Tyska kejsardömet och islamisterna.

[Giancarlo]

Har läst i en historisk bok om britiska imperiet (jag har glömt namnet) att tyskarna under första världskriget och kanske
t.o.m före detta, gav stöd till islamistiska grupper i Ottomanska riket under första världskriget.

Detta skulle enligt författaren varit ett sätt för tyskland att vara en motvikt mot det britiska stödet till arabnationalisterna - där politisk islam skulle utgöra ett alternativ. Meningen var att osmanska riket skulle onvandlas till ett nytt kalifat.

Känner någon till mer om detta?

[medundersåte]

Det låter ju logiskt att stödja sin fiendes fiende, jag har dock inte stött på just den uppgiften tidigare. Den osmanske sultanen hade haft kaliftiteln sedan 1700-talet men det kom aldrig att spela någon större roll. Man utfärdade också en fatwa när man gick in i kriget på tyskarnas sida. Jag har hört att ett pakistanskt förband i Singapore skulle ha gjort myteri mot engelsmännen för att stödja islam men några större följder fick det inte. Pakistanierna ska också ha försökt att befria några internerade tyskar men de ville tydligen inte ha något att göra med sina befriare. Nationalismen hade nog allmänt ett starkare grepp om folk än religionen under första världskriget. Men religionen var naturligtvis fortfarande viktig i samhället, precis som idag.

[Robert Sköld]

Tyskarna verkar även senare i historien ha en förlåtande syn på islam och turkar (nazisternas rasideologi till trots). För visst fanns det väl en muslimska SS-trupper under det andra världskriget? Hursomhaver detta är en annan fråga, min fråga är dock om de muslimska ss-trupperna, kan toleransen mot dem få sin förklaring genom denna historia?

/Robert

[varjag]

Känner någon till mer om detta?

Mycket lite. Men Turkiet fruktade mest Ryssland och i valet och kvalet mellan Ententen och Centralmakterna - valde man redan i juli 1914 att teckna en försvarsallians med Tyskland. Alltså före krigsutbrottet. Turkarna var mycket imponerade av Tysklands seger över Frankrike 1870-71 och 'närmade' sig Tyskland framför allt i militära frågor. Den tyska utrikespolitiken under 1800-talets sista decennium sköttes, inte minst, av herrarna Krupp och Mauser som generöst väpnade den turkiska armén. Givetvis - mot 'skälig' betalning . Turkarna inkallade redan 1913 den tyske generalen Liman von Sanders med en stor 'militärdelegation' att 'modernisera och effektivisera' deras armé. Han blev i praktiken ÖB. Kort sagt - Turkiet var ganska fast knutet till Tyskland i augusti 1914 men mera av försvarspolitiska än religiösa skäl.
Något stöd till islamistiska grupper känner jag inte till. Genom Kemal Atatürks turkiska revolution blev ju alla drömmar om ett kalifat - bara rökringar i luften.

Tyskarna verkar även senare i historien ha en förlåtande syn på islam och turkar

Vet inte hur mycket det stämmer? Turkiet förblev i det längsta neutralt och 'knuffades' motvilligt av de allierade till en krigsförklaring mot Tyskland först den 1:a mars 1945. M.a.o. - när det tyska liket redan rosslade i dödsryckningar.

Den turkiska exporten av krom-malm (behövs till pansarplåt) till Tyskland, var länge ett stridsäpple för de allierade.
Vad beträffar de islamiska SS-divisionerna på Balkan, de var de 13:e SS Handschar och 21:a SS Skanderbeg - så rekryterades dessa vid en tid när Himmler bet på naglarna och det enda kravet på att antagas till Waffen-SS - var 'att man andades'

Ingen av dem nådde någonsin divisionsstyrka - snarare kompanier - och utan någon vidare stridslust. SS-Skanderbeg bestod mest av Kosovo-albaner (lustigt hur hut går hem...). SS-Handschar lyckades l i t e bättre med rekryteringen, här talar vi om några tusen Bosnia-muslimer (hut g å r hem!) som månde ha påverkats i sin entusiasm av att Stormuftin av Jerusalem, Muhammed Amid-al-Husayni - hjälpte till med några härskrin. Militärt - förblev dessa muslimer helt betydelselösa i Tysklands krigföring och mera en börda än en tillgång.

My tuppence, Varjag