Kung Oden?

[hasse lindquist]

I en gammal historiebok för folkskolan från 1870-talet omnämns asagudarna Odin och Tor som forntida kungar i Norden. Alltså som verkliga, historiska personer.
Var detta en vedertagen uppfattning inom svensk, akademisk historievetenskap under 1800-talet. Eller tilläts folkskolan ha en egen, mer fantasieggande "fosterländsk" historieskrivning?

[Fredrik Andersson]

Min uppfattning är att man ska ta väldigt mycket av historievetenskapen på 1800-talet med en rejäl nypa salt. Man måste ha i bakhuvudet i vilket klimat mycket av historien skrevs och med vilket syfte man skrev den. Det var knappast för att tala om att "så här var det", snarare att förhärliga den egna staten. Det här var inte något unikt för Sverige. Hela Europa fullkomligt kokade av ambitionen att framhäva just den egna nationens ärorika historia och glorifiera förfäderna. Jag kan tänka mig att för Sveriges del handlade det om att skapa någon slags stolthet efter att vi förlorat Finland och blivit ett litet fattigt, grått land uppe i norr bara 100 år efter att vi dominerat norra Europa.

Förlåt - inser nu att jag inte svarade på din fråga. Men ända fram på 1940-50-talen handlade det mycket om "vårt ärorika förflutna" i skolböckerna.

Huruvida tesen om Oden och Tor som fysiska, historiska personer stämmer eller inte törs jag inte uttala mig om, men om så är fallet så ligger det helt i linje med det mesta av historieskrivningen under den här tiden.

[Odinkarr]

Huruvida tesen om Oden och Tor som fysiska, historiska personer stämmer eller inte törs jag inte uttala mig om, men om så är fallet så ligger det helt i linje med det mesta av historieskrivningen under den här tiden.

Jeg hører til den gruppe der argumenterer for at "Odin" er et tilnavn eller heite givet til en lang række faktiske personer, som vi i dag ville opfatte som konger. Om de alle har været det afhænger af tid og sted og hvorvidt odelsjorden i landskabet var gjort arvelig.

I andre tråde har vi omtalt at drengenavnet "Odinkarr" er det arvelige drengenavn for den sjællandske Hvide-æt, der er Sjællands mægtigste æt formentlig allerede fra 500 tallet fremefter.

”ErilaR”-kongen Odoacer (435-493/4 e.Kr.) 1 fjerner den sidste romerske kejser fra det vestlige romerrige, Romulus Augustus, fra magten år 476 e.Kr. tilsyneladende med brug af en hær fra Alani-folket. Dette holder indtil han dræbes år 493/4 e.Kr.

1 Se Procopius: De Bello Gothico (Den Gotiske Krig, VI:VI). Procopius skriver at han regerede i 10 år. I ”Origo Gentis Langobardorvm” (600 tallet e.Kr., kap. 3) kaldes han ”Audochari”. I Hildebrandslied (18, 25) fra ca. år 830 e.Kr. kaldes han på oldsaksisk "floh her Otachres nid" (fly han Otacher's nid) og "Otachre".

Jeg mener det latiniserede "Odoacer, Audochari, Otacher" skal oversættes til "Oðin(af)kárr" (Odin den Vilde, Odinkarr).

Vi har derfor beviseligt et navn fra ErilaR (Jarl) æt, hvori indgår "Odin".

Ordets ældste form forekommer i Rig Veda på sanskrit som ”yodha” (bekæmpe), ”yodha” (kæmper) og "yodhyA” (kamp). ”Yodhin, Yodha” er fra udsagnsordet ”yudh” (en kriger, kæmpe, sejrherre). Det er sikkert fra forståelsen for en kriger og sejrherre, der så igen er ættens øverste leder, at titlen "Odin" bliver kongens heite.

Der sker en række omfortolkninger af udødelige forfædre ophævet til guddommelighed efter Troskiftet ca. år 600-630 e.Kr. Dette indebærer også en helt anden brug af begrebet "Odin", som vi ser i runeindskrifter fra 700 tallet e.Kr. fremefter.

mvh

Flemming

[Jurgen Wullenwever]

Jeg mener det latiniserede "Odoacer, Audochari, Otacher" skal oversættes til "Oðin(af)kárr" (Odin den Vilde, Odinkarr).

Ordets ældste form forekommer i Rig Veda på sanskrit som ”yodha” (bekæmpe), ”yodha” (kæmper) og "yodhyA” (kamp). ”Yodhin, Yodha” er fra udsagnsordet ”yudh” (en kriger, kæmpe, sejrherre). Det er sikkert fra forståelsen for en kriger og sejrherre, der så igen er ættens øverste leder, at titlen "Odin" bliver kongens heite.

Du verkar sammanföra helt olika ord till "Odin".

Italiens kung Odovakar motsvarar ett nordligare Aud-vakr eller på svenska Öd-vacker. Öd = 'egendom, rikedom'.

Gudanamnet Odin, som vi har i onsdag, är ett äldre Wodanaz, där grundordet betyder 'vrede, hänförelse'.

Der sker en række omfortolkninger af udødelige forfædre ophævet til guddommelighed efter Troskiftet ca. år 600-630 e.Kr. Dette indebærer også en helt anden brug af begrebet "Odin", som vi ser i runeindskrifter fra 700 tallet e.Kr. fremefter.

Odin var ju gud redan för 2000 år sedan, vid översättningen av veckodagarna, och för den delen för över tretusen år sedan, som Varuna i Indien, då visserligen med ett annat namn.

[Odinkarr]

Odovakar

Kan du vise os en oprindelig kilde der skriver navnet på denne vis?

Har vi en kilde der viser dette er jeg enig i vi må overveje hvorvidt drengenavnet kan føres til "*AudawakaR", der kendes i formen ”Oddvarr” (óðal + varr) eller "værner af odelen".

Jeg har dog ikke kunnet finde en kilde der giver os denne mulighed.

Gudanamnet Odin, som vi har i onsdag, är ett äldre Wodanaz, där grundordet betyder 'vrede, hänförelse'.

Begrebet forekommer i formerne "Odin, Óðinn, Vodin, Woden, Wodan, Woðan, Wotan, Wuotan", samt "Godan" i longobardisk og vandalsk dialekt.

Som jeg skrev tidligere er har ordets ældste form på sanskrit "yudh" betydningen "en kriger, kæmpe, sejrherre".

På det indoeuropæiske sprog russisk betyder Odin tallet 1. Det udtales fonetisk "Adin" (Moskva, St. Petersborg dialekt). På syriac kaldes Odin ”Adonis”. ”O” i Odin på syriac og Pushto sprogene betyder ”den”. ”Din” har på syriac derfor været enten ”Dn, Dun eller Don", hvor sidstnævnte betyder ”visdom eller kundskab.”

Begrebet og i gudeform forekommer på runeindskriften fra Ribe, Jylland (DR EM85;151B), dateret til 700 tallet e.Kr. som "uþin". Dateringen af runeindskriften til 700 tallet, og indskriftens shamaniske indhold, gør at det ikke er helt enkelt at bestemme hvorvidt "uþin" er den oprindelige vølve (shaman) eller alene den almindelige træ-gud Odin-alt-mulig-mand vi ser efter Troskiftet ca. år 600-630 e.Kr.

Formen "Woðan” mener jeg oprindeligt har haft betydningen ”leder af de der er woð”, hvor ”woð” er en shamanisk ekstase. Ordet ”woð” (oldengelsk) og ”vaða/vóð” (oldnordisk) betyder direkte ”vade igennem/over” og er tidspunktet hvor vølven (shamanen) mentalt bevæger sig fra denne til den næste verden. I forbindelse med Shamanen, der kan have været identisk til en konge, men formentligt i langt de fleste tilfælde er en anden person, er det også vigtigt at forstå at netop ”woð” i den shamaniske ekstase er forbundet med ”raseri”. Vi ser dette f.eks. i Odin som Shaman i Hávamál (vers 139, Ældre Edda).

Jeg ender derfor op med at være enig i at ordet "Woðan” opfattes som "vrede, hänförelse", men det er ikke hvad ordet betyder eller har betydet.

Jeg ved vi tidligere har haft dette op og vende, men en af de vigtigste ting at erindre omkring begrebet "Odin, Woðan” er at komme ihu hvorledes jysk dialekt form ændrer "Orm, Ost, Onsdag" til "Worm, Wost, Wonsdag". Det er denne dialekt-udtale der gør at "onsdag" bliver til "wednesday" i de nye kongeriger i Britannien med udvandringerne fra bl.a. Jylland efter år 446 e.Kr.

Derfor mener jeg overhovedet ikke vi kan sige at "Odin" er en udvikling fra det teoretiske "*Wodanaz". Der er tale om forskellige ætters samtidige udtale af samme ord.

En af konskvenserne af den berømte jyske brydning af ”o” til "vo" er at "uþin" på indskriften fra Ribe, Jylland i 700 tallet sikkert på lokalegnen skal udtales "*Wuðin".

mvh

Flemming

[Jurgen Wullenwever]

Kan du vise os en oprindelig kilde der skriver navnet på denne vis?

Namnet finns i ett antal former, både med och utan v, men själva namnet är tydligen väldigt osäkert och inte nödvändigtvis germanskt. Adovacrius/Odovacrius är troligen den tidigaste noteringen om samme person. Själva efterleden förekommer dock i andra namn, både som förled och efterled: Wakarolf, Everwacer, så det är rimligt att ge det ett germanskt ursprung, särskilt som hans broder hette Onoulphus (Hunulf) och hans fru Sunigilda (Sunhild), vilka också är germanska namn.

Oddvarr är ett helt annat namn, *Uzda-warijaz, medan Odovacar är *Auda-wakraz.

Jeg ved vi tidligere har haft dette op og vende, men en af de vigtigste ting at erindre omkring begrebet "Odin, Woðan” er at komme ihu hvorledes jysk dialekt form ændrer "Orm, Ost, Onsdag" til "Worm, Wost, Wonsdag". Det er denne dialekt-udtale der gør at "onsdag" bliver til "wednesday" i de nye kongeriger i Britannien med udvandringerne fra bl.a. Jylland efter år 446 e.Kr.

Urnordiskan hade inte ens hunnit förlora initialt w före o och u år 500 e Kr, så eventuell jylländsk dialekt är nog irrelevant här.

[a81]

Min uppfattning är att man ska ta väldigt mycket av historievetenskapen på 1800-talet med en rejäl nypa salt. Man måste ha i bakhuvudet i vilket klimat mycket av historien skrevs och med vilket syfte man skrev den.

Visst är det så, men man måste samtidigt inse att det finns mycket av detta också på 2000-talet. Tyvärr blir historieskrivningen ofta väldigt färgad av den rådande tidsandan.

[karlfredrik]

Dock är det ju här fråga om en tolkning från 1200-talet av islänningen Snorre Sturlason:

Men då Oden sporde, att det var gott tillfälle att förvärva land österut hos Gylve, for han dit, och han och Gylve ingingo förlikning, ty Gylve trodde sig icke äga kraft att stå emot åsarna. Oden och Gylve bekämpade varandra ständigt med list och häxerier, och alltid segrade åsarna. Oden tog sin boning vid Logen på det ställe, som nu heter gamla Sigtuna, och reste där ett stort tempel och inrättade offer enligt åsarnas sed. Han tillegnade sig landet så vidt omkring, som han lät kalla det Sigtuna. Han gav boplatser åt tempelprästerna: Njord bodde i Noatuner, Frö i Uppsala, Heimdall på Himinbjorg, Thor på Thrudvang, Balder på Breidablik12. Alla gav han goda boplatser.

Snorre menade att gudarna en gång i tiden varit hövdingar. Rimbert nämner i Vita Anscari att vikingarna kunde tänka sig att göra kung Björn till gud.
Officiellt var Ynglingaätten ättlingar till gudarna, och även de senare vikingakungarna.
Moderna anhängare av Snorres teori var bland andra Thor Heierdahl, som menade att man kunde spåra kulturkontakter mellan Kaukasus och Skandinavien under riomersk järnålder.

[Valdemar Sappi]

Ja va fasen...kung Olav blev ju helgon...

[Jurgen Wullenwever]

Ättlingar till Jehova då? Kan man spåra hans DNA? (Han är väl samme person som Tor.)

Många tror att han levde för tvåtusen år sedan och avrättades genom korsfästelse.