Stridsvagnar och kulsprutor i första världskriget

[Björn E]

Hur många stridsvagnar hann produceras och komma i tjänst i Frankrike under första världskriget?

Just stridsvagnen anses ju av många ha varit det som slutligen bröt status quo på västfronten, men jag finner det osannolikt att de hann produceras i tillräcklig mängd - eller för den delen vara tillräckligt tekniskt pålitliga - för att kunna få någon effekt på annat än taktisk nivå innan kriget tog slut. Har dock inte hittat några produktionssiffor.

[Björn E]

Istället för att starta en ny tråd slänger jag in en fråga till här:

Jag skulle också vilja ha reda på hur kulsprutor var organiserade i de stridande nationernas infanterienheter 1914 respektive 1918.

[Sarvi]

Man får ofta intrycket av att britterna var de främsta användarna av stridsvagnar - Cambrai etc. Det är sant att de var pionjärer på området, men fransmännen stod för lejonparten av den allierade insatsen av stridsvagnar. Vid krigsslutet var "ställningen" i produktionssiffror till enormt stor fördel för ententen - och planerna för ännu större massproduktion av stridsvagnar (bland annat i USA) var framskridna.

Frankrike
400 Schneider CA1
377 St. Chamond M16
2697 Renault FT17

Storbritannien
150 Mark I
50 Mark II (endast övningsvagn)
50 Mark III (endast övningsvagn)
1220 Mark IV
400 Mark V

Tyskland:
20 A7V

Men detta är produktionssiffror - alla insattes inte i strid. Inte desto mindre ger det en fingervisning om styrkeförhållandena. Planer drogs upp för att utnyttja den amerikanska industrikapaciteten i stridsvagnsproduktionen - om kriget fortsatt ett år eller två, och entenen kunnat fullfölja planeringen hade övertaget blivit enormt.

[Solitaire]

Problemet med stridsvagnar i första världskriget var att infanteriet fortfarande färdades till fots och därför inte kunde hänga med när stridsvagnarna bröt igenom.

[Hans]

Problemet med stridsvagnar i första världskriget var att infanteriet fortfarande färdades till fots och därför inte kunde hänga med när stridsvagnarna bröt igenom.

Med tanke på de otroliga hastigheter de stridsvagnarna kunne uppnå var nog att hänga med inget problem

Jag vill minnas att en Mark IV kom upp i en sådär 6 (sex) km/h! I terräng var den nog betydligt långsammare.

Får jag tid skall jag kolla om kulsprutorna - jag vill minnas att jag har något i bokhyllan om det.

MVH

Hans

[Belisarius]

Nja, infanteriet fick nog problem att hänga med ändå... stridsvagnarna kunde bara rulla på, infanteriet hade fortfarande alla hinder att övervinna. I

[Hans]

Nja, infanteriet fick nog problem att hänga med ändå... stridsvagnarna kunde bara rulla på, infanteriet hade fortfarande alla hinder att övervinna. I

Nja, bara att rulla på är kanske en liten förenkling om vi tittar på ett typiskt terrängavsnitt på västfronten.





MVH

Hans

[Solitaire]

Stridsvagnarna hade både pansar och en förmåga att plöja igenom infanterihinder som gjorde att de lämande infanteriet bakom sig blev isolerade och utplånade. En motor blir inte uttröttad som en människa blir när hon ska klättra och kräla genom ett skyttegravssystem.

[Kapten_Gars]

Man skall inte heller glömma att stridsvagnarnas mekaniska tillförlitlighet och uthållighet var mycket begränsad. Antalet stridsdugliga stridsvagnar sjönk mycket snabbt så fort en offensiv inletts, på kort tid kunde 80-90% av vagnarna vara ur stridbart skick. Detta i kombination med den låga farten gjorde att stridsvagnen visserligen kunde skapa ett genombrott men den kunde inte utnyttja genombrottet och fullfölja anfallet. De brittiska Medium Mark A (Whippet http://en.wikipedia.org/wiki/Whippet_Mk_A), Medium Mark B och Medium Mark C byggdes just för att kunna utnyttja genombrottet och tränga in på djupet.

Vad gäller kulsprutor så hade tyskarna 1914 6 kulsprutor per regemente i ett självständigt kulsprutekompani, 1918 så hade varje bataljon ett kulsprutekompani om 12 kulsprutor (MG 08) och varje infanterikompani hade 6 lätta kulsprutor (MG 08/15) dessutom så fanns det en kulspruteskarpskyttebataljon per divsion med ytterligare 48 MG 08 kulsprutor.

[Hans]

Kulsprutor, enligt Infanteriets stridsmedel och krigsorganisation under och efter världskriget av Harald Malmberg (1921) så hade;

Tyskland 1914 6 per regemente och 1918 12 per bataljon

Frankrike 1914 6 per regemente och 1918 36 per regemente

England 1914 64 per fördelning och 1918 160 per fördelning

Österrike-Ungern mot krigsslutet en kulsprutebataljon om tre kompanier per fördelning samt ett kompani per regemete, vanligen med 8 kulsprutor per kompani

USA hade 1918 168 per fördelning

MVH

Hans

[Björn E]

Tack för alla svar. Bara sex kulsprutor per regemente var betydligt färre än jag hade väntat mig.

Kulsprutor, enligt Infanteriets stridsmedel och krigsorganisation under och efter världskriget av Harald Malmberg (1921) så hade;

Tyskland 1914 6 per regemente och 1918 12 per bataljon

Frankrike 1914 6 per regemente och 1918 36 per regemente

England 1914 64 per fördelning och 1918 160 per fördelning

Österrike-Ungern mot krigsslutet en kulsprutebataljon om tre kompanier per fördelning samt ett kompani per regemete, vanligen med 8 kulsprutor per kompani

USA hade 1918 168 per fördelning

MVH

Hans

Fördelning = Division?

[Hans]

Fördelning = Division?

Jepp.

MVH

Hans

[Ankdamm]

Bara sex kulsprutor per regemente var betydligt färre än jag hade väntat mig.

Brittiska armén ville dubbla antalet innan kriget, men fick inga pengar av politikerna.

Det är möjligt att ammunitionsförsörjningen också spelade in. Arméerna 1914 planerade för rörlig krigföring, och ammunitionsförbrukningen hade blivit extremt hög med de nya snabbskjutande vapnen och det röksvaga krutet.