Sensemaker skrev:
Tänkande tyskar som inte förskönat sina minnen eller på annat sätt ljugit för sig själva insåg nog att Tyskland var besegrat i november 1918. Om inte förr så när flottan gjorde uppror mot självmordsorder i månadsskiftet oktober/november och Österrike-Ungern, Tysklands sista allierade slöt vapenvila 3 november (Bulgarien och Ottomanska Imperiet hade då redan slutit vapenvila). Tyska folkets allt svårare kroniska undernäring hade nu övergått i ren hungersnöd. De bästa trupperna hade skjutits bort under offensiverna 1918 och nu skickade man invalider till fronten medan fiendeleden fylldes på med ett till synes osinligt antal välgödda, relativt vältränade amerikaner och allt fler och allt bättre tanks. Det var också tydligt att fronten gick baklänges. Den omskrutna Hindeburglinjen som tjänat tyskarna väl 1917 genombröts redan i september 1918.
Sensemaker
Både amerikanernas och stridsvagnens betydelse har överdrivits, särskilt i det senare fallet. Amerikanerna var förvisso många och välgödda men den amerikanska armen visade sig ha stora problem med att föra modernt krig i stor skala, Pershing vägrade ta till sig de dyrköpta brittiska och franska lärdomarna utan kastade övermodigt in de bristfälligt utbildade amerikanska trupperna i anfall som led förluster på Somme-nivå. Samtidigt visade det sig att de amerikanska stabsofficerarna inte klarade av att lösa sin uppgifter på ett godkännt sätt utan man behövde hjälp av ett stort antal erfarna franska officerar för att få logistik och planerning att fungera.
The initial attack was carried out according to schedule but the successive waves showed great inaptitude in following up the advance. Officers as well as men did not understand how to make use of the terrain. Instead of seeking protection when they encountered opposition they merely fell back. To crawl backward or forward on the ground or to advance in quick jumps does not seem to by understood by the Americans. They remain lying on the ground for the time being, and then just stand up again and try to advance.
Neither in mass formations nor individually do the Americans know how to conduct themselves in an attack.
The higher command, also, did not understand how to grasp quickly the new situation and exploit it to the best advantage. After the infantry had reached its objective the higher command failed. They were not familiar with the tactical principles in the use of divisions and attack units for the destruction of the enemy. It was therefor possible for the [German] Army Detachment, under the most difficult conditions, to extricate itself from its precarious situation in one night, and, with only a short distance intervening between it and the enemy, to occupy new positions of resistance…
-Tysk utvärdering av amerikanskt anfall.
Amerikanerna hade enorm potential men mycket av den gick förlorad pga oviljan att lära sig av andra, istället fick man lära sig den hårda vägen till priset av höga förluster. Den oskickliga insatsen förtog också en del av det psykologiska värdet av den amerikanska insatsen men utmattningen hos tyskarna var så stor att det problemet inte blev så allvarligt som det hade varit om motståndsviljan hade varit densamma som 44-45.
Stridsvagnens betydelse 1918 har kraftig överdrivits i efterhand av ett antal skribenter (Fuller & Liddell-Hart tex) som lyckats skapa en bild av dess förmåga och potential som inte alls stämmer överens med fakta. Få stridsvagnar deltog i striderna under krigets sista månader och huvuddelen av de allierade anfallen genomfördes med svagt eller inget stöd av pansar. Stridsvagnsförbanden hade helt enkelt inte klarat av att hantera kombinationen av de massiva anfallen i början av den allierade motoffensiven och påfrestningarna som uppstod när fronten blev mer rörlig igen. Det har visat sig att Royal Tank Corps förlorade i snitt 40% av stridsvagnarna som sattes in i ett anfall oavsett om man mötte motstånd eller ej pga stridsvagnar som körde fast eller havererade pga olika mekaniska fel. Detta skedde vid varje insats, britterna satte in över 500 stridsvagnar i sitt berömda motanfall den 8 augusti 1918, den 13 augusti så hade de stridsvagnsförbanden färre än 10 stridsdugliga vagnar tillgängliga för insats.
Det som knäcker tyskarna är de ständiga brittiska offensiverna som inte går att hejda, 1918 så har den brittiska armen mognat, man har logistiken som krävs för att hålla igång offensiven samtidigt som man har den operationella och taktiska förmåga som krävs för att bryta igenom de tyska linjerna gång efter annan. Tyskarna har naturligtvis lagt upp sig själva för smash genom de huvudlösa offensiverna 1918 men bristen på taktikanpassning gör att man inte kan hejda de brittiska anfallen även när förutsättningarna på pappret talar till tyskarnas fördel.
