Judarnas situation i mellankrigstidens Polen (avdelad tråd)

[Artur Szulc]

Spaningsledaren,

jag håller med.

Om man blir arg/upprörd/förorättad som deltagare i en historisk diskussion tror jag det finns anledning att stanna upp och tänka efter.

Här kan jag själv erkänna att jag lätt faller in i denna fälla, men jag försöker ständigt att bättra mig.

De frågor (eller motfrågor, om man nu vill tolka dem så) som jag ställde i mitt inlägg till dig väcktes inte av någon indignation från min sida och innehåller heller ingen sådan ton. Jag vidhåller vikten av att kunna underbygga sitt resonemang med faktabaserade argument.

Jag håller också med om det som Spaningsledaren skriver att vissa av de saker som tas upp i tråden inte kan betecknas som anklagelser, men världen är sällan svart eller vit. Generaliseringen att Polen var ett antisemitiskt land med en befolkning och statsmakt som pyrde av dessa tankegångar håller tyvärr inte för en djupare granskning. Det är det jag försöker visa genom mina inlägg.

Om vi bara har en diskussion, med all respekt för allas "tolkningar", utan lite mer kött på benen, ja, då blir nog detta en relativt unik tråd där ingen efterfråga lite fakta. Jmf tråden om den sk svenska planeringen av "förintelsen". (Även det något jag finner helt absurt och jag lovordar Stellan som har presenterat så mycket gedigna fakta i ämnet.)

[Copernicus Polonus]

Det är de facto en fullständigt myt att polackerna inte granskar sin egna "mörka" historia. När jag får några år sedan intervjuades av en journalist i samband med att min första bok, Röster som aldrig tystnar, så kom jag och denna journalist av någon anledning in på detta med olika länders "mörka" historien. Jag påpekade då att Vichy-regimen och fransk polis deltog i judeförföljelserna, helt frivilligt. "Ja men Frankrike granskar denna deleln av sin historia", sade då journalisten. Men hur vet du att polackerna inte gör det, undrade jag då. Och på det kunde journalisten inte svara.

Ja, det är verkligen en myt. En myt som känns särskilt orättvis när man tittar på den mycket omfattande polska forskningen inom området.
Den polska litteraturen som behandlar olika judiska ämnen (judarnas historia och kultur, polsk-judiska relationer, den polska antisemitismen etc.) är enorm.

Här är ett litet urval ur den polska forskningen:

Aleksiun N., Dokąd dalej? Ruch syjonistyczny w Polsce (1944-1950), 2002 (Vart ska vi nu då? Sionistiska rörelsen i Polen 1944-1950)

Balicka-Kozłowska H., Mur miał dwie strony. Warszawa 2002 ( Muren hade två sidor).

Bartelski M.L., Getto. Warszawskie Termopile 1943, 1999 ( Getto. Warszawas Termopile1943)

Bartoszewski W., Lewinówna Z., Ten jest z ojczyzny mojej. Polacy z pomocą Żydom 1939-1945, 2007

Berendt G., Życie żydowskie w Polsce w latach 1950-1956. Z dziejów Towarzystwa Społeczno-Kulturalnego Żydów w Polsce, 2006, (Judiskt liv i Polen 1950-1956)

Bikont A., My z Jedwabnego, 2004 (Vi som är från Jedwabne)

Bratkowski S., Pod tym samym niebem. Krótka historia Żydów w Polsce i stosunków polsko-żydowskich, 2006 (Under samma himmlen)

Bronsztejn S., 1963, Ludność żydowska w Polsce w okresie międzywojennym: studium statystyczne, Wrocław - Warszawa – Kraków (Den judiska befolkningen i mellankrigstida Polen: statistiska underökningar)

Cała A., Image of the Jew in Polish Folk Culture, 1995.

Cała A., Datner-Śpiewak H., Dzieje Żydów w Polsce. Wybór tekstów źródłowych: 1944-1968., 1997 (Judarnas historia i Polen. Urvalet ur källtexter:1944-1968))

Domagalska M., Antysemityzm dla inteligencji? Kwestia żydowska w publicystyce Adolfa Nowaczyńskiego, 2004 (Antisemitismen för intiligentsia)

Drozd J., Społeczność żydowska Gdyni w okresie międzywojennym, 2007 (Gdynias judiska samhälle under mellankrigstiden)

Eisler J., Marzec 1968. Geneza-przebieg-konsekwencje, Warszawa 1991. ( Mars 1968. Bevekelsegrunder – förlopp - konsekvenser)

Engelking B., Leociak J., Libionka D., Ziębińska-Witek A., Zagłada Żydów. Pamięć narodowa a pisanie historii w Polsce i we Francji, 2006, (Judarnas förintelse. Det nationella minnet mot bakgrunden av historieskrivningen i Polen och Frankrike)

Gąsowski t., Pod sztandarami Orła Białego. Kwestia żydowska w Polskich Siłach Zbrojnych w czasie drugiej wojny światowej, Kraków 2002 ( Under Vita Örnens fana. Den judiska frågan inom de polska väpnade styrkorna under andra världskriget ).

Gontarczyk P., Pogrom? Zajścia polsko - żydowskie w Przytyku 9 marca 1936 roku. Mity, fakty, dokumenty. 2000 (Pogromen? Polsk-judiska våldsamheter i Przytyk den 9 mars 1936, Myter, fakta, dokumenten)

Grabowski J., Ja tego Żyda znam! Szantażowanie Żydów w Warszawie, 1939-1943, Warszawa 2004. (Jag känner den här juden, Utpressningen mot judarna i Warszawa 1939-1943)

Grabski A., Działalność komunistów wśród Żydów w Polsce (1944-1949), 2004. (Kommunistiskt aktivitet bland Judarna i Polen 1944-1949)

Grabski A., Żydowski ruch kombatancki w Polsce w latach 1944-1949, 2001 (Judiskt kombatantrörelse i Polen 1944-1949)

Grabski A., Berendt G., Między emigracją a trwaniem. Syjoniści i komuniści żydowscy w Polsce po Holokauście, 2003 (Mellan emigration och varaktighet.Judiska sionister och kommunister i Polen efter Holokaust.)

Grajek S., Po wojnie i co dalej. Żydzi w Polsce, w latach 1945-1949, 2003.( Polska judar efer andra världskriget 1945- 1949)

Jaworski W., Żydzi na Górnym Śląsku w latach 1945-1970, Sosnowiec 2001 (Övre Schlesiens judar 1945-1970).

Kamiński Ł., Żaryn j., Wokół pogromu kieleckiego. Warszawa 2006 (Kring Kielcepogromen)

Kapralski S., Jews in Poland. Vol. II, 1999

Kawski T., Gminy żydowskie pogranicza Wielkopolski, Mazowsza i Pomorza w latach 1918-1942, 2007 (Judiska kommuner i gränsområdet mellan Storpolen, Masovien och Pommern 1918-1942)

K. Kersten (red.) Polacy, Żydzi, Komunizm. Anatomia półprawd 1939-68, Warszawa 1992 (Polacker, judar, komunismen, halvsaningens anatomi 1939-1968)

Krajewski S., Żydzi – judaizm – Polska, Warszawa 1997.( Judarna- judaismen –Polen)

Kulczykowski M., Żydzi – studenci Uniwersytetu Jagiellońskiego w Drugiej Rzeczypospolitej (1918-1939), 2004 (Judiska studenter vid Karkowsuniversitet 1918-1939)

Kunert A.K., Żegota - Rada Pomocy Żydom 1942-1945, 2002. (Zegota. Polska Rådet för hjälp till judar 1942-1945)

A. K. Kunert, A. Przewoźnik (red.), Żydzi polscy w służbie Rzeczypospolitej.vol 1-2 Warszawa 2002. (Polska judar i Andra republikens tjänst).

Kurek E., Dzieci żydowskie w klasztorach, 2001 (Judiska barn i katolska klostrar)

Landau-Czajka A., Syn będzie Lech... Asymilacja Żydów w Polsce międzywojennej, 2006. (Sonen ska hetta Lech… Judarnas assimilering i mellankrigstida Polen)

Masłoń K., Żydzi, Sowieci i my, 2005 ( Judar, sovjeter och vi)

Modras R., Kościół katolicki i antysemityzm w Polsce w latach 1933-1939, 2004 (Den katolska kyrkan och atisemitismen i Polen 1933-1939)

Natkowska M., Numerus clausus, getto ławkowe, numerus nullus, >paragraf aryjski<. Antysemityzm na Uniwersytecie Warszawskim 1931-1939, 1999 ( Numerus clausus, bänkgetto, numerus nullus, den ariska paragrafen. Antisemitismen inom Warszawauniversitetet 1931-1939 )

Nijakowski L.M., Polityka państwa polskiego wobec mniejszości narodowych i etnicznych, 2005. (Polska staten och dess politik mot etniska minoriteter)

Nowogródzki E., Żydowska partia robotnicza Bund w Polsce (1915-1939), Warszawa 2005 (Det Judiska arbetarpartiet Bunds verksamhet i Polen 1915-1939))

Pawlak J., Żydzi w dokumentach administracji państwowej w dwudziestoleciu międzywojennym (1918-1939), 2007 (Judarna i den statsliga förvaltingens arkivmateral 1918-1939)

Paszko K., Polacy i Żydzi w dialogu w latach 1979-1997, 2006 (Polsk-judiska dialogen 1979-1997)

Piątkowski S., Dni życia, dni śmierci. Ludność żydowska w Radomiu w latach 1918-1950, 2006 (Livets dagar , dödens dagar. Judisk befolkning i Radom 1918-1950)

Pilarczyk K. (red.), Żydzi i judaizm we współczesnych badaniach polskich. Materiały z konferencji Kraków 21 – 23 XI 1995, Kraków 1997. (Frågor rörande Jjudarna och judaismen i polsk modern historieforskning)

Potocki A., Żydzi w Podkarpackiem, 2004 ( Judar i sydöstra Polen)

Różański P., Stany Zjednoczone wobec kwestii żydowskiej w Polsce 1918-1921, Gdansk 2007 ( USA och den judiska frågan i Polen 1918-1921)

Przystojecki T., Życie codzienne w lubelskiej dzielnicy żydowskiej w latach 1918-1939, Lublin 2006 ( Dagligt liv i Lublins judiska stadsdel 1918-1939)

Rudnicki S., Żydzi w parlamencie II Rzeczypospolitej, 2004 (Judiska ledamöten i andra republikens parlament)

Samsonowska K., Wyznaniowe gminy żydowskie i ich społeczności w województwie krakowskim (1918-1939), 2005. (Religiösa judiska kommuner och dess samhälle i Krakowsvojvodskap 1918-1939)

Skotnicki A.B., Klimczak W., Społeczność żydowska w Polsce. Zwyczaje i udział w walce o Niepodległość. Dwa oblicza krakowskich Żydów, 2006 (Det judiska samhället i Polen)

Skupień A., Ludność żydowska w województwie poznańskim w latach 1919-1938, 2007 (Judisk befolkning i Poznanvojevodskap 1919-1938)

Stola D., Kampania antysyjonistyczna w Polsce 1967-1968, 2000 (Antisionistiska kampanien i Polen 1967-1968)

Stomma L., Polskie złudzenia narodowe, 2006. (Polska nationella illusioner)

Szaynok, B., Pogrom Żydów w Kielcach 4 lipca 1946, Warszawa 1992 (Judepogromen i Kielce)

Śledzianowski J., Pytania nad pogromem kieleckim. Kielce 1998 (Frågor rörande Kielcepogromen)

Świat przed katastrofą. Żydzi krakowscy w dwudziestoleciu międzywojennym. A world before a catastrophe. Krakow's Jews between the war, 2007

Tomaszewski J., Mniejszości narodowe w Polsce w XX w, Warszawa 1991 (Etniska minoriteter i Polen under 1900-talet)

Tomaszewski J., Ojczyzna nie tylko Polaków, Warszawa 1985 (Ett fosterland inte bara för polacker)

Tomaszewski, J., W sprawie pauperyzacji Żydów w Polsce przed 1939 r. (i:) Społeczeństwo w dobie przemian. Wiek XIX i XX. Księga jubileuszowa profesor Anny Żarnowskiej , Warszawa 2003. (Judarnas pauperisering i Polen före 1939).

Tomaszewski, J., Żydowska świadomość narodowa , Almanach Żydowski , 2001, ( Den Judiska nationallidenditeten)

Urbański K., Gminy żydowskie małe w województwie kieleckim w okresie międzywojennym, 2006 (Judiska „lill-kommuner” i Kielcevojvodskap under mellankrigstiden)

Walicki J., Ruch syjonistyczny w Polsce w latach 1926-1930, 2005. (Den sionistiska rörelsen i Polen 1925-1930)

Wróbel A., Żydzi w Gdyni w latach 1926-1939, 2005 (Gdyniajudar 1926-1939)

Żebrowski R., Dzieje Żydów w Polsce. Wybór tekstów źródłowych: 1918-1939, 1993 (Judarnas historia i Polen. Urval ur källtexter 1918-1939)

Żbikowski A., U genezy Jedwabnego. Żydzi na Kresach północno-wschodnich II Rzeczypospolitej, wrzesień 1939-lipiec 1941, 2006 (Jedwabnes bevekelsegrunder. Judarna i nord-östra Polen, september 1939 - juli 1941)

Mvh Copernicus

[Copernicus Polonus]

På polsk mark och finansierat av den polska staten tränades polska judar i väpnad strid för att bekämpa britterna i Palestina. Hur många känner till det?

Som Stanislav har redan antytt hade de judiska militära och politiska organisationerna i Palestina (framför allt ”Irgun Zwei Leumi” och ”Hagana”) mycket starkt stöd från den polska regeringen. Det handlade om vapen, ammunition och pengar men också om diplomatiskt stöd. Den polska regeringen organiserade bland annat militära träningsläger för Judar i Rembertów, Andrychów och Warszawa och den polske utrikesministern Józef Beck argumenterade inför Nationernas Förbund för ett territoriellt utvidgande av judiska bosättelser i Palestina. Polen krävde bl. a. att judiska kolonister skulle ha tillgång till Röda Havet.*

*källa: Drymmer W., Zagadnienia żydowskie w Polsce w latach 1935-1939, „Zeszyty Historyczne”, 1968, nr 13.

/ Copernicus

[LasseMaja]

När andra världskriget var slut och förintelsen uppdagats för alla så skedde i Kielce i Polen 1946 en blodig antisemitisk massaker. Judiska överlevande från koncentrationslägren anklagas för att kidnappa och använda polska barn som människooffer.

Pogromen i Radziłów 1941 är en annan händelse. När tyskarna intagit byn så gick den ickejudiska befolkningen i byn till angrepp mot sina judiska grannar.Efter kriget gav tyskarna skulden för detta, men det har senare uppdagats att det var den lokala civilbefolkningen som var skyldig.

Pogromen i Krakov 1945 isecensatts av polsk civilbefolkning med stöd av militär och polis.

Massakern i Jewabne 1941 är en annan händelse där det talas om att den polska civilbefolkningen assisterad av några tyska poliser utförde ett omfattande massmord på judar.

Det är ju några händelser som är anledningen till att man brukar tala om en polsk antisemitism vid den här tiden.

[Artur Szulc]

Lassemaja, jag vet inte var du har läst om dessa övergrepp, men det verkar som om wikipedia är en av dina källor.

Jag har noterat att man använder Gross nya bok "Fear" som källhänvisning. Jag har ännu inte läst denna men av recensioner i Polen (och nej, alla polska recensenter är inte negativa) framgår det att Gross drar slutsatser som inte kan underbyggas med fakta.

Ett par döda - som i Krakow - är inte en pogrom.

Morden i Kielce iscensattes av de kommunistiska myndigheterna, vilket är utrett.

Radzilow är enligt vad jag vet inte fullt utrett.

Att polska judar mördades av icke-judiska polacker under kriget är ställt utom tvivel. Men allt är inte svart eller vitt, synen på Polens judar, främst i Polens forna östra områden, alltså de som annekterades av Sovjet efter den 17 september 1939, bygger främst på hur de polska judarna agerade vid den sovjetiska inmarschen och hur många av dem välvilligt samarbetade med sovjetryssarna och mördade kristna polacker. De polska judarnas tvivelaktiga aktioner bekräftas av polska och polsk-judiska vittnesmål. Som sagt, världen är sällan svart eller vit. I östra Polen - mellan åren 1939-1941 - var många polska judar allt annat än enbart vittnen till hur kristna polacker arresterades, torterades och mördades av Röda armén eller NKVD. Detta skulle sedan prägla relationerna mellan de båda grupperna i lång tid framöver.

[Artur Szulc]

Vill bara markera att jag inte förnekar de fruktansvärda övergreppen mot Polens judar, utförda av kristna polacker.

Att kalla det för tragedier räcker inte.

[Niedzwiadek]

Polen förlorade under andra världskriget 6 miljoner människor. Judarna var en väldigt stor minoritet. Ett så blodigt och hänsynslöst och allomfattande kirg & ockupation ( från två främmande makter) kan knappt föreställas av dem som inte upplevde det på plats. Tror folk verkligen att varje händelse där en eller flera judar dog en onaturlig död var föranledd av antisemitism och därmed en pogrom/pogromer? Om vi föreställer oss att Mattias Flinck sköt ner sex judinnor istället, hade det då varit en pogrom? Ifall AK avrättade judiska förrädare och medlöpare och andra banditer var det då en annan sak än när man gjorde exakt samma sak för samma brott mot andra etniska polacker? Av de 3 miljoner judar som levde i Polen måste en del varit kriminella. Precis som det fnns kriminella element inom den polska befolkningen och alla andra. När Kriminella uppgörelser gick fel och folk dog var det verkligen pogromer då? När polacker stred internt dvs mellan Sovjetisk trogna kommunister och AK (även andra) dödades då de vissa judar som övergivit sina samhällen för att de var kommunister och utövade aktivt motstånd mot den legitima regeringen eller för att de var av judisk påbrå? Visst fanns det spänningar mellan Polacker och andra folkgrupper under kriget men jag kan garantera att de som föll offer för dessa var nästan alltid ukrainare, litauer eller tyskar. Det har säkert hänt att polacker mördat judar av rent antisemitiska skäl i en omfattning som kan kallas "minipogrom". Sådana incidenter kan man förmodligen räkna på ena handens fingrar. Det känns som att ifall två judar skulle dött i skogen av fallande träd i Polen under AVK så skulle folk inte utgått ifrån att det kanske var stormskadade träd eller gamla döda utan att det förmodligen varit Polacker som medvetet fällt träden på judarna.

Ända sedan 30-talet har bilden av den judemördande polacken frodats, det känns som det är dags att även vanligt folk får ltie perspektiv i frågan.

[Artur Szulc]

Du uppmärksammar viktiga aspekter och ställer goda frågor, Niedzwiadek.

[Hans]

Det verkar ha blivit en polsk diskussionsklubb här

En fråga, i Sverige fanns en ganska stark antisemitism, i alla fall bland vissa grupper, dokumenterad före andra världskriget - hur såg det ut i Polen före kriget? Jag har inget att tillföra i sakfrågan men detta vore intressant att få reda på utan att koppla det till frågan om pogromer eller inte.

MVH

Hans

[Artur Szulc]

Disussionsklubb, ja, och än så länge har ingen kastat in sitt veto....

Angående din fråga så kan man konstatera att den polska staten inte bedrev någon antisemitisk politik. Att statens inställning till minoriteterna hårdnade efter Pilsudskis död, ja, absolut, men det går inte att peka ut de polska judarna som mer drabbade än andra. Rena pacificeringsåtgärder som riktades mot ukrainare riktades aldrig mot den polsk-judiska befolkningen.

Men, ledarna i Warszawa i den sk sanacjaregeringen (som helt felaktigt har beskrivits som fascistisk) försökte under 1930-talets andra hälft att öka sin popularitet genom att flörta med antisemitiska tongångar (bl abegränsa antalet judiska advokater) men detta fick inget gensvar hos den absoluta majoriteten av Polens kristna befolkning.

Polens judar bodde främst i städer som Lwów, Kraków, Lodz och Warszawa. Majoriteten av Polens judiska medborgare livnärde sig som småhandlare, köpmän eller ägare av mindre industrier. Endast en liten minoritet tillhörde vad man kallar för proletarietet. Och få ägnade sig åt lantbruk. Detta betydde att kristna och judar tävlade om samma kunder, speciellt under 1930-talet när polackerna i allt större utsträckning började att starta affärer. Och i samband med ekonomiska nedgångar så inträffade det att Polens judiska handlare och köpmän utsattes för trakasserier och misshandel. Hur många som dog vet jag inte riktigt, men strax över 100 judar antas ha dödats mellan 1935 och 1937 enligt Yehuda Bauer i A History of the Holocaustsid 143. (Hur många ukrainare eller vitryssar strök med åren före 1939?)
Att slagord som "Köp inte hos judar" klottrades på affärer i östra Polen vet jag eftersom jag har stött på dessa uppgifter i arkivdokument.
I vissa städer i östra Polen utgjorde den judiska befolkningen mellan 50-90% av befolkningen och de ägde varenda affär.

Merparten av den judiska befolkningen var inte assimilerad. Över 80% angav i en undersökning i början av 1930-talet att polska inte var deras mordersmål. Polska judar gick till egna klubbar, egna skolor, läste egna tidningar osv. Och de diskriminerade kristna polacker, genom att enbart anställa personer av judisk härkomst i sina butiker, småindustrier, eller gjorde affärer enbart med judar.
Flera intellektuella polska judar var väl medvetna om att detta skapade problem i relationerna mellan kristna och judar. (Att majoriteten av Polens judar inte var assimilerade som i västra Europa var ett skäl till att många kristna inte öppnade sina armar under förintelsens dagar. För dem var deras judiska grannar främlingar. Men ändå är det kristna polacker som toppar listan över Rättfärdiga bland världens folk. Men nog om det...)

I Polen utgjorde judarna cirka 9,5% av befolkningen men de utgjorde cirka 21% av Polens professionella yrkeskategorier som läkare, advokater, lärare och journalister. Dessa var i princip totalt assimilerade, därför är det svårt att avgöra hur pass omfattande antisemitiska yttringar drabbade just dessa grupper. Bland Polens intellektuella klasser höjdes i bland röster att begränsa antalet judiska studenter men sådana utfall möttes nästen alltid av polska motreaktioner (de 50 professorerna jag har nämnt är bara ett exempel).

Av Polens politiska partier (ja, i detta fascistiska land tilläts olika politiska grupperingar fortsätta sitt arbete, bortsett från det högerextrema ONR och det kommunistiska partiet, vilket för övrigt även förbjöds i Finland) fanns det endast ett som hade antisemitiska formuleringar i sitt partiprogram, och det var nationaldemokraterna. Polens ledande partier, socialisterna och bondepartiet ratade nationaldemokraternas antisemitiska framtoning, men å andra sidan var nationaldemokraterna inte värre i sina utfall mot judar än mot ukrainare, vitryssar, tyskar, romer eller socialister.

Vilket leder mig till en slutkommentar. Relationerna mellan kristna och judiska polacker är sannerligen inget lätt ämne att diskutera. Resonemangen måste också föras utifrån ett visst sakligt innehåll.
I Polen under mellankrigstiden fanns det ingen uttalad antisemitisk politik. Och den som man ändå försökte att inlemma var inte värre än politiken mot vitryssar eller ukrainare. Varför skulle då antisemitismen vara värre än behandlingen av andra folkgrupper?
Polen var inte unikt i Europa när det gällde antisemitiska yttringar, snarare var det så att antisemitismen inte blossade upp lika starkt som i Tyskland, Rumänien, Ungern, Lettland eller Litauen.
Polackerna tävlade med judarna om samma kunder och när affärerna gick dåligt så lät man det gå ut över judarna, vilket var förkastligt.

Jag försöker inte tvätta någons smutsiga buk, men bilden av den polska antisemitismen måste för fasiken nyanseras någon gång.

[Hans]

Tack Artur,

Har du någonting om förhållandena i Danzig (Gdansk då )?

MVH

Hans

[loop]

stanislaw
"Majoriteten av Polens judiska medborgare livnärde sig som småhandlare, köpmän eller ägare av mindre industrier."

Nej, detta stämmer inte, det vore en omöjlighet. Det finns en liten chans att det var så om du räknar in hantverkare som drev ensamföretag och räknar bort hemmafruarna och barnen. Men det handlar om lite för många miljoner människor.

Det var intressant att det var så många judar i Lwów.

Brukar Polen på 30-talet verkligen räknas som fascistiskt? Det har jag knappt stött på, de flesta säger väl konservativa nationalister. Den syndikalistiska ZZZ tilläts ju existera.

[Artur Szulc]

Loop,

helt riktigt, hantverkare ska räknas in.

Majoriteten av Polens judar hämtade sina inkomster från de näringar som jag räknade upp samt från hantverk.

En minoritet tillhörde arbetarproletariatet och en försvinnande del ägnade sig åt lantbruk.

(Källa: Pogonowski, Cyprian Iwo, Jews in Poland. A documentary history, s. 300.)

Nu kan jag inte räkna upp i vilka böcker jag har stött på beskrivningen av Polen som fascistiskt under mellankrigstiden men det förekommer. Ja visst, tilläts politiska partier om än att de motarbetades av regeringen, som var auktoritativ, utan tvekan.

Om judarna i Gdansk måste jag återkomma.

[Niedzwiadek]

Min lärare i högstadiet kallade Polen för ett fascistiskt land under mellankrigstiden. Har stött på missuppfattningen vid flera tillfällen.

[Robert Sköld]

Ursäkta om jag spinner utanför ramarna lite, men gick man inte ganska hårt åt "Bundisterna" under mellankrigstiden och även senare under efterkrigstiden i Polen. Jag undrar om Stanislav eller någon av er andra har hört om detta. I och med att Bundisterna närmaste kan beskrivas som socialister/marxister av judisk härkomst (med inslag av judendomen i ideologin?), torde det vara av intresse för denna tråd....

/Robert Sköld