Alternativa offensiva taktiker i WW1.
Alternativa offensiva taktiker i WW1.
Alla stora anfall under WW1 som jag läst om föregicks av massiv artilleri-beskjutning av fiendens skyttegravar.
Detta var givetvis bra som uppmjukning av fienden och rensade även bort taggtrådshinder och liknande men förvarnade även fienden om anfallsplanerna.
Testades det att anfalla utan tidigare beskjutning för att överraska fienden eller använde man samma taktik under hela kriget?
Detta var givetvis bra som uppmjukning av fienden och rensade även bort taggtrådshinder och liknande men förvarnade även fienden om anfallsplanerna.
Testades det att anfalla utan tidigare beskjutning för att överraska fienden eller använde man samma taktik under hela kriget?
Se tråden FÖRSTA VÄRLDSKRIGET
Moderator hur länkar man till en annan tråd?
Ja tyskarna gjorde det i slutet av kriget och uppnådde stora framgångar (Kejsarslaget) men då var de redan försent.
Naturligtvis sköt de massor under kejsarslaget (mest gasamunition) men de sköt inte i en vecka konstant före de anföll som man brukade göra.
Tror inte att man kunde göra ett stort anfall utan arteleribeskjutning på grund av all taggtråd. Naturligvis kunde en liten grupp smyga fram och ställa till oreda.
Moderator hur länkar man till en annan tråd?
Ja tyskarna gjorde det i slutet av kriget och uppnådde stora framgångar (Kejsarslaget) men då var de redan försent.
Naturligtvis sköt de massor under kejsarslaget (mest gasamunition) men de sköt inte i en vecka konstant före de anföll som man brukade göra.
Tror inte att man kunde göra ett stort anfall utan arteleribeskjutning på grund av all taggtråd. Naturligvis kunde en liten grupp smyga fram och ställa till oreda.
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
Artilleritaktiker fanns det massvis av (dock infördes de flesta under kriget och var inte "tillgängliga" 1914). Två exempel:
Creeping barrage, artillerield som "snäpp för snäpp" rörde sig bortåt (t.ex. en förflyttning på 50 meter per minut) för att tillåta de framryckande styrkorna att forsätta framåt började användas runt 1916 då en massiv artillerield innan anfallet inte visade sig vara så effektivt.
Peacefull penetration, ett förberedande artilleriregn på enbart en liten, liten area för att rensa den från fientliga ställningar och soldater, så att det anfallande infanteriet mötte mycket lätt motstånd började användas runt sommaren 1918.
Tyskarna använde tydligen även en taktik som innefattade många olika sorters gaser i gasgranater. Detta gav försvararna svåra problem då en del sorters gaser verkade på olika sätt och det blev därmed mycket svårt att effektivt skydda sig.
/Johan
Creeping barrage, artillerield som "snäpp för snäpp" rörde sig bortåt (t.ex. en förflyttning på 50 meter per minut) för att tillåta de framryckande styrkorna att forsätta framåt började användas runt 1916 då en massiv artillerield innan anfallet inte visade sig vara så effektivt.
Peacefull penetration, ett förberedande artilleriregn på enbart en liten, liten area för att rensa den från fientliga ställningar och soldater, så att det anfallande infanteriet mötte mycket lätt motstånd började användas runt sommaren 1918.
Tyskarna använde tydligen även en taktik som innefattade många olika sorters gaser i gasgranater. Detta gav försvararna svåra problem då en del sorters gaser verkade på olika sätt och det blev därmed mycket svårt att effektivt skydda sig.
/Johan
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Nope.... redan 1915 började tyskarna tillämpa den taktikenJohan Elisson skrev:Om du menar det som jag beskrivit som "peacefull penetration" så har vi olika källor, vad jag läst så var det AIF (Australian Imperial Force) som utvecklade taktiken och använde den i stor skala vid slaget vid Le Hamel i juli 1918.
/Johan
Men det kan omöjligtvis ha varit taggtrådshinder på hela fronten utan där terrängen saknade träd och kullar borde den fria sikten omöjligöra byggandet av hinder , åtminstone på dagtid.
Där borde man kunnat anfalla helt utan artilleribeskjutning eftersom sikten nattetid måste varit obefintlig på den tiden.
Där borde man kunnat anfalla helt utan artilleribeskjutning eftersom sikten nattetid måste varit obefintlig på den tiden.
I princip var det en sammanhängande front från Engelska kanalen till schweiziska gränsen.wreezig skrev:Men det kan omöjligtvis ha varit taggtrådshinder på hela fronten utan där terrängen saknade träd och kullar borde den fria sikten omöjligöra byggandet av hinder , åtminstone på dagtid.
Där borde man kunnat anfalla helt utan artilleribeskjutning eftersom sikten nattetid måste varit obefintlig på den tiden.
Under nattetid få Du förlita på ett annat sinne än synen....hörseln.
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1739
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Östergötland
Infiltrationtaktiken användes i liten skala redan 1914
i rädliknande anfall av indiska förband.
Tyskarna introducerade det i liten skala 1915.
Ryssarna använde det i stor skala under den
framgångsrika Brusilovoffensiven 1916.
Ang. artilleri så fanns det två olika motpoler till förkämpning.
Dels den långvariga, med inskjutning mot varje mål
och dels den kortvariga, där pjäserna provsköts på annan plats
i den tänkta huvudskjutriktningen innan förbekämpningen,
vilket följdes av förhållandevis kortvarig förbekämpning utan inskjutning,
d.v.s. med verkanseld från första skottet.
Under själva anfallsfasen sköt man typiskt mot slutet av kriget
s.k. krypande eldvals med rök och spränggranater framför truppen,
med rök, spräng och gas på flankerna och med gas och spräng på djupet
mot bl.a fiendens artilleri.
När den anfallande sidan började närma sig fiendens bakersta försvarslinje
så bruka typisk artilleriet nå sin yttersta skottvidd, varvid de var tvungna
att framgruppera genom den terräng som de nyss skjutit sönder.
Detta gav den försvarande sidan tid att återta initiativet genom motanfall.
OT
MD650: På natten kan soldaten även se genom att tindra med ögonen
utan att röja ljud- & ljusdisiplinen....
i rädliknande anfall av indiska förband.
Tyskarna introducerade det i liten skala 1915.
Ryssarna använde det i stor skala under den
framgångsrika Brusilovoffensiven 1916.
Ang. artilleri så fanns det två olika motpoler till förkämpning.
Dels den långvariga, med inskjutning mot varje mål
och dels den kortvariga, där pjäserna provsköts på annan plats
i den tänkta huvudskjutriktningen innan förbekämpningen,
vilket följdes av förhållandevis kortvarig förbekämpning utan inskjutning,
d.v.s. med verkanseld från första skottet.
Under själva anfallsfasen sköt man typiskt mot slutet av kriget
s.k. krypande eldvals med rök och spränggranater framför truppen,
med rök, spräng och gas på flankerna och med gas och spräng på djupet
mot bl.a fiendens artilleri.
När den anfallande sidan började närma sig fiendens bakersta försvarslinje
så bruka typisk artilleriet nå sin yttersta skottvidd, varvid de var tvungna
att framgruppera genom den terräng som de nyss skjutit sönder.
Detta gav den försvarande sidan tid att återta initiativet genom motanfall.
OT
MD650: På natten kan soldaten även se genom att tindra med ögonen
utan att röja ljud- & ljusdisiplinen....