Per Albin och Militarismen

[Robert Sköld]

Jag läste nyligen Anders Isakssons biografi om Per Albin Hansson, och i denna står det en hel del om Per Albin och hans motvilja mot armén. Denna motvilja stärktes under hans värnplikt, och utmynnade i ett antal tankar om militären i det socialistiska/socialdemokratiska samhället. Under en tämligen lång period i PerAlbins ungdom förordade socialdemokratin agitation inom armén, och verkandet för upprättandet av Arbetarmilis istället för armé.

Satt i detta perspektiv (samt tråden om uniformer i politiska partier) så undrar jag hur pass långt denna tanke realiserades i verkligheten. Gick det till och med så långt att man skaffade vapen, eller var det tänkt att dessa skulle sättas upp igenom "Skytterörelsen" som stod socialdemokratin nära? Som någon skrev i en annan tråd så hade ju Österrikiska socialdemokratin en egen milis (och även tyska?).

/Robert Sköld

[varjag]

Jag läste nyligen Anders Isakssons biografi om Per Albin Hansson, och i denna står det en hel del om Per Albin och hans motvilja mot armén. Denna motvilja stärktes under hans värnplikt, och utmynnade i ett antal tankar om militären i det socialistiska/socialdemokratiska samhället. Under en tämligen lång period i PerAlbins ungdom förordade socialdemokratin agitation inom armén, och verkandet för upprättandet av Arbetarmilis istället för armé.

Satt i detta perspektiv (samt tråden om uniformer i politiska partier) så undrar jag hur pass långt denna tanke realiserades i verkligheten. Gick det till och med så långt att man skaffade vapen, eller var det tänkt att dessa skulle sättas upp igenom "Skytterörelsen" som stod socialdemokratin nära? Som någon skrev i en annan tråd så hade ju Österrikiska socialdemokratin en egen milis (och även tyska?).

/Robert Sköld

Robert - din fråga har hängt ute i flera dagar utan något eko, vilket den förtjänar. Socialdemokratin, inkl. P.A. - var ju allmänt antimilitaristiska. Frågan griper längre tillbaka i tiden än jag egentligen vet mycket om - fast om 'arbetarmilis' har jag aldrig hört. Javisst - Tyskland hade sitt socialdemokratiska 'garde', Schufo = Schützformationen vilka ingick som en (väsentlig) del av de frivilliga i det ännu större Reichsbanner - demokrater av alla kulörer till försvar av Weimarrepubliken.I likhet med nazisterna - viftade dom också med högra armen - fast med knuten näve och inte utsträckt hand.
Kopplingen till 'Skytterörelsen' verkar tunn. Vilken period talar vi här om? Den svenska Skytterörelsen, var åtminstone tidigt - en medelklassföreteelse. Skytte som tävlingssport - var nog något som låg bortom arbetarklassens ekonomiska kapacitet. Om agitation i armén vet jag inget. Men när de politiska 'markeringarna' skärptes på 30-talet och de politiska uniformerna förbjöds (var det inte efter ngt demonstrationtståg i Stockholm med 'uniformerade kommunister'?) så infördes också Sveriges första Vapenlagar - vilka teoretiskt - omöjliggjorde anskaffande av vapen, annat under (mycket löslig på den tiden) lokal poliskontroll. Om ngn politisk organisation verkligen hade vapengömmor och drillade hugade rekryter för den 'Sista Striden...' så tycks det ha undgått historieskrivningen - men är intressant ur historisk synpunkt. MVH, Varjag

[Robert Sköld]

Varjag skrev;

Robert - din fråga har hängt ute i flera dagar utan något eko, vilket den förtjänar...

Tack Varjag, det tycker jag med, för det är ett intressant ämne.

Jag skall be om att få komma tillbaka med mer exakt information. Men jag kan på rak arm säga att det rör sig om perioden innan partisprängingen åtminstone, mer exakt när PA gjorde lumpen, men vet ej exakt. Man får i Isakssons bok följa tankarna på en arbetarmilis, iofs fick jag uppfattningen om att det var PA främst som förordade det. Men det lär väl ha varit en någorlunda spridd tanke i leden vid denna tiden.

Tänkandet övergavs rätt fort när man insåg vilken minskad slagkraft försvaret skulle få gentemot sina grannländer.

Vad det gäller skytterörelsen får jag nog ändra mitt tidigare inlägg en aning, för visst var det så att det var ett medelklassfenomen, men under kraftig agitation av Socialdemokrater.

/Robert

[Robert Sköld]

Hittade en länk till den tyska "demokratiska"-milisen, dock endast på tyska.

http://de.wikipedia.org/wiki/Reichsbann ... z-Rot-Gold

/Robert

[varjag]

Vi kommer lite bort från PA och 'milistankarna', men de tyska miliserna under mellankrigstiden är en rörig historia. Tydligen var massvis med veteraner med i Schufo's - men många tillhörde OCKSÅ den andra veteranföreningen, Stahlhelm. Wikipedia-länken hävdar, att Reichsbannermedlemmarna 'åkte in i KL...' - vilket med deras stora antal, är en grov överdrift. Reichsbanner förbjöds ju månaden efter Hitler tagit makten, men Stahlhelm, bytte bara namn till Frontkämpferbund och levde vidare i ett år, m e d alla sina socialdemokratiska medlemmar - innan Frontkämpferbund 1934 'kollektivanslöts' till SA! Vilket har speglats, ofta dråpligt, i tysk litteratur där tvättäkta socialdemokrater plötsligt befann sig i
brunskjorta med hakkorsbindel om armen.....rörigt! mvh, Varjag

[Robert Sköld]

Du har rätt varjag, vi kommer lite ifrån det ursprungliga ämnet!

PA och den tidiga socialdemokratin var ju som bekant mer radikal än på senare år. De svenska milistankarna förefaller falla samman med andra socialdemokratiska tankegångar i Europa. PA verkar dock ha hyst aningen andra tankar kring militära spörsmål i sin ungdom (mycket mer antimilitaristiska), och fick "bakläxa" på sitt och ungdomsförbundets förslag 1905, och fogade sig in i den dåvarande partilinjen, att försvaret skulle ersättas av en folklig milis efter schweizisk modell. Traditonellt såg socialdemokratin den klassiska armén som en kvarleva från det kapitalistiska samhället, som skulle ersättas när socialismen uppnåtts. Enligt vad jag har förstått det var det främsta som PA eftersträvade med arméfrågan att demokratisera den, med valbara officierare etc etc En slags "new model army" med andra ord.

Vad det gäller skarpskytterörelsen så var den främst av strategiskt intresse för SAP, då den i en skarp situation (revolution) skulle kunna komma arbetarrörelsen till nytta.

/Robert

[varjag]

Du har rätt varjag, vi kommer lite ifrån det ursprungliga ämnet!

PA och den tidiga socialdemokratin var ju som bekant mer radikal än på senare år. De svenska milistankarna förefaller falla samman med andra socialdemokratiska tankegångar i Europa. PA verkar dock ha hyst aningen andra tankar kring militära spörsmål i sin ungdom (mycket mer antimilitaristiska), och fick "bakläxa" på sitt och ungdomsförbundets förslag 1905, och fogade sig in i den dåvarande partilinjen, att försvaret skulle ersättas av en folklig milis efter schweizisk modell. Traditonellt såg socialdemokratin den klassiska armén som en kvarleva från det kapitalistiska samhället, som skulle ersättas när socialismen uppnåtts. Enligt vad jag har förstått det var det främsta som PA eftersträvade med arméfrågan att demokratisera den, med valbara officierare etc etc En slags "new model army" med andra ord.

Vad det gäller skarpskytterörelsen så var den främst av strategiskt intresse för SAP, då den i en skarp situation (revolution) skulle kunna komma arbetarrörelsen till nytta.

/Robert

Intressant läsning Robert - om saker jag inte visste om. Valbara officerare.....låter som Rödgardister, dom gjorde väl det? Men, som du skrev -var socialdemokratin mycket mera radikal i 'sin ungdom'. mvh, Varjag

[Gutekrigaren]

Den svenska socialdemokratin var mindre radikal än till exempel den tyska. Branting (ordf 1889-1925, 36 år!) arbetade hela tiden för reformism och samarbetsvilja (med andra partier), samt för att SAP skulle ha en pragmatisk inställning till det marxistiska idéarvet. Jag läser f n Sheri Bermans "Social Democratic Moment", om SAP och SPD och skillnaden dem emellan. Men jag är inte klar än.

Mvh Petter

[varjag]

Kommer tillbaka - Robert, till kopplingen mellan SAP och Skytterörelsen. Och det 'strategiska intresset'? M.a.o. - att utbilda grupper av folk i hanteringen av skjutvapen. Brilliant - men... För vilket syfte? Var man så sent som in i 1900-talet beredd på väpnad kamp om makten? Tar upp ämnet igen - då min farfar, och ett par av hans bröder - var ivriga medlemmar av skytterörelsen, men mera omfattade det 'Vita Finska Syndromet' - om hur deras färdigheter skulle kunna komma till anvädning - 'omifallatt', Varjag

[Robert Sköld]

Petter, tar boken upp på något sett hur de skiljer sig åt vad det gäller synen på armén?

Varjag, SAP övergav inte tanken på revolution förrens 1917, och bland vissa senare än då. Jag har ingen källa, förutom min handledare på historia C och D, men han forskar om SAP, facken och SKP. Hörde en i sammanhanget rolig händelse som lär ha hänt det oroliga året 1917. Men förde diskussioner mellan SAP och LO, hur man skulle göra om det blev revolution. Tydligen skulle LO-representanterna ställt sig negativa till en eventuell revolution, med motivationen att de inte Fick (!) göra det enligt kollektivavtalen.

Fall det är sant är upp till andra att bedömma.

/Robert

[Gutekrigaren]

Som sagt, boken jämför SPD och SAP med avseende på inställning till revolution, till marxismarvet samt till samarbete med andra progressiva (i praktiken de liberala) partier. SAP har från grundandet stadigt gått från revolutionär marxism till reformism och statlig (ej marxismens bortvittrade stat) demokrati. Boken är mycket intressant och trevlig att läsa.

I sakfrågan: SAP ställde sig bakom neutraliteten vid VK1-utbrottet, liksom den konservativa regeringens extra militärutgifter (vilket upprörde radikala partifalanger). Senare under kriget tyckte man att det gick till överdrift som jag förstått det, men försvaret verkade ha en roll i alla fall.

Stalin sa om Tyskland att det inte skulle gå att göra revolution där, för man fick inte beträda gräsmattorna.

Mvh Petter

[Robert Sköld]

Tittade lite mer noggrant i Isakssons bok. Milistankarna det handlade om verkar ju ha funnits hos PA och ungdomsförbundet redan 1905. Det är ju en hel del vatten som hinner rinna under broarna fram till världskrigets utbrott. SAP 1905 kan man väl beteckna som mycket mer radikalt än SAP anno 1914. 1905 varianten inrymmde ju tankar som idag nästan placerar dem i närheten av KPML(R), lite tillspetsat, men nästan.

/Robert

[jj]

P A Hanssons första ministerpost var som krigsminister...