
Det finns en kategori finländare som väldigt gärna vill diskutera finländsk och svensk historia soliga sommareftermiddagar, jag har träffat en och annan genom åren, och dessa båda unga män var uppenbarligen av det slaget. Det stör mig inte alls. Tvärtom passar det mig rätt bra, eftersom jag inte har så god koll på backhoppare och skidlöpare och rallyförare.

Nå, denna eftermiddag gick det inte många minuter efter att de klurat ut att jag är född i Sverige innan de tyckte att Av Sverige Begångna Oförätter var det mest passande diskussionsämnet. Inte vet jag, kanske hoppades de att jag artigt skulle resa mig och tacka för sällskapet så att det fick bordet för sig själva.

Jag har vanan inne, och tråkade ut dem med att i stort sett hålla med om hela katalogen från ansökan om EU-medlemskap till Klubbekriget.

Dock snubblade jag på ålandsfrågan, vilket ledde till att vi ju fick fördjupa oss i den.

Och vi kunde konstatera att det verkade som om varje hederlig finländare och varje hederlig svensk torde ha diametralt motsatta uppfattningar om regeringen Edén-Brantings politik (med förbehåll då, såklart, för att rätt många svenskar inte har den blekaste aning).
Mitt bordssällskap förklarade övertygande att det icke kunde finnas skuggan av ett tvivel bland de historieintresserade finländarna om att regeringen i Stockholm 1917 hade territoriell expansion på sitt program. Eller i varje fall: Inför chansen att förbättra skyddet av Stockholm genom att knyta Ålandsöarna till riket genom att "bara" sända ut ett par kanonbåtar (och några fotsoldater), då var lockelsen för stor och svenskarna föll i fällan [...och bör därför inte ha några åsikter om finländska expansionistiska strävanden i östlig riktning].

Mina argument om att redan regeringen Swartz' tillträde i mars 1917 var ett tecken på krigstidströtthet, och att regeringen Edén-Branting ett halvår senare representerade genuin anti-militarism och (naiv) tro på fredliga alternativ för att lösa mellanstatliga tvister, de argumenten vann inte gehör. Det lär skola finnas dokument som visar att Sverige visst då avsåg att annektera Åland - so oder so.
Det som egentligen fascinerar mig mest är att jag får intrycket att värderingen av samma källmaterial leder till helt olika resultat i Sverige respektive Finland.
Jag läste in mig på Ålandstvisten för sådär en tio år sedan, men var då handikappad av att jag inte förmådde läsa ett ord finska. Det har jag nu börjat åtgärda. Så när jag nu här i detta forum har chansen att fråga människor med insyn i finsk litteratur och debatt, ber jag om hjälp med litteraturhänvisningar, så att jag själv kan gå till biblioteket och försöka översätta och förstå:
Vad är det de historiker hänvisar till som menar att Sveriges regering med militära medel avsåg att lägga rabarber på Åland?
Tack på förhand!
