Blond & blåögd
Blond & blåögd
Det ariska idealet är väl känt - blond och blåögd ska man vara. Men hur uttalat var detta när det begav sig? Något man sade, en klämmig slogan, eller nedskrivet i någon rasbiologisk lathund? Med tanke på de mörka uppsynerna i ex.vis NSDAP:s topp så verkar det inte så lite besynnerligt.
(Att Hitler hade klarblå ögon har vi konstaterat i annan tråd så vi behöver inte gå in på den detaljen här.)
(Att Hitler hade klarblå ögon har vi konstaterat i annan tråd så vi behöver inte gå in på den detaljen här.)
Helt rätt Albert. Arier användes snarare i betydelsen folk av indoeuropeiskt ursprung och främst då som kontrast till folk av judiskt-semitiskt och extraeuropeiskt ursprung. Blondhet och blåögdhet är inte synonymt med arier, ej heller är de något krav för att någon skulle klassas som arier (se exempelvis Hans F.K. Günther). (Miss)uppfattningen att arisk var detsamma som blond och blåögd har mer att göra med anglo-amerikansk krigstida propaganda.
mvh/ Daniel
mvh/ Daniel
Jag har för mig att många påpekade ologiskheten att man kunde vara mörk som en jude men ändå arier redan på nazi-tiden och som effekt av detta så lanserade man inom rasbiologin en slags huvudtyp som kallades typ för "schwäbisk rundskalle" eller något, en rastyp där man kunde vara väldigt mörk men fortfarandearier.
Men jag har helt glömt källan till detta, kanske någon dokumentär. Kan vara något osäkert påstående.
Var det inte typ viktigare i Sverige att vara blond och blåögd för att ha "rashygien" på den tiden, väl?
Blondhet och blåögdhet var väl det som kännetecknade den "svenska rasen"?
Men jag har helt glömt källan till detta, kanske någon dokumentär. Kan vara något osäkert påstående.
Var det inte typ viktigare i Sverige att vara blond och blåögd för att ha "rashygien" på den tiden, väl?
Blondhet och blåögdhet var väl det som kännetecknade den "svenska rasen"?
Varför skulle en arier inte kunna vara mörkhårig? Redan Gobineau påpekade att många av de "renaste" tyskar hade korpsvart hår. Återigen, arier hänsyftar till indoeuropeiskt ursprung. Rashygien har diskuterats på forumet förut, använd inte termer om du inte vet vad de har för innebörd. Blond- och blåögdhet har aldrig varit viktigt när det gällt rashygien i Sverige. Någon "svensk ras" var det aldrig tal om.
mvh/ Daniel
mvh/ Daniel
Jag tror att Giancarlo syftar på en del tidningsartiklar om skönhetstävlingen "Fröken Sverige" under de senaste åren där journalisterna har beskrivit rashygieniska motiv bakom tävlingen när den startade under mellankrigstiden.D. Löwenhamn skrev:Rashygien har diskuterats på forumet förut, använd inte termer om du inte vet vad de har för innebörd. Blond- och blåögdhet har aldrig varit viktigt när det gällt rashygien i Sverige. Någon "svensk ras" var det aldrig tal om.
/ Probstner
Två högintressanta uppgifter:
(
)
Utveckla gärna...D. Löwenhamn skrev:(Miss)uppfattningen att arisk var detsamma som blond och blåögd har mer att göra med anglo-amerikansk krigstida propaganda.
Minsann. Undras hur många som känner till det? Oavsett sida.D. Löwenhamn skrev:Blond- och blåögdhet har aldrig varit viktigt när det gällt rashygien i Sverige.
(
Med risk för att hamna i ett sidospår så var det väl aldrig något större problem för Hitler & co. Begrepp som "arier", "german" och "tysk", liksom "ras" och "folk", användes om vartannat, utan att bekymra sig för de exakta definitionerna.D. Löwenhamn skrev:Rashygien har diskuterats på forumet förut, använd inte termer om du inte vet vad de har för innebörd.
)
Min fabror har en hemsk bok hemma i hyllan från 1930-talet som handlar om "rastyper" i Sverige.D. Löwenhamn skrev:Blond- och blåögdhet har aldrig varit viktigt när det gällt rashygien i Sverige. Någon "svensk ras" var det aldrig tal om.
Boken är full med bilder på olika människor som ska ge exempel på olika raser i Sverige.. och nästan 100% av de som kallas
för "den Svenska rasen" är blonda och blåögda från mellansverige. Medans andra får beteckningen kriminell/zigensk-rastyp, lapp/tjuv-typ bondsk rastyp. Känns nästan som ett övertydligt exempel.
Bra poäng.Hexmaster skrev:Med risk för att hamna i ett sidospår så var det väl aldrig något större problem för Hitler & co. Begrepp som "arier", "german" och "tysk", liksom "ras" och "folk", användes om vartannat, utan att bekymra sig för de exakta definitionerna.
Åtminstone i Sverige så var mellankrigstidens rasbiologi tydligt färgad av rashygieniska tankar som gick ut på att den s k nordiska rasen var den som skulle förädlas, åtminstone här i Sverige. På den tiden utgick författarna från bilden att det hade utvecklats förhållandevis homogena rastyper i olika halvisolerade hörn av Europa och världen och att de därefter har börjat blandas upp med varandra. De förutsätter att urindoeuropéerna (eller - om man vill - arierna) var av nordisk rastyp och att de germanska folken bäst har bevarat denna ariska typ.
Det är notabelt att man faktiskt tycks utgå att alla utseenden bland svenskar som inte är nordiska beror på blandningar med andra folk eller grupper. Det finns exempel på fantasifulla spekulationer om varför t ex många hälsingar har mörkare hårpigment än grannarna och liknande.
Eftersom Tyskland är mycket mer heterogent än Sverige så var situationen för de där verkande rasbiologerna lite annorlunda. Men den grundläggande utgångspunkten var densamma - den nordiska rastypen var ett tecken på oblandat germanskt blod och därför värd att gynnas. De tyskar som inte såg nordiska ut förklarades med rester av äldre befolkning, negativt urval vid farsoter och nöd samt inblandning av kringboende folk. Sedan är det en annan sak att man ändå gillade läget och faktiskt lade ned en hel del möda på att kartlägga olika lokala utseenden runt om i Tyskland.
Något man inte heller får glömma är att mellankrigstidens rasbiologer hämningslöst diskuterade olika rastypers inre egenskaper vid sidan av rent morfologiska skillnader. Det innebär att också en kortväxt och brunett person kunde visa prov på en "nordisk inställning" (liknande termer användes faktiskt). Så man kunde nog ibland vara en god tysk även om det yttre talade emot detta.
Den kanske kändaste mellankrigstide tyske rasbiologen hette Hans Friedrich Karl Günther, som 1922 gav ut verket Die Rassenkunde des Deutschen Volkes. Om bl a honom finns en intressant essä av Thomas Mielke, som (på tyska) bl a skriver följande om Günthers syn på olika rastypers andliga egenskaper:
Den mest kände svenske rasbiologen under mellankrigstiden hette Rolf Nordenstreng, och han skriver i ungefär samma anda som Günther fast man kan ana en något större distans. Men att den nordiska rastypen är bäst - åtminstone för oss i Sverige - och att den är det renaste exemplet på hur de ursprungliga arierna såg ut är självklarheter också för Nordenstreng.Günthers Rassentypologie
Für Günther steht an erster Stelle seiner `Wertigkeitsskala' die `nordische Rasse', deren Wesen sich durch "Urteilsfähigkeit", "Wahrhaftigkeit" und "Tatkraft" auszeichnet. Weitere Merkmale sind ein "Gerechtigkeitssinn", "Einzeltum" und Leidenschaftslosigkeit.[13] Die >>westische (mediterrane) Rasse<< bildet den Gegenpol durch ein ausgesprochene "Leidenschaftlichkeit" und "geistige Beweglichkeit" sowie "Heiterkeit" und "Geselligkeit".[14] Die >>ostische Rasse<< bekommt Attribute wie "Verschlossenheit", "Geduld", "Fleiß". Sie ist "empfänglich für Leitung und Führung", "bequem", entwickelt eine besondere "Anhänglichkeit an Familie und Örtlichkeit". Wer dieser Rasse angehört ist ein "fügsamer Untertan".15 Als letzte beschreibt Günther die >>dinarische Rasse<<:: "Ein besonderer Sinn für Ehre zeichnet sie aus und überall eine stark vaterländische, besser: heimatliche Gesinnung". Hauptattribute dieser `Rasse' sind "Verläßlichkeit", "Tapferkeit" und "Stolz". Günther erkennt eine "gewisse händlerische und kaufmännische Begabung"; weiter: "Sie scheint zu leichter Erregbarkeit zu neigen, zu schnellem Aufbrausen, ja zum Jähzorn und zu besonderer Rauflust". Sekundäre psychische Merkmale sind "Gutmütigkeit", "Derbheit", "Roheit" und "Sentimentalität".16 Auffällig ist, daß Günther sämtliche `Rassen' in Vergleich zur >>nordischen Rasse<< setzt: "So scheint die dinarische Rasse gegenüber der nordischen seelisch einfacher, minder reichhaltig und an Möglichkeiten der Entfaltung beschränkt zu sein".[17]
/ Probstner
Re: Blond & blåögd
Jag tycker de flesta tyskar verkar vara mörkhåriga så att många i nazitoppen var det är kanske inte så underligt.Hexmaster skrev:Det ariska idealet är väl känt - blond och blåögd ska man vara. Men hur uttalat var detta när det begav sig? Något man sade, en klämmig slogan, eller nedskrivet i någon rasbiologisk lathund? Med tanke på de mörka uppsynerna i ex.vis NSDAP:s topp så verkar det inte så lite besynnerligt.
(Att Hitler hade klarblå ögon har vi konstaterat i annan tråd så vi behöver inte gå in på den detaljen här.)
Re: Blond & blåögd
Det beror också på hur man definierar blond.Per-Erik Larsson skrev: Jag tycker de flesta tyskar verkar vara mörkhåriga så att många i nazitoppen var det är kanske inte så underligt.
Jag har "råttfärgat" hår och ser mig inte som blond, men i Frankrike anses jag vara blond...
Arier definerades som indoeuropéer, vilket som bekant inte endast inhyser blonda och blåögda. Dock var det ju givetvis ett enkelt sätt att alienera omvärlden från Tyskland genom att påstå detta i tidningar, journalfilmer etc. På samma sätt påstod man exempelvis att Tysklands mål var att ta över hela världen. Sådant väcker givetvis avog hos den som det riktas till.Hexmaster skrev:Utveckla gärna...
Naje. Att säga att orden användes som synonymer till varandra skulle jag inte vilja påstå. Däremot var inte alltid begreppen väldefinerade, exempelvis i Mein Kampf. Hitler var mer av en politiker än en ideolog. Å andra sidan var det genom exakta definitioner som dörrarna öppnades för mer extrema synsätt (exempelvis att den nordiska rasen var den enda som kunde skapa kulturer eller de synålsvassa rasdefinitionerna av nordisk). Som mest populärast var nog dessa tankegångar runt tiden innan maktövertagandet. På grund av dess extrema natur var det dock en nödvändighet att de övergavs. NSDAP som hade som mål att ena det tyska folket kunde inte ha en ideologi som skapade splittring och friktioner.Hexmaster skrev:Med risk för att hamna i ett sidospår så var det väl aldrig något större problem för Hitler & co. Begrepp som "arier", "german" och "tysk", liksom "ras" och "folk", användes om vartannat, utan att bekymra sig för de exakta definitionerna.
Låter som något dåtida populärvetenskapligt verk. Har svårt att tänka mig att dåtida publikationer som hävdade att ras var något som var bundet till nationella gränser skulle tas på allvar (men det kanske de inte hävdar?). Vore intressant att veta vem författaren är. Hur som helst är det kanske bäst att vi håller oss till ämnet, det vill säga hur det var i Tyskland.Min fabror har en hemsk bok hemma i hyllan från 1930-talet som handlar om "rastyper" i Sverige.
Boken är full med bilder på olika människor som ska ge exempel på olika raser i Sverige.. och nästan 100% av de som kallas för "den Svenska rasen" är blonda och blåögda från mellansverige.
mvh/ Daniel