Woodrow Wilson

[Daniel93]

Vem var Wilson (född 1856 död 3 feb. 1924). Var han intellektuell (Hans levnadstecknare Arthur S. Link beskriver honom dock som en intellektuell lättviktare.[1] Wikipedia.org). Var han en lysande politiker med hans demokratiska utgångspunkt i sina frågor eller var han endast en i mängden att föra en lyckosam och vinnande politik för att expandera USA:s territorium.

[SuperPalle]

Ja, nu vet jag i ärlighetens namn inte så mycket om Wilson. Knappt något alls faktiskt.
Men av hans handlingar att dömma var han åtminstonde "A man with a mission".
Så vitt jag begriper var Nationernas Förbund hans påhitt (även om det gick i putten rätt kvickt), och det är ju visionärt, FNs föregångare och allt.
Sedan vill jag minnas att han arbetade för att mildra Versaillesfreden. Versaillesfredens stränghet är ju något som brukar malas runt runt av historiker och pekas ut som en orsak till det nästkommande världskriget. Så om han ville mildra den har väl historien, på sätt och vis, givit honom rätt också där.

Och inte kan det väl varit för att expandera USA som man gick in i första världskriget? Mig veterligen vann de inte mycket på att gå med alls, förutom då kankse att de fick sänka tyska ubåtar som sköt på amerikanska skepp. Kanske något handelsavtal? Maktbalans?
Alltså lite av en altruist framstår han som, en duva. Men hans personliga karaktär vet jag ingenting om, tyvärr. Någon?

[Hexmaster]

Såg inte denna tråd förrän nu...

Vad första världskriget beträffar var det en ytterst motvillig president - han blev omvald 1916 med en slogan "he kept us out of the war" - som omsider såg sig tvingad in i kriget. Han ville inte att folk skulle kriga, och ville absolut inte att USA skulle göra det. Kanske för god för denna världen?

F.ö.:
http://en.wikipedia.org/wiki/Woodrow_Wilson

[Giancarlo]

Wilson verkar ha haft en ambition om att skapa "varaktig stabilitet" i Östeuropa.

Många menar att han var central i staten Tjechoslovakiens tillblivelse:

Wilson had met the future Czech President, Tomáš Garrigue Masaryk, in the United States and had been won over to the idea of self-determination for the Czechs and Slovaks. When a group of Czechoslovak POWs in Russia decided in 1918 to form a free Czechoslovakian Legion to fight with the allies and win independence, Wilson backed their efforts and the United States officially supported the idea of a Czechoslovak Republic independent of Austria and Hungary. Wilson continued supporting an independent Czechoslovakia at the Paris Peace Conference in 1918-1919, and his friend Masaryk became the first President of the new nation.

http://www.woodrowwilsonhouse.org/index ... news&ID=27

Slovakiens nuv. huvudstad Bratislava (tidigare Pressburg, Preshporok, Pozsony) hette också ett tag efter självständigheten "Wilsonovo Mesto" - Wilsonstad.

[Hexmaster]

Slovakiens nuv. huvudstad Bratislava (tidigare Pressburg, Preshborok, Poszony) hette också ett tag efter självständigheten "Wilsonovo Mesto" - Wilsonstad.

Det verkar inte vara fallet, nej:

After World War I, it was proposed to rename the city in Czech Wilsonovo mesto Wilson City after American president Woodrow Wilson in late 1918/early 1919. The proposal was rejected, and the official name of the city was changed to Bratislava in March 1919, after the city became part of Czechoslovakia.

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_Bratislava

Men att det ens föreslogs är ju intressant så det räcker.

[SuperPalle]

Jag läser nu i boken "Den djupa dalen" att Wilson faktiskt var lite trög, låst så att säga i sina visioner. När Lloyd Georg skuttade runt i rummet (som fick den Clemenceau att på operan säga: "Figaro här... Figaro där... Han är lite som Lloyd Georg) så satt Wilson stel i ryggen och pratade på som en gammal professor.
Så kanske var han inte den skarpaste hjärnan. Men han verkar ha varit, om man så säger, "en fin kille" på många sätt ändå.

Förresten ska Clemenceau ha kommenterat Wilsons fjorton punkter för Nationeras förbund med:
"Gud hade bara tio".

[ Korrigerade. /Hex ]

[Hexmaster]

Förresten ska Clemenceau ha kommenterat Wilsons fyra punkter för Nationeras förbund med:
"Gud hade bara tio".

Wilsons fjorton punkter. Annars blir det underligt.

[lampros]

... så satt Wilson stel i ryggen och pratade på som en gammal professor. Så kanske var han inte den skarpaste hjärnan...

Woodrow Wilson hade de facto varit professor. Så nog var han skarp, han var en intellektuell tungviktare jämfört med de närmsta av sina föregångare i ämbetet. Tiden från 1865 fram till Wilson var en nedgångstid för ämbetet.

Men som Superpalle antyder i sitt inlägg så hade Wilson också en professors nackdelar: stel och doktrinär, för mycket ideal och för lite verklighetskontakt. I det stora hela beundrar jag dock Wilson för att han införde en ny standard för presidentämbetet, han lade grunden till "The Imperiel Presidency" på gott och ont.

[SuperPalle]

Förresten ska Clemenceau ha kommenterat Wilsons fyra punkter för Nationeras förbund med:
"Gud hade bara tio".

Wilsons fjorton punkter. Annars blir det underligt.

Ja, givetvis. Skrev helt enkelt fel.

[Magnus L]

Och inte kan det väl varit för att expandera USA som man gick in i första världskriget? Mig veterligen vann de inte mycket på att gå med alls, förutom då kankse att de fick sänka tyska ubåtar som sköt på amerikanska skepp. Kanske något handelsavtal? Maktbalans?
Alltså lite av en altruist framstår han som, en duva. Men hans personliga karaktär vet jag ingenting om, tyvärr. Någon?

Man gick med och hjälpte Fr/En till seger så man skulle kunna få möjlighet att få tillbaka sina utlånta penningar. Bland annat.

[SuperPalle]

Och inte kan det väl varit för att expandera USA som man gick in i första världskriget? Mig veterligen vann de inte mycket på att gå med alls, förutom då kankse att de fick sänka tyska ubåtar som sköt på amerikanska skepp. Kanske något handelsavtal? Maktbalans?
Alltså lite av en altruist framstår han som, en duva. Men hans personliga karaktär vet jag ingenting om, tyvärr. Någon?

Man gick med och hjälpte Fr/En till seger så man skulle kunna få möjlighet att få tillbaka sina utlånta penningar. Bland annat.

Jo, det har du rätt i.
Men krig blir ofta ohyggligt dyrt. Frågan är om lånen inte bara var incitament, men inte det som tippade över.
Det är nog tveksamt om det är lönsamt att kriga för skulder på det viset.

[Magnus L]

Och inte kan det väl varit för att expandera USA som man gick in i första världskriget? Mig veterligen vann de inte mycket på att gå med alls, förutom då kankse att de fick sänka tyska ubåtar som sköt på amerikanska skepp. Kanske något handelsavtal? Maktbalans?
Alltså lite av en altruist framstår han som, en duva. Men hans personliga karaktär vet jag ingenting om, tyvärr. Någon?

Man gick med och hjälpte Fr/En till seger så man skulle kunna få möjlighet att få tillbaka sina utlånta penningar. Bland annat.

Jo, det har du rätt i.
Men krig blir ofta ohyggligt dyrt. Frågan är om lånen inte bara var incitament, men inte det som tippade över.
Det är nog tveksamt om det är lönsamt att kriga för skulder på det viset.

Svårt att bedöma och jag har inte kunskapen för det. Men vi kan nog skippa idealismen som avgörande orsak till USAs medverkan.

[Niedzwiadek]

Kan vi verkligen det?

[Magnus L]

Kan vi verkligen det?

Ja absolut.

[Richard J]

... så satt Wilson stel i ryggen och pratade på som en gammal professor. Så kanske var han inte den skarpaste hjärnan...

Woodrow Wilson hade de facto varit professor. Så nog var han skarp, han var en intellektuell tungviktare jämfört med de närmsta av sina föregångare i ämbetet. Tiden från 1865 fram till Wilson var en nedgångstid för ämbetet.

Men som Superpalle antyder i sitt inlägg så hade Wilson också en professors nackdelar: stel och doktrinär, för mycket ideal och för lite verklighetskontakt. I det stora hela beundrar jag dock Wilson för att han införde en ny standard för presidentämbetet, han lade grunden till "The Imperiel Presidency" på gott och ont.

Wilsons liberala idéer gällande internationella relationer som manifesterades i NF (motsatsen till "realistiskt" vapenskammel och hemlig diplomati) belyses i dagens kurslitteratur i detta ämne.

Vet inte riktigt om jag delar åsikten att just Wilson var den som [åter-]balanserade vågskålen mellan den verkställande och den lagstiftande makten, båda presidenterna Roosevelt (i synnerhet den senare) torde varit mer framgångsrik i det avseendet.