Jag har funderat på varför Storbrittanien och Frankrike var så självklara bundsförvanter under 1900 talets krig när dom var bittra fiender tidigare.
Frankrikes regenter har flera gånger utnämnt England som dess huvudfiende men helt plötsligt blev dom bundsförvanter och enades mot Tyskland , varför?
Varför kallades Frankrike , england mfl för dom Allierade och Tyskland mfl för Axelmakterna?
Varför blev de allierade?
Har också funderat över det, fast var det inte att mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet försonades de båda länderna för att kunna bemöta Tyskland som hade blivit ett stort mot de båda staterna. Sen förlorade väl också Frankrike kolonier som var av brittiskt intresse så vad fanns det då att klaga på?Jag har funderat på varför Storbrittanien och Frankrike var så självklara bundsförvanter under 1900 talets krig när dom var bittra fiender tidigare.
Frankrikes regenter har flera gånger utnämnt England som dess huvudfiende men helt plötsligt blev dom bundsförvanter och enades mot Tyskland , varför?
- Johan Elisson
- Medlem
- Inlägg: 3530
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
- Ort: Rikets värn i väst.
- tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 7643
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Ja det var ju faktiskt inte en helt naturlig utveckling att Frankrike och Storbritannien skulle bli allierade. I början av 1800-talet hade ju de båda länderna utkämpat Napoleonkrigen. Men som ett uttryck säger War make strange bedfellows (Krig ger ovanliga sängkamrater). De två länderna enades nog p.g.a av att ingen ville att Tyskland skulle bli för dominerande. Det tycks vara något som går igen i den europeiska historien, när något land är på väg att bli för mäktigt enas de andra för att hindra detta och på så sätt bevara en maktbalans.
Mvh,
Marcus Karlsson
Mvh,
Marcus Karlsson
Frankrike och Storbritannien satt nöjda inför 1vk. Båda hade merparten av världens kolonier, Frankrike hade sin armé och Britterna sin flotta. Tyskland utgjorde ett hot mot den då rådande världsordningen. Landet var ju nyskapat, saknade kolonier, kapprustade med fransoserna till lands och med britterna till sjöss. Fransmännen ville dessutom ha tillbaka Elsass- Lothringen.
Frankrike och Storbritannien var vid den här tiden fungerande demokratier, åtminstone jfr med Tyskland. Tyskland hade någotslags demokrati, men det var en mkt svag demokrati
Frankrike och Storbritannien var vid den här tiden fungerande demokratier, åtminstone jfr med Tyskland. Tyskland hade någotslags demokrati, men det var en mkt svag demokrati
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Det skedde upprepade alliansskiften under främst 1740-talet, beroende på en del event samt det preussisk-österrikiska krigen 1740-45 som slutade med att Schlesien blev preussiskt.jj skrev:I den europeiska historien var omkastning av allianser alls icke något nytt. Det finns ju faktikt något som kallas alliansenas omkastelse mellan Österikiskatronföljdskriget och Sjuårskriget? Osäker på de exakta krigen men det var ialla fall på 1700-talet. Således kommer jag aldrig ihåg om Frankrike var allierat med Österike eller Preussen (Österike tror jag) Den fransk-brittiska allinasen gick ju tillbaka till Krimkriget där ju motståndaen var den senare alliansbrodern Ryssland.
kanske är idén om fasta allianser något som bara är tänkbart med nationalismen och den moderna nationalstaten?
jj
Jag har själv en tes som härleder upprepade krig till "kärnterritorium" och Storbritannien och Frankrike har inte haft något att föra krig över sedan britterna erövrade Quebec 1763. Stora delar av den tid staterna var i krig under Napoleonkrigen genomfördes närmast inga krigshandlingar och den illegala handeln över kanalen flödade (trots den franska blockaden dessutom) .Storbritannien råkade endast stå som vågmästare i Europa både under Louis XIV och Napoleon då man stödde sin allians med sjöstridskrafter och subsidier. (Som tack plockade man av Frankrike halva Nordamerika, ett gäng städer i Indien och en packe öar i Västindien).
Själv tror jag inte det är nationalismen utan snarare primärt folkopinionen som intern maktfaktor som har försvårat "allianshoppande". Statens legitima användande av våld var inte längre lika uppenbart, liksom kostnaderna för krigen tenderade att bli högre och offren fler gjorde att befolkningen behövdes indoktrineras mot en fiende. En sådan process kan inte omstartas varannat år.
/Forsberg