Hejsan,
En fråga slog mig, Francotiden i spanien var en diktatur, likaså under Pinochet i Chile. Vad man inte hör är hur det var för gemene man, hur var det med utresetillstånd, yttrandefrihet etc. Självklart var allt hårt kontrollerat, men till vilken grad?
// K
Demokratiska fri- och rättigheter under Francotiden?
-
Professor Kalkyl
- Medlem
- Inlägg: 49
- Blev medlem: 14 augusti 2004, 13:27
- Ort: Nederländerna/Sverige
Har tyvärr inga svar, men jag har undrat över samma sak. Jag vet dock att det mesta av näringslivet fick fortsätta vara i privat ägo i Francos Spanien. Rent generellt finns säkert många likheter mellan vänster- och höger/militärdiktaturer, även om det säkert också finns stora skillnader...
Någon som vet mer om ämnet?
/a81
Någon som vet mer om ämnet?
/a81
Det är en av sakerna som skiljer en höger- och vänsterdiktatur åt;
I en högerdiktatur som Francos och Hitlers, och diverse juntaregimer är det just de rika jordägarna, indistrialisterna osv. som får alla fördelar och blir eliten genom att befolkningen sätts åt hårt och deras friheter begränsas.
I en vänsterdiktatur försöker man se till att folket har det bra, på bekostnad av de rika och privata industrier. Eliten skapas av de styrande, dvs partiet.
Men slutresultatet är densamma: Hårt styrd befolkning, förtryck, övervakning, ofrihet, med en elit högst upp som profiterar.
När det kommer till Francos regim utämrkte den sig genom att förfölja riktiga eller påhittade vänsteranhängare, med tusentals avrättade och tiodubbelt fler i landsflykt. Detta utsträckte sig till intellektuella, ateister och avvikande religioner, lönnmord på politiker, som den katalanska presidenten.
Under 2VK så kan man ha olika meningar om vad som skedde; antingen hade Franco inget att tillföra kriget, eller så hade han för stora krav avsiktligt för att hålla Spanien utanför kriget. Nåt som är klart är att Spanien var en tillflykts- och transitland för judiska flyktingar. Francos högerextremism verkar inte ha sträckt sig till rasism och antisemitism
Efter kriget var regimen och Franco sökande efter en ideologi, man hade t.ex. kontakter med kyrkan och fascistideologer, men man var i stort sett fast vid en högerextrem, storföretagsvänlig och väldigt konservativ (inkl. värde-). Fackföreingar och andra organisatioenr förtrycktes och bara hans marionett-"fackförening" var tillåten. All offentlig verksamhet och kulturyttringar censurerades hårt (till en början, för att mot slutet av hans liv bli lite mer avslappnad) och detta sträckte sig till saker som att förbjuda och ogiltiggöra alla skrifter och dokument skrivna i andra språk än spanska (dvs katalanska, baskiska osv). Det vimlar av anekdoter om hur livet styrdes in i minsta detalj. Man fick t.ex. inte ha frontmatade tvättmaskiner då man genom glaset kunde se kvinnounderkläder (många liknande regler finns även t.ex. hos Laestadianer och Zigenare), tvätta/reparera saker under vissa tider, samlas för många på samma plats osv osv, allt styrt efter katolsk moral och Francos politiska agenda. Avvikande sexualiteter förtrycktes även hårt, vilket i senare tider, 20+ år efter Franco, lett till en kraftig motreaktion i form av Spaniens stora gayrörelse.
Guardia Civil gjorde det som namnet låter som (men inte betyder från början); vaktade civilbefolningens dagliga liv, Allt blev lite lugnare och mindre styrt med tiden, kanske pga kontakter med resten av europa och kanske för att en befolkning inte orkar förtrycka sig själv i all evighet (se t.ex. Östblocket).
Man har egentligen inte gjort upp med Franco-tiden. Många sitter kvar på sina blodbesudlade ämbeten, det finns en vi- och-dom-känsla kvar i hela landet, och flera organisationer, företag osv. lever kvar i Franco-tiden mer än 30 år efter hans död. Men för att vara ett kungahus har Juan Carlos varit mycket liberal och arbetat för en demokratisering av landet, trots att han tillsattes av Franco. Detta har gjort honom impopulär hos högerpartierna och de grupper som var eliten i Francos Spanien.
Letar man efter något sorts idealsamhälle i Francos eller Pinochets Spanien och Chile, som t.ex. Thatcher, Wallenbergarna och andra magnater och högerinriktade tankesmedjor gjorde och gör, hittar man exakt det man vill leta... men riktig frihet lär inte vara en av byggstenarna, lika lite som i de s.k. kommunistiska diktaturerna i öst.
I en högerdiktatur som Francos och Hitlers, och diverse juntaregimer är det just de rika jordägarna, indistrialisterna osv. som får alla fördelar och blir eliten genom att befolkningen sätts åt hårt och deras friheter begränsas.
I en vänsterdiktatur försöker man se till att folket har det bra, på bekostnad av de rika och privata industrier. Eliten skapas av de styrande, dvs partiet.
Men slutresultatet är densamma: Hårt styrd befolkning, förtryck, övervakning, ofrihet, med en elit högst upp som profiterar.
När det kommer till Francos regim utämrkte den sig genom att förfölja riktiga eller påhittade vänsteranhängare, med tusentals avrättade och tiodubbelt fler i landsflykt. Detta utsträckte sig till intellektuella, ateister och avvikande religioner, lönnmord på politiker, som den katalanska presidenten.
Under 2VK så kan man ha olika meningar om vad som skedde; antingen hade Franco inget att tillföra kriget, eller så hade han för stora krav avsiktligt för att hålla Spanien utanför kriget. Nåt som är klart är att Spanien var en tillflykts- och transitland för judiska flyktingar. Francos högerextremism verkar inte ha sträckt sig till rasism och antisemitism
Efter kriget var regimen och Franco sökande efter en ideologi, man hade t.ex. kontakter med kyrkan och fascistideologer, men man var i stort sett fast vid en högerextrem, storföretagsvänlig och väldigt konservativ (inkl. värde-). Fackföreingar och andra organisatioenr förtrycktes och bara hans marionett-"fackförening" var tillåten. All offentlig verksamhet och kulturyttringar censurerades hårt (till en början, för att mot slutet av hans liv bli lite mer avslappnad) och detta sträckte sig till saker som att förbjuda och ogiltiggöra alla skrifter och dokument skrivna i andra språk än spanska (dvs katalanska, baskiska osv). Det vimlar av anekdoter om hur livet styrdes in i minsta detalj. Man fick t.ex. inte ha frontmatade tvättmaskiner då man genom glaset kunde se kvinnounderkläder (många liknande regler finns även t.ex. hos Laestadianer och Zigenare), tvätta/reparera saker under vissa tider, samlas för många på samma plats osv osv, allt styrt efter katolsk moral och Francos politiska agenda. Avvikande sexualiteter förtrycktes även hårt, vilket i senare tider, 20+ år efter Franco, lett till en kraftig motreaktion i form av Spaniens stora gayrörelse.
Guardia Civil gjorde det som namnet låter som (men inte betyder från början); vaktade civilbefolningens dagliga liv, Allt blev lite lugnare och mindre styrt med tiden, kanske pga kontakter med resten av europa och kanske för att en befolkning inte orkar förtrycka sig själv i all evighet (se t.ex. Östblocket).
Man har egentligen inte gjort upp med Franco-tiden. Många sitter kvar på sina blodbesudlade ämbeten, det finns en vi- och-dom-känsla kvar i hela landet, och flera organisationer, företag osv. lever kvar i Franco-tiden mer än 30 år efter hans död. Men för att vara ett kungahus har Juan Carlos varit mycket liberal och arbetat för en demokratisering av landet, trots att han tillsattes av Franco. Detta har gjort honom impopulär hos högerpartierna och de grupper som var eliten i Francos Spanien.
Letar man efter något sorts idealsamhälle i Francos eller Pinochets Spanien och Chile, som t.ex. Thatcher, Wallenbergarna och andra magnater och högerinriktade tankesmedjor gjorde och gör, hittar man exakt det man vill leta... men riktig frihet lär inte vara en av byggstenarna, lika lite som i de s.k. kommunistiska diktaturerna i öst.
Re: Demokratiska fri- och rättigheter under Francotiden?
Nog reste spanjorer utomlands. Huruvida de behövde speciella utresetillstånd - förutom pass - vet jag inte. Men det fannsProfessor Kalkyl skrev:Hejsan,
En fråga slog mig, Francotiden i spanien var en diktatur, likaså under Pinochet i Chile. Vad man inte hör är hur det var för gemene man, hur var det med utresetillstånd, yttrandefrihet etc. Självklart var allt hårt kontrollerat, men till vilken grad?
// K
många spanjorer som jobbade i Frankrike och till sjöss i utländska fartyg. Dom betraktade Spanien, med eller utan Franco
som sitt hemland och tänkte återvända dit. Att 'friheten' var begränsad - är tveklöst - men inte värre än att det var glest
mellan s.k. 'avhoppare' från Spanien - jämfört med kommunistdiktaturerna. Som folk lika tveklöst - vågade livet för att
komma bort ifrån! Varjag
Det är nog många skrönor detta med tvättmaskiner o dyl. Vad jag förstått och hört så hade de det inte så pjåkigt...Det brukar ju komme med ordet "diktatur" att det är förtryck och så vidare....Att man "förföljde" kommunister var väl inget uppseendeväckande direkt, samma saker skedde i den stora demokratin i väst. Och även till viss del här hemma i svedala.
/Stefan
/Stefan
Möjligen kan det ligga någonting i detta. Spanien hade (precis som Sverige) en mycket stark ekonomisk utveckling under efterkrigstiden och vad jag förstått kunde "vanligt" folk leva relativt normala liv. Men en diktatur är alltid en diktatur och i en sådan är människorna alltid mer eller mindre utlämnade till diktatorn/partiet! Dessutom bör det läggas till att Francoregimen dödade mängder av människor precis efter inbördeskriget. Å andra sidan vet ju ingen vad som hänt om den andra sidan vunnit...steben skrev:Vad jag förstått och hört så hade de det inte så pjåkigt...
/a81
Jag vet att jag läste bara för någon dag sedan, att den republikanska sidan anställde ett antal massakrer på oliktänkande, "fiender", under början av kriget. Fast var jag läst detta, och hur omfattande de här massakrerna ska ha varit, eller vart jag läst det, det kan jag för mitt liv inte komma på. Fast eftersom detta är skalman, så antar jag att det kommer komma någon och rätta/bekräfta mina uppgifter så snart solen går upp...a81 skrev:Dessutom bör det läggas till att Francoregimen dödade mängder av människor precis efter inbördeskriget. Å andra sidan vet ju ingen vad som hänt om den andra sidan vunnit.../a81
-
Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
viewtopic.php?t=23530&start=30
Här diskuteras det bland annat om hur många civila som dog i Spanien under inbördeskriget.
/Martin
Här diskuteras det bland annat om hur många civila som dog i Spanien under inbördeskriget.
/Martin
Re: Demokratiska fri- och rättigheter under Francotiden?
Det fanns ingen större anledning att hoppa av om man inte var förföljd p.g.a politiska skäl eller om man var öppet homosexuell , men vart skulle man då fly?varjag skrev: Nog reste spanjorer utomlands. Huruvida de behövde speciella utresetillstånd - förutom pass - vet jag inte. Men det fanns många spanjorer som jobbade i Frankrike och till sjöss i utländska fartyg.
Dom betraktade Spanien, med eller utan Franco som sitt hemland och tänkte återvända dit. Att 'friheten' var begränsad - är tveklöst - men inte värre än att det var glest
mellan s.k. 'avhoppare' från Spanien - jämfört med kommunistdiktaturerna. Som folk lika tveklöst - vågade livet för att
komma bort ifrån! Varjag
Spanien var i praktiken allierad med västmakterna och spanska vänsteranhängare och homosexuella kan knappast ha välkomnats i grannländerna så som t.ex DDRs avhoppare tacksamt användes som propagandavapen mot Östblocket.
Francos Spanien fick dessutom stora bidrag från USA och det anlades stora amerikanska militärbaser i landet så eventuella flyktingar såg nog inte västmakterna som ett alternativ och Östblocket lockade nog inte heller så det var nog bättre att stanna hemma och ta del av det ekonomiska uppsvinget och inte yttra sig offentligt om sitt missnöje med regimen.
Dock fanns det möjligheten att ta sig till spanska Marocko där livet i många avseénden var friare än i Spanien vilket också många regimkritiker gjorde.