Är det någon som vet vad detta förband var?
mvh/ Daniel
Zarbataljonen
-
tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7645
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Folkomröstningen gällde hela Saarområdet där Saarbrücken är huvudstad.
Lars Ericson skriver om denna bataljon i sin bok Svenska frivilliga. Bakgrunden stod att finna i åren efter första världskriget, då Frankrike nyttjade kolgruvorna i området som ersättning för förstörda kolgruvor i norra Frankrike. Saarområdet styrdes under dessa år formellet av Nationernas förbund, som årligen utsåg en regeringskommission om fem personer som skulle styra området från Saarbrücken. Det bestämdes att Saars framtida status och nationstillhörighet skulle avgöras i en folkomröstning år 1935. Frankrike hade enligt avtal rätt att sända in militär i området för att övervaka ordningen men då Tyskland inte skulle kunna godkänna en folkomröstning som hölls under fransk militär bevakning och vise versa. Storbritannien erbjöd sig då att sända en styrka för att övervaka omröstningen. Alla parter gick med på detta och under NF organiserades då en styrka bestående av trupper från Storbritannien, Italien, Nederländerna och Sverige.
Sverige hade ingen styrka att sända direkt utan man fick sätta upp och utbilda ett särskilt förband. Då huvuddelen av de värnpliktiga efter 1925 års försvarsbeslut bedömdes ha för kort utbildning rekryterades istället fd. fast anställda samt underbefäl och befälselever från infanteriet. Styrkans officerare hämtades från alla infanteriregementen. Förbandet organiserades som en svag bataljon med en stab och två gevärskompanier totalt 261 varav 50 var aktivt befäl. Den 16 december 1934 rykte bataljonen i i Svea livgardes kaserner på Linnégatan i Stockholm för snabbutbildning. Redan den 20 december bar det i väg till Saar och den 22 anlände man till Saarbrücken där bataljonen mönstrades av NF-styrkornas chef den brittiske generalen Brind.
Svenskarna placerades i Kreis Merzig i norra Saar med stab i staden Merzig och ett kompani i Beckingen samt en pluton i Mettlach. Detta område bedömdes som relativt lungt och ansågs passa de något oerfarna svenskarna. Britter och italienare tog hand om de mer "hetare2 områdena.
NF-styrkornas roll var att upprätthålla ordningen och skydda folkomröstningen. Man skulle dock bara sättas in om den lokala polisen misslyckades med att upprätthålla ordningen. När valdagen närmade sig ökade spänningarna med högljuda SS- och SA-trupper i själva Saar och med stora franska truppstyrkor vid gränsen. Röstningen den 13 januari 1935 gick dock lungt till och på kvällen samlade svenskarna in ett 40-tal valurnor som skickades till Saarbrücken där brittiska soldater övertog dem. Förutom de svenska soldaterna hade Sverige haft att göra med själva omröstningen då den internationella omröstningskommissionen ledes av en svensk, nämligen landshövding Allan Rodhe. Valresultaten meddelades den 15 januari och visade 91% för en anslutning till Tyskland, 8,8% för bevarandet av NF:s styre och bara 0,4% för en anslutning till Frankrike. Den svenska bataljonen förblev i Saar tills den 18 februari och upplöstes i Stockholm den 23 februari. Den 1 mars 1935 förkunnades så Saarområdets anslutning till Tyskland.
Lars Ericson skriver om denna bataljon i sin bok Svenska frivilliga. Bakgrunden stod att finna i åren efter första världskriget, då Frankrike nyttjade kolgruvorna i området som ersättning för förstörda kolgruvor i norra Frankrike. Saarområdet styrdes under dessa år formellet av Nationernas förbund, som årligen utsåg en regeringskommission om fem personer som skulle styra området från Saarbrücken. Det bestämdes att Saars framtida status och nationstillhörighet skulle avgöras i en folkomröstning år 1935. Frankrike hade enligt avtal rätt att sända in militär i området för att övervaka ordningen men då Tyskland inte skulle kunna godkänna en folkomröstning som hölls under fransk militär bevakning och vise versa. Storbritannien erbjöd sig då att sända en styrka för att övervaka omröstningen. Alla parter gick med på detta och under NF organiserades då en styrka bestående av trupper från Storbritannien, Italien, Nederländerna och Sverige.
Sverige hade ingen styrka att sända direkt utan man fick sätta upp och utbilda ett särskilt förband. Då huvuddelen av de värnpliktiga efter 1925 års försvarsbeslut bedömdes ha för kort utbildning rekryterades istället fd. fast anställda samt underbefäl och befälselever från infanteriet. Styrkans officerare hämtades från alla infanteriregementen. Förbandet organiserades som en svag bataljon med en stab och två gevärskompanier totalt 261 varav 50 var aktivt befäl. Den 16 december 1934 rykte bataljonen i i Svea livgardes kaserner på Linnégatan i Stockholm för snabbutbildning. Redan den 20 december bar det i väg till Saar och den 22 anlände man till Saarbrücken där bataljonen mönstrades av NF-styrkornas chef den brittiske generalen Brind.
Svenskarna placerades i Kreis Merzig i norra Saar med stab i staden Merzig och ett kompani i Beckingen samt en pluton i Mettlach. Detta område bedömdes som relativt lungt och ansågs passa de något oerfarna svenskarna. Britter och italienare tog hand om de mer "hetare2 områdena.
NF-styrkornas roll var att upprätthålla ordningen och skydda folkomröstningen. Man skulle dock bara sättas in om den lokala polisen misslyckades med att upprätthålla ordningen. När valdagen närmade sig ökade spänningarna med högljuda SS- och SA-trupper i själva Saar och med stora franska truppstyrkor vid gränsen. Röstningen den 13 januari 1935 gick dock lungt till och på kvällen samlade svenskarna in ett 40-tal valurnor som skickades till Saarbrücken där brittiska soldater övertog dem. Förutom de svenska soldaterna hade Sverige haft att göra med själva omröstningen då den internationella omröstningskommissionen ledes av en svensk, nämligen landshövding Allan Rodhe. Valresultaten meddelades den 15 januari och visade 91% för en anslutning till Tyskland, 8,8% för bevarandet av NF:s styre och bara 0,4% för en anslutning till Frankrike. Den svenska bataljonen förblev i Saar tills den 18 februari och upplöstes i Stockholm den 23 februari. Den 1 mars 1935 förkunnades så Saarområdets anslutning till Tyskland.