mange eksempler på at større skip mistet fordelene ved de mindre skipenes manøvrerbarhet og hurtighet.
Ved hjelp av vardebrenning på markerte høydedrag med vide siktlinjer kunne varsel om utkommandering av leidangen gå langs hele norskekysten på bare noen få dager."
Men på dette feltet tar jeg gjerne imot korreks og jeg har ingen litteratur om emnet.
Jeg lenker inn et bilde ettersom det er så vakre skip (dette er en Gokstad-replika):
