Mvh Petter
Ådalshändelserna 1931
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Re: Ådalen 1931
Och varför bör man ge strejkbrytare spö?loop skrev: Jag påpekar gärna att strejkbrytare fick spö och/eller övertalades att åka hem. Anser att detta bör göras, så jag har inga problem med det.
Re: Ådalen 1931
Vi skall hålla oss ifrån politiken. Men du kan säker räkna ut varför jag tycker det. En liten ledtråd är att jag är anarkist 8)Gyps skrev:Och varför bör man ge strejkbrytare spö?loop skrev: Jag påpekar gärna att strejkbrytare fick spö och/eller övertalades att åka hem. Anser att detta bör göras, så jag har inga problem med det.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Jag ser inte riktigt förhärligandet, jag bara förklarar varför jag inte har några problem med att "erkänna" sådana saker. Det kan väl vara en nyttig kunskap att veta att inom olika delar av arbetarrörelsen har man olika syn på historieskrivningen och dess politiska värde. Och man värderar olika händelser olika. Men givetvis är våld något som bör undvikas.Kapten_Gars skrev:Loop,
Ditt förhärligande av politskt våld har inte på forumet att göra!
Var god att radera eller så gör jag det.
/Daniel
Mvh
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Så två fel blir ett rätt?LasseMaja skrev:Det är egentligen inte ett så farligt uttalade, det finns andra här på forumet som stödjer politiska beslut som resulterat i tusentals döda.Perra skrev:När någon säger att folk är värda spö, med eller utan en politisk antydan så gör väl ändå en moderator rätt i att påpeka felet med det?
Dock är det intressant att Gars hugger på loop's inlägg och låter Senilo's passera...
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Tja Orlando, om det är intressant eller ej vet jag inte.
Kanske är det så enkelt att inget klagat på Senilo's inlägg till mig och ansett att de bryter mot reglerna.
Eller så kanske det är så att jag såg Loops inlägg först när det citerades i här på 4:e sidan av tråden och agerade här och nu istället för att göra något slags komparativ analys av inläggen i tråden, jämfört det med alla andra potentielt felaktiga inlägg, applicerat av olika användare önskade politiska filter för att sedan lömskt angripa just Loop.
Eller så är det kanske så enkelt att jag applicerat den nivå av granskning och gränsättnig som är vanlig när det gäller den "Högra" planhalvans övertramp/troliga övertramp mot forumets regler på den vänstra planhalvans spelare, något som de är ovana vid och därför upplever som otrevligt/poltiskt motiverat/mm.
Eller är det faktiskt så enkelt att allt ovan stämmer in i till någon del.
Jag komemr som moderator inte att acceptera inlägg av typen:
Vad gäller Senilos påstådda övertramp i tråden så motages gärna en länk/PM/citat som visar på dessa så skall jag se om de kräver åtgärd, två fel blir som du säger inte ett rätt.
Kanske är det så enkelt att inget klagat på Senilo's inlägg till mig och ansett att de bryter mot reglerna.
Eller så kanske det är så att jag såg Loops inlägg först när det citerades i här på 4:e sidan av tråden och agerade här och nu istället för att göra något slags komparativ analys av inläggen i tråden, jämfört det med alla andra potentielt felaktiga inlägg, applicerat av olika användare önskade politiska filter för att sedan lömskt angripa just Loop.
Eller så är det kanske så enkelt att jag applicerat den nivå av granskning och gränsättnig som är vanlig när det gäller den "Högra" planhalvans övertramp/troliga övertramp mot forumets regler på den vänstra planhalvans spelare, något som de är ovana vid och därför upplever som otrevligt/poltiskt motiverat/mm.
Eller är det faktiskt så enkelt att allt ovan stämmer in i till någon del.
Jag komemr som moderator inte att acceptera inlägg av typen:
De är alla barn av samma anda och hör inte hemma på forumet. Dock verkar det finnas medlemar som har problem med det.Jag anser att judar/negrer/sossar/kommunister/socialister/borgare/moderater/invandrare/araber/muslimer skall ha spö/dödas och det bör göras.
Vad gäller Senilos påstådda övertramp i tråden så motages gärna en länk/PM/citat som visar på dessa så skall jag se om de kräver åtgärd, två fel blir som du säger inte ett rätt.
Nejdå, men i det ena fallet så har man ju rätt till sin uppfattning medans man i det andra fallet fördöms. Att påstå rent generellt att "strejkbrytare skall ha spö" är egentligen inte värre än att försvara förhörsmetoderna USA använt sig av i Irak, men det gäller endast när man uttalar sig i allmänna ordalag. Om det däremot gäller en specifik strejk och vissa specifika strejkbrytare så ser jag det som en uppmaning till brott (då det ju är förbjudet enligt lag), men i det här fallet så ser jag det som om loop uttalat sig i allmänna ordalag.Orlando skrev:Så två fel blir ett rätt?
-
Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Du syftar på varjags uttalande om Stalin? Om jag inte minns fel så fick denna en varning både från en moderator och Wendel för det. I alla fall, det ena ursäktar inte det andra.LasseMaja skrev:Det är egentligen inte ett så farligt uttalade, det finns andra här på forumet som stödjer politiska beslut som resulterat i tusentals döda.Perra skrev:När någon säger att folk är värda spö, med eller utan en politisk antydan så gör väl ändå en moderator rätt i att påpeka felet med det?
/Martin
Nej det gör jag inte, vet faktiskt ingenting om det. Men det finns annars gott om människor som stödjer olika former av våldspolitik, titta bara t ex under en Irak-tråd.Martin Tunström skrev:Du syftar på varjags uttalande om Stalin? Om jag inte minns fel så fick denna en varning både från en moderator och Wendel för det.
Skotten i Ådalen 1931
Lite material från de gamla skalman.nu sidorna.
I samband med en sedan sommaren 1930 pågående konflikt om lönesänkningar vid Långrörs sulfatfabrik där strejkbrytare anställts, utbröt på olika håll sympatistrejker, bl.a. vid Graninge-koncernens sulfat och sulfitfabriker vid Sandviken och Utansjö i Ådalen. För att lasta lagrad massa anskaffade nu koncernens ägare, löjtnant G. Versteegh, genom Ångermansälvens stuveribolag ett 60-tal strejkbrytare, bland annat studenter och "professionella" strejkbrytare.
Strejkbrytarnas ankomst den 13 maj väckte en oerhörd ilska. De strejkande arbetarna anordnade samma dag ett protestmöte i Kramfors och efter mötet tågade de till Sandviken. De lyckades komma fram till strejkbrytarna på fabriksområdet, där de arbetade på kajen, och en del av dessa misshandlades och medfördes till demonstrationen, då den återvände till Kramfors.
"Under de senaste dygnen ha på vissa ställen i Ådalen härskat ett veritabelt pöbelvälde, underblåst av kommunisternas uppviglingsarbete. Myndigheterna ha praktiskt taget stått maktlösa, och polisen har med korslagda armar sett hur de upprepade folkmassorna på det grymmaste misshandlat en del arbetsvilliga, huru de stormat deras fartyg och under de mest uppseendeväckande former förgått sig mot de arbetsvilliga, som sönderslagna och blodiga, men bakbundna händer, tvingades att marschera framför kommunisternas demonstrationståg - allt medan polisen maktlös stod och tittade på"
Ur Svenska Dagbladet
Den polis, som beordrats till platsen, hade inte kunnat hindra anfallet. Samma afton avreste därför på länsstyrelsens anhållan militär från Sollefteå: 60 man infanteri och beriden träng med kulsprutor, under befäl av kapten Nils Mesterton.
Natten till den 14 maj ägde kravaller rum både vid stationen och vid Lunde med stenkastning från folkmassan och lösa skott samt rökgasbomber från militären.
Den 14 maj höll Transportarbetareförbundet i Fårnö Folkets hus ett protestmöte mot strejkbrytarna. Beslut fattades där om omedelbar och allmän arbetsnedläggelse vid alla sågverk och massafabriker i Ådalen. När mötet av slut, tågade de tusentals deltagarna från Frånö under kommunisternas ledning till strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde.
När demonstrationståget kom till Lunde, trodde sig militärbefälet se vapen i demonstranternas händer och höra från folkmassan avlossade skott, något undersökningskommissionen inte fann några bevis för. En ryttarpatrull, vilken förgäves sökt hejda demonstranterna, hade avlossat skott, och när demonstranterna var på mindre än 100 meters avstånd från strejkbrytarbaracken, kommenderade Kapten Mesterton eld. Även om manskapet uppges ha siktat mot marken framför demonstrationståget, träffades demonstranterna av kulorna och fem dog. De dödade var Eira Söderberg (åskådare), Oskar Berggren, Erik Bergström, Evert Nygren och Sture Larsson.
Vad hände efteråt?
"Militären mördar fem arbetare i Ådalen och sårar lika många. Detta fruktansvärda budskap går nu ut över allt Sveriges land, väckande sorg, harm och avsky. En fumlig regering, en svag och omdömeslös länsstyrelse, ett vettlöst militärbefäl, en samvetslös och provokatorisk arbetsgivarepolitik, som opererar med strejkbrytare, där brandmännen bokstavligen hopats . allt detta bär skulden till det skedda."
Social-Demokraten
"Men djurens väktare, svenska medborgare, som tvingas att öva sig till mördare, kommenderades att ge eld, och då föll de, våra kamrater, föll för av stat och kyrka välsignade mordvapen."
Hinke Bergegren (Kilboms-kommunist)
"Vi skall, då våra i Ådalen fallna klasskamrater, jordas, lova, att de kulor som föll från de "demokratiska" Sveriges militär, icke skall ha fallit förgäves."
Edoff Andersson (syndikalist)
"I en sinnesförvirring som man gärna ville hoppas vara övergående, men dock har anledning att frukta som ett varsel om andra tider, har folk ryckts med att hylla olyckans offer som hjältar och tillbedja det röda vilddjuret. ... Vi blotta också våra huvuden för kapten Nesterton och hans kamrater, som i ett prövande ögonblick icke sveko sin säkert då mycket tunga plikt. Och en av Sveriges i dessa dagar mest hatade och skymfade män bringar vi ett ärligt tack. Det finns ännu svenskar som icke se rött."
Kyrkoherde Ivar Rhedin / Göteborgs Stifts Tidning (Rhedin startade senare det nazistiska partiet Kyrkliga Folkpartiet)
Den 15 maj bestämdes att militären skulle dras bort och arbetarna skulle sköta ordningen.
Regeringen (frisinnade Carl Gustaf Ekmans andra ministär) ersatte landshövdingen K.J. Stenström och landsfogden Påhlman med vikarier - de ordinarie förmåddes senare att söka andra tjänster - samt tillsatte representanter för olika meningsgrupper en undersökningskommission. Kommissionen bestod av justitierådet Arthur Lindhagen (ordf), professor Östen Undén (f.d. statsråd), advokat Eliel Löfgren (f.d. statsråd), förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet Fritjof Ekman samt bruksdisponenten Karl Fredrik Göransson i Sandviken.
Kommissionen kom bland annat fram till att: "Det finns sålunda anledning att icke lägga en alltför tunga ansvarsbörda på den militäre befälhavaren. Men även om detta beaktas, måste varje tänkande människa reagera mot att det som hände överhuvud skulle behöva inträffa. En kravall som i någon av rikets större städer säkerligen kunnat avvärjas med en relativt ringa polisstyrka utan andra skador än några krossår, föranledde i detta fall det ohyggliga resultatet av fem dödade och fem skadade. Enligt kommissionens mening visar detta med styrka på vad som redan förut framhållits, nämligen vilket olämpligt medel för ordningens upprätthållande militären är i sådana fall där det icke är fråga om att möta en öppet beväpnad motståndare."
Landshövding K. Stenström, landsfogde S. Påhlman, kaptenerna Mesterton och Beckman, sergeanten Rask och furiren Tapper åtalades. De två första frikändes men förflyttades, militären fick några dagars arrest utom Rask som frikändes.
För kravallerna i Sandviken åtalades och dömdes följande: A. Nordström (ledarskap vid upplopp, brott mot annans frihet, ledare för otillåten demonstation i Kramfors - 2½ års staffarbete), H. Sjödin (deltagande i upplopp, misshandel - 8 månaders staffarbete), G. Forsman (deltagande i upplopp - 4 månaders straffarbete), J.E. Törnkvist (brott mot annans frihet - 2 månaders villkorligt).
En av de sårande från Ådalen, O. Berggren, blev inbjuden till Sovjetunionen för en tids kurortsvistelse.
Den 19 maj var det kravaller i Stockholm samband med en manifestation från kommunisterna. Bland banderollerna syntes bland annat "Ned med mördarregeringen". Kravaller höll på till midnatt och slutade med fjorton anhållanden, däribland av två stycken exekutivrepresentanter från Kominterns (Kommunistiska Internationalen) exekutivkommitté, en tysk och en polack. Tio av de elva åtalade dömdes till mellan 2 och 8 månaders straffarbete.
På begravningsdagen den 21 maj hölls fem minuters tystad i hela landet med start kl 12.00.
Källor:
Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson & Gunnar Åselius - Sveriges Historia
Gustav V och hans tid
Jubilems-bokfilmen 1914-1964
Nationalencyklopedin
Nordisk Familjebok (tredje upplagan)
Birger Norman - Ådalen 31
Carl-Adam Nycop - 75år Sverige
Svensk Arbetarrörelse under hundra år
/Marcus
I samband med en sedan sommaren 1930 pågående konflikt om lönesänkningar vid Långrörs sulfatfabrik där strejkbrytare anställts, utbröt på olika håll sympatistrejker, bl.a. vid Graninge-koncernens sulfat och sulfitfabriker vid Sandviken och Utansjö i Ådalen. För att lasta lagrad massa anskaffade nu koncernens ägare, löjtnant G. Versteegh, genom Ångermansälvens stuveribolag ett 60-tal strejkbrytare, bland annat studenter och "professionella" strejkbrytare.
Strejkbrytarnas ankomst den 13 maj väckte en oerhörd ilska. De strejkande arbetarna anordnade samma dag ett protestmöte i Kramfors och efter mötet tågade de till Sandviken. De lyckades komma fram till strejkbrytarna på fabriksområdet, där de arbetade på kajen, och en del av dessa misshandlades och medfördes till demonstrationen, då den återvände till Kramfors.
"Under de senaste dygnen ha på vissa ställen i Ådalen härskat ett veritabelt pöbelvälde, underblåst av kommunisternas uppviglingsarbete. Myndigheterna ha praktiskt taget stått maktlösa, och polisen har med korslagda armar sett hur de upprepade folkmassorna på det grymmaste misshandlat en del arbetsvilliga, huru de stormat deras fartyg och under de mest uppseendeväckande former förgått sig mot de arbetsvilliga, som sönderslagna och blodiga, men bakbundna händer, tvingades att marschera framför kommunisternas demonstrationståg - allt medan polisen maktlös stod och tittade på"
Ur Svenska Dagbladet
Den polis, som beordrats till platsen, hade inte kunnat hindra anfallet. Samma afton avreste därför på länsstyrelsens anhållan militär från Sollefteå: 60 man infanteri och beriden träng med kulsprutor, under befäl av kapten Nils Mesterton.
Natten till den 14 maj ägde kravaller rum både vid stationen och vid Lunde med stenkastning från folkmassan och lösa skott samt rökgasbomber från militären.
Den 14 maj höll Transportarbetareförbundet i Fårnö Folkets hus ett protestmöte mot strejkbrytarna. Beslut fattades där om omedelbar och allmän arbetsnedläggelse vid alla sågverk och massafabriker i Ådalen. När mötet av slut, tågade de tusentals deltagarna från Frånö under kommunisternas ledning till strejkbrytarnas förläggningsplats i Lunde.
När demonstrationståget kom till Lunde, trodde sig militärbefälet se vapen i demonstranternas händer och höra från folkmassan avlossade skott, något undersökningskommissionen inte fann några bevis för. En ryttarpatrull, vilken förgäves sökt hejda demonstranterna, hade avlossat skott, och när demonstranterna var på mindre än 100 meters avstånd från strejkbrytarbaracken, kommenderade Kapten Mesterton eld. Även om manskapet uppges ha siktat mot marken framför demonstrationståget, träffades demonstranterna av kulorna och fem dog. De dödade var Eira Söderberg (åskådare), Oskar Berggren, Erik Bergström, Evert Nygren och Sture Larsson.
Vad hände efteråt?
"Militären mördar fem arbetare i Ådalen och sårar lika många. Detta fruktansvärda budskap går nu ut över allt Sveriges land, väckande sorg, harm och avsky. En fumlig regering, en svag och omdömeslös länsstyrelse, ett vettlöst militärbefäl, en samvetslös och provokatorisk arbetsgivarepolitik, som opererar med strejkbrytare, där brandmännen bokstavligen hopats . allt detta bär skulden till det skedda."
Social-Demokraten
"Men djurens väktare, svenska medborgare, som tvingas att öva sig till mördare, kommenderades att ge eld, och då föll de, våra kamrater, föll för av stat och kyrka välsignade mordvapen."
Hinke Bergegren (Kilboms-kommunist)
"Vi skall, då våra i Ådalen fallna klasskamrater, jordas, lova, att de kulor som föll från de "demokratiska" Sveriges militär, icke skall ha fallit förgäves."
Edoff Andersson (syndikalist)
"I en sinnesförvirring som man gärna ville hoppas vara övergående, men dock har anledning att frukta som ett varsel om andra tider, har folk ryckts med att hylla olyckans offer som hjältar och tillbedja det röda vilddjuret. ... Vi blotta också våra huvuden för kapten Nesterton och hans kamrater, som i ett prövande ögonblick icke sveko sin säkert då mycket tunga plikt. Och en av Sveriges i dessa dagar mest hatade och skymfade män bringar vi ett ärligt tack. Det finns ännu svenskar som icke se rött."
Kyrkoherde Ivar Rhedin / Göteborgs Stifts Tidning (Rhedin startade senare det nazistiska partiet Kyrkliga Folkpartiet)
Den 15 maj bestämdes att militären skulle dras bort och arbetarna skulle sköta ordningen.
Regeringen (frisinnade Carl Gustaf Ekmans andra ministär) ersatte landshövdingen K.J. Stenström och landsfogden Påhlman med vikarier - de ordinarie förmåddes senare att söka andra tjänster - samt tillsatte representanter för olika meningsgrupper en undersökningskommission. Kommissionen bestod av justitierådet Arthur Lindhagen (ordf), professor Östen Undén (f.d. statsråd), advokat Eliel Löfgren (f.d. statsråd), förbundsordföranden i Svenska Metallindustriarbetareförbundet Fritjof Ekman samt bruksdisponenten Karl Fredrik Göransson i Sandviken.
Kommissionen kom bland annat fram till att: "Det finns sålunda anledning att icke lägga en alltför tunga ansvarsbörda på den militäre befälhavaren. Men även om detta beaktas, måste varje tänkande människa reagera mot att det som hände överhuvud skulle behöva inträffa. En kravall som i någon av rikets större städer säkerligen kunnat avvärjas med en relativt ringa polisstyrka utan andra skador än några krossår, föranledde i detta fall det ohyggliga resultatet av fem dödade och fem skadade. Enligt kommissionens mening visar detta med styrka på vad som redan förut framhållits, nämligen vilket olämpligt medel för ordningens upprätthållande militären är i sådana fall där det icke är fråga om att möta en öppet beväpnad motståndare."
Landshövding K. Stenström, landsfogde S. Påhlman, kaptenerna Mesterton och Beckman, sergeanten Rask och furiren Tapper åtalades. De två första frikändes men förflyttades, militären fick några dagars arrest utom Rask som frikändes.
För kravallerna i Sandviken åtalades och dömdes följande: A. Nordström (ledarskap vid upplopp, brott mot annans frihet, ledare för otillåten demonstation i Kramfors - 2½ års staffarbete), H. Sjödin (deltagande i upplopp, misshandel - 8 månaders staffarbete), G. Forsman (deltagande i upplopp - 4 månaders straffarbete), J.E. Törnkvist (brott mot annans frihet - 2 månaders villkorligt).
En av de sårande från Ådalen, O. Berggren, blev inbjuden till Sovjetunionen för en tids kurortsvistelse.
Den 19 maj var det kravaller i Stockholm samband med en manifestation från kommunisterna. Bland banderollerna syntes bland annat "Ned med mördarregeringen". Kravaller höll på till midnatt och slutade med fjorton anhållanden, däribland av två stycken exekutivrepresentanter från Kominterns (Kommunistiska Internationalen) exekutivkommitté, en tysk och en polack. Tio av de elva åtalade dömdes till mellan 2 och 8 månaders straffarbete.
På begravningsdagen den 21 maj hölls fem minuters tystad i hela landet med start kl 12.00.
Källor:
Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson & Gunnar Åselius - Sveriges Historia
Gustav V och hans tid
Jubilems-bokfilmen 1914-1964
Nationalencyklopedin
Nordisk Familjebok (tredje upplagan)
Birger Norman - Ådalen 31
Carl-Adam Nycop - 75år Sverige
Svensk Arbetarrörelse under hundra år
/Marcus