Hällkistorna i Ljungbytrakten

[Patrik Öbrink]

Just nu läser jag boken Smålands Historia och i den skriver författaren att hälften av landets ca 1500 hällkistor finns i Kronobergs Län, flest i trakterna runt Ljungby -- ett drygt hundra bara i Göteryds socken. Den stora koncentrationen av gånggrifter i Falbygden är ju också känd.

Finns det några teorier om varför det är så här? Beror det bara på regionala skillnader, att det fanns några personer i en trakt som började med detta och människor i omgivningen tog efter -- och det på så sätt skapades en regional sedvänja?

Finns det förresten någon annan "koncentration" av särskilda fornminnen i någon bygd?

[Hans]

Sista frågan, runstenar och Vallentuna?

MVH

Hans

[Patrik Öbrink]

Nu har jag hittat något som kan ge en ledtråd till varför vissa typer av fornminnen koncentrerats till vissa områden. Kanske är jag ute och cyklar ...

I första bandet av Sveriges Historia skriver Stig Welinder om hur föremål användes för att skapa samhörighet mellan olika grupper - och indirekt visa på distans till andra grupper. Det handlade om att ge och ta emot gåvor för att upprätthålla förbindelser mellan granngrupperna. Welinder tar yxor av grönsten, så kallade lihultyxor, på fyndplatsent RAÄ Hogdal 440 vid Svinesundsbron som exempel. De som bodde där visade, enligt Welinder, sin samhörighet med andra grupper genom att ha samma yxor som dem.

Kanske fungerade det på samma sätt med t.ex. sättet som de döda begravdes på. Människorna visade samhörighet genom att bygga hällkistor istället för att begrava på andra sätt, som grupperna längre bort gjorde?

[Ralf Palmgren]

Av den här tråden kom jag på att skriva ett inlägg och starta en tråd om Ekornavallen i avdelningen om Nordisk forntid & vikingatid.