Ådalshändelserna 1931

[varjag]

Tack ola för aktionsbilden....men vi vet tydligen inte ännu 'vem/vilka' - som verkligen drog i avtryckaren - och skjöt?
Det - tycker jag är kärnan i detta svenska problem. Som vi alla vet - hade varje order, varje patron, varje skytt - räknats - omsatt i dagens rättsskipning, noggrant definierats och argumenterats...
Jag är helt säker på att en sådan analys - gjordes redan 1931.
Den är den - jag efterlyser????
Varjag

[Kapten_Gars]

Kanske finns den informationen i det här verket?
"Ådalskommissionen. Berättelse avgiven av den av Kungl. Maj:t tillsatta kommissionen för undersökning rörande oroligheterna i Gudmundrå m. fl. kommuner av Västternorrlands län maj 1931."
Stockholm 1931. 8:o. VI. 208 sid. 2 utvikbara kartor samt 3 utvikbara planscher

Dessutom så borde ju kommisionens arbetsarkiv vara bevarat med sedvanlig svensk noggrannhet på något av arkiven i Stockholm. Men jag antar att de fakta som finns där sedan länge blivit överskuggade av mytbilderna som skapats kring händelserna i Ådalen.

[varjag]

Men jag antar att de fakta som finns där sedan länge blivit överskuggade av mytbilderna som skapats kring händelserna i Ådalen.

Min tanke precis! Därför frågan.....Varjag

[Stellan Bojerud]

Minns jag rätt från Ådalskommissionens betänkande dödades åskådaren Eira Söderberg, som stod på en veranda, av ett vådaskott som uppkom då den bristfälligt utbildade truppen skulle göra patron ur med "blindavfyring" på kulspruta m/14, som inte använts. Skytten visste inte att det krävs två mantelrörelser för att göra patron ur på kulspruta m/14.

[varjag]

Tack för tipset om Ådalskommissionen...man hittar bl.a. följande;

Tåget anländer till Lunde
Enligt Ådalskommissionen var tidsrymden från demonstrationstågets ankomst till Lunde till dess sista skottet fallit bara ett par minuter. Under en stor del av tiden var landsfogden upptagen av ett telefonsamtal med landshövdingen, och kapten Mesterton var därför tvungen att agera i det närmsta på egen hand.

Det är hart när omöjligt att ådagalägga precis vad som hände i Lunde denna soliga majtorsdag. Till och med Ådalskommissionen skriver, att "man gott skulle kunna säga, att det finns nästan lika många olika uppgifter som det finns iakttagare". De viktigaste händelserna anses dock klarlagda, och här följer en beskrivning av händelseförloppet:

Strax efter att man nått Lunde vek musikanterna av vägen - enligt uppgift var de rädda för att få instrumenten förstörda vid eventuella oroligheter. Fanbärarna fick samtidigt syn på ryttarpatrullen, och stannade i villrådighet upp ett slag. Det skall dock mycket till att hejda ett kilometerlångt demonstrationståg, och fanorna passerades av några bakomvarande. Snart möttes tåget och ryttarpatrullen - vars enda order ju var att hindra tåget från att tränga längre ner i byn. Inför den mäktiga folkmassan blev hästarna oroliga, och ett par man, som stod posterade längre ner, däribland en sergeant Rask, red till undsättning. Militärpatrullen ropade "Halt! Vägen är avspärrad!" Not 6. och ställde hästarna tvärs över vägen. Demonstranterna blir provocerade av förfarandet - det var ju bara det inhägnade fabriksområdet som fridlysts, och således hade de rätt att gå på vägen. Genmälet blir därför: "Vägen är fri! Vi har rätt att komma fram! Det är en fredlig demonstration!" Not 7.men även lite sturskare "Framåt, vi är 8.000 man!" Not 8. Samtidigt började man kasta sten och grus mot patrullen. Standarbäraren sprang framåt och slog med standaret mot sergeant Rasks häst, varpå denna stegrade sig, föll omkull och kastade av Rask.

Allmänt kaos utbröt bland ryttarna då deras hästar blivit skrämda, och de satte av neråt vägen. Några demonstranter sprang efter, kanske för att få bättre överblick över situationen, kanske för att provocera. Andra sprang åt sidan - möjligen ville de ta skydd i fall att, möjligen för att få bättre vinkel för stenkastningen. Från militärt håll uppfattades det i alla fall som en framryckning; en uppfattning som troligen stärkts av att tåget fortfarande skred framåt. Löjtnanten Beckman, som stod längre ner på vägen, red för att hjälpa till. Han tyckte sig se en demonstrant i skjutställning, siktandes mot den skadade sergeanten (Ådalskommissionen utesluter inte att någon av demonstranterna hade med sig vapen), och avlossade ett skott med sin pistol mot den hukande mannens ben, och därefter ytterligare några på vägen framför sig. Även Rask tömde sitt magasin mot grusvägen.

Kapten Mesterton, som befunnit sig vid västra vägens mynning, där demonstrationståget förväntats komma, såg konfrontationen mellan tåget och patrullen, och satte fart mot östra vägen. Mesterton hörde löjtnant Beckman ropa "Här finns inget annat att göra" Not 9. och ropade så högt han förmådde: "Halt, i lagens namn stanna, annars skjutes här skarpt!" Mesterton hade fortfarande inte full uppsikt över tåget. Tre gånger upprepade han sin order, men den blev inte åtlydd. De mest ivriga demonstranterna kom fram emellan husen. Nils Mesterton insåg att tidsmarginalen krympte väldigt fort. Snart skulle det viktiga avståndet mellan demonstranterna och skyttarna ha krympt så mycket, att det inte skulle gå att skjuta i marken framför dem.

"Eld!"

Här har vi i alla fall löjtnant Beckman, som skjuter ETT pistolskott...och sergeant Rask - som 'tömmer' sitt magasin (6-7 skott) - men uppenbarligen utan att träffa eller skada någon demonstrant.
Kommissionen "utesluter inte att någon av demonstranterna hade med sig vapen...."

Ganska troligt...då skjutvapen då kunde köpas i järnaffären - utan något tjafs med licenser......

Så - vi är tillbaka till Mesterton tappra mannar - som verkligen lydde ordern 'Eld!'

Frågan kvarstår. Vilka, hur många skott avfyrades?

Varjag

[Hans]

Inget svar på frågan men Beckman sköt flera skott.

Han tyckte sig se en demonstrant i skjutställning, siktandes mot den skadade sergeanten (Ådalskommissionen utesluter inte att någon av demonstranterna hade med sig vapen), och avlossade ett skott med sin pistol mot den hukande mannens ben, och därefter ytterligare några på vägen framför sig. Även Rask tömde sitt magasin mot grusvägen.
http://hem.passagen.se/jemisv/adalen/

Också av intresse kanske:

Soldaternas vapen var laddade med två lösa skott överst i magasinen. Skarpskjutning skulle få förekomma endast på särskilt kommando. Såsom Mestertons order löd fick skyttarna uppfattningen att de även skulle skjuta skarpt, vilket Mesterton för övrigt avsett, eftersom "han i detta ögonblick ansåg situationen så hotande, att den tänkta varningen med lösa skott redan var försutten och ändamålslös". Not 10. Att skyttarnas order att sikta ner i marken inte följdes anses bevisat, desto svårare är att avgöra om detta skedde avsiktligt eller på grund av nervostitet.
Fem personer miste livet i Lunde på Kristi Himmelfärdsdag 1931.
Fyra demonstranter och en åskådare blev sårade.
De flesta träffades av rikoschetterande kulor.
Fortfarande visste de inte att de vunnit sitt mål; strejkbrytarna var belagda med arbetsförbud.
Samma källa

MVH

Hans

[ola]

Hittade denna text på nätet

Ådalen -31 Nödvärn?
Skrivetav Mr Galahad 14 maj 2006, klockan 09:30

Att det skedde en tragedi i Ådalen för 75 år sedan det är nog de flesta överens om men det faller mig uppenbart att många inte vet vad som egentligen hände den dagen.

ca: 4000 demostranter var på väg till strejkbrytarnas logement där en mindre styrka soldater under ledning av den numera ökände "slaktaren från Lunde" Kapten Nils Maesterton. De var 40 infanterister samt 20 kavallerister, alla unga män somliga inte äldre än 19-20 år. Kapten Maestertons uppgift var denna dag att skydda de strejkbrytare som var folksamlingens mål. Man laddade sina vapen med 3 lösa patroner och 2 skarpa därefter, vilka endast skulle få användas vid ett andra eldkommando. allt för att undvika skador på demostranterna och att ge dem alla möjligheter att inse situationens allvar och vända om.

I Sandviken hade folkmassan fått fatt i ett antal strejkbrytare och den påföljande misshandeln och förnedringen var omfattande. Man tvingade bland annat de misshandlade männen tåga längst fram i tåget tillbaka till staden där de fick utstå den övriga befolkningens spott och spe innan man till slut tillät de misshandlade männen att uppsöka läkare för sina skador.

När man så närmade sig strejkbrytarnas förläggningar är det inte svårt att förstå att såväl strejkbrytarna som soldaterna som skulle skydda dem fruktade den stora folkmassan. Kapten Maesterton hade placerat 10! st skyttar i deras väg. Folkmassan var vid det här laget övermodiga och hotade soldaterna, bla så kastades ett standar mot en ryttare så hästen skenade och mannen kastades av. Stämningen lär ha varit mycket hätsk och antagligen inte helt olik den som våra polismän möts av idag vid kravaller.

3 gånger ropade Kapten Maesterton "halt i lagens namn, eljest skjuts här skarpt" men utan resultat. Till sist fann han ingen annan utväg för att skydda sig själv, sina män och strejkbrytarna. Än att ge det första eldkommandot, riktat mot marken.

Nu vill jag att ni som läser stannar till och tänker ett ögonblick. Hur många soldater hade Kapten Maesterton kallat fram? 10 st var det visst och de första 3 skotten var alltså lösa vilket då innebär att 30!! skott avlossades mot folkmassan innan det första möjliga dödliga skottet föll. 30 skott utan att folkmassan bröts upp eller ens vände om i reträtt, man fortsatte alltså framåt tills den förste mannen föll. Att tilläggas bör att Gevärsmodelen man använde (Mauser M92) endast rymmer 5 skott så varje soldat hade alltså vapnet laddat med endast 2 skarpa skott, sammanlagd 20 skott på hela den 10 man starka truppen.

Vapnen riktades i de flesta fall mot marken med undantag från någon vettskrämnd 19-20 åring som fullständigt tappat fattningen. Det med andra ord orsakade de flesta dödsfallen och skadorna var inte direkt verkanseld, som de flesta av oss (inklusive mig tills helt nyligen) är ledda att tro, utan rikochetter från marken.

5 personer miste livet den dagen och ytterliggare 5 skadades i något som kanske skulle kallas ett av vårt lands största tragedier.

Dessa fakta är hämtat från ett repotage i Sundsvalls tidnings söndagsbilaga den 14 Maj 2006.

Ni har säkert redan listat ut att jag anser att demostranterna agerade oerhört oansvarigt och har i hög omfattning sig själva att skylla. Man gjorde allt man kan begära ifrån militärens sida och som jag ser det handlade man i nödvärn till skydd för sin eget och sina medmänniskors liv och lem. Fullt lagligt alltså.

För att föra över denna händelse till dagens situation kan vi ju leka med tanken att en större grupp (4000) nynazister plötligt utan förvarning dyker upp utanför rosenbad med div tillhyggen och försöker bryta sig in i lokalerna. På Rosenbad finns ca 10-20 poliser och obeväpnade väktare en given timma en vanlig dag. Vad tror ni den styrkan skulle tvingas till för att skydda våra riksdagsledamöter från våld? Nödvärnsrätten är bra på så sätt, så länge man använder försvarligtvåld. En trädgårdsmästare har samma rättigheter som en polisman eller en soldat vid sådana tillfällen, det som skiljer dem åt är utbildning, erfarenhet och utrustning..

Antar att jag kommer att få mycket skit för detta men jag tolkar det som hände utifrån mitt 2000-tals perspektiv och kan inte annat säga att jo de handlade enligt mig i nödvärn. Förvisso var beslutet att tillkalla militär i det läget fel men när polisen inte räcker till, vad ska man göra då???

Idag ser det lite annorlunda ut med polisväsendet och man har div andra resurser att ta till, bla beredskapspolisen. Men den nya lagen skulle ge polisen möjlighet att uttnyttja de bästa på direkt terrorbekämpning nämligen militären och det är en bra utveckling. Vi kan inte begära att killar som övar skytte några gånger per år ska bekämpa terrorister.

Låt militären sköta striden och polisen sköta utredandet och gripandet. Rätt person på rätt plats med rätt uppgift.

[dc]

Hittade denna text på nätet

Ådalen -31 Nödvärn?
Skrivetav Mr Galahad 14 maj 2006, klockan 09:30

Att det skedde en tragedi i Ådalen för 75 år sedan det är nog de flesta överens om men det faller mig uppenbart att många inte vet vad som egentligen hände den dagen.

ca: 4000 demostranter var på väg till strejkbrytarnas logement där en mindre styrka soldater under ledning av den numera ökände "slaktaren från Lunde" Kapten Nils Maesterton. De var 40 infanterister samt 20 kavallerister, alla unga män somliga inte äldre än 19-20 år. Kapten Maestertons uppgift var denna dag att skydda de strejkbrytare som var folksamlingens mål. Man laddade sina vapen med 3 lösa patroner och 2 skarpa därefter, vilka endast skulle få användas vid ett andra eldkommando. allt för att undvika skador på demostranterna och att ge dem alla möjligheter att inse situationens allvar och vända om.

I Sandviken hade folkmassan fått fatt i ett antal strejkbrytare och den påföljande misshandeln och förnedringen var omfattande. Man tvingade bland annat de misshandlade männen tåga längst fram i tåget tillbaka till staden där de fick utstå den övriga befolkningens spott och spe innan man till slut tillät de misshandlade männen att uppsöka läkare för sina skador.

När man så närmade sig strejkbrytarnas förläggningar är det inte svårt att förstå att såväl strejkbrytarna som soldaterna som skulle skydda dem fruktade den stora folkmassan. Kapten Maesterton hade placerat 10! st skyttar i deras väg. Folkmassan var vid det här laget övermodiga och hotade soldaterna, bla så kastades ett standar mot en ryttare så hästen skenade och mannen kastades av. Stämningen lär ha varit mycket hätsk och antagligen inte helt olik den som våra polismän möts av idag vid kravaller.

3 gånger ropade Kapten Maesterton "halt i lagens namn, eljest skjuts här skarpt" men utan resultat. Till sist fann han ingen annan utväg för att skydda sig själv, sina män och strejkbrytarna. Än att ge det första eldkommandot, riktat mot marken.

Nu vill jag att ni som läser stannar till och tänker ett ögonblick. Hur många soldater hade Kapten Maesterton kallat fram? 10 st var det visst och de första 3 skotten var alltså lösa vilket då innebär att 30!! skott avlossades mot folkmassan innan det första möjliga dödliga skottet föll. 30 skott utan att folkmassan bröts upp eller ens vände om i reträtt, man fortsatte alltså framåt tills den förste mannen föll. Att tilläggas bör att Gevärsmodelen man använde (Mauser M92) endast rymmer 5 skott så varje soldat hade alltså vapnet laddat med endast 2 skarpa skott, sammanlagd 20 skott på hela den 10 man starka truppen.

Vapnen riktades i de flesta fall mot marken med undantag från någon vettskrämnd 19-20 åring som fullständigt tappat fattningen. Det med andra ord orsakade de flesta dödsfallen och skadorna var inte direkt verkanseld, som de flesta av oss (inklusive mig tills helt nyligen) är ledda att tro, utan rikochetter från marken.

5 personer miste livet den dagen och ytterliggare 5 skadades i något som kanske skulle kallas ett av vårt lands största tragedier.

Dessa fakta är hämtat från ett repotage i Sundsvalls tidnings söndagsbilaga den 14 Maj 2006.

Ni har säkert redan listat ut att jag anser att demostranterna agerade oerhört oansvarigt och har i hög omfattning sig själva att skylla. Man gjorde allt man kan begära ifrån militärens sida och som jag ser det handlade man i nödvärn till skydd för sin eget och sina medmänniskors liv och lem. Fullt lagligt alltså.

För att föra över denna händelse till dagens situation kan vi ju leka med tanken att en större grupp (4000) nynazister plötligt utan förvarning dyker upp utanför rosenbad med div tillhyggen och försöker bryta sig in i lokalerna. På Rosenbad finns ca 10-20 poliser och obeväpnade väktare en given timma en vanlig dag. Vad tror ni den styrkan skulle tvingas till för att skydda våra riksdagsledamöter från våld? Nödvärnsrätten är bra på så sätt, så länge man använder försvarligtvåld. En trädgårdsmästare har samma rättigheter som en polisman eller en soldat vid sådana tillfällen, det som skiljer dem åt är utbildning, erfarenhet och utrustning..

Antar att jag kommer att få mycket skit för detta men jag tolkar det som hände utifrån mitt 2000-tals perspektiv och kan inte annat säga att jo de handlade enligt mig i nödvärn. Förvisso var beslutet att tillkalla militär i det läget fel men när polisen inte räcker till, vad ska man göra då???

Idag ser det lite annorlunda ut med polisväsendet och man har div andra resurser att ta till, bla beredskapspolisen. Men den nya lagen skulle ge polisen möjlighet att uttnyttja de bästa på direkt terrorbekämpning nämligen militären och det är en bra utveckling. Vi kan inte begära att killar som övar skytte några gånger per år ska bekämpa terrorister.

Låt militären sköta striden och polisen sköta utredandet och gripandet. Rätt person på rätt plats med rätt uppgift.

Håller fullständigt med... Inget att tillägga/dc

[Stellan Bojerud]

Notera att "arbetarbödeln" kapten Nils Mesterton befordrades först till major och sedan till överstelöjtnant under (s) regeringar samt det morbida faktum att SSU demonstrerade mot hans begravningståg i Nora 1952.

[Gutekrigaren]

Det här inte rätt ställe att diskutera hur demonstrationer ska hanteras, utan den historiska händelsen Ådalen 31.

Mvh Petter

[Stellan Bojerud]

Jag har läst Ådalskommissionens rapport i sin helhet i bokform, ehuru det var några år sedan.

Min uppfattning är att truppen skjöt varningsskott i marken, men att denna innehöll stenar, som ledde till fatala rikoschetter. Det kan inte uteslutas att några skyttar skjöt för högt. Detta är ett klassiskt tecken på otillräckligt utbildad trupp, vilket det rörde sig om i detta fall.

Sergeant G A M Lindgren lovordades av Ådalskommissionen för att han drog iväg ett magasin med kulsprutegevär mot en husgrund väl utom fara för demonstranterna. Detta anses ha haft en avkylande verkan på demonstranterna.

För övrigt ansågs kapten Mesterton vara en stor humanist (han var från början reservofficer) varför han fick ansvaret för studentkompaniet. På I 21 övningsfält fanns (finns) Mestertons väg. Den byggdes av pionjärplutonen I 21 och de värnpliktiga begärde att vägen skulle uppkallas efter deras uppskattade chef.

[Olaus]

Som elvaåring fick Nils Mesterton en styvfar, den kände Oscar Levertin.
Levertin dominerade kulturdebatten i Sverige från 1897 till sin död 1906. (Nils var då 18 år.)
Det gjorde Levertin från sin position som professor i litteraturhistoria, känd poet och skribent i Svenska Dagbladet.

Mesterton var den där typen av officer, ni vet, som försvarade sina soldater helhjärtat gentemot andra befäl. Han ansågs allvarlig, ansvarskännande och mycket plikttrogen. Efterdebatten på händelserna 14 maj 1931 gjorde Mesterton nedbruten.

Jag har funderat över vilka överväganden som gjordes på I 21 inför uppgiften.
Det måste tidigt ha framstått klart, att uppgiften var mycket svår. Resurserna var små i form av trupp. Soldaterna var mycket unga, fåtaliga och ännu under utbildning. Stämningen bland befolkningen uppjagad.

Mesterton själv var sannolikt chef för det kompani med bl a stamskolorna ur vilka truppen kom. Det var därför han utsågs, misstänker jag. Men han var till åren, 57 år och endast kapten. Han hade en civil karriär bakom sig med kansliexamen, studier i nationalekonomi och arbete på en bank. Han hade värvats under I 28- tiden, alltså någon gång före 1927.

En överstelöjtnant vid regementet borde ha anförtrotts uppgiften, tycker jag. Med Mesterton som ställföreträdare eller samverkansofficer hos Landshövding /Landsfogde.

Jag kan inte frigöra mig från intrycket, att Mesterton gavs för stor uppgift. Han backades inte upp tillräckligt av sin regementsledning.
De snabba befordringarna efteråt kan uppfattas som plåster på såren från en ångerfull regementschef.

[GLOBAL WAR MUSEUM]

Vid mina arbetsresor så brukar jag ta med mig min familj och denna gång så beslöt vi att Skansen skulle vara ett bra alternativ.

I den mycket trevliga verkstaden med bandgående maskiner så fanns det en liten filmhörna där just Ådalen - 31 visades i en omgivning av Metalls och Arbetarpartiet (S). Jag fick uppfattningen att det var Arbetarpartiets martyrer och så har det förblivit.

Min egen åsikt är att det var polisens fel helt och hållet, de hade bra underättelse men satte in alldeles för få polismän för att säkra området, militären var beordrade. Tidsandan spelade nog stor roll också något som är lite svårt att sätta sig in i.

Rättegången mot militärerna kändes som en kuliss för att skydda högre ämbetsmän, filmen var bra ur arbetarnas synvinkel så jag rekommenderar alla att se denna om de fortfarande spelar den filmen.

I filmen så fick man uppfattningen att det var direkt eld med KSP och gevär, den tanke som for genom huvudet då var att "de måste ordervägrat och skjutit vid sidan av" men genom denna tråd har jag lärt mig otroligt mycket genom dessa fakta som ni nu lagt fram och jag är nog inte ensam.

[von Adler]

Det som förvånar mig med historien är att man ska ha skjutit varningsskott i marken framför demonstrationståget. Alldeles oavsett hur demonstranterna betedde sig så är de allra flesta vägar, även på den tiden, hårda. Risken för rickoschetter måste ha varit överängande oavsett stenar, med tanke på den flacka vinkeln från sittande ställning (med kulspruta) ner i marken.

Det var kriminellt inkompetent att sätta in militär mot demonstranter - soldaterna hade inte den utbildning, det stöd eller den utrustning som behövdes för att hantera kravaller. Men (om man nu gjorde det) att skjuta varningsskott ner i marken måste också anses som kriminellt inkompetent med tanke på konsekvenserna.

[spett]

Kravallpolis fanns inte på den tiden. Det var militärens jobb.
Demonstranterna tog risken att bli skjutna