Varför blev de allierade?

Diskussioner kring händelser under första världskriget & mellankrigstiden. Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
Skriv svar
wreezig
Medlem
Inlägg: 1272
Blev medlem: 20 april 2002, 19:30

Varför blev de allierade?

Inlägg av wreezig » 25 augusti 2002, 11:30

Jag har funderat på varför Storbrittanien och Frankrike var så självklara bundsförvanter under 1900 talets krig när dom var bittra fiender tidigare.
Frankrikes regenter har flera gånger utnämnt England som dess huvudfiende men helt plötsligt blev dom bundsförvanter och enades mot Tyskland , varför?

Varför kallades Frankrike , england mfl för dom Allierade och Tyskland mfl för Axelmakterna?

Användarvisningsbild
Gothmog
Medlem
Inlägg: 1427
Blev medlem: 1 april 2002, 20:33
Ort: Sveriges centrum, Örebro

Inlägg av Gothmog » 25 augusti 2002, 12:00

Jag har funderat på varför Storbrittanien och Frankrike var så självklara bundsförvanter under 1900 talets krig när dom var bittra fiender tidigare.
Frankrikes regenter har flera gånger utnämnt England som dess huvudfiende men helt plötsligt blev dom bundsförvanter och enades mot Tyskland , varför?
Har också funderat över det, fast var det inte att mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet försonades de båda länderna för att kunna bemöta Tyskland som hade blivit ett stort mot de båda staterna. Sen förlorade väl också Frankrike kolonier som var av brittiskt intresse så vad fanns det då att klaga på?

Användarvisningsbild
Johan Elisson
Medlem
Inlägg: 3530
Blev medlem: 23 mars 2002, 17:58
Ort: Rikets värn i väst.

Inlägg av Johan Elisson » 25 augusti 2002, 18:09

Varför kallades Frankrike , england mfl för dom Allierade och Tyskland mfl för Axelmakterna?
Den Tysk-Italienska "axeln" gav namn åt "axelmakterna". Att man kallade resten för "de allierade" var kanske naturligt? De var ju allierade. :wink:

/Johan

Användarvisningsbild
tyskaorden
Redaktör emeritus
Inlägg: 7643
Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52

Inlägg av tyskaorden » 25 augusti 2002, 19:38

Ja det var ju faktiskt inte en helt naturlig utveckling att Frankrike och Storbritannien skulle bli allierade. I början av 1800-talet hade ju de båda länderna utkämpat Napoleonkrigen. Men som ett uttryck säger War make strange bedfellows (Krig ger ovanliga sängkamrater). De två länderna enades nog p.g.a av att ingen ville att Tyskland skulle bli för dominerande. Det tycks vara något som går igen i den europeiska historien, när något land är på väg att bli för mäktigt enas de andra för att hindra detta och på så sätt bevara en maktbalans.

Mvh,
Marcus Karlsson

Användarvisningsbild
Dalmas
Medlem
Inlägg: 2236
Blev medlem: 10 april 2002, 11:25
Ort: Torde framgå

Inlägg av Dalmas » 25 augusti 2002, 19:42

Frankrike och Storbritannien satt nöjda inför 1vk. Båda hade merparten av världens kolonier, Frankrike hade sin armé och Britterna sin flotta. Tyskland utgjorde ett hot mot den då rådande världsordningen. Landet var ju nyskapat, saknade kolonier, kapprustade med fransoserna till lands och med britterna till sjöss. Fransmännen ville dessutom ha tillbaka Elsass- Lothringen.

Frankrike och Storbritannien var vid den här tiden fungerande demokratier, åtminstone jfr med Tyskland. Tyskland hade någotslags demokrati, men det var en mkt svag demokrati

Användarvisningsbild
Mathias Forsberg
Medlem
Inlägg: 2986
Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
Ort: Stockholm

Inlägg av Mathias Forsberg » 9 september 2002, 18:12

jj skrev:I den europeiska historien var omkastning av allianser alls icke något nytt. Det finns ju faktikt något som kallas alliansenas omkastelse mellan Österikiskatronföljdskriget och Sjuårskriget? Osäker på de exakta krigen men det var ialla fall på 1700-talet. Således kommer jag aldrig ihåg om Frankrike var allierat med Österike eller Preussen (Österike tror jag) Den fransk-brittiska allinasen gick ju tillbaka till Krimkriget där ju motståndaen var den senare alliansbrodern Ryssland.

kanske är idén om fasta allianser något som bara är tänkbart med nationalismen och den moderna nationalstaten?
jj
Det skedde upprepade alliansskiften under främst 1740-talet, beroende på en del event samt det preussisk-österrikiska krigen 1740-45 som slutade med att Schlesien blev preussiskt.

Jag har själv en tes som härleder upprepade krig till "kärnterritorium" och Storbritannien och Frankrike har inte haft något att föra krig över sedan britterna erövrade Quebec 1763. Stora delar av den tid staterna var i krig under Napoleonkrigen genomfördes närmast inga krigshandlingar och den illegala handeln över kanalen flödade (trots den franska blockaden dessutom) .Storbritannien råkade endast stå som vågmästare i Europa både under Louis XIV och Napoleon då man stödde sin allians med sjöstridskrafter och subsidier. (Som tack plockade man av Frankrike halva Nordamerika, ett gäng städer i Indien och en packe öar i Västindien).

Själv tror jag inte det är nationalismen utan snarare primärt folkopinionen som intern maktfaktor som har försvårat "allianshoppande". Statens legitima användande av våld var inte längre lika uppenbart, liksom kostnaderna för krigen tenderade att bli högre och offren fler gjorde att befolkningen behövdes indoktrineras mot en fiende. En sådan process kan inte omstartas varannat år.

/Forsberg

Skriv svar