När började vi dyrka asarna?

[Markus Holst]

Det är väl en vanlig gudstolkning i polyteistiska religioner, till exempel hinduismen. Likadant kan vi ju läsa i Bibeln hur en man får besök av Gud i sitt tält, och då pratar vi ju om Abrahams gud, så tanken att "Gud är en av oss" är nog mer allmän än man tror även i den monoteistiska utvecklingen.

Jag tror att man kan jämföra polyteistiska gudar och dyrkandet av dem med hur speciellt katolikerna betraktar, vördar och tillber sina helgon.

[Jurgen Wullenwever]

...
Vad jag sett i fyndhistoria är den nordiska religionen rätt så kontinuerlig under en lång tid, ända sedan bronsåldern. Jag tror att den i princip var en del av en kulturell kontinuuitet som pågått sedan folk blev jordbrukare. Om än dock en föränderlig religion, vars utrycksätt ändrades mycket.

Jag får hålla med om detta. Den nordiska hedendomen var en normal version av forntida förkristen religion, och den behöver inte ha införts fix och färdig som kristendomen, utan var en mer äkta naturvuxen samling av diverse kulter där vissa kan ha varit uråldriga och andra kan vara av långt senare datum. Den var inte kanoniserad och fastlagd.

Om man följer Joseph Campbells beskrivning av religionshistorien (den kanske är föråldrad) så kännetecknades den gamla europeiska religionen av att gudar och människor var likar och vistades i samma rum och kunde sluta avtal med varandra, till skillnad från den levantinska religionen där gudarna hade skapat människorna för att tjäna gudarna.

Det här med skillnaden mellan asar (äser, borde vi skriva) och vaner undrar jag om det var så viktigt i religionen. Vi har några myter om dessa, men vardagsreligionen, handlade den inte mer om folktrons väsen och varjehanda seder och bruk, med viss anknytning till gudarna.

[Covendor]

Ännu längre tillbaka fanns den s.k. Nerthuskulten, och Nerthus (även kallad Njord, Njörd m.m. som var far till Frej och Freja, som alla var vaner) var en fruktbarhetsgudinna/gud.

Nerthuskulten är omdiskuterad, det är bara Tacitus som nämner att Sueionerna dyrkade guddinnan Nerthus. Det kan syfta på något lokalt och behöver inte heller stämma med verkliga förhållanden under tiden. Njord skulle jag dessutom säga vara en asagud.

Att Njord skulle vara en asagud är ett påstående jag aldrig stött på. Var har du fått det ifrån?

Tacitus skreva att langobarderna, revdigner, avioner, anglier, variner, evdoser, svardoner och nuitoner dyrkade Nerthus. Inget om några sueioner? Beskrivningen av hur kulten gick till stämmer väl ganska bra med diverse vagnar man hittat i danska mossar om jag har förstått det rätt.

[Hexmaster]

Att Njord skulle vara en asagud är ett påstående jag aldrig stött på. Var har du fått det ifrån?

Njord räknas till vanerna, som alltså var en annan skara än asarna. Hans barn Frej och Freja räknas visst också till vanerna, ser jag nu. Minsann.

[Giancarlo]

Att Njord skulle vara en asagud är ett påstående jag aldrig stött på. Var har du fått det ifrån?

Tacitus skreva att langobarderna, revdigner, avioner, anglier, variner, evdoser, svardoner och nuitoner dyrkade Nerthus. Inget om några sueioner? Beskrivningen av hur kulten gick till stämmer väl ganska bra med diverse vagnar man hittat i danska mossar om jag har förstått det rätt.

Med asagud menar jag gud inom religionen asatron, hade jag menat ase (som motsvarighet till vane) hade jag skrivit ase.

Ang. sueionerna så fick jag det från en författare (kommer inte ihåg namnet) som verkar ha missförstått Tacitus eller medvetet ljugit, så jag är helt felinformerad.

[Jens Yde]

"Noget tyder på, at de nordiske guder Odin, Thor, Tyr, Frej og Freja dukkede op i yngre romersk jernalder (200-400 e. Kr.)"

Kilde: Skoletjenesten, Nationalmuseet.

Den romerske historiker Tacitus levede ca. 56-117 e. Kr.

[Covendor]

Även om Njord var samtida med asarna så tror jag på de tankegångar som Leonidas tar upp om att hans rötter sträcker sig tillbaka till den gudinna som Tacitus skriver "Nerthus". Via former som Njärd (jmf fjord/fjärd, där fjord är en mer västlig form) som ligger bakom flera ortnamn.

Angående trådens ämne om vad som föregick asarna så är det enligt Wikipedia så att uppfattningen om vanerna som föregångare till asarna blivit mindre populär då liknande konflikter förekommer i andra mytologier: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vaner. Artikeln framför även Njärd som en feminin form av Njord. Tja, det är ju ytterligare en variant..

[Odinkarr]

Som er klart fra vore stednavne; fra ”Tyri-fjorden” i Buskerud, over helligskoven ”Tiveden” (fra ”Týviðr” eller “Tyr’s wood/skov”) i bjergene mellem Vänern (mod vest) og Vättern (mod øst) til Tisvilde (Tyr’s Vælde, nord-Sjælland), er ”Tyr” en langt vigtigere gud end vore skriftlige kilder antyder. Han er den ældste gud vi kender, og hovedguden for bronzealderfolket, der var de oprindelige ”Tani” (Daner)-folk.

Til trods for at Ældre Edda er skrevet af, og for, Ase-folket – et tilrejsende heste-folk der ankommer ca. år 40-77 e.Kr. er det helt uden for tvist at ”Tyr” af Ase-folket anerkendes som en ældre gud end de forfædrende guder, der ankom med Frey som Den Hedenske Høje.

I Hymiskviða (vers 4-6, Ældre Edda) er Tyr en jætte, og derfor en meget gammel gud, set fra Ase-folket ”os”. Det er derfor Thor, der er ”os”, tager råd fra Tyr, som for Thor er en oldermand.

Argumentationen er omfattende nok til at sige at Tyr findes nord for Ejder-strømmen allerede i 1300-1100 tallet f.Kr.

Alle vore konger, selv små lokalkonger, har status af gud og er Odin (i flertalsforståelsen). I vore nuværende landskaber ankommer de faktiske ætter for hvem kongen var Odin år 40-77 e.Kr. Den gradvise landvinding af landskaber i det nuværende Danmark, Sverige, Norge sker i flere tempi. 200 tallet e.Kr. og igen i 400 tallet, hvor Jylland kommer til sammen med øvrige norske landskaber. Herefter følger udvandringerne til de nye kongeriger i Britannien, hvor Odin følger med udtalt med den berømte jydske brydning, hvor af ”o” bliver til "vo" – Odin til Wodan.

Da vor Hedenske Høje er ”Frey” og vi alle er frejdige ”Ingwines” (venner af Frey), er der fuld tidsmæssig sammenhæng mellem ankomsten af ”os”, Odin og Frey.

Det turde være enkelt at Freya er med i samme ankomst, og det er sikkert sandt under dette navn, samt navnet Frigg. Sidstnævnte knyttes altid til omtalen af landskabet ”Phrygia” (Frigg's Land), der lå øst for Troja’s landskab (Þrúðvangar) fra ca. 1200-700 f.Kr. Begge er ankomstnavne.

Men, så vidt jeg kan se, er Freya blot et af mange navne på den jordlige moder. Sjælland har ekstrem tilknytning til Gefion, der har en identisk opgave til Freya i filosofien som den jordlige moder, men som jeg mener er en ældre udgave.

Vi kan se at de frisiske ætter oprindeligt har deres egen jordlige moder kaldet "Friagabi" (Friagabis) og "Fimmilene" i 200 tallet e.Kr. Jeg har ikke efterset dette, men jeg tør godt tage et væddemål på at vi rundt i Skandinavien kan finde ældre navne for den jordlige moder. I Bede’s kalender fra år 725 e.Kr. har vi endnu et navn med ”Eostur”.

Thor, i den ældste og oprindelige udgave som ”Tordengudens søn”; Ökuþór (oldnordisk), "Ukko" (finsk) og "Uko" (estisk) er alle samme enhed og kan føres til samme ”søn-af-Tordenguden" som f.eks. den akkadiske "Serpentinite Cylinder Seal" dateret til 2300-2200 f.Kr.

Det argumenter umiddelbart for at også Ökuþór (oldnordisk), "Ukko" (finsk) og "Uko" (estisk) skulle være ankommet år 40-77 e.Kr. Der er dog et alvorligt problem med en sådan antagelse.



Helleristning fra Aspeberget, Tanum Socken, Bohuslen dateret til ca. år 1000 f.Kr. (bildnr. 31223121011, Raä nr. 18). Det er gennem Ledestjernen at sjælen kan vandre fra denne til den næste verden, hvorfor vi her finder Himmelhullet. Det er denne rejse Thor, som ”Tordengudens søn”, skal ud på. I Hymir-kvadet (Hymiskviða, vers 21, Ældre Edda) kaldes han ”Odins søn”. Han rejser over Himmelhvælvingen i sin stridsvogn trukket af to gedebukke. Derfor kaldes han i Hymir-kvadet (vers 20 og 31) ”Bukkes Herre” (hafra dróttinn). Billedkilde: Vitlycke museum, Tanumshede, Bohuslen.


Dette er en uundgåelig del af debatten omkring samernes og finnernes ankomst, for den ældste Thor vi kender findes mere end 1000 år før ”os” ankommer. Den eneste fornuftige forklaring må være at Thor ankommer af mindst to omgange.

Til sidst vil jeg kort tilføje at der ingen sammenhæng er mellem hvornår ”os” – Ase-folket ankommer med sine forfædrene guder nord for Ejder-strømmen, og tidspunktet for hvornår disse guder opstår. Som udgangspunkt opstår et nyt sæt af guder hver gang der er et Trosskifte og det ser ud til at forekomme med jævne mellemrum; et par gange hvert 1.000 år.

Man kunne evt. spekulere om at når en ny stamme dannes så skyldes det at en række ætter har skabt noget nyt, der skal fastholdes og forsvares. Så vidt jeg kan se kan det argumenteres at ”os” dannes ca. år 1500 tallet f.Kr. og dette vil være mit svar på spørgsmålet ”När började vi dyrka asarna”.

Njord

Sammentrækningen fra "jord' til "njord" synes mig at kunne findes i det gotiske "ana airþai", der har betydningen "på jorden". Herfra kan "An eorþan" (oldengelsk) sammentrækkes til "neorþan" (oldengelsk) og "njarðar" (oldnordisk).

Wulfila bruger ordene ”ana airþai” i sin gotiske Bibel fra 300 tallet e.Kr. i den meget vigtige sætning fra ”Fader Vor”-bekendelsen; ”swe ïn himina jah ana airþai” eller ”som i himlen og på jorden”. Forståelsen for (Moder) Jord og (Moder) Sky er om noget kærnen i vor, og mange andre urfolks, filosofi, som overtages af kristendommen. Derfor kan vi sagtens benytte Wulfila’s gotiske ordvalg til forståelsen af Njord.

At Tacitus gør Moder Jord til en enhed af hankøn kaldet "Njord" (Nerthus) mener jeg ganske enkelt skyldes at Den Hedenske Høje, og derfor personificeringen af Moder Jord, er Frey. Dette er sandt i alle vore landskaber helt frem til Trosskiftet år 600-630 e.Kr.


Mvh

Flemming

[Jurgen Wullenwever]

Alle vore konger, selv små lokalkonger, har status af gud og er Odin (i flertalsforståelsen). I vore nuværende landskaber ankommer de faktiske ætter for hvem kongen var Odin år 40-77 e.Kr. Den gradvise landvinding af landskaber i det nuværende Danmark, Sverige, Norge sker i flere tempi. 200 tallet e.Kr. og igen i 400 tallet, hvor Jylland kommer til sammen med øvrige norske landskaber. Herefter følger udvandringerne til de nye kongeriger i Britannien, hvor Odin følger med udtalt med den berømte jydske brydning, hvor af ”o” bliver til "vo" – Odin til Wodan.

Urgermanskt w- faller i urnordiskan om det följs av o eller u, så vi har urg. wódanaz > fvn. ódinn (d=edh), men du verkar skriva det motsatta om jag förstår dig rätt.

[Odinkarr]

Kære Jurgen,

Som jeg har fået det forklaret på Københavns Universitet.

På hele den jyske halvø, fra Angel til f.eks. ”Tvolm” i Thy, Nørre Jylland (hvis betydning er ”holmen med vaskepladsen” eller ”holmen med græstuen/tuerne”) finder vi i jydsk dialekt brydningen af ”o” til "vo".

Derfor bliver ”Ole” bliver til "Wål" og ”ost” til "wåst", og naturligvis ”Óðinn + et-eller-andet til ”Vojens”, byen i Sønderjylland.

Fra "Vojens", Sønderjylland til "Wodnes-beorg", Rosseberry Topping, North Riding, Yorkshire og ”weotena dóme" (Odinernes dom) i Beowulf-kvadet (sætning 1096-98).

Jeg kan ikke nok sprogteori til at kunne kommentere tænkt evolution til urnordisk.

Mvh

Flemming

[Spaningsledaren]

Tack Odinkarr, det är alltid en glädje att läsa dina inlägg!

[skrivare]

Saxo nämner ju att Oden kom från det som idag är Turkiet. Ukraina ligger inte så långt därifrån. Heyerdahl var kanske nåt på spåren.

[paulderfinne]

Om inte det har kommit upp något alldeles nytt, är Oden ett resultat av det s.k. w-bortfallet före bakre vokal. Det skedde redan före vikingatiden, alltså ska vi säga ungefär 500-talet. T.ex kommer ordet "ord" från en antagen germansk rot:*wurða och ulv från *wulfaR. (Källa: Claus Jürgen Hutterer: Die germanischen Sprachen)

Det finns en hel massa exempel på ord som börjar med w i engelska och tyska, men som saknas i svenskan:

Tyska: Wunderbar eng: wonderful sv: underbart
Tyska: Wurm eng: worm sv: orm
Tyska: Wund eng: wound sv: ond
Tyska: Wort eng: word sv: ord
Tyska: Wolf eng: wolf sv: ulv
Tyska: Wonne sv: unna

[leifhh]

när började vi dyrka asagudarna och vad dyrkades innan?

Vill du ha spekulationssvar eller vill du veta ungefär var forsknigen står idag?

De förstnämnda har flera av de föregående skribenterna redan behandlat. Är du intresserad av var forskningen (arkeologisk, vet inget om religionshistoria) står idag så råder det vetenskaplig koncensus kring att man åtminstone kan dra tillbaka asatron till folkvandringstid dvs 4-500 talen e.kr. Vill man längre tillbaka i tiden blir det spekulativt och stora tidsglapp (se en annan tråd om hällristningarnas gudar). Mitt råd till dig är att leta upp Lotte Hedeagers bok Skuggor ur en annan verklighet på närmsta bibliotek. Där finns den bästa moderna vetenskapliga utredningen av problematiken, åtminstone utifrån ämnet arkeologi. Kanske kan du hitta något ur religionshistoriskt perspektiv i exempelvis Britt-Mari Näsströms böcker.

[paulderfinne]

Mitt råd till dig är att leta upp Lotte Hedeagers bok Skuggor ur en annan verklighet på närmsta bibliotek.

hmm.. den boken är nu inte heller oomtvistad,se tex.: http://www.vxu.se/hum/publ/humanetten/n ... c0001.html