Jag tänkte väl att du skulle bli glad, och gissade mig också till att du visste vad dolikocefal är. Den psykiska dispositionen relaterades av gamla rasbiologer till just huvudformen. Men jag tror inte att den nordiska skallen gav upphov till vikingafärderna. Orsakerna till dem är mer komplexa. Deras krigiskhet är en usel förklaring.Rus skrev:Jätteglad. Intressant att du använder ord, dolikocefala, som är förknippade med rasbiologi. Som sagt, allt Saxo har skrivet kan tas som fakta - det är ju t o m uttalat av författaren att hans verk är en propagandaskrift för danerna. Det finns inga som helst arkeologiska bevis för att Samer användes som pilbågsskyttar av Svearna. Det finns heller inget arkeologiskt material hos samerna som tyder på att de deltog i vikingatåg österut. Dvs inga vapen, silverskatter m m.Wavy Gravy skrev:I Snorres Heimskringla talas det om "vikingar" och om att "gå i viking", faktiskt. Men denna är ju skriven ett par hundra år efter vikingatiden.
"Vikingalynne" är en term för en romantiserad uppfattning om vikingarnas förmenta mentalitet, dvs. att vikingarna skulle ha haft en viss speciell psykisk disposition, något som skulle förklara vikingafärderna. Om man läser i Heimskringlan eller i Saxo Grammaticus omnämns samer som utmärkta skyttar... och som fruktade krigare, faktiskt. Detta har inte den rasistiska litteraturen velat ta någon notis om. Istället har man riktat fokus för intresset på hur samer istället trollar och kastar förbannelser, något som "riktiga" krigare som vikingar skulle ha sett ned på.
Ja, svenskar är en etnisk grupp. De har också blont hår, blåa ögon och är dolikocefala. Är du glad nu, Ryssen?
Är oklar vad du menar med "psykisk disposition"? Om du med det syftar på något genetiskt eller kulturellt? Vikingarnas mentalitet är definitivt kulturell/religiös, dvs en mentalitet/inställning. En inställning till livet/döden och sina medmänniskor. Denna mentalitet/inställning har till stor del levt kvar i Sverige men manifesteras då främst i krig.
Lite Om Väringagardet från Bysantinska/Grekiska/Arabiska källor:
The guard also accompanied armies into the field, and Byzantine chroniclers (as well as several notable Western European and Arab chroniclers) often note their battlefield prowess, especially in comparison to the local barbarian peoples. They were vital to the Byzantine victory under the emperor John II Komnenos at the Battle of Beroia in 1122. The Varangians hacked their way through the enemy's circle of Pecheneg wagons, collapsing the Pecheneg position and causing a general rout in their camp.
Furthermore, they were the only element of the army to successfully defend part of Constantinople during the Fourth Crusade. Of the role of the guard, it is said that "the fighting was very violent and there was hand to hand fight with axes and swords, the assailants mounted the walls and prisoners were taken on both sides".[5] Although the Guard was apparently disbanded after the city's capture in 1204, there are some indications that it was revived either by the Empire of Nicaea or by the Palaeologid emperors themselves, though it is not likely that they lasted long after Michael VIII.[5]
In Russia, Varangian remained a synonym for Swedes until the late 16th century.[16]
- - - - - - - - -
Apart from Ibn Fadlan's account, the Normanist theory draws heavily on the evidence of the Persian traveler Ibn Rustah who allegedly visited Novgorod and described how the Rus' exploited the Slavs.
As for the Rus, they live on an island ... that takes three days to walk round and is covered with thick undergrowth and forests; it is most unhealthy.... They harry the Slavs, using ships to reach them; they carry them off as slaves and…sell them. They have no fields but simply live on what they get from the Slav's lands.... When a son is born, the father will go up to the newborn baby, sword in hand; throwing it down, he says, "I shall not leave you with any property: You have only what you can provide with this weapon."
- - - - - - - - - -
The Varangian Guard was only used in battle during critical moments, or where the battle was most fierce.[18] Contemporary Byzantine chroniclers note with a mix of terror and fascination that the "Scandinavians were frightening both in appearance and in equipment, they attacked with reckless rage and neither cared about losing blood nor their wounds".[18] The description probably refers to berserkergang since this state of trance is said to have given them superhuman strength and no sense of pain from their wounds.
Jasså, du är beredd att kassera Saxo utifrån att den är tendentiös? Hur är det med tidsaspekten också?
Mycket av den romantiska bilden av vikingen med dess rasistiska förlängningar bygger på skriftliga källor av sent datum. Isländska sagor. Vikingatiden bygger på ett mycket skralt material egentligen. Samtida nordiska skriftliga källor finns ej. Däremot arkeologiska fornminnen, men inte heller utifrån dem kan man dra alltför stora växlar, dvs. något om svearnas psykiska disposition. Hur den nordiska religionen såg ut bygger på material som skapats 200 år efter hedendomen sjöng sin svanesång, tyvärr.
Vet inte om svearna kallade sig för rus. Troligen inte.
De där krönikorna du anger, liknande beskrivningar skulle kunna göras säkert om andra samtida grupper, som saracener, magyarer osv. Vikingarna är inte unika, svenskarna ingen "master race", för det är väl detta du försöker pådyvla bättre vetande med meningen "Denna mentalitet/inställning har till stor del levt kvar i Sverige men manifesteras då främst i krig".