Ådalshändelserna 1931

[Söt fluffig Kossa]

Man känner djup solidaritet med de skjutna och sårade eftersom men är medlem i arbetarrörelsen.

Dock kanske är viktigt att påpeka att blodbaded hade blivit större om inte en av demonstranterna hade blåst 'eld upphör', vilket räddade flera liv.

[Hexmaster]

En ryttarpatrull, vilken förgäves sökt hejda demonstranterna, hade avlossat skott, och när demonstranterna var på mindre än 100 meters avstånd från strejkbrytarbaracken, kommenderade Kapten Mesterton eld.

Nu har jag inte studerat den här händelsen, men den uppfattning jag haft är att man öppnade eld mot ett fredligt demonstrationståg, punkt. Av denna mening framgår att man försvarade strejkbrytarna, vilket ju ger ett tämligen annorlunda intryck. Skulle man kunna få ett klargörande?

[hans lindquist]

Överhuvudtaget var det olyckligt att sätta in militär för polisiära uppgifter. Strejkbrytarna hade lagen på sin sida och myndigheterna befarade efter tidigare incidenter att demonstranterna skulle begå våld mot den svarta arbetskraften. Militären saknade adekvat utbildning för skyddsuppgifter. Till råga på allt drogs truppens befälhavare, kaptenen Mesterton ("Mördarmesterton" benämnd") med nervproblem och var knappast lämplig för uppgiften. Han tog tragedin mycket hårt och försökte begå självmord. Kapten Mesterton var son till skalden Oscar Levertin och beskrivs som mer intresserad av konst och skönlitteratur än av militära ting. På den tiden placerades fortfarande pojkar av "fin familj" i sk ståndsmässiga yrken oavsett fallenhet. Detta inte sagt som försvar för skottlossningen.
Tragedin väckte allmän förstämning - utom på yttre högerkanten där somliga jublade över att militären "klämt åt bolsjevikerna". En prost på västkusten, ökänd för sina öppna nazisympatier, tackede Gud från predikstolen för att militären vågat öppna eld mot "kristendomens fiender".
Ådalentragedin medförde att en särskild statspolis bildades. (Polisen var på den tiden kommunal.) Militären skulle inte längre anlitas av myndigheterna vid demonstrationer och arbetsmarknadskonflikter.
mvh
Hasse L

[Tusenbach]

Nils Mesterton(1888) var son till Carl Daniel Mesterton men efter faderns död 1889 gifte modern Ebba om sig med Oscar Levertin.

[Andreas K]

Jag har också läst att en ryttare ska ha ramlat av sin häst, vilket av infanteristerna uppfattades som att en demonstrant hade öppnat eld mot dem. Därav öppnade de eld. Är det någon som känner igen det? Jag håller på att undervisa om Ådalen på KomVux just nu och läste det i en bok som jag inte kan hitta för tillfället. Jättebra förresten att vi har fakta om Ådalen på Skalman.
Mvh Andreas

[Arnvidh]

Jag vill minnas också minnas, utan att närmare kunna specifiera källan, att en militär till häst hade placerat sig framför demonstrationståget, som fortsatte frammåt ändå, vilket fick hästen att stegras och ryttaren att falla av vilket uppfattades som ett angrepp.

Frågan är ju hur man som utkommenderad soldat på platsen själv hade reagerat på en sådan sak. Vilket väl är anledningen till att (kravall-)polis gör sig bättre i sådana sammanhang.

[Kapten_Gars]

Vad som verkar ha hänt var följande: (Jag har markerat det relevanta stycket med fetstil)

Snart möttes tåget och ryttarpatrullen - vars enda order ju var att hindra tåget från att tränga längre ner i byn. Inför den mäktiga folkmassan blev hästarna oroliga, och ett par man, som stod posterade längre ner, däribland en sergeant Rask, red till undsättning. Militärpatrullen ropade "Halt! Vägen är avspärrad!" Not 6. och ställde hästarna tvärs över vägen. Demonstranterna blir provocerade av förfarandet - det var ju bara det inhägnade fabriksområdet som fridlysts, och således hade de rätt att gå på vägen. Genmälet blir därför: "Vägen är fri! Vi har rätt att komma fram! Det är en fredlig demonstration!" Not 7.men även lite sturskare "Framåt, vi är 8.000 man!" Not 8. Samtidigt började man kasta sten och grus mot patrullen. Standarbäraren sprang framåt och slog med standaret mot sergeant Rasks häst, varpå denna stegrade sig, föll omkull och kastade av Rask.

Allmänt kaos utbröt bland ryttarna då deras hästar blivit skrämda, och de satte av neråt vägen. Några demonstranter sprang efter, kanske för att få bättre överblick över situationen, kanske för att provocera. Andra sprang åt sidan - möjligen ville de ta skydd i fall att, möjligen för att få bättre vinkel för stenkastningen. Från militärt håll uppfattades det i alla fall som en framryckning; en uppfattning som troligen stärkts av att tåget fortfarande skred framåt. Löjtnanten Beckman, som stod längre ner på vägen, red för att hjälpa till. Han tyckte sig se en demonstrant i skjutställning, siktandes mot den skadade sergeanten (Ådalskommissionen utesluter inte att någon av demonstranterna hade med sig vapen), och avlossade ett skott med sin pistol mot den hukande mannens ben, och därefter ytterligare några på vägen framför sig. Även Rask tömde sitt magasin mot grusvägen.
http://hem.passagen.se/jemisv/adalen/

Man gick alltså till direkt angrepp mot militärpatrullen som endast försökte utföra sin lagliga uppgift. Där och då upphörde demonstration att vara fredlig och övergick till att vara ett våldsamt upplopp. Man reagerade inte heller på de de många varningsskott som avfyrades, minst 14 stycken totalt då åtminstonne 2 man tömde sina magasin. Och då hade man hamant i ett läge som militären inte var lämpade att hantera trots att vapnen var laddade med lösa skott främst i magasinen/patronbanden och att soldaterna hade order att skjuta i marken. När situationen väl urartade så var det bra frågan om hur många som skule dödas och såra, inte om så skulle ske. Skall man anväda militära för att lösa en polisiäruppgift så bör de vara utrustade på rätt sätt.

[LasseMaja]

Man gick alltså till direkt angrepp mot militärpatrullen som endast försökte utföra sin lagliga uppgift. Där och då upphörde demonstration att vara fredlig och övergick till att vara ett våldsamt upplopp.

Enligt din tolkning ja, skall vi väl påpeka.

[Kapten_Gars]

Man gick alltså till direkt angrepp mot militärpatrullen som endast försökte utföra sin lagliga uppgift. Där och då upphörde demonstration att vara fredlig och övergick till att vara ett våldsamt upplopp.

Enligt din tolkning ja, skall vi väl påpeka.

Nej, enligt Sveriges lag så som den såg ut 1931.

[mrsund]

Samtidigt började man kasta sten och grus mot patrullen. Standarbäraren sprang framåt och slog med standaret mot sergeant Rasks häst, varpå denna stegrade sig, föll omkull och kastade av Rask.

Detta är väl fortfarande olagligt 2006?

[LasseMaja]

Nej, enligt Sveriges lag så som den såg ut 1931.

Och lagen är något som tolkas.

Vid rättegångar senare på hösten tilldömdes kapten Mesterton åtta dagars arrest och löjtnant Beckman tre dagars husarrest. Sedan tragedin i Lunde har användandet av strejkbrytare i Sverige endast förekommit någon enstaka gång.

ett citat från samma sida som din.

[Kapten_Gars]

Ta och slå upp de relevanta styckena av de lagar som gällde då så kommer du att se att det inte finns särskilt mycket tolkningsutrymme. Förutsatt att de handlingar som beskrivs ägde rum så förekom i lagens mening ett våldsamt upplopp vid den aktuella demonstrationen.

Domarna du hänvisar till har ingen bäring på de inledande händelserna och hur de brott som begicks där rubriceras. De är två skiljda ting. Precis som att domarna mot mäniskor för händelserna i Sandviken (se första inlägget av Marcus) inte automatiskt innebär att det pågick ett våldsamt upplopp i Lunde.

[LasseMaja]

Ta och slå upp de relevanta styckena av de lagar som gällde då så kommer du att se att det inte finns särskilt mycket tolkningsutrymme.

Självklart finns det tolkningsutrymme i alla rättsfall. Därför har vi våra domstolar.

Även om det skulle ha varit så att demonstrationen skulle ha varit "våldsamt upplopp" så innebär inte det att inte det förkom lagbrott eller försummelse ifrån militärens sida.

Hur var för övrigt lagen skriven på den här tiden? Gav den kanske polisen för stora befogenheter? Var kommunisträdslan så stor att den påverkade lagstiftning och rättssystemet?

Till detta skall man även lägga den etiska och moraliska tolkningen av händelsen. Är det rätt att skicka ut militär mot civilpersoner? Är det rätt att öppna eld mot en obeväpnad civilperson? Är det rätt att öppna eld mot en folkmassa där rimligen större delen överhuvudtaget knappast kan ha betraktas som att utgöra någon fara?

Det kanske fanns elaka kommunister bland demonstranterna som ville bråka, men det kanske fanns elaka högerextremister bland militärbefälen också ville skjuta kommunister. Det finns ett otal aspekter på händelsen och det är alldeles för lätt att beskriva händelsen som ett brott och en reaktion från ordningsmakten på detta brott.

[Kapten_Gars]

Även om det skulle ha varit så att demonstrationen skulle ha varit "våldsamt upplopp" så innebär inte det att inte det förkom lagbrott eller försummelse ifrån militärens sida.

Självklart, de olika händelserna och de inblandades handlande måste bedömas var för sig, bevisligen så blev ju två militärer fällda exakt för vad har jag inte kunnat hitta förnärvarande. Två fel gör inte ett rätt. Den brottslighet som eventuellt skedde i Lunde hade bäst hanterats av vanlig polis eller åtminstonne utan användade av skjutvapen såvida inte nödvärn eller putativt nödvärn förelåg.

Hur var för övrigt lagen skriven på den här tiden? Gav den kanske polisen för stora befogenheter? Var kommunisträdslan så stor att den påverkade lagstiftning och rättssystemet?

Återkommer om/när jag kan hitta svar i frågan, intressant

Till detta skall man även lägga den etiska och moraliska tolkningen av händelsen. Är det rätt att skicka ut militär mot civilpersoner? Är det rätt att öppna eld mot en obeväpnad civilperson? Är det rätt att öppna eld mot en folkmassa där rimligen större delen överhuvudtaget knappast kan ha betraktas som att utgöra någon fara?

Hade den "civila" sidan beskrivits som ovan om det rört sig om demonsterande "brunskjortor"?

Vare sig beskrivningen "civil" eller "obeväpnad" är likvärdig med ofarlig/oskyldig, en stor del av de som mördas och misshandlas svårt i Sverige faller offer just för "obeväpnade civilpersoner". Man kan ju också fråga sig om det är rätt att "obeväpande civilpersoner" misshandlar andra lika obeväpande civilpersoenr för att få sin politiska vilja igenom? Se på de "obeväpande civila" SA männes framfart i Tyskland på 30-talet.
Med tanke på vad som hänt tidigare så finns det goda skäl att tvivla på att allt gått fredligt till om demonstrationen kommit fram till strejbrytarnas förlägging.

Sedan har vi alltid den laddade frågan om vad som utgör ett vapen.
Avsikten aldrig att skjuta mot själva folkmassa i Lunde, ordern var att skjuta i marken framför dem, att de enskilda soldaterna inte följde den order när situationen är en annan sak och ett mycket bra exempel på varför man inte skall använda felaktigt utrustad militär till den här typen av uppgifter.

Det kanske fanns elaka kommunister bland demonstranterna som ville bråka, men det kanske fanns elaka högerextremister bland militärbefälen också ville skjuta kommunister. Det finns ett otal aspekter på händelsen och det är alldeles för lätt att beskriva händelsen som ett brott och en reaktion från ordningsmakten på detta brott.

Eller så fanns det överlag vanliga mäniskor som fångades i ett händelseförlopp som de tappade kontrollen över, förekomsten av bråkiga kommunister vet jag inget om, bland militärerna så är det bara att konstatera att om de var högerextremister ute efter att skjuta kommunister så gjorde de ovanligt mycket för att lägga hinder i vägen för sig själva. Undantaget ett enda skott så sköt ryttarptarullen aldrig direkt mot folk, man sköt i marken. Truppen som spärrade vägen längre bak hade lösa skott främst i vapnen och strikta order att enabrt skjuta i marken.

Man behöver knappst leta nattsvarta skurkar eller demonisera ena eller andra sidan (som gjorts och görs åt båda hållen) för att förstå och förklara vad som skedde i Ådalen 1931.

[Andreas K]

Snart är det 75-årsminne av händelsen i alla fall.
En tyst minut kanske?